Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 59 år. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 20 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 11 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Dag 2221. Och här ligger jag!

Jag är så trött, så trött. Klockan är 02.40. Men min kropp fattar inte att jag vill sova. För min kropp och knopp är klockan 14.40. Jag trodde att jag hade lyckats ställa om mig, men jag bara lurades. 

Maken och jag har varit iväg på vår drömresa. Jag har inte nämnt något, eftersom vi var väldigt osäkra på om vi skulle komma iväg. 2020 startade ju liksom inte bra för mig, har inte varit annat än svårt sjuk. Vi packade inte förrän kvällen innan.

Vi kom iväg! Maken har planerat för resan i ett halvår, så hotell och aktiviteter var bokade. Vi flög first class för att jag skulle orka med resan, vi mellanlandade i Doha och därifrån flög vi i ett streck till Auckland, bara den sträckan tog 17 timmar. 

Det var första gången jag flög first class, och det var häftigt, så häftigt. Dom förvandlade flygstolen till säng med madrass, maken och jag fick dubbelsäng. Givetvis fick vi också varsin pyjamas. Jag kan inte påstå att jag lyckades sova speciellt bra, så när vi tog in på första hotellet så somnade jag kl 15.00 deras tid som är 12 timmar före vår tid. Sen sov jag i 14 timmar utan uppehåll.

Ganska omgående fick jag ont i magen, eller vad man ska kalla det. På höger sida där revbenen slutar. Ont, det gör ont, får inte komma åt stället. Jag har haft det tidigare men minns inte vad det berodde på. Så jag hade bara en sida att sova på.

Gottegris som jag är och eftersom det blev en del bilåkande så proppade jag i mig chips och godis. Kolor, mums, jag älskar mintkolor. Det straffar sig. En halv tand fastnade i kolan, den andra halvan satt kvar på sin plats. Helvete! Där hade jag ändå tur! Det gjorde och gör inte ont.

Det var den absolut bästa resan i hela mitt liv. Så oerhört vackert. Helt magiskt. Vi hann med både Nordön och Sydön. Vi var och hälsade på makens gamla värdfamilj sedan han arbetade där. Vi började med en helg hos ena dottern, Nicke och hennes man Shane samt deras 2 barn. 

     

Vi tog färjan över till Sydön och hälsade på Marie och John i 3 nätter. Det var ganska kallt och på Nya Zealand har man ingen värme inomhus, trots att deras enorma hus var nybyggt. 

3 helt fantastiska dygn, igen. 

 

Jag ska aldrig mer klaga på att grönsaker, speciellt från NZ är dyra. Nu vet jag att det inte är maskiner som sköter allt jobb. Det är mänskliga händer som gör en stor del av jobbet.

Ungefär där fick jag mitt första ryggskott. Höger sida. Jag klarade mig genom att knapra piller. Det var maken som körde alla 400 milen, vänstertrafik är inte min hjärna villig att ta till sig. 

Vi har flugit litet flygplan och vi har flugit helikopter. Vi har sett får, vi har sett kossor och vi har sett sälar, tusentals av alla. 

 

Snön på glaciärernas var svart. Det berodde på att det kom sot ifrån Australiens bränder.

Vi har vandrat i regnskog och på stränder. Jag har ätit fish and chips mer eller mindre varje dag. Jammie. 

Vi har vaknat upp till dom mest spektakulära utsikterna. Jag har sett så mycket vackert att det kommer att ta ett tag att smälta allt. 

 

Jade är väldigt vanligt på NZ, men dyrt.

Kokande vatten.

Trevligt välkomnande!

 En av alla magiska vyer vi vaknade upp till. 

Allt som hade med corona att göra var vi förskonade ifrån. Det var endast dom sista dagarna som det hände grejor, och då hände det med blixtens hastighet. Restaurangerna stängdes, affärerna stängdes, skolorna stängdes. Alla (ivarjefall alla Asiater) bar munskydd.

Middag på flyget. Wow-känsla 

Överallt fanns skyltar där det stod vad man skulle göra om marken började skaka och en jordbävning var på gång, på vissa ställen kunde det då även bli tsunami.

Vädret kunde skifta från svinkallt och regn till varmt och skönt och tillbaka på nolltid.

Det blev endast ett besök hos läkare, där var man tvungen att ta på sig munskydd innan man fick komma in. Eftersom jag har cancer och går på behandling så fick jag eget väntrum, jag skulle inte beblandas med snoriga kids.

Efter en natt på ett minus 2 stjärnigt hotell, en madrass som var ca 50 år, jag är nöjd med att INTE veta vilka som sovit på den innan oss 😱 så kom då........ taaaaaram, ryggskott nummer 2! Vänster sida.

Den här gången svartnade det för mina ögon när jag försökte ta mig ur den läskiga sängen. Jag rasade ihop på golvet, som inte heller var fräscht. Helvete vilken smärta!

Det skottet fick jag leva med resten av resan.

Hemfärd. Trodde vi. Fel. Gick in på Qatar för att kolla flyget hem. I Sverige var nu hysterin fullkomlig. Från Auckland till Doha var allt ok. Sen tog det stopp. Doha-Stockholm var inställd. 

Vi ringde till Qatar Airways som tydligen har sitt kontaktställe i Indien. Fick prata med en väldigt otrevlig man, med usel engelska vilket han själv inte insåg utan pratade snabbare än bra. Hans attityd var förfärlig. -Ja, det är inställt, vad vill ni göra istället? 😳 -Nej, nu lyssnar du på mig, vad vill NI göra för OSS istället? 🤬

Efter 2 timmar i mobilen så fick vi biljetter mailade till oss med slutdestination Oslo 🤨 2 dagar senare än planerat. Ingen hjälp med att ta oss vidare till Arlanda. Till råga på allt så mailade han fel biljett i mitt namn, så det var bara att ringa ännu en gång och prata med ännu en indier, som även han hade samma attityd som den förra. OMG där satte huvudvärken in som grädde på moset.

MEN vi hade tur som tog oss ut ur landet. Dagen efter stängdes flygplatsen. 

Fina Tina Grannen var rastlös och behövde något att göra. Hon åtog sig att fixa flygbiljetter Oslo-Stockholm åt oss. Några minuter senare var allt klart ❤️ Endast ca 3 timmars väntan på flygplatsen, dessutom hittade hon billiga biljetter. Hon är magisk på att fixa saker, dessutom med en hastighet som bara hon kan åstadkomma 🙏 TACK Söta Goa Fina Underbara Tina 😘

Hemresan tog 47 timmar från dörr till dörr. Det var på gränsen av vad jag med all kraft och envishet klarade av. Nicke som hämtade oss på Arlanda ringde dagen efter och frågade hur jag mådde. Han hade blivit orolig när han såg mig med 0,02% energi kvar i kroppen, samt ett elakt ryggskott och den vanliga huvudvärken. Han hade aldrig sett mig så sliten.

Det var det värt! Denna resa är verkligen ett minne att leva länge på. Speciellt som att vi båda två nästan var övertygade om att det här kommer inte att gå, vi kommer inte iväg. 

Återigen hemma hos en katt som blev galen av lycka, jag skulle hålla handen på henne hela natten, annars jamade hon till. Självklart sov hon på min kudde. Dino kom dagen efter, även han knäpp av glädje, men han har haft det så bra tillsammans med sin Bella och bonus matte/husse. 

Jag som inte varit varken snorig eller hostig på nästan 4 veckar, blev överraskad av en allergichock när jag vaknade med nästan en hel katt i munnen ❤️ Det tar jag 😀 hon är värd varenda nysning. Fick omgående börja med allergimedicinen igen.

Tyvärr lyckas jag inte med att förstora texten?

Dag 1991. Ljuset i tunneln

Onsdagen (dagen efter min fruktansvärda feber) kl 10.15 bad jag den trevliga sköterskan som jag pratade med att be min kontaktsköterska att ringa upp mig. 

Fredag kl 15.30 ringde hon. Alltså 2 1/2 dygn senare. INTE ok! Där och då försvann mitt förtroende och min trygghet. Hon hade inte haft tid? Om jag söker min kontaktsköterska, vilket händer ytterst sällan, då betyder det att jag behöver hjälp, jag behöver henne att prata med, jag är sjuk och rädd.

Jag hörde mig för i vår facebookgrupp, hur långt tid det tar för medlemmarna i gruppen att få tag i sin kontaktsköterska. Dom flestas sköterskor ringer upp samma dag, har man ringt på eftermiddagen så kan det dröja tills morgonen efter. Fick rådet att byta sköterska. Men nej, det känns jobbigt, min sköterska kan mig efter 6 år. Jag hoppas att det bara var en engångshändelse. Det är sannerligen inte ofta som jag söker henne och när jag gör det så är behovet av att få prata med henne snarast, väldigt stort.

Jag fick istället åka till vårdcentralen och där träffa en mycket duktig ung läkare morgonen efter. Lungorna spökade som vanligt. Fick penicillin och blev beordrad vila. Precis vad jag gör, vilar. Jag är fullkomligt dränerad på krafter så jag kan inte annat än vila.

I lördags var det den 15e, alltså dagen för min födelsedagspresent till Göran. Föreställning med Sissela Kyle och hotellnatt i Örebro. Jag mådde inte bra. Men vi åkte, fick ett rum där man kunde ha med sig hunden. Göran gick på föreställningen, Dino och jag var kvar på hotellrummet. Han är verkligen en äkta lantishund. När han kommer in i en stad kopplar han helt bort mig, han stänger öronen, och drar, han drar något så vansinnigt att jag blir galen på honom. Han måste lukta, lukta på allt, och kissa, hur mycket kiss är det möjligt att ha i blåsan? Ska man hinna med alla lukter, ja då måste man dra. 

Nu är jag på banan igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte halkar av. 2020 startade verkligen inte bra, nu tycker jag att det bara kan bli bättre. Visst? 

Bättre har det blivit, så mycket bättre. Härom kvällen ropade jag på Göran, när han kom så var jag bara tvungen att tala om för honom att -jag mår bra, herregud vad glad jag blir! Det var första gången i år. Jag brukar vara noga med att berätta när jag mår bra. 

Idag har jag varit och röntgat min hand, handen där det sitter en knöl på pekfingret. Nu är det bara att vänta på svar, frågan är om det behövs göras en biopsi på knölen? Jag känner mig inte speciellt orolig. Varför skulle jag få en metastas där och ingen annanstans? 

Det är nog en fettknöl. Den får jag vara rädd om, för det är i så fall enda fettet jag har. Men jag är på G, nu börjar jag snart närma mig 49 kg igen 🤗

Mina Fina Sängvärmare 

Storm på Prästgårn! Det blev ingen bra flytt 👎 Inte helt nöjd!

Dag 1978. Rekord

Natten till idag toppade jag med 41,5 i feber. Troligen ännu högre då termometern bara visade H, (Hot, Help, High?). Natten innan hade jag 39,5.

Jag har haft feber sedan 1,5 vecka tillbaka, men då har den legat på sådär runt 38. Men så igår kväll kom frossan från hell. Jag skakade så att jag inte kunde hålla i ett vattenglas. Göran fick stoppa i mig febernedsättande. 

Jag var så varm att jag brände mig när jag kom åt mig själv med handen. Jag brann verkligen. 

Göran blev riktigt rädd. Jag förstår honom, själv fattade jag inte mycket. Han ställde mobilen så den ringde med jämna mellanrum, för att kolla min temp.

Förutom febern kändes det som att jag hade legat med mitt huvud i en nötknäckare, så ont, så ont, och hosta som grädde på moset. 

Efter att ha googlat på feber idag så förstår jag hur farligt det är när febern börjar närma sig 42 gr. Göran ringde 1177, men det ville inte jag så han fick lägga på. Men händer samma sak inatt, då måste vi göra något.

”””Människor dör när den centrala kroppstemperaturen stiger över 42 grader. Vid så hög feber slutar många viktiga enzymsystem i kroppen att fungera”””

Varför är febern som högst på natten? 

I morse ringde jag till onkologen för att be dom om att be min sköterska ringa upp mig. Jag fick även dra allt för den som svarade. Hon ville ta upp detta med jouren eftersom jag inte bara hade feber, det lät ju som en infektion. en timme senare ringde hon tillbaka, jouren hade sagt att troligen är det en infektion och om det blev värre skulle jag återkomma 🤨 Värre? Vad menade hen? Hur då värre?

Min sköterska har inte ringt än? Jag tänkte, att om jag har räknat rätt så borde Andreas vara där, då skulle hon kanske kunna höra med honom. Hör jag inget så ringer jag istället till min vårdcentral i morgon. 

””Alla ska ha en namngiven kontaktsköterska. En kontaktsköterska ska vara lätt att komma i kontakt med”” Jag vet många som har direktnummer till sin sköterska. Men jag är ganska nöjd ändå!

Jag önskar mig: ingen feber inatt 🙏

Dag 1969. Försäkringskassan

Jag har just avslutat ett långt över förväntan, otroligt bra samtal med min handläggare på FK. Jag blir nästan gråtfärdig av lycka. Efter allt man läst och hört så var jag livrädd att ringa henne. Hon var fantastisk! Hon lyssnade, hon förstod och hon kommer inte att ställa till det för mig. 

Jag uppfyller ju liksom kravet ”efter lång tids sjukdom, fortsatt behov av omfattande och krävande behandling”.

