Nix! Himlen får faktiskt vänta!

Kan inte sova!

Hostar och hostar, så nu har jag gått upp och gjort mig en kopp te. Hoppas det hjälper.

Foten; fick ett brev från läkaren efter 3 veckor där det stod att om jag fortfarande hade ont skulle jag kontakta vårdcentralen. Jag kontaktade vårdcentralen och fick omgående åka in till Eskilstuna och ta en ny röntgen.

Dagen efter ringer läkaren och säger -jag förstår att du har ont, ett av dom långa benen ovanpå din fot är av, men det är försent att göra något nu. Det var alltså bara till att fortsätta halta fram här i livet, jag haltade alltså runt på Rhodos en vecka med ett brutet ben.

När jag efter 2 veckor kunde få på mig en stövel, så jag jag sommarens första promenad med Dino. Det skulle jag inte ha gjort!

Ingenting hände under promenaden, jag snubblade inte, trampade inte snett, allt gick klockrent och kändes ok.

Dagen efter kändes det inte ok längre. Återigen en rund fin fot som var omöjlig att stå på.

Den här gången behövde jag inte gå via vårdcentralen utan fick åka direkt till ortopedakuten. Ny röntgen. Den här gången syntes skadan med en gång. 2 ben till ovanpå foten brutna? Nu hade jag alltså lyckats bryta ben nr 2, 3 och 4, utan att göra illa mig? Eller så har jag så hög smärttröskel att jag borde hålla mig helt i stillhet resten av livet.

Nu fick läkaren ett extra veck i pappan när hon sa till mig att hon skickar vidare detta till onkologen, jag måste göra en skelettröntgen. Jag förstod varför.

Jag fick en stor känga att spänna fast på foten och fick i 6 veckor sitta med tossingen i högläge. 

Tungan; jodå, efter att ha gjort sig jättefin inför besöket på specialisttandvården så tog det inte lång tid innan den återigen blev sårig. När såret blivit lagom stort så hade jag ju turen att få ringa direkt till Eskilstuna. Fick en tid dagen efter.

Nu var det dags igen, att skära bort en bit av tungan, och ja, det är lika vidrigt som det låter. Gör dock inte ont under ingreppet, men innan, när bedövningssprutan körs rätt in i såret. Ihopsydd och hemskickad med blodstillande tussar.

Somnade innan jag landade i soffan hemma och sov till morgonen. Då hade jag ont och trassligt med trådar i munnen. Sluddrade så jag var tvungen att förklara mig varje gång jag pratade med någon, i en vecka eller kanske 2. 

Tandvården fixade även så att jag nu fått ännu en bettskena, nu på underkäken, mina tänder lärde sig att bita svårt i kinden trots skena, nu är det stopp på det. Ser ut som en boxare när jag går och lägger mig, men maken har ganska dålig syn så jag får vänta tills han tagit av sig glasögonen, då ser han inte att jag tagit på mig dessa. 

Gjorde min halvårsröntgen i augusti tror jag, fick åka till Katrineholm pga att tiderna i Eskilstuna är slut? Har fortfarande inte fått svar, så jag var och hämtade ut svaret själv. Allt såg bra ut. Jag antar och jag hoppas att jag omgående får besked om allt INTE ser bra ut. 

Får ju inte glömma att säga, att midsommaraftonen firade jag tillsammans med Dino, inlindad i en filt, sittandes på verandan i en gungstol och lyssnade på en bok. Jag hade fått corona.

Nu väntar jag bara på att få kallelse till att göra ännu en röntgen, denna gång för att kontrollera om jag blivit benskör, man blir ju lite fundersam.

Så för tillfället är livet rätt ok 👍 

Men idag dök det upp ett stort svart moln. Vår Sergej, vårt barnhemsbarn som bott hos oss några somrar, som jag hälsat på flera gånger i Ryssland, och haft kontakt med sedan dess, fick idag inkallelseorder. Han hatar kriget, han hatar sin ledare, han hatar sitt land. Han är pappa till 2 små barn, han vill inte bli kanonmat.

Vi har haft kontakt hela dagen, via Isabelle, ett fd barnhemsbarn som bor i Sverige sedan ca 20 år. Sergej är helt förtvivlad, han vill till Sverige, han vet bara inte hur han ska ta sig ur landet, han har inget pass och inga pengar. Han sitter fast i geggan. Vi kan hjälpa honom med pengar, men det är ju omöjligt att föra över pengar till Ryssland.

Han var livrädd att dom skulle komma och hämta honom redan i helgen. Det enda vi kan göra just nu är att hålla tummarna för att det löser sig på något sätt. Tyvärr är det så att lyckas han fly, då vet han inte när han får se sin familj nästa gång. Åker han dit, är det 10 års fängelse. 

Känner mig så hjälplös. 

…… blev det intet av!

Veckan innan operation läkte såret. Sådär bara. Efter att ha funnits där i månader. Det var som att tungan hade ett eget liv och tänkte -Glöm, jag tänker inte någon låta skära i mig en gång till, glöm.