Jag har träffat Andreas efter min röntgen. Allt är fortfarande lugnt och stilla i min kropp. Jag kämpar med vikten, jag rasade ju tyvärr ganska många kilon efter 2 slängar med vinterkräksjukan. 

Dock upptäckte jag en knöl på höger pekfinger i oktober. Hade det varit 2014 så hade jag omgående kontaktat onkologen. Idag är läget ett annat. Jag är lugn och fin. Får inte panik för minsta lilla. Utan numera så konstaterar jag en knöl, ok, jag tar det med Andreas nästa gång vi ses, nu växte den dock inte med blixtens hastighet, då hade det varit skarpt läge. Den ska hursomhelst röntgas. 

Andreas ska bli pappa igen, men han bokade in en röntgen och ett möte innan han blir pappaledig. Jag vet inte hur länge han blir borta och jag vet inte vem som blir min onkolog. Jag vet bara att det finns en som jag INTE accepterar.

Jag går här hemma med min vovve och katten Julia. Så fort jag sätter eller lägger mig har jag genast båda 2 i knät. Calles fru Lollo sa att man ser aldrig dig utan ett husdjur på dig. Sant. 

Jag träffar inte så mycket folk förutom kära maken, dottern Elin och bästa barnbarnen. Sonen Nicke ringer mig ungefär varannan dag för att kolla läget, det blir ofta långa samtal. Det går bra för honom. Det är lycka.  

I helgen hade vi visning av huset igen. 6 familjer här och tittade. Jag tror att affären snart är avklarad. Arbetet med nya huset går snabbt framåt. Göran är helt otrolig. Jag fattar inte hur man kan kunna så mycket som han gör. Han gör ju liksom det mesta arbetet själv. Men i mars har han hyrt in en firma som ska måla och tapetsera. 

Mitt liv är behagligt och består av värk och lugn. Jag kan oftast parera det onda. Jag har blivit kontaktad av en kvinna vars bästa väninna var fruktansvärt sjuk i malignt melanom. Hon frågade om jag hade förslag på vad man kunde göra, läkarna gjorde inget mer än gav henne smärtstillande. Tyvärr var det för sent, cancern hade tagit över. Hon var ung och lämnade maken, väninnan och små barn, den yngsta var inte ens året född. Så ledsamt.

Idag är det måndag. Måndagar är barnbarn. Barnbarn är stor lycka och stort välmående. Dessutom är vädret ljuvligt.

Nu promenad med Dino!

Dag 1948. Bakslag, påslag, omslag och nedslagen

Jag kom hem. Jag mådde bra. Jag var glad. Jag la mig i soffan med mina fina pojkar och tittade på Titanic. Jag njöt ett par timmar.

Sen vände det. Den skorpa jag fått i mig återvände förbrukad. Det värsta är faktiskt inte att kräkas, det absolut värsta är detta förbannade illamående hela, hela tiden detta kill under hakan som gör att jag måste ha en hink med mig hela tiden, (nu har jag istället påse som jag kan ha i handen) denna klump som åker upp och ner, oavbrutet.

På fredagen tog jag mig från sängen till soffan. Fortsatte kräkas 🤢🤮 Låg under flera lager filtar och täcken, frös som om jag legat i en vak flera timmar.

På lördagen var jag riktigt dålig, i riktigt uselt skick alltså. Hade inte fått behålla något.  Drog jag ut huden på armen, då blev den ståendes där. Så uttorkad. 

På lördagen sa Göran ifrån, nu ringer jag 1177. Men det gick inte att komma fram 😳 efter flera försök, lika omöjligt. Ok, då åker vi in direkt till akuten. Göran packade min väska, satte på värmen i bilen. Ringde en sista gång, DÅ gick det att komma fram. Dock 1 och en 1/2 halv timmes kö, vi bestämde oss för att vänta. Jag ramlade omkull i soffan och somnade. 

När turen äntligen kommit till mig fick jag återigen prata med en fantastisk kvinna. När jag talat om min historia sa hon, har du någon i närheten? Ja. Din man? Ja. Be honom komma till telefonen? Ok. Nu när han är här så lägger du och jag på, då ska han omedelbart ringa efter ambulans! Neeeeej. Jo, du ska inte sitta i en bil, du behöver omedelbart få dropp. Det är i ditt läge man behöver ambulans. Men, nej, jag är 60-talist. Då åker man ambulans när man är dödssjuk eller varit med om svår olycka, jag är inte nära döden än! Då skrattade hon, -du skulle häpna om du visste vad folk ringer efter ambulans för nu för tiden. Din man ringer efter ambulans NU!!! 

Ok, sagt och gjort, det skulle dröja en stund, så jag kröp ner under mina täcken och somnade om. Till slut kom ambulansen med 2 män, varav den ena tydligen var vår granne? Dom bad Göran gå undan med Dino, hundar brukar inte bli så glada när dom fraktar iväg deras matte. 

Det kändes djävligt tungt att se Göran st på trappen med Dino i famnen medan jag rullades in i bilen. Ledsen.

Innan vi lämnade gårdsplanen så kopplade ambulanskillen, låt oss säga X, in dropp, tog alla möjliga prover och kopplade upp mig mot Eskilstuna. Jag har aldrig åkt ambulans av egen orsak, bara som medföljare. Det var ingen trevlig upplevelse, jag blev hahaha, av alla saker, åksjuk 😂

Förra gången blev jag ju hänvisad till en sidoingång, direkt in på ett eget rum pga smittorisken. Den här gången la dom mig i korridoren 😳😳😳 En sköterska kom och tog en massa blodprover, jag hade hög sänka. Jag sa till henne att jag borde nog inte ligga här, dels så smittar jag, och dels så är jag infektionskänslig, så det här är inte rätt plats för mig. Jag ska se vad jag kan göra blev svaret. 4 timmar senare körde dom in mig på ett rum. 

Läkarna var lite bekymrade, en vinterkräksjuka håller inte på i drygt 1 vecka. Antingen har jag fått en till? Eller så har den utvecklats till något annat. Nya prover togs. 

Klockan 03.45 kom en tjej och körde mig återigen till infektionsavdelningen. Hon var arg 😡 det här är inte mänskligt 😡 ingen ska behöva ligga på akuten i 12 timmar, ingen. Det finns en man kvar som hade legat i 15 timmar. 

Jag fixar det här. Jag har lärt mig hårda vägen. Jag är fullt utrustad. Har till och med vatten och egna filtar med mig. Det hade däremot inte den förvirrade gamla kvinnan som låg bredvid mig i korridoren. Stackars, stackars människa. Ingen hade tid eller tog sig tid att prata med henne. Mitt hjärta brast och jag önskar att alla förbannade idioter till politiker blir riktigt sjuka och hamnar flera kvällar på raken på akuten, dom ska må riktigt dåligt eller ha riktigt ont någonstans. Efter det kanske dom inte längre är så infantila att dom anser att vården behöver spara pengar, det finns för mycket personal. Så ovärdigt. Låt mig aldrig, aldrig någonsin behöva vara med om något liknande.

Idag är det tisdag, jag blir ohyggligt bortskämd. Jag har sovit så underbart skönt här inatt. Dock aningen kallt, så det går åt 3 täcken. Läkarna var just här. Vi bestämde att jag ska drick och stoppa i mig allt jag vill ha. Så ska vi träffas på eftermiddagen igen och bestämma fortsättning. Men jag tror nog att jag börjar bli redo för hemgång. På riktigt denna gång. Sa till läkaren att jag vill helst testa på att gå en sväng runt området, så att jag ser att det finns lite krafter i gumman.

OM det blivit dammsuget hemma vill säga! Annars stannar jag! Blev frisk en så pass lång tid hemma att jag hann se hur det såg ut 😱 allt annat än trevlig syn 😢

Nu tar jag ett hårt tag om mina tummat, och så tänker jag hålla dom, länge! 

 

Dag 1945. I en sal på lasarettet

Är ett skillingatryck jag alltid tänker på när jag blir inlagd. Min mormor Linnea spelade alltid cittra och sjöng den sorgliga sången. 

Efter att ha väckt Göran i lördags natt för att tala om att jag mådde illa, så har jag nog bästa tiden på 10 meters rusning till toalett.

Jösses som jag spydde 🤮, drack ett halvt glas vatten, 5 minuter senare var det dags igen. Så fortsatte det hela natten. Stackars Göran vad han fick slita. Det var inte alltid jag hann fram till toaletten eller ens ta mig ur sängen. Den natten prickade jag det mesta, äkta mattan fick en rejäl dos, även tapeten bredvid, så försökte maken placera mig i soffa, det var ingen bra idé, då fick han tvätta kuddöverdrag. Skura golvet. Det fanns liksom ingen chans att hinna. Så kom diarrén. Herreminskapare vilken mardröm. 

Så fortsatte eländet till onsdagen. Oavbrutet. Jag fick inte i mig någon som helst vätska. Jag gick ner 5 kilo på 4 dagar. Jag var så sjuk att Göran fick leda mig in i duschen. Fullkomligt uttorkad. Hela tiden hade jag 39,7 i feber.

Då ringde Göran till 1177, hon ville dock prata med mig så jag gjorde mitt bästa för att prata, jag orkade ju liksom inte. En fantastisk kvinna som jag pratade med. Jag måste omedelbart läggas in. Hon ringde sjukhuset för att höra om vi kunde få slippa akuten och få komma direkt till infektionskliniken. 

Det gick tyvärr inte, jag hade inte fått i mig min cancermedicin på flera dagar, så dom var ev tvungna att konsultera onkologen. Nåväl, jag fick komma in på akuten via en sidodörr, direkt in på ett eget rum med eget allt. Det togs prover och sattes dropp. Lite fler prover och väntan på svar. 

Vinterkräksjukan hade fullkomligt tagit över mitt liv. Eftersom jag inte har ett överflöd av motståndskraft så klarade jag inte av den, dessutom måste jag ha fått en extra elak djävla bacill, eftersom det aldrig gick över. Det kom en transportör och körde mig i rullstol till infektionskliniken. Eget rum, skönt, utegångsförbud till korridoren, helt ok.  En ny påse dropp. 

Droppen gjorde nog att jag piggnade till något, för jag fick i mig ett halvt glas blåbärssoppa. Som jag otroligt nog fick behålla. Det är inte bara magsjukan som kraschat mig, jag får dessutom inte sova. Klockan 01.30 ringde jag på sköterskan, mådde illa, måste ha en hink, fick en spypåse.

Fick en tablett som skulle ta bort illamående. Icke på mig. Låg och rullade i sängen, klockan 05 larmet gick och jag testade att ta min cancermedicin. Sen var det kört igen.

Plingade på sköterskan som kom och bytte ut mina påsar, frågade om jag kunde få något att sova på. Tyvärr var det för sent på dygnet, men hon lovade mig en tablett till nästa natt. 

Läkarna kom på förmiddagen, jag fick själv avgöra om jag ville stanna ett dygn till eller åka hem med direktnummer till avdelningen. Jag sa att om jag kunde få med mig något hem för att sova på så ville jag hem. Det var ok.

Göran och Dino hämtade mig med mina kokta spagettiben. Hem till soffan, ljuvliga soffan.

Men så började allt om igen. Räven i mig satte återigen igång. Allt vände och kom tillbaka upp. Likaså dagen efter. Jag var nu helt slut i både kropp och själ. Bestämde att jag skulle ringa avdelningen dagen efter, nu var jag helt uttorkad igen. Dags för påfyllning.

Natten var vidrig, tog en sömntablett, låg och vred mig i 3 timmar, sen somnade jag 1 sketen timme, då blev jag lite desperat, jag tog en till, somnade tillslut, i 2 timmar. Jag var då mycket desperat. Mint huvud sprängvärkte och var fullt av helt psykade tankar. Dessutom hade jag 2 underbara sängvärmen som trängdes om att få ligga närmast mig. Jag flyttade ner kudden till fotänden för att försöka sova. Men inte hjälpte det. 

Flyttade tillbaka kudden och då kom jag på svaret på mina helgalna tankar. Då fick jag ro och somnade. Tack gode gud, annars hade det nog blivit tvångströja på idag. 

Jag har inte behövt ringa avdelningen. Äntligen har illamåendet försvunnit och jag har inte kräkts en gång under dagen. Hallelulja vilken lycka. Hoppas, hoppas att det nu håller i sig.

Den här gången har jag bara gott att säga om akuten. Jag såg i och för sig inte kaoset eftersom jag var inlåst, men med mig fungerade det klockrent. Måste ju även tala om ifall det sker något positivt där. 

Den 2/1-20 gjorde jag årets första röntgen. Den 16/1 ska vi till Andreas. Jag har fått en ny knöl som jag vill ska kollas upp, på ett finger. Kanske även en ny skallröntgen, med kontrast denna gång, så att eventuella tumörer syns.

Nu orkar jag inte skriva mer, men i nästa inlägg ska jag skriva lite om mina eventuella framtidsplaner. Sådana måste man ha!

Nu ska jag prova på en skorpa!

Dag 1915. Oj, missat publicera! Dag 1923!

””Skrev det här inlägget den 3 dec, något hände så att jag missade att publicera. OM jag inte skriver något mer innan jul så önskar jag mina läsare en riktigt God Jul. Vecka 1 ska jag röntgas för att sedan träffa Bästa Dr A vecka 3””

Jag har inte skrivit på evigheter. Tappade lusten för det mesta en period. Men då har jag min burk med lyckopiller att ta till.

Har dragits med en envis infektion nu i 7 veckor, MEN, jag har klarat mig utan penicillin! Stort!

Men det har kostat en del roligheter. Senast jag fick ”betala” för den var mitt under ett kalas med gänget. Mellan middagen och efterrätten var jag tvungen att avvika. Någon slog in en spik bakom mitt vänstra öga. Det är inte snällt gjort, för det gör ont, fruktansvärt ont. På morgonen vaknade jag med 39,4 i feber. Ok, då förstod jag varför.

Jag hade denna febertopp i 3 dagar, sen försvann den lika fort som den anföll. Det var andra febertoppen under dessa veckor. Jättehög feber i ca 3 dygn, jag är helt utslagen, men reser mig igen dag 4. 

Inget nytt har hänt. Allt rullar på som vanligt. Under dom här veckorna har det varit ganska mycket soffhäng. Ibland en lunchtupplur tillsammans med mina Fina.

Eller lite har hänt. Det är allt som oftast visning av huset. Nu har vi lärt oss att inte plocka fram några prylar, så inför varje visning är vi blixtsnabba att fixa till. Snart tror jag att affären är fixad. Jag kan mycket väl tänka mig att flytta in i ”lillstugan” tills storstugan blir klar. Det är en underbar känsla och energi i det huset, och speciellt litet är det ju liksom inte. 3 sovrum och 2 vardagsrum och en öppen kökslösning. 

Tack M och U för ert kasserade kök, det blev helt otroligt fint hos oss. 

Äntligen lite snö! Så mycket roligare att ta skogspromenaden, Dino älskar också snön.

Idag blev det ett möte med några vildsvin, men jag hann se dom i god tid, och vek av mot andra hållet. Dino reagerar inte ens. Bra!

Tomten har flyttat in hos min Lilla familj.

Lovis kan inte riktigt bestämma sig för hur det egentligen är med denna Tomten. Finns han eller?

I jul blir vi en familj kort, kommer att sakna dom, men jag förstår om man inte orkar pendla runt ibland, blir färre julklappar att inhandla, bra för miljön. Jag räknar med att hänga kvar i många jular än, jag hade ju bara räknat med 1, och det här blir 6e julen med behandling. En fantastisk behandling som håller mig levande, men samtidigt monterar ner min kropp bit för bit. För tillfället är jag återigen nere på 50 kg, och jag vill verkligen inte hamna under. 

Var och handlade med Ida i helgen, hon är hård mot mig. -Nu går vi och äter, och DU mormor ska OCKSÅ äta. Finns inte en chans att komma undan Gullgrodan.

Dag 1888. Obehagligt

””Nu har din läkare fel. En tia är en liten stroke, som INTE lämnar några spår på en röntgen. Man kan alltså enbart diagnostisera en tia efter symptom. Det är en propp som löser upp sig så gott som direkt. Vilket gör att man får symptom en stund, sedan försvinner dom.

När man kan se en infarkt på röntgen, då har du haft en stroke. Den lämnar synliga bevis efter sig på en röntgen.
 
Stå på dig. Förstår det är tungt, och som du själv säger är det inte onkologen som ska ansvara för den här saken, men han ska skicka dig till neurologen.
En stroke kommet sällan ensam=behandlas man inte i förebyggande syfte så är risken stor för en ny stroke. //Johanna””

Det här känns riktigt obehagligt. Johanna har hjälpt mig mycket med att förklara för mig. Hon har stenkoll.

Nu har jag huvudet ner och fötterna upp och känner att jag måste kolla upp det här, jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp bara för att jag inte orkar eller vågar.

Jag kan inte gå med på att det här bara sopas under mattan och vara något som vi inte ska prata om. För så känns det just nu. Känner mig besvärlig.

Tack johanna❣️

Dag 1887. Vad pågår?

Ja. Jag har haft en TIA. Jag har alltså haft en hjärnblödning. Men vad pågår? 

Var hos min sköterska i veckan. Tog upp detta med henne, och hon var så förberedd och ville inte prata om det. Men varför? Till slut lovade hon att ta upp det med min doktor. 

Jag förstår helt och hållet att på onkologen arbetar man med cancer. Inte hjärnblödning. Helt ok. Men är det så att något missats? Borde jag ha skickats vidare? Eller? Jag får känslan av att något pågår bakom mig, en fruktansvärt obehaglig känsla.

Jag litar till 100% på min läkare, och sköterska, jag avgudar honom, men just nu vete tusan vad som händer? 

1 timme efter att jag kom hem ringde min läkare, då hade min sköterska kontaktat honom ang något som gällde röntgen? Que?

Då fick jag veta att ja, jag hade haft en TIA, men ingen vet när. Nej, man gör ingenting nu. Jag behöver inte vara orolig. Hade jag fått den nu och åkt in till akuten, då hade man kontrollerat vad anledningen var och gett mig medicin. 

Har detta hänt någon av gångerna när jag varit på akuten för fruktansvärd huvudvärk?  Tja, inte fan vet jag, känner mig bara frustrerad och osäker just nu. Jag skiter i det här nu, jag är ju så otroligt beroende av min läkare och sköterska, så jag vågar inte tjata, men min fina vän Tina går i taket. -Jag kan ta tag i det här åt dig! Min Fina Tina.

Jag får tydligen nöja mig med sammanfattningen: ”inga säkra metastaser så vitt bedömbart utan kontrast”.

Känns sådär.

Annars är allt exakt som vanligt, huvudvärk, ledvärk, plus årets förkylning och en stor dos irritation.

Dag 1861. Nog!

Nu räcker det! Jag har fått min beskärda del, om jag får säga det själv. Snart får vi skaffa ny soffa, för jag håller på att nöta ut den.

Först. Ryggskottet är borta, livet blev återigen underbart. Gick med Dino i skogen i flera timmar om dagen, på grund av mina trasiga fötter går det inte snabbt, men vad gör väl det. 

En dag förra veckan var vi som vanligt ute, Dino gav till ett skall och drog järnet. Då vet jag att han inte lyssnar, han har stängt av öronen, åtminstone mattes våglängd. Det var en man som var ute och cyklade med sin hund, vi har träffat dom flera gånger och han har haft synpunkter på än det ena och än det andra, gällande mig och Dino.

Jag sprang efter, i min takt, när jag kom fram hade Dino stoppat ekipaget för att hälsa. Mannens hund hade krupit ur sitt halsband och lekte med Dino. Mannens cykel hade vält, så han försökte resa den, samtidigt som han försökte koppla sin hund, och sparka åt Dino så han skulle upphöra med att försöka göra valpar med hans hanhund. Jag var övertygad om att jag satt min sista potatis. Jag fick tag på mannens hund så han återigen blev kopplad. Sen förklarade jag att jag har Dino lös i skogen eftersom att jag vet att han INTE är aggressiv. Så bad jag så otroligt mycket om ursäkt. Jag var verkligen ledsen. 

Mannen säger att ”det är lugnt, ingen fara, det här är sånt som händer?....” Jag plockade upp min haka från marken, bad återigen om ursäkt, kopplade Dino och gick iväg. Glad, lättad och mycket förvånad.

Stort tyvärr hände samma sak 2 dagar senare. Jag skäms. Men även denna gång var mannen lika förstående. Jag fattar ingenting, men är oerhört tacksam.

Jag mådde så bra i ett par dagar, så där bra att jag måste ringa Göran för att berätta det! 

På fredagen började en tand i överkäken mola, den tanden som blivit lagad i april. På lördagen ville jag bara ta en tång och dra ut tanden själv. Söndagen vill jag inte ens minnas. På måndag morgon ringde jag min tandläkare och fick en tid på för middagen. Dom fick ta 3 stycken röntgenbilder för att kunna få med hela roten. Tandläkaren gav mig flera sprutor och började borra. Till slut kom hon så långt ner så hon kunde tömma tanden. Fyllde den med medicin och stängde.

Hon vill inte dra ut tanden själv. Jag fick en tid till en kirurg som istället ska göra det. Kanske lika bra.

Fan, varför kan jag inte bara få vara xxx, glad och tacksam?

Så till nästa sak som gör mig aningen upprörd. Varför har jag inget fått veta? Jag tillhör dom som anser att journalen ska finnas tillgänglig för patienten på nätet. Det finns dom som anser att det inte är bra, man kan få se saker som läkaren ännu inte hunnit berätta, eller ännu värre, inte alls berättat. Det kan skrämma vissa personer. 

Men, nu är det så att risken för att bara halka in på journalen finns inte. Man måste göra flera aktiva val för att komma dit, och det är var och ens ansvar att välja, ingen annans.

Det står fortfarande ingenting i min journal om den röntgen jag gjorde 190909. Därför bad jag att få ut svaret direkt ifrån röntgen. 

Jag måste nog säga att jag fick en smärre chock. Jag har uppenbarligen haft en infarkt i hjärnan? Jag vet dock inte när, men det står vart. Senast jag gjorde hjärnröntgen var 2016, trots att det ska göras varje år. Jag ska be om att få ut även den för att se om jag redan då hade haft infarkten.

Ingen har berättat detta för mig. Inte ens min allra bästa onkolog. Jag blir så besviken. Det är allvarligt. Har man haft en infark är risken tydligen stor att få ännu en.

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, för jag vill veta mer om detta. När röntgen gjordes, så gjordes den av någon outgrundlig anledning utan kontrast? Vilket innebär att mycket inte syns. Varför?

Jag vill göra en ny skallröntgen, denna gång med kontrast!   

Jag måste erkänna att jag känner mig mycket besviken, på grund av utebliven information.

Jag har ingen aning om det här behöver följas upp? 

Kan detta ha med min svåra huvudvärk att göra?

Jag känner mig helt vilse i pannkakan!

Dag 1844. Hann hem

Innan det small.

Vi kom hem sent. Jag kröp ner i sängen 02, somnade som ett barn. På bilresan hem satt jag och maken i baksätet med en stor resväska mellan oss. Satt lite illa, men det gick.

När jag vaknade på förmiddagen så hade ett ryggskott övertagit min kropp, helt oinbjuden. Rullade mig ur sängen och benet vek sig. Kunde inte gå. Fan. Nåja, jag hann tack och lov i varje fall hem.

Efter en näve smärtlindrande så tog jag mig till soffan där jag blev liggande. Har snart slitit ut denna soffa. När Dino kom hem så var han färdigrastad med en timmes skogspromenad, så jag kunde ligga kvar med gott samvete. Fick sällskap av världens gosigaste hund. Så mycket ömsesidig kärlek.

Samma sak dagen efter. Benet fungerade inte, inte förrän jag vräkt i mig tabletter så att värken avtog, då kunde jag sakta, sakta ta mig fram. 

Grannen Tina kom med en ”ryggplatta” på ställning, som man ska ligga på och sänka sig bakåt för att få igång blodcirkulationen och sträcka ut ryggen. 

Skulle testa den på onsdagen, men när jag vaknade hade låsningen släppt? Ingen värk? Hela dagen ända till kvällen kunde jag röra mig obehindrat. Yes! Dino och jag cyklade ut i skogen och plockade svamp. Finns massor av höstkantareller nu! Jag kanske borde ha tagit det lite lugnt den dagen? Men icke.

På torsdagen var låsningen tillbaka. I 2 dagar, sen försvann den igen. Mycket märkligt? 

Onsdagen kom. Dags att träffa Andreas. Bästa onkologen. Han hade inte fått svar på min röntgen, exakt som jag befarat. Men han, som icke röntgenläkaren kunde inte se något avvikande. Han såg en hjärna, det är jag tacksam för. Han såg att jag inte är på väg att bli senil, det är jag också tacksam för.

MEN, sen tog han återigen upp mitt engagemang som admin i facebookgruppen malignt melanom. Han tror inte att det är bra för mig, jag blir för personligt engagerad i andra personers cancer. Om jag vore en person som kallt kunde låta bli att bli att engagera mig i alla som skriver till mig, jag får nya vänner, många av vännerna dör av min sjukdom och jag blir mycket ledsen. 

Det dyker hela tiden upp nya frågeställningar i mitt huvud, "varför behandlas andra si och så, men inte jag?" "Varför får hon sådan röntgen, men inte jag?"

Han märker en ny oro hos mig som inte funnits tidigare. Den oroar honom. Han misstänker att min huvudvärk kan ha med detta att göra. 

Jag tror faktiskt att han har rätt! Han vill att jag ska släppa allt som har med cancer att göra och bara engagera mig i mig. Njuta av varje dag. Jag är sjuk, jag går på behandling, jag ska bara ta hand om mig själv, jag ska inte ta på mig andras oro och rädsla. Det räcker så bra med min egen. 

Jag ska faktiskt fundera på vem som istället som kan tänkas ta över som admin. Sen tänker jag under en period eller kanske för alltid, själv gå ur gruppen, inte läsa, inte kommentera, inte svara på långa mail.

Andreas är en klok man, dessutom känner han mig väldigt bra efter 5 1/2 år.

Jag frågade honom om vi eventuellt vågade byta ut min medicin Tafinlar mot den nya sorten som släppts på marknaden. Nej, det ska vi inte. Dels ges den bara i kombination med en annan sort. Dessutom så fungerar Tafinlar på mig, om vi byter och den nya behandlingen av någon anledning inte fungerar så är det inte säkert att Tafinlaren återigen fungerar på mig, om vi går tillbaka till den.

Han skulle inte våga chansa. Vi fortsätter med Tafinlaren, han räknar med år ut och år in. Jag går numera på lägsta dosen, men om jag ännu en gång skulle bli så sjuk som förra sommaren, gå ner 10 kilo i vikt igen och sova 18 timmar om dygnet, helt enkelt inte orka vara med längre, då provar vi med att halvera lägstadosen. 

Så länge det fungerar på mig och så länge jag orkar så kör vi bara vidare.

Känns bra. Väntar nu på att Andreas ska ringa mig och säga att allt är bra, som vanligt. Tyvärr kan jag inte gå in och läsa min journal, den har legat nere nu i minst 1 vecka. Mailade supporten som bara svarade att det var driftstörning och felsökning pågick. Så långa driftstörningar fick man sannerligen inte ha som konsult. Då var det till att jobba 24/7, för att snabbt lösa problemet!

Dag 1832. Så mycket bättre!

Lugn. Jag har fått lugn. Allt med fotografering och visning av huset vårat, var bara ”way to much”. 

Röjning efter flera generationers prylar var mer än jag klarade av. Därför kraschade jag i soffan flera gånger om dagen. Därför ville jag helst lägga mitt ständigt värkande huvud långt in i en byrålåda och låta den stanna där. Kanske köpa ny? Men nej, gillar min skalle, men utan värk.

Dessutom skulle vi åka tillsammans med 14 stycken vänner till Kroatien. Trodde nog att den resan fick bli utan mig. 

2 dagar innan avresa startade jag en kortisonkur. 5 tabletter om dagen. Jag ville så gärna följa med. Jag skulle bara med. 

Eftersom det skulle vara visning när vi var borta så städade vi oss baklänges ut. Källardörren MÅSTE stå öppen så Jullan kan gå ut och in. -Har du förklarat för mäklaren att hon måste lämna dörren öppen? Jaaaa. -Men har du talat om att hon INTE får glömma det, hur livsviktigt det är! JA, jag lovar!

Var hos Marie och tog prover dagarna innan avfärd. Sprang på bästa Andreas i korridoren. Han hade funderat på om mitt arbete i melanomföreningen och Facebook kanske inte var bra för mig. Kunde det vara så att jag engagerande mig för mycket i mina medmänniskor och därför fick huvudvärk? Jag tror inte det. 

Jag har dessutom tyckt att min tumör i armhålan har vuxit. Sa det till Andreas. Han kände omgående efter trots att vi stod mitt i korridoren. Han kunde inte hålla med. 

Skönt. 

Var upp med bilen till sonen så han kan handla hem stora saker, typ målarduk på stor rulle mm. Den gör bättre nytta hos honom än på gårdsplanen när vi är borta. Dessutom fick jag några välbehövliga timmar med honom. 

Underbart. 

Porec, så vackert. Jag har badat i havet fler gånger denna vecka än jag gjort på många år. Det har varit en helt fantastisk resa. Vi har haft så skönt och så roligt. Alla dessa skratt har gjort underverk med mig. Vi har gjort olika aktiviteter i olika konstellationer på dagarna, sedan har varje par fått välja restaurang åt gänget varsin kväll.

Det enda jag inte gillade var deras maneter, vilka vidriga monster. Dessutom blir jag lite förvånad över att det fortfarande finns så mycket otrevlig öststats mentalitet kvar?


Vädret har varit ljuvligt. Dom har hotat med regn men jag är en VVR, Våga Vägra Regn och det har fungerat. Utom igår, fredag, då kom det, oavsett min åsikt. Jag var på stan, i espandrillos, dom får jag lämna kvar, dom kommer aldrig mer att torka. 

Idag är det hemfärd. Jag känner mig läkt och hel. Det var längesedan jag kände så. Underbar känsla. 

Nu saknar jag min Nussegris Dino svårt. 

På måndag är det dags för röntgen. Det ska bli skönt att scannas av, har varit lite nojig denna gång, men det har nog berott till stor del på min huvudvärk. 

Dag 1816. Tappar kontrollen

Jag håller på att tappa kontrollen över denna överdjävliga huvudvärk. Den håller på att ta över mitt liv. Dessutom har jag, vad jag antar är ledvärk. Vissa dagar känns det som att jag går runt på 2 brutna fotleder, samt 2 handleder som har gått sönder. 

Jag antar att det är biverkningar? När jag har frågat min onkolog, hur vet jag om cancern vaknar till liv, blir svaret, det märker du! Är det vad jag märker nu? Eller? Men ingen verkar speciellt oroad. Jag berättade för min sköterska och hon skrev i journalen ”huvudvärk till och från”. Fel, jag har svår huvudvärk eller ännu värre huvudvärk, hela tiden.

Men jag orkar inte göra något annat än att invänta min röntgen som blir 9e september. Så ska jag träffa min onkolog 1 vecka senare, och troligen så är röntgenplåtarna inte kollade av röntgenläkaren.

Jag ska då fråga om jag kan få byta medicin. Jag vet att det har kommit en ny variant av tafinlar. Ett annat märke, med färre biverkningar. Men vågar vi byta något som fungerar? Om det fortfarande fungerar? 

Dessutom står vi mitt i en försäljning av vårat underbara hus. Min plats på jorden ska säljas. Huset ser just nu ut som att någon lyft upp det, skakat om och ställt tillbaka. Vi måste röja innan visning. Kasta, spara, skänka.

Jag gör så gott jag kan och det är olika vad jag klarar. Göran jobbar som en arbetshäst, både inne och utomhus. Allt ska fixas.

Jag vet att jag låter negativ. Det är jag inte. Tyvärr ser jag bara alla problem just nu. Vi blir förmodligen tvungna att flytta in i ”lillstugan” under tiden vårt stora hus byggs klart. Det huset är redan möblerat och prästgården ska tömmas. 9 rum och kök. Var ska vi göra av allt under tiden? Jag avskyr mig själv när jag bara ser allt i grått. Det är inte jag. Har ju fått lära mig att ”det finns bara möjligheter”.

Jag vet ju att allt kommer att bli så bra!

https://www.hemnet.se/bostad/gard-7rum-strangnas-kommun-aspo-prastgarden-1-16256069

PARADISET PÅ JORDEN

 


Nu ska jag försöka väcka min Prins Dino, det är dags för morgonpromenaden. Sedan är det hem och fortsätta sortera, det blir många resor till 12 korgar. Pingstkyrkans secondhand affär. Jag vet att pengarna dom får in, går dit där dom behövs! 

Dag 1791. Akuten Visby

Fredag och ett 6 timmars studiebesök på akuten i Visby. 

För andra dagen vaknade jag med 39 graders feber och en huvudvärk så jag trodde skallen skulle sprängas. Göran ansåg att vi borde åka till sjukhuset. I så fall fick han ringa, jag orkade inte, orkade inte ens bry mig. Han ringde 1177 som sa att vi skulle åka till akuten. Sagt och gjort. 

Allt gick snabbt, in på ett rum och tappades på blod, efter 8 rör började det ta tid att fylla, jag frågade om blodet höll på att ta slut? Dom var oerhört omtänksamma och arbetade i mörker, jag klarade inte ljus. 

Fick en ihoprullad handduk över ögonen och ivägkörd till röntgen. 

Sen väntan, på provsvar och röntgensvaren. Klockan var straxt innan 17 när läkaren kom tillbaka. Jag hade förhöjd crp, ovanlig, hur full av bakterier jag än är så brukar den inte höjas. 

På röntgen syntes något i min högra lunga, men hon visste inte om det var metastaser eller lunginflammation. 

Jag fick göra ett spottprov som skulle analyseras, men det tar flera dagar att få svar på. 

Tog min feber och huvudvärk och åkte ”hem” igen. Skulle återkomma om jag blev sämre, eller om jag fick frossa. Men hallå, frossa har jag haft hela natten, men det sa jag inte. Göran satt i bilen och väntade. 

Elin och Tom som vi är på semester med hade maten klar när vi kom hem. Åt lite för första gången den dagen. 

Lördag. Idag ska vi på bröllopsmiddag. Görans son Calle och hans Lollo gifte sig i Las Vegas i hemlighet och ska nu ha middag för släkten. 

Jag SKA med om så bara under middagen. SKA!

Förutom att jag blev sjuk så har vi det helt underbart. Bor i en stuga på Gangvide farm. En liten camping på östra Gotland. Perfekt ställe att vara på i denna värmebölja. 

Dino är på semester hos ”bonushusse” och bästisen Bella ❤️

Hela familjen har åkt till stranden, utom jag och Ida, hon vill inte bada idag, dessutom gör det inget om hon och hennes syster får en stund ledigt från varandra 🤭

I morgon fyller Ida 12 år. Kalas igen! Sen hemfärd. 1 toppenvecka bara försvann 😳

Dag 1976. Så trött

Så fruktansvärt trött. Kraftlös. Energilös. Klen. Hängig. Orkar bara ingenting. Feber ungefär varannan dag. Sover länge, släpar mig ut med Dino. Väl hemma är det soffan som gäller, sover återigen en timme eller två.

Någonting är fel. Men jag vet inte vad. Infektion? Jag tar det, det får bli en infektion.

Huvudvärken har följt mig som en envis fluga nu i flera månader. I augusti blir det utökad röntgen, även skallen ska röntgas. Längtar till augusti!

Är det medicinen som återigen håller på att bryta ner mig i småsmulor? Eller sjukdomen? Jag läste detta idag, det är verkligen inte godis jag dagligen stoppar i mig. Eftersom jag har den aggressivaste varianten av malignt melanom så fattar jag att medicinen måste vara riktigt elak för att hålla mina metastaser lugna.

”””Tafinlar är endast avsett för patienter vars melanomtumörceller har undersökts och visat sig ha en särskild mutation som kallas ”BRAF V600” i sina gener. De patienter som är aktuella för behandling med Tafinlar har drabbats av en mycket hög svårighetsgrad av sjukdomen malignt melanom.

I den kliniska huvudstudien visades bättre effekt för Tafinlar, mätt i form av hur länge patienter överlevde innan deras sjukdom förvärrades, jämfört med cancerläkemedlet dakarbazin. Det fanns också en skillnad i medianöverlevnad mellan grupperna till Tafinlars fördel.

Företaget har i en hälsoekonomisk analys jämfört Tafinlar med dakarbazin. TLV bedömer att kostnaden för nyttan av behandling med Tafinlar är hög. Sjukdomens mycket höga svårighetsgrad gör dock att läkemedlet får bedömas vara ett kostnadseffektivt behandlingsalternativ.”””

Att jag fortfarande efter dryga 5 år med denna medicin lever är ett riktigt stort under. Vi är ett fåtal som gör det. Jag är oerhört tacksam för det. Jag tar gärna alla biverkningar, MEN jag måste även ha ett värdigt liv att leva. Något jag lärt mig är att stanna upp och njuta av allt det vackra omkring mig. Att umgås med rätt människor, dom som får mig att må bra. Jag vill helt enkelt inte slösa bort den tid jag har kvar. Jag vet ju ingenting. Jag kanske har en månad kvar, jag kanske har 10 år. Jodå, jag vet att ingen människa har en aning om någonting, men, skillnaden är att jag vet att jag har begränsad tid. Allt beror på hur länge medicinen fungerar eller på hur länge jag orkar äta medicinen.

Jag har senaste 2 veckorna missat så mycket kul. Flera middagar hos vänner har fått ställas in, 70-årskalas fick maken åka själv på, med mera.

Nu vill jag återigen må så där bra igen, så där bra att jag flera gånger om dagen, måste upplysa maken om att -Göran, jag mår så otroligt bra! Det är så härligt!

Jag tror det kommer snart. Är faktiskt säker på det. Jodå! 

Min son har lärt sig hur man överlämnar dåliga nyheter till mig. I söndags ringde han och berättar att han har ont i en armbåge. -Men, vad har hänt? Jag gjorde en vurpa på skateboarden. -Ok, den har jag hört förut. Hur gick det? Jag fick en spricka i armbågen. -Du är alltså röntgad? Ja, jag satt på akuten hela fredagsnatten. 

Dagen efter kom resten. Han hade körts med ambulans till SÖS. I full fart hade han vurpat, tack och lov utanför en krog, så folk rusade till för att ta hand om honom. Det var liksom inte bara en armbåge som spräckts. Han gled flera meter över asfalten, skrapade upp det mesta av kroppen och som avslutning slog han i huvudet. Han fick en resa från det onda med morfin, sen röntgades han. Tack och lov slutade årets olycka med en spricka i armbågen och en lätt hjärnskakning. Hemskickad med starka värktabletter. Får man sådana tabletter, då förstår dom att man har riktigt dj......a ont. Annars är ju ”ta två alvedon” standard. Givetvis var det höger armbåge. 

Jag är van, jag är härdad. Han, min älskade son är med om liknande saker ungefär en gång om året. Jag är glad. Den här gången befann han sig till min stora lycka i Sverige. 

Min älskade, men lite lugnare dotter med världens 10 i topp barn och jag tog en sväng på en skogsväg med Dino. På en halvtimme hade vi plockat säkert 10 liter gula kantareller. Jag har aldrig sett så mycket gulingar på ett ställe tidigare. Jag har ett område kvar att hämta på. Ett ställe som jag aldrig kommer att visa någon. Det var Ida som hittade det förra året. Dom behöver växa till sig något innan hon, jag och Dino ska hämta dom.  

Förra året var jag smart. För varje ställe jag hittade med gula kantareller så la jag in en favorit på kartan. Testade den i år. Fungerade på dm! 

Detta är bästa sortens livsglädje!

Efter att sonen berättat hela historien om olyckan så hade han en glad nyhet. Han hade först kollat med maken om vi var upptagna den 18 augusti. Maken trodde inte det. Då köpte fina sonen biljetter för oss 2 till en konsert med weeping willows. Vi har pratat i många år om att gå och lyssna på dom. MEN jag hade redan biljetter till den konserten. Mulle och jag ska gå. 

Tack och lov hade han tagit avbeställningsskydd. Det här svaret fick han på sitt mail med avbeställning: 

””” 

”””

ONEWAYTICKET, vad håller ni på med? Har ni överhuvudtaget läst mailet han sände? Är detta ett standardsvar ni använder er av? ALLT är fel, ALLT. Evenemanget är den 18/8. Dessutom, varför säljer ni överhuvudtaget avbeställningsskydd om det är mindre än 14 dagar? 

Gör om, gör rätt! 

Det kom ett nytt svar. Han måste ha synnerligen stor anledning för att avboka, och detta ska dom ha bevis på. Ska bli riktigt spännande att se vad som händer. Om han inte får tillbaka pengarna, då sätter jag tänderna i detta uppdrag. 

🤬 Fick ett brev från Landstinget. Jag ska inte röntgas förrän i september och träffa Andreas, som numera är överläkare (Grattis, du är bara bäst) i slutet av samma månad. Det känns som en livstid, blev aningen ledsen 😢

Dag 1962. 70 års kalas och annat

Har varit på 70 årskalas i Cap d'Agde i Frankrike. Min alldeles fantastiska svägerska Ingalill fyllde 70 år. Vi bodde på ett lägenhetshotell där vi hade 5 lägenheter på 16 personer. Ingalill är ett proffs när det gäller att organisera. Ingenting missas. Hon hade fyllt 4 lägenheter med allt som behövs när 14 personer rasade in på hotellet samtidigt. 

Även midsommar firades där. Dino bor hos dom bästa hundvakterna som går att finna, där finns också bästisen Bella.

 

Veckan gick bra, över förväntan. Huvudvärk, ja, men inte av den svåraste varianten. Jag kunde parera den med tabletter. Dessutom hade jag möjlighet att kunna dra mig undan närhelst jag ville bara för att lägga mig och lyssna på en bok eller vila en stund. 

Veckan fungerade klockrent och var helt underbar. Svenskt lagom. Lagom med värme, lagom med sol. Den här veckan ska dom tydligen få runt 40 grader, det är inte lagom, det är bara vidrigt. 

Väl hemma firades gamla mors 80 årsdag hemma hos oss. Min son har nu varit vegan i 6 år tror jag. Gamla mor kan bara inte acceptera det. Men lax kan du väl ändå äta? Vi skrattar lika gott varje gång. Hon bara vägrar. 

Idag är det onsdag och jag ska till onkologen för provtagning. Bra. Jag har hela munnen full av små, små blåsor. Tungan är svullen och ser ut som ett månlandskap, likaså gommen. När jag biter ihop så slår tänderna i den svullna gommen. Det gör ont, och ingenting smakar någonting. 

Efter ett väldigt tråkigt samtal i söndags så har jag legat vaken på nätterna och grubblat. På dagarna har jag och maken vänt och vridit ut och in på samtalet. Men nej, vi fattar bara inte. Så fel, så dumt, så tråkigt, så ledsamt, så sorgligt. Det är vad vi kommer fram till. Jag fortsätter i min ensamhet att grubbla.

Inatt tog jag slut. Huvudet kraschade. Jag släpade mig ner i köket och tog 2 starka tabletter. La mig raklång i sängen, låg blixtstilla och väntade på att huvudvärken sakta skulle ge med sig. Det tog tid, men tillslut gav den med sig.

Vaknade av att maken strök mig över huvudet. -hur mår du? Huvudvärken var tillbaka med full kraft. -när ska du vara hos onkologen? Svar, nej älskade, du behöver inte skjutsa mig, jag fixar det. -men när? I eftermiddag. Jag trodde att han var på väg till jobbet.

Tittade på klockan, 12.07. Stängde av mobilen, startade om och kollade. Samma tid, 12.07. Ok, då förstod jag varför han frågade som han gjorde. Jag hade tydligen sovit hela förmiddagen. Dino låg också och sov, han hade fortfarande inte varit ute.

Klockan är nu halv 2. Mitt huvud är bättre och jag måste inte kasta mig in, utan i sakta mak med tunga fötter ta mig in i duschen. Om en halvtimme måste jag åka. 

UPPDATERING

På onkologen kom en läkare för att titta mig i munnen. Jag såg hans min när han såg min hals. Inte bra alltså. Fick den starka sortens tabletter mot svamp, den som krockar med alla andra mediciner, den som ger mig huvudvärk. Haha, det går inte, för huvudvärk är jag redan världsbäst på.

Och blåsorna? Beror dom också på svampen? Nej, troligen en reaktion på mitt cancergift, trots att jag ätit dessa i drygt 5 år. Den medicinen slutar aldrig att överraska. Så fick jag en burk av deras hemkokta bedövningsvätska att gurgla mig med. Hjälper sådär.

Idag måste jag hinna med en lång promenad med Dino. Har blir så bortskämd hos sin bonushusse och matte att han gått upp ett halvt kilo. Hundmat? Icke. Korv och köttfärssås serveras. I och för sig blir det en bantning direkt vid hemkomst. Hundmat heter den varianten. Den luktar han på och överger. På eftermiddagen när hungern blir olidlig, då smakar han lite på sin mat. 

Nu ska jag ta min huvudvärk, svullna tunga och mina blåsor med mig och ta en cykeltur. Kroppen säger, gå ner och lägg dig i soffan. Knoppen säger, glöm det, ut med dig latmask, du kan inte skylla på alla dina defekter.

Hemma är bara så bäst! 

Jag missade att säga att den personen jag grubblar över är en av dom finaste, käraste, underbaraste människor jag känner ❤️

Dag 1940. Vet snart inte hur......

...... jag ska hantera denna överdjävliga huvudvärk jag har.

Ungefär 2 dagar av 3 vaknar jag med den. Stoppar i mig piller, ligger kvar en timme i sängen, då går den över och jag kan börja min dag. Efter ett par timmar känner jag att den är på väg tillbaka. Ibland kan jag parera den, ibland inte.

Självklart hade jag en hemsk dag när vi var bjudna på kalas med gänget. Jag lyckades inte bli av med den. Åkte dit och lämnade över maken och present. Hem och kröp ner i sängen. Det är mitt enda alternativ.

Pratade med Andreas om min huvudvärk. Han beställde +huvud till nästa röntgen. Meningen är att jag ska röntga skallen en gång om året. Det har vi missat, senaste gången var för 3 år sedan. 

Har fått låna min son i 11 dagar. Det har nog inte hänt sedan han flyttade hemifrån för 12 år sedan. Han hade fått ett jobb av Red Bull, vilket innebar att han skulle måla 1 tavla med måtten 6x2,6 m. Han var tvungen att dela upp den på 3 delar.

Här hjälps vi åt att spänna duk.

Hälsar på i verkstaden, då är motivet hemligt.

Han höll till i vår verkstad, det fanns ingen chans att nöta på varandra, för han jobbade från 19 på kvällen till ungefär 09 på morgonen. Sen sov han hela dagen. Vi sågs till middagen. Men stunderna vi sågs njöt jag av. Under tiden han var här fyllde han 30 år. Jag fattar inte, var tog dessa 30 år vägen? Var tog hans systers 34 år vägen? Dom fyller år på samma dag, 20 maj. 

Samtidigt hade han andra uppdrag som han hade deadline för under tiden. Göran och jag hjälpte honom få upp tavlorna till Stockholm. Platsen var ABBA museets konferenslokal.

Resultatet blev helt makalöst.

Fick min dag gjord igår. Bästa Finaste Ida såklart ❤️ 

Dag 1928. Onkologbesök

Då var det dags igen för mitt 3-månaders besök hos Andreas. Inte det minsta orolig, det var nu mitt cirka 20e besök hos Andreas. Efter 5 år har jag även på den punkten blivit en härdad kvinna. Möttes med en kram i väntrummet. Som jag avgudar denna man. Vi har genom åren haft en del kontroverser, det är som det ska, jag har en egen vilja. Han är fortfarande bara så BÄST. 

När jag tidigare förklarat att mina biverkningar slår olika från dag till dag, ena dagen känns det som att handleden blivit avbruten under natten. Några dagar senare är det ett knä som svullnat upp och gör satan så ont, för att en vecka senare vakna med en stukad fot. Då har han sagt att - Nej Marie, det fungerar inte så, det slår sig på alla leder. Suck. 

Nu vet han, exakt hur det fungerar. Han har själv fått börja äta medicin, med samma biverkningar som jag haft under alla år. Äntligen förstår han till min stora lycka.

Röntgenplåtarna var inte klara? Men som han kunde se, som icke röntgenläkare, så såg allt bra ut. Han skulle ringa om röntgenläkaren var av annan åsikt.

Han var glad, så glad när han såg att jag gått upp i vikt. Varje kilo är guld värd. Jag har nu gått upp 12 kilo på ett år. Applåder! 

Vi är alltid så glada efter dessa besök.

Mina älskade barn, som fyller år den 20 maj båda två, men med 4 år emellan har jag haft middag för. Lillknodden fyllde 30 den här gången. Elin 34. Var tog den tiden vägen? Det betyder att när Ida fyller 18 år så är hennes mamma endast just fyllda 39 år. Ung mamma, och vansinnigt vacker.

I måndags var det en heldag med Melanomföreningen. Med så fantastiskt lärorika föreläsningar. Hade faktiskt ingen aning om hur farliga antioxidanter är för oss med spridd malignt melanom. Dessa gör att metastaserna förökas med blixtens hastighet. Vilket innebär att alla krämer, inklusive solkräm med antioxidanter nu går bort. Dom som äter kosttillskott med vitamin A, C och E samt betakaroten och har spridd mm, bör omedelbart sluta med dessa. 

Det var en mycket informativ dag. 

Samtidigt började en person i vår Facebook grupp klaga på att jag delar melanomföreningens information? En till hakade på. Jag gjorde reklam för föreningen och annat. Jag bad att få veta vad annat var, men det fick jag inget svar på. Jag har gjort 2 inlägg med reklam för våra kassar och solhattar för barn. Melanomföreningen arbetar ideellt för oss drabbade och har just haft en kampanj för hur otroligt viktigt det är att kolla sina prickar. Denna kampanj har jag delat. Den är över för detta år.

Jag kastade ut frågan om alla tyckte att jag skulle upphöra med att dela en del av Melanomföreningens inlägg. Svaret blev unisont NEJ. Det innebär att jag fortsätter mitt administrationsskap som tidigare. Passar detta inte 2 personer så får jag ta det.

Många köper melanomföreningens tygkassar och solhattar. 100 kronor styck. Jag packar kuvert och skickar för glatta livet. 

Gratisreklam!

Linda! Min nästa röntgen blir med huvud. Egentligen ska skallen röntgas en gång per år sa Andreas. Senaste gången för mig var 2016. Tack Linda för att du knuffar på mig ❤️ 

Nu ska jag göra något svårt. Jag ska försöka få med mig Dino ut i regnet. Jag tackar för regnet, hettan gör att jag mår riktigt dåligt. En kombination av medicin och ålder?

Ha nu en ljuvlig sommar! 

Jag måste leta upp en solkräm utan antioxidanter. Det verkar vara en stor utmaning!

Dag 1919. Borta bra....

...... men hemma hos Dino bäst!

Har varit på Rhodos en vecka. En alldeles underbar vecka. Nästan.

Tyvärr var min huvudvärk överdjävlig. 4 dagar av 8 vaknade jag av att någon hoppat på mitt huvud. Så ont, så ont. Vaknade till och med på nätterna av huvudvärken. Då tog jag 2 alvedon och försökte somna om. Inte helt lätt.

Måste ta upp detta med min onkolog, jag behöver röntga skallen, anser jag. 

En av dagarna träffade vi min älskade kusin Cicci och hennes man Robban. Vi hyrde bil och åkte till Lindos. Vi hade så hysteriskt roligt, jag vet inte när jag senast skrattade så otroligt mycket. Det innebar att vi roade halva mängden med turister i Lindos, som dom glodde. 

 

 

Kvällen slutade på restaurangen Mr Greek. Billigt, gott och en otroligt rolig och trevlig kille som ägde stället. 

Ska ni till Rhodos, besök Mr Greek, ligger lite avsides, men det är så värt ett besök!

Det var lågsäsong. Skönt! 

Jag är inte rädd för solen. Vi behöver sol. Skillnaden mot förr är att jag smörjer in mig och INTE bränner mig.

En bra dag!

Dags för hemfärd. Ville gärna ta med denna bil hem. En önskedröm sedan jag tog körkort 1978. 

Igår var jag återigen på röntgen. Att dricka 2 liter vatten förstör resten av min dag. Jag kissar säkert ut 4 liter, delat på 20 gånger. Hopplöst. 

Hämtade tjejerna när jag kom hem, det var ju måndag. Var tyvärr tvungen att ligga i soffan på grund av denna förbannade huvudvärk, tack och lov är töserna stora nu.

Nästa vecka är det dags att träffa Andreas igen. Inte nervös. Än.

Dag 1908. Lågt blodsocker

Om jag ska vara snäll så kan man säga att min sköterska troligen hade en släng av lågt blodsocker igår. Eftersom jag är en ibland alldeles för snäll person, så får det bli, lågt blodsocker. 

Nej, jag går inte på någon kortisonbehandling! Jag åt kortison i 3 dagar över påsken 6+5+4, endast för att överleva med förståndet i behåll. 

Ändå var jag tvungen att gå undan för att sova en timme när vi hade huset fullt av fina vänner. 

Kände mig också tvungen att förklara varför jag hade skickat ett mail, för vidarebefordran till min läkare. 

Jag har problem med 2 personer på apoteket. Den ena har jag berättat om redan, den personen som ”hotade” mig med, - då ringer jag till din läkare. Vilken jag givetvis svarade ”- ja snälla gör det” på. Korkskalle, det är ju han som skriver ut medicinen och jag gjorde inget fel.

Den andra personen gör allt för att försvåra för mig. Jag hade ett recept där det stod ”1-2 tabletter vid behov” det betyder alltså MITT behov. Så fel tänkt av mig. Personen spärrade mitt recept till 2 stycken om dagen. Jag försökte förklara att behov betyder, mitt behov, personen var dock inte mottaglig.

Det innebar att jag var tvungen att be min läkare om ett nytt recept, jag får ta upp till 6 stycken om dagen. Vid behov. Jag och endast jag vet när jag har behov! 

Min läkare fixade det åt mig. Eftersom vi skulle resa bort så behövde jag hämta ut en ny burk att ta med. Jag ville alltså bara tacka honom för hjälpen, jag har inte min läkares mail, utan måste gå via min sköterska. 

Tack för hjälpen min fantastiska läkare!

Jag mår helt ok. För tillfället ”bara” dom vanliga biverkningarna. Dom behöver jag inte tjata om. Dom ingår i mitt liv, i min vardag. Jag har lärt mig att parera dom på bästa sätt. 

Mår jag bra så tar jag och Dino den långa promenaden på förmiddagen. Den tar cirka 2 timmar, i min takt, eller rättare sagt, mina kraschade fötters takt. Den har gjort att jag fått en bonn-bränna. Väldigt solbränd i ansikte och på händerna, kritvit på resten av kroppen. 

Lagom med sol är nödvändigt för alla, även oss med malignt melanom. En del blir helt hysteriska och ska smörja sig med högsta solskyddsfaktorn flera gånger om dagen, och dessutom gå runt i heltäckande kläder. Det gör inte jag. Det viktiga är att INTE bränna sig. Absolut INTE bränna sig. Jag har bränt mig till kroppen full av blåsor så många gånger i mitt liv. Därför sitter jag här idag. Med obotlig cancer. 

Däremot är jag oerhört noga med mina älskade Prinsessor. Dom får absolut inte bränna sig. Lovan är en mörkare variant och bränner sig inte lätt. Pidi däremot har en ljus hy, och bränner sig lätt. Dom SKALL smörjas flera gånger om dagen vid dagar med sol! 

1 maj åkte jag på en luring. Så lättlurad jag är, hahaha. Fick ett SMS, snälla mormor, kan du åka till Erikslund med mig och mina kompisar? Jag hade inte tänkt att åka någonstans denna dag. 

No way, mitt hjärta! Det innebar att jag några timmar senare var överlycklig av att ”bara” vara i Tuna Park? Vad hände? Smart unge. Satsa högt så kommer man till Tuna Park. Hahaha, vi hade en underbar dag! 

Jag försökte gå en bit bakom gänget, dom behöver inte ha en mormor hängandes bland sig. Men se det gick inte, Ida hade full koll på mig. Jag fick inte gå för mig själv, jag skulle gå med dom. Hon ville inte att jag skulle känna mig ensam. 

Återigen, detta Fina Lilla Barn. Hon har ramlat ner från en alldeles speciell planet, med bara vänliga, omtänksamma varelser. 

Det blev en dyr dag, men månaden är ändå förstörd, efter en restskatt på nästan 14.000 kronor. Fattar inte? 

Nu ska jag och Dino ta vår förmiddagsprommenad. På med termobyxor, svinkallt och isigt ute. Från goa sängen full med katt och hund, till skogen.

En sak till, plockade bort en stor äcklig fästing från min skinka i måndags, den var inte full med blod, det var bara en väldigt stor variant. Nu gäller det att hålla koll! 

Tjing! 

Fy tusan för griniga kärringar! (säger Dino) 

Dag 1899. Överlevde Påsken

Här ligger jag i soffan med ont i halsen. Har överlevt påsken med vår familjefest, i år tror jag att vi bara blev cirka 17 personer. Det var en underbar och härlig dag. 

Jag har en längre tid varit sjukt trött och haft ont i slutet av revbenen. Sovit middag varje dag. Även på påskaftonen var jag tvungen att smyga undan för att få sova middag en sväng. Men det gör inget, jag har Göran syster som galant sköter logistiken hemma hos mig. Min skalle fixar inte det fullt ut längre, jag klarar inte att ha flera saker samtidigt att göra. Då blir det kaos i min skalle. 

Det var den underbaraste påsken på många år. Jag hade båda mina barn hemma. Båda samtidigt. Hallelulja! Nicke kom hem redan på skärtorsdagen, så jag fick faktiskt några dagar själv med honom, kan inte minnas när det senast hände. Det gör så gott i mitt hjärta.

Prinsessorna var överlyckliga att få träffa honom. Att få hoppa med honom på studsmattan. Han var till och med ute och lekte burken med oss på kvällen. Lyckan var fullkomlig.

Eftersom jag var sjukt trött så startade jag upp en kortisonkur. Egenvård. Det fungerar, jag blir piggare, tyvärr blir biverkningen att jag skakar som ett asplöv. Shit the same, det tar jag.

Om ett par veckor är det dags för min 3 månaders röntgen. Sen ska vi få träffa min underbara Andreas. Hoppas att han bara har positivt att säga. 

Jag har varit i kontakt med en kille i Melanomföreningen, han undrade hur jag mådde. Jag berättade om att mina gifter monterar ner mig bit för bit. Han undrade varför jag inte får kombon med mekinist istället, den skall enligt undersökningar ge mindre biverkningar. Men Andreas vill inte ge mig båda dessa, dels tror han att jag får mer biverkningar av båda sorterna, dels så är det bra att ha kombon kvar att ta till den dagen inget annat fungerar längre. 

Ja, vad vet jag. Får höra med Andreas. Dessutom skulle han, i Melanomföreningen kolla om det inte fanns någon testgrupp för mig. Men jag vet inte om jag vågar, eller jo, det gör jag nog. Man blir aldrig så bra kontrollerad någongång som man blir i en testgrupp. Risken är bara att man får, hittar inte ordet, men jag menar fejkmedicin och inte den riktiga. 

Vi i föreningen säljer nu solhattar till barn och tygkassar. 100 kronor styck.  

 

Klicka på länken för att köpa! Glöm inte att göra egenkontroll!

http://melanomforeningen.se/pricksakert/?fbclid=IwAR2daZyZnhLauQjyodYFP8ElOYkJSjQr2EnY2XvUBae2_EjxvW6bnuiyCkM

Nu ska jag ta mig ur soffan för att ta dagens långa prommenad med min Prins, Dino  

Efter klockan 05 medicineringen blev det ingen mer sömn. 3 stycken snarkade i otakt i sängen. Maken, katten Julia och Dino.

Alltså tidig kväll!

Dag 1879. Till och från 39,9

I tisdags kväll var jag så trött, sådär trött att ögonen snurrade i huvudet och jag sluddrade. Fattade ingenting. Sov före klockan 21, då hade jag ändå sovit 3 timmar i soffan på eftermiddagen.

På morgonen förstod jag, vaknade med 39 i feber. Halsfluss, såklart eftersom Ida har det, ska fortsätta med den storyn snart. Ringde vårdcentralen kl 08, skulle bli uppringd klockan 14.20? 

Jag sov hela dagen, kollade tempen en gång innan vårdcentralen skulle ringa. 39.9. Dom hade såklart inga tider kvar så jag fick en tid morgonen efter, alltså idag. 

Tog en dusch inför natten, kollade tempen igen. 39.9. Med 2 stycken Treo i mig.

På natten svettades jag något kolossalt. Klockan ringde 07 eftersom jag skulle till doktorn, kollade tempen. 37.0. Avbokade mitt besök.

Troligen var det återigen en febertopp jag hade fått, tycker inte om det, det var inte längesedan jag hade en liknande.

Jag har dessutom så fruktansvärt ont på höger sida under mina revben. Det har nu pågått i närmare en månad, dom har tagit prover, men jag har inte träffat någon doktor, bara via telefon. Så har det dykt upp något mycket märkligt. Mina ben värker hela nätterna. Nu är jag ganska övertygad om att jag inte har växtvärk längre, så varför? Så illa att jag får gå upp på natten och ta värktablett. Känns onödigt.

Jaja, idag ska jag till Marie, jag får ta upp detta med henne och hon vidarebefordrar till Dr Andreas. 

Annars har jag mått oförskämt bra senaste tiden, om man bortser ifrån min högra sida. Jag har gått långa promenader med Dino. Så pass att han ramlar ihop på golvet när vi kommer hem av trötthet.

Tyvärr missade jag dom 2 sista gångerna med samtalsgruppen. Det var ett gäng härliga kvinnor. Sista gången skulle jag åka, var helt inställd på det. Men så skulle jag bara vila en stund innan, puckad som jag kan vara så ställde jag inte mobilen på ringning. Vaknade när det var en halvtimme kvar av samtalstiden. Var så besviken på mig själv, jag ville ju så gärna. 

Ida. Hon har en längre tid haft ont i halsen. För en vecka sedan åkte mamman med henne till vårdcentralen, men missade att fråga vilken läkare dom skulle få träffa. Tyvärr. Det finns en läkare där som man gör allt för att undvika, han har en hemsk attityd, otrevlig och är fullkomligt inkompetent. Att han fortfarande får jobba kvar är för mig mycket märkligt. Ofta gör han nämnligen mer skada än nytta. 

Han kastade ett öga i halsen på Ida och upplyste om att det är virusblåsor. Hej då. Varför kan man inte anstränga sig lite grann? Åtminstone ta ett blodprov och ett halsprov. Troligen för jobbigt 🤬 

Hon blev bara sämre, febern steg så efter 4 dagar blev det ett nytt besök. Klockren halsfluss. Den här läkaren tyckte det var mycket märkligt att någon ens kunde säga virusblåsor? Det är omöjligt att avgöra utan att ta prov. Hon påbörjade omgående en pencillinkur.

3 dagar senare var hon redo för skolan. Hon mådde bra. Tack rätt läkare. 

Den usla läkaren är ökänd. Det är endast människor som är nya i stan som går till honom, som aldrig har hört talas om hans namn, han har haft så dåligt rykte i så många år nu. Han borde inte ha med människor att göra. Kan dom inte sätta honom i någon källare och vända papper? 

Jag var till honom med Lovis när hon var 1 år. Då frågar korkskallen, säger hon att hon har ont i örat? Jag svarade: ursäkta, men hon är 1 år, och då säger man inte så mycket alls. Då blev han sur, han är ju experten och gillar inte när man har åsikt. Man ska inte säga emot. Nu har Elin gjort tabben att inte fråga vem hon får komma till 2 gånger, och det lär aldrig hända igen!

Nästa vecka ska jag dra ut en tand. Den har gjort sitt i 46 år och får nu gå i pension. Jag är inte road av att dra ut en tand. Speciellt inte efter att jag en gång fått en inflammation som låste min käke i 3 veckor. 

Nu måste jag vila en stund innan jag påbörjar min resa till Eskilstuna och Marie.

Dag 1856. Varför sa jag så?

Igår fick jag samtal ifrån ordförande i Melanomföreningen, han frågade ”-Hur mår du?” Jag var så otroligt dum att jag svarade ”-Jag mår bra, för en gång skull mår jag jättebra”. Så dumt, så otroligt dum.

En halvtimme senare rasade jag i soffan, egentligen skulle jag gå ut med Dino, men när Göran såg att jag stod och vinglade sa han att jag tar Dino, lägg dig i soffan. Det gjorde jag och somnade på sekunden. Jag vet att Göran sedan var inne och pratade med mig, har ingen aning om vad jag svarade. Jag hade ställt mobilen på ringning, jag skulle hämta Lovis. Släpade mig upp ur soffan, liknade nog mest en zombie. Hämtade Lovan och kröp ner i deras soffa, hon stack omgående iväg till en kompis. Det är så skönt, nu behöver man inte vara barnVAKT utan nu för tiden behöver man bara vara på plats om något händer.

Jag hade Ida med en kompis här, dom satt också och pratade med mig, det finns långt bak i mitt huvud, Ida sa att jag såg så ledsen ut när jag sov, antagligen drömde jag något ledsamt?

Jag har faktiskt mått bra senaste dagarna. Det tog väldigt lång tid att komma dit, ett par gånger snubblade jag, men reste mig ganska snabbt.

Som helgen för 2 veckor sedan. Det var en av våra vänner som hade födelsedagskalas, jag skulle äntligen få gå. Jag var så glad, så taggad, eftersom jag suttit i karantän i en månad. Nu var det min tur! Natten innan så vaknade jag med 39,4 i feber. Det sket sig kan man säga. Lika glad som jag var dagen innan, lika ledsen blev jag. Ska jag inte få gå på kalas?

Förra veckan när jag tog förmiddagsprommenaden med Dino gick vi som vanligt i skogen. Rätt som det var så rasslade det till i buskarna och ut for ett stort vildsvin. Då menar jag stort. Jag dog på fläcken, men fick ändra mig, det var inte lägga att dö just då, eftersom Dino sprang efter grisen. 

Jag skrek på honom så stämbanden näst intill gick av. Eftersom jag inte kan springa så gick jag i motsatt riktning samtidigt som jag skrek på liten vovve. Rätt som det var kom han tillbaka. Hel och levande. En liten hund och ett stort vildsvin är ingen bra kombination. 

Gick hem, alldeles löddrig av rädsla. Det sjuka var att jag såg flera färska spår av svinen när vi gick ut, och funderade på var är det dom gömmer sig på dagarna. Nu vet jag! Ivarje fall just den dagen. Det kallar jag för adrenalinpåslag.

 


Annars går livet sin gilla gång. Det händer inte mycket. Jag har varit hos Marie för provtagning. Berättade att jag har fått tillbaka den ruskiga ledvärken, nästan som i början av behandlingen. Varför? 

Blåsan på min högra sidan av tungan är på väg tillbaka. Aldrig att jag ens tänker riskera att ännu en gång träffa på den förfärliga Hen, som gratulerade till att jag fortfarande lever. Jag får avvakta och se vart det bär hän. Det låter som att jag är onykter, jag sluddrar när jag pratar och vissa ord får jag ta sats för att få ur mig.

Har för första gången sedan oktober träffat älskade sonen. Det läcker vatten ur hans fläkt och ingen av oss fattar någonting? Det har runnit så illa att skåpet över fläkten har spruckit och likaså bänkskivan. Har ringt försäkringsbolagen, ja, alltså både den som föreningen har och hemförsäkringen. Icke sa picke. Ingen av dom gäller? Efter alla dessa år med diskussioner med försäkringsbolag, hade jag faktiskt i min enfald trott att dom skulle gälla? 

Göran har pratat med folk och kommit fram till att fukten kommer ifrån badrummet? Det är en väldigt avancerad fläkt må jag säga. Så nu är det bara att återigen lämna in fläkten, förra gången fick vi tillbaka den lika trasig som när vi lämnade in den. Det får bli ett nytt försök. Dessutom måste vi byta ut överskåpet och köpa en ny bänkskiva. 

I det stora hela, små petitesser! 

Livet rullar på i lugnt mak. Jag mår för det mest ok, förutom den förbaskade ledvärken. Så här vill jag ha det, alltså -ledvärk. 

Jag kanske, men bara kanske, har något spännande att berätta snart. Men bara kanske. Jag får vänta ett tag och se. Tålamod Marie!

Idag ska jag på gruppsamtal. Jag vet inte riktigt om det passar mig. Jag får ge det en chans. Det är enda gången jag pratar om min cancer. 

Ha en ljuvlig försiktig dag i solen! 

 

Dag 1837. Orken har saknats!

Ber om ursäkt, att jag inte skrivit på evigheter, men orken har saknats. Nu mår jag återigen bättre, och här kommer vad som hänt senaste tiden.

Sonen kom aldrig, och hörde aldrig av sig? Jag ringde honom. Han låg i halsfluss. Fy tusan. Han ska försöka släpa sig iväg till doktorn. Jag är tacksam för att han inte hann komma hit innan det bröt ut. Men jag saknar honom så kroppen värker.  

Ida har börjat spela handboll. Hon är verkligen enastående. Igår var hon och tränade i en och en halv timme. Efter det stannade hon kvar och tränade med nästa lag. Bra tjejen, så bra! 

Pappa Tom har börjat som tränare för laget. Dom har något gemensamt dom två att göra. Fantastiskt! Ida är jätteglad att pappa Tom är med, risken kan ju vara att det är pinsamt, men nej. 

Jag har varit med och tittat på 2 matcher nu. Så spännande! Jag lever mig in med hela kroppen, MEN måste hålla igen munnen, får inte skrika, bra Ida, eller armarna Ida, det är pinsamt. Heja Strängnäs är däremot ok.

Min näsa läker fint.   

Tänk att vi lyckades tillslut. Det tog lång tid, men nu efter 11 månader så ligger mina vänner bredvid varandra och sover. I går försökte Dino göra valpar med Julia. Det var inte ok, han gick långt över gränsen, han fick en kattnäve över nosen och en blick som sa, Du är verkligen helt korkad, lägg av! 

Livet rullar på och jag försöker hålla mig så gott det går ifrån andra människor. Mår ganska ok. 

Har nu brutit min karantän och det har fungerat. Enda problemet nu är att min allergi har slagit till med full kraft. När jag vaknar ser jag ut som att jag har gått en boxningsmatch under natten. Mina ögon är igensvullna.

Maken och jag har tagit en kryssning med Birka, för att komma iväg en sväng och hitta på något roligt.

Roligt slutade kvällen sannerligen inte. Vi satt i danssalongen, framför oss hade en kvinna landat i soffan, hon var fruktansvärt berusad, ja, var faktiskt helt väck. Då kommer en man och sätter sig bredvid henne. Jag vet inte om dom var ett par, men det är faktiskt helt oväsentligt. 

Han började slicka henne i hela ansiktet, det var en så äcklig syn att den har fastnat på min näthinna. Saliven rann ur mungiporna på den vidriga mannen. Jag satt 3 dm ifrån dom och råglodde på honom, han brydde sig inte det minsta. Sedan drog han upp hennes alldeles för korta kjol, och stoppade in fingrarna i hennes underliv. Det här skedde alltså bland hundratals människor och det var många som såg.

Hon märkte ingenting, hon var helt borta. 

Då gick jag och sa till vakten att ni måste genast avbryta en pågående våldtäkt. Han kallade på sina kollegor och ställde sig och studerade paret, då satte sig mannen framför henne, troligen för att komma åt henne bättre. Samtidigt som han satt och gnuggade handen mot sitt underliv. 

Då avbröt vakterna det hela, och tog med sig båda. Kvinnan kunde inte gå utan rasade över ett par fåtöljer. Då tog mannen henne i handen och drog iväg. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vakterna delade på dom, att dom kastade honom i en cell och tog hand om kvinnan, hon var i ett hjälplöst tillstånd.

Vi såg dom aldrig dagen efter, så förhoppningsvis var dom omhändertagna. Jag sov ingenting på natten, den här vidriga sekvensen spelades upp i mitt huvud med repeat knappen intryckt. Han såg ut som ett sjukt djur, med saliven som droppade. Fy fan!

Härom dagen så var min Prinsessa Ida här, i bilen på väg till oss så frågade hon om man tjänade mer pengar om man arbetar natt. Ja, det gör man, men det är jobbigt att arbeta natt, se på Nicke, hans sömnrytm är helt förstörd sedan många år.

Du förstår mormor, jag vill tjäna mycket pengar, för då ska jag handla massor till dig, som du gör med mig nu. Fina lilla barn, hennes omtänksamhet har inga gränser.

Min infektion har äntligen gett med sig, cancern hoppas jag står still, som vanligt. April är nästa gång jag ska röntgas.

Vi hade planer på att åka till Kina, möjligen en helt galen tanke, men jag ville. Jag var aningen orolig, det var en gruppresa, tänk om jag skulle bli sjuk? Skulle jag då förstöra för hela gruppen? Nåväl, resan blev inställd på grund av för få anmälningar. Jag tror det var meningen? Istället får det bli en annan, kortare resa, antagligen i Europa i stället. Göran blev besviken såklart, och tappade fart, och la energin på annat. Är han inte intresserad av att göra en annan resa istället nu i vår, då åker jag till Bali med Mulle. (Endast fantasi) 

Ska försöka skärpa mig och återkomma inom kort!

En sak till! Snälla, ta det försiktigt i solen när den nu börjar återkomma. Sitt inte och stråla dig. Solarium borde verkligen helt förbjudas. Det är som att krypa in i microvågsugnen. ”Vad vacker strålbränna du har” vart har du varit och stålat dig? 

Håller på att gå igenom min blogg och jag saknar verkligen Diana, Lina och Malin, var är ni? Hur mår ni? Saknar er stort!

Dag 1817. Trött, trött så trött

Har återigen hamnat i koma. Jag sover 10 timmar per natt, går ut med Dino, somnar sedan på soffan och kan sova där i 3 timmar. Det är nästan omöjligt att vakna, vill bara fortsätta att sova mer och mer. Varför? 

Efter att ha varit ute med Dino i en och en halv timme så är kraken helt slut. Vi går först i skogen, sen går vi över en åker och det är så mycket snö att han måste hoppa fram. Det är bra, han behöver massor av motion för att må bra. Efter det somnar han som jag, utslagen i soffan. På eftermiddagen tar vi en sväng till, jag lunkar i sakta mak han springer och hoppar som en tok. Helt underbart att se honom. Tack någon där uppe för att vi skaffade Dino. Det bästa som har hänt mig. Nu måste jag gå ut två gånger om dagen. Jag har alltid sällskap av någon som älskar mig upp till öronen, hela tiden.

Förra veckan ringde Elin mig, en kille hade satt snara för Ida, hon ramlade baklänges och slog i huvudet, och svimmade av. Dom var på väg till akuten, kunde jag hämta Lovis? Självklart! Pappa Tom var på tjänsteresa i två veckor så Elin var själv med tjejerna. Ida hade fått en hjärnskakning, så dom fick stanna på akuten så läkaren kunde ha uppsikt över henne i ett par timmar. Tjejerna kan vara osams så det ryker både stickor och strån, men när det gäller då är det kärlek. Lovis blev helt förtvivlad när jag berättade vad som hänt, är Ida ledsen? Har hon ont? Gråter hon? Och så vidare. Dom kom hem på kvällen, det var tack och lov en lätt hjärnskakning.

I måndags var jag på mitt 2 gånger om året besök på hudkliniken. En toppenläkare som kollade igenom min kropp. Hon såg direkt mitt sår som jag har på nästippen. Jag har nog haft det i ett halvår nu. Hon hade läst igenom vilka biverkningar min medicin kan ge. Hon var verkligen påläst. Så underbart med en sådan läkare. Tafinlar kan ge en annan sorts hudcancer. Hon var orolig att såret på nästippen kunde vara något sådant. Hon ville frysa min nästipp. Jag blev osäker under tiden hon hämtade fryssprayet. När hon kom tillbaka frågade jag, ska jag verkligen göra detta, är det nödvändigt? Svar JA. Tack, jag behövde någon som tog beslutet åt mig. 

Hon sprayade tippen 2 gånger med -190 grader. Hon berättade att det troligen skulle bli en vätskefylld blåsa, men jag skulle inte sticka hål på den. Det skulle ta cirka 3 veckor att läka. Jag ser ut som Rudolf med röda mulen, en röd nästipp, med en stor blåsa. Ser helt galen ut. Jaja, alltid ska det vara något. Det gör ivarje fall inte ont. 

Jag har nu suttit i karantän i flera veckor, så jag hoppas att mitt immunförsvar är något bättre, försöker att inte krama folk, det gäller givetvis inte min familj, Elin och tjejerna måste jag krama för att överleva. 

Jag läser igenom min blogg från första dagen. Har nu läst 2014 och 2015. Fytusan vad sjuk jag har varit. Det är tur att man glömmer varefter. 

Jag är verkligen så glad och så tacksam att jag fortfarande lever. Det har nu gått 5 år sedan min spridning upptäcktes. I våras var jag så sjuk, sov cirka 18 timmar per dygn, kunde inte äta och vägde 45 kilo. Göran och jag pratade om det igår. Ingen av oss trodde att jag skulle överleva då. Men då sänkte dr Andreas min giftpiller dos och sakta, sakta kom jag tillbaka till livet igen. Så obehagligt att tänka på. Behandlingen höll på att ta död på mig, och jag var så nära att ge upp, jag orkade inte längre. 

Tack mina barn för att ni ryckte upp mig och talade om att jag fick bara inte ge upp. Snälla mamma, ge inte upp! Det fick mig att ta mig i kragen. Givetvis skulle jag inte ge upp! Självklart inte, även om det kändes som enda alternativet då. Jag ville inte vara med längre.

Jag hänger fortfarande med och ska försöka göra länge till. Det är ju inte cancern som håller på att ta död på mig, det är ju min behandling.

Ha en härlig fredag och samma med helgen. Nästa vecka kommer troligen min kära son och hälsar på, han har inte varit här sedan i maj, så det är på tiden nu! 

Dag 1804. Livet återkommer

Jag mår så mycket bättre. Hallelulja. Det här pencillinet måste tillslut ha fungerat. Trots att jag hade en släng feber i onsdags dagen innan besöket hos dr Andreas.

I torsdags var Göran och jag där. Fick en kram som vanligt. Min underbara dr Andreas. Även denna gång var den praktiserande läkaren med, som jag träffade akut förra veckan. Han satt med och lyssnade.

Min cancer håller sig där den ska, alltså på mattan. Vi fortsätter med min bromsmedicin, som vanligt, ända tills jag blir resistent, vilket inte verkar hända, eller tills min kropp kraschar av biverkningar. Den dagen, den sorgen.

Den praktiserande frågade om jag gått hos Andreas länge? Ja, i 5 år har jag haft turen att få ha honom som min onkolog. Hon tillhör nästan familjen sa Andreas 😂

Eftersom jag inte var helt pigg så togs återigen en massa prover på mig för att kolla bakteriesläkten som slagit bo i mig. 

Jag får högsta betyg som bästa patient när det gäller att ta prov med den långa bomullspinnen i bihålan. Jag sitter helt still. Ger inte ifrån mig ett ljud, förrän det är klart. Då tillåter jag mig att nysa och nysa. Man tackar, nu för tiden får man vara glad för det lilla man är bra på.

Jag har verkligen suttit i karantän, och jag tror verkligen att det har hjälpt. Jag tänker fortsätta i en vecka till, inte träffa någon. Utom barnbarnen, dom kan jag inte leva utan. Jag får ingen luft om jag inte får krama om dom. 

Fick en video av sonen i förrgår, där han står med en bit morot och det kommer fram en känguru och äter ur hans hand. Helt fantastiskt. Snart är det dags för knodden att komma hem. Han är en sommarmänniska. Australien är perfekt för honom, landet som dessutom har århundradets värmebölja just nu. Vinter är det absolut värsta han vet, jag har förberett honom på vad han kommer hem till.

Innan vi skaffade Dino så fick jag som vanligt alltid kaffe på sängen samt en lapp där det stod något gulligt på eller bara ”Älskar dig! Din.”

Numera har vi kommit på att det står ”doggen har varit ute. Gjort både ettan och tvåan. Din.” Eller vovven har inte visat sig! Din.

Nu har det blivit skärpning 😘  

Ida ringde och frågade om hon fick komma hit ett par timmar på lördagsmys? Självklart hämtade jag henne. För tillfället sover hon bara hemma. Så jag skjutsar hem  henne när hon är redo ❤️

Dag 1801. Här sitter jag.....

...... och kan inte annat göra. 

I fredags ringde ännu en läkare från onkologen. Nya bud. Nej, dom 4 pencilinkurer som jag ätit hade nog inte fungerat.  Jag hade uppenbarligen en mycket speciell bakterie. Jag var tvungen att byta pencilin igen. Med en gång.

Åkte in till apoteket för att hämta nya kuren. Dom hade inte den sorten. Hon ringde dom andra apoteken i Strängnäs, ingen hade den sorten. Enköping då? Hon provade, nej, ingenstans i Enköping heller.

I Eskilstuna fanns det ett apotek som hade 1 kartong med rätt pencilin. Dom la undan den till mig. Gick ut i bilen och bröt ihop. Jag orkade inte sitta och åka till tuna park för att hämta kartongen. 

Ringde till maken och berättade. Jag sa att jag kommer hem, jag skiter i pencilinet, jag orkar inte mer nu. Han erbjöd sig då att möta mig på väg 55 och ta min legitimation för att hämta kartongen. Vi möttes på halva vägen på en busshållsplats. 

Där stod jag medan bilarna åkte förbi och tutade, vi stod för nära vägen och storgrät. Bara för att han är så snäll, lämnar jobbet för att åka till Eskilstuna åt mig. Jag skulle nämnligen aldrig ha bett honom. Ståndaktig tjurmaja, kan själv. Men inte idag. 

Åkte hem och somnade på soffan. Efter ett par timmar kom Göran hem så jag kunde påbörja kuren. 

Sen gjorde han sig iordning för att gå på kalas, som jag snällt fick stanna hemma ifrån. 

Har inte träffat någon på hela veckan, har verkligen satt mig i karantän. Men idag tog jag med Dino och åkte in till stan för att handla tulpaner. Jag ville köpa tulpaner till underbara Susanna.

Passade på att ta en prommenad på kyrkogården, den stora ”nya”, snön vräkte ner och man såg knappt något framför sig. Tyvärr glömde jag ta med ljus att tända för min moster som jag är uppvuxen med. Hon och mamma var alltid tillsammans, och jag och syrran med kusinerna. Maggan skulle ha blivit 77 år idag. Hon dog i min ålder för ca 20 år sedan, i cancer. 

När jag kom hem mådde jag inget vidare. Hade nästan 38 grader i feber. Jag blir snart galen.

Dino var full av energi, älskade snön, så vi tog en prommenad till, mot Göran och Marielund. Han fick springa lös, och som han sprang, som en ko till sommarbete. Han rusade till Marielund hämtade ett ben som han hade grävt ner för några dagar sedan. Tillbaka till mig så gick vi hemåt igen. 

I morgon ska vi till dr Andreas. Dels få reda på hur min cancer ligger till/still. Samt hur vi ska göra med den här envisa infektionen? Samt lite andra frågor.

Dag 1798. Satt i karantän

Äntligen har jag fått hjälp. Har varit så trött att jag stått nedanför trappen och undrat om jag ska orka gå upp? 

I helgen var jag med Elin och Ida till ett köpcentrum. Ida hade en träff där med ett antal tjejer som håller på med squishy’s. Dom byter, köper och säljer av varandra, sen skulle dom äta lunch och fortsätta ett tag. Det här är tjejer som hon endast känner via nätet, så mamma Elin och jag hade full koll. Med det var andra gången och alla tjejerna är i samma ålder. 

Och nej, jag tänker inte förklara vad en squishy är för något 😂

Hur som helst så skulle Elin och jag vandra runt i centrat. Men nej, jag bara orkade inte. Kändes som jag skulle svimma var 40e meter. Så vi satt mest och åt eller fikade. Det bästa är att jag får egentid med min älskade dotter, det är sällan, annars är alltid är det någon som ropar mamma, eller mormor när vi försöker prata. 

Då sa Elin till på skarpen. NU tar du tag i detta, du måste få veta vad det är för fel på dig! Ok?

Jag skulle röntgas på tisdagen och till min sköterska Marie för provtagning idag (onsdag). På tisdagen ringde jag Marie och förklarade läget och frågade om någon läkare kunde kolla upp mig och lyssna på min hosta, när jag ändå skulle dit.

Hon ringde upp mig efter någon timma och sa att jag skulle vara där 9.30 för provtagning, så skulle jag få träffa läkaren kl 11.00 för då hade provsvaren kommit.

Det var en undersköterska som stack mig och blev salig när hon såg mina armband, jag talade om att största delen av pengarna skänker jag till barncancerfonden. Kan du inte ta hit några så vi kan få köpa? Absolut, visst, gärna 😁 Hon skulle kolla upp om det var ok att göra så.

Sen satt jag och lyssnade på en ljudbok och halvsov tills läkarna ropade på mig, det var en extraläkare med idag. 

Så ordentligt kontrollerad har jag aldrig blivit. Hur som helst så lät jag verkligen inte bra ☹️.

Hon, den ansvariga läkaren förklarade för mig att mina 3 penicillinkuren som jag redan har stoppat i mig troligen har fungerat, men, redan direkt dom tagit slut så har jag snubblat över en ny bacill, och en ny bacill, och påhoppad av andras baciller. Mitt immunförsvar är helt utslaget så jag stoppar absolut ingen bacill som vill träffa mig. Hela min kropp har ropat, välkommen till mig, jag tar emot alla slags baciller! 

Så från och med nu gäller: ännu en penicillinkur, kortisonkur, och hostmedicin. Dessutom så är det karantän som gäller för mig. Om jag ska ha någon som helst chans att återhämta mig. Minst ett par veckor! Jag ska inte utsätta mig för några folksamlingar! MEN barnbarnen då? 😱 Jag kan inte leva utan dom. Ok, dom får du träffa, eftersom dom är så pass stora och din kropp är van med deras bakterier. Men, om dom är det minsta förkylda så gäller umgängesrätten inte! 

Sen togs det ännu flera bakterieprover. Här blir det ordentligt gjort, inte bara ett stick i fingret och svaret, du har virus 😡

Nu ska jag sköta mig! Jag bara måste bli frisk och pigg igen. 

Jag håller på att läsa igenom min blogg, det är ju 5 år nu som jag har skrivit. Tänk vad man glömmer allt som hänt 😳

Anna från akuten!

Jag har missat din kommentar från Dag 88, 20140508

Tack för din kommentar, stort tack❣️ Och JA, jag mailade chefen för akuten, ett lång mail och hon svarade också med ett långt mail, jag svarade på det och hon återkom igen. Det var en mycket bra och konstruktiv mailkonversation. Hon stod för katastrofen på akuten, men jobbade på den. Anna, om du arbetar kvar. Tycker du det har blivit någon bättring? 

Mina näst bästa kärlekar i världen, som numera helt accepterar varandra. Ibland tappar Dino fullständigt förståndet och vill leka 😳 då gör han ett par hopp rätt upp i luften framför henne, kom igen då, vi leker, försöker hela hunden säga med kroppen. Går snart slokad därifrån när enda reaktionen är hennes blick, som säger Idiot, jag är väl ingen som du heller 😹 vad du nu är? 

Dag 1793. Helgerna

Är över och förbi. Det var den 5e bonushelgen. Känns så bra.

Men det finns ett men. Jag mår skit! Ont i kroppen och fullkomligt tom på energi. Jag är återigen så vansinnigt trött. Sover 12 timmar/natt samt några timmar i soffan. Det hjälper inte det minsta. Är lika trött när jag vaknar till. 

Vet inte vad jag ska göra? Kan ju inte ringa vårdcentralen eller , och säga -ursäkta men jag mår inte bra. -Hur mår du inte bra? -Jag vet inte? 

Juldagen som var vår julafton kröp jag ner i ängen vid 22 tiden, orken tog helt slut. Nyårsafton, då vi var 9 personer som umgås och lagar mat tillsamman, alltid samma gäng, och som vanligt hade vi helt underbart. Men mitt huvud kraschade återigen vid 22 tiden. Men nu gav jag inte upp, pinade mig fram till 12 slaget. Hade gjort mig iordning innan så att jag bara kunde kasta mig i sängen när vi hade skålat. 

Alltså inget bra slut på 2018, nu hoppas jag att det ska vända. Har nu gått och varit risig sedan oktober. Vissa dagar ok, flesta dagar inte ok. Idag 4/1 vaknade jag med en ruskig huvudvärk, tog några värktabletter och somnade om. Det var rätt gjort, för huvudvärken hade lagt sig något när jag vaknade. Däremot inte febern 🤬

Riktigt tråkväder, mår jag bra så gillar jag regn och tar gärna en långpromenad. Inte idag, frös som en fågelunge. Dino tänkte ivarjefall inte gå någon längre sträcka. Efter 100 meter gjorde han 2an, sen skulle han hem 🐶 jag protesterade inte. 

Jag har en superspännande sak på gång. Hoppas verkligen att den blir av. Håller alla tummar och tår. Lika superhemligt som spännande 🤐 Återkommer så fort jag kan ang 

Ni ligger jag i soffan och ska blunda en stund 😴 tillsammans med mina gosedjur ❤️

 


Jag önskar Alla mina läsare som jag känner och, de jag inte känner. ETT RIKTIGT GOTT 2019

Just det. Gran. Gran är något speciellt för oss. Våran gran får absolut inte se ut som en vanlig gran, under våra 20 år tillsammans har vi släpat hem den ena speciellare än andra. Den här granen. Tog priset 😂😂

 

Dag 1799. 5e julen

Som jag inte hade räknat med att få. 

Jag får hela tiden höra att jag ser så pigg och frisk ut. Det gör mig glad. Jag har gått upp 7 kilo sedan i somras 😁 ligger nu på 52 kg, och det gör mycket för utseendet. Vid 45 kg ser man verkligen inte frisk ut, man känner sig inte heller frisk, helst vill man hänga lakan över varenda spegel man kan råka gå förbi.

52 kg och jag är nöjd där, det finns en till som är nöjd och det är min doktor A. 

I veckan var jag in på apoteket för att hämta ut medicin, när det blir min tur säger hon bakom disken, -jag såg dig på tv 😁 och bara skrek, där är min kund! Jag har ju sett dig under åren och jag har sett hur du blev sjukare och sjukare. Jag tyckte så synd om dig och trodde faktiskt inte att du skulle överleva. Så står du här idag och ser ut som hälsan själv och jag blir så glad. Jag ville träffa dig för att säga det, så kommer du, just idag när jag bara jobbar några timmar extra och just till min kassa, helt otroligt.  Det är en fröjd att se dig och nu fick jag chansen att säga det ❤️

Sådant stärker mig och jag blir varm i hela kroppen. Tack snälla du ❤️

Idag, julafton blir det lugnt hemma hos oss. Vi blir bara 5 personer. Skönt. I morgon rasar släkten in och vi blir 16 personer. Alla sover över utom 2 st. Hallelulja 😳 

Det är bara en person som inte är med oss. Niklas. Som vanligt befinner han sig på andra sidan jordklotet när det är jul. Saknar honom svårt ❤️ Har dock varit i kontakt med honom på morgonen, vi ska försöka facetima vid tillfälle. 

Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul. Tack för att ni finns❣️

Äldre inlägg