Jag ringde specialisttandvården och berättade, men dom ville att jag skulle komma dit ändå. En underbar läkare och en underbar sköterska. Dom drog och slet i min tunga och fotade från alla möjliga och omöjliga vinklar. Läkaren var väldigt fundersam på en ganska stor blodblåsa på insidan av ena kinden. Jag berättade att jag har en bettskena på natten, bara för att jag biter mig i kinderna, ibland så hårt att tänderna fastnar i köttet och börjar varje dag med att spotta blod. Natten innan hade jag av någon anledning som jag inte förstår plockat ur skenan, och givetvis kört tänderna djupt in i kinden. Därav blåsan. -Ok, jag får tro på dig, men jag tycker inte om vad jag ser.

Jag kommer nu att bli kallad dit 2 gånger om året, och får jag ett nytt sår, får jag ringa dit direkt. Det känns så bra 🙏 förenklar så mycket.

För några veckor sedan tog vi husbilen och åkte till Tönsberg i Norge. Göran har en kusin med make där. Fantastiska människor ❤️ Dom tog med oss till Verldens ende, och där var det vackert vill jag lova. Norge är verkligen ett av dom vackraste ställena på jorden. 

 En av dagarna kraschade mitt huvud, spiken bakom ögat var islagen, gick och la mig i husbilen och sov i 12 timmar, det hjälpte.

Efter 3 dygn åkte vi vidare till Lysekil, men efter första natten där vaknade jag med 39 graders feber och med en fot som kändes som att någon med stilettklack stampat på mig. Det blev raka spåret hem.

Efter 2 dygn var febern som bortblåst, men värken i foten hade inga planer på att lämna mig. 

På måndagskvällen fyllde vi badkaret och kröp ner för att njuta. Då ser vi att mitt smalben, ovanför den onda foten är både blått och rött? Alltså hela smalbenet, ända upp till knät. Men vafan? 😳 Jag har INTE slagit i varken foten eller benet? 

På tisdagen blev det en tur in till vårdcentralen och en läkare som omgående skrev en remiss för vidare färd till akuten i Eskilstuna. 

Där blev jag så väl omhändertagen att jag tappade hakan. 2 läkare stod och kliade sig i huvudet, proverna var bra och visade inte på en propp i benet. Dom gjorde ultraljud, allt såg bra ut, dom röntgade, allt såg bra ut. 

Vad hade hänt? Ingen som vet? Men idag, en vecka senare är färgen på benet återställt, dock är värken i foten fortfarande lika illa. Kan inte gå på foten. Tårna är svullna som små prinskorvar. Vad göra? Inte vet jag?

Jag önskar bara att värken en morgon kunde vara borta, som febern. Puts veck!

Vi ska nämligen åka till Rhodos, snart. Hela min närmaste familj, minus 87 åriga pappa, efter att ha fått ett dygn på sig att fundera, bestämde han sig för att stanna hemma. 

Vi är alltså 8 personer som ska kasta oss in i kaoset på Arlanda och hoppas att vi kommer med flyget. Passen som fixades i april har fortfarande inte kommit till dess ägare. Så 6 av oss kommer istället att få åka på internationella leg, som endast tog en vecka att fixa. Lovis 10 år har numera alltså ett eget leg 😃

Min son fick ett bryt när han skulle till Serbien för att jobba på en festival. Passet var färdigt, men hade inte skickats vidare. Han kom inte iväg 😡 det kostade honom en fin slant. Flyg, hotell och ev skadestånd för att han alltså bröt sitt kontrakt. Han fick betala istället för betalt.

Julia, Göran, jag, IdiPidi, Dino, Elin, Tom och Lovis ❤️

Klockan är nu halv 7 och jag har varit vaken i 4 timmar, onödigt kan tyckas, men ibland får jag inte bestämma själv 😴

Dax för mitt morgonkaffe, resten av familjen sover, helt enligt reglerna!

Förlåt, förlåt, man får bara inte göra som jag har gjort. Att bara upphöra med att skriva. Oförlåtligt!

Jag har ingen ursäkt, möjligen en förklaring. Jag tog slut. Jag orkade inte ens öppna min blogg, än mindre skriva. Min energi låg lägre än minus.

Mycket har hänt, men jag startar från nu.

Var på min årliga kontroll av kostymen på hudkliniken. Under allt mitt hår så har jag en längre tid känt en knöl nästan mitt på bakhuvudet. Dom tog bort en bit och skickade på kontroll. Medelaggressiv basalcellscancer blev svaret. Jag var inte orolig, för denna sorts cancer skickar inte iväg metastaser, däremot så växer den.

Alltså operation för 2 veckor sedan. Klippning, rakning, bedövning och sedan borttagning med 5 mm marginal runtom knölen tog 1 timme. Tack vare att jag har så mycket hår syntes varken stygnen eller som nu ärret.

På röntgen jag gjorde i augusti hade det dykt upp en 9 mm förändring i ena lungan, som var metastasmisstänkt. Jag hade inte begärt ut mitt röntgensvar så jag hade ingen aning om detta, däremot blev jag uppringd av en onkologen en lördag kl 17.30 för dom såg en förändring på bukspottskörteln. Dom skulle ha konferens om detta och höra av sig. Men det visade sig vara den förändring som jag har haft där hela tiden, den växer inte och den minskar inte, så vi lägger den på hyllan tills vidare. 

På röntgen som jag sedan gjorde i februari syntes fortfarande denna förändring i lungan, även denna gång 9 mm. Andreas var inte speciellt orolig över den, så vi väntar och håller koll, den går tydligen inte att göra biopsi där den sitter. 

Tungan. Återigen har jag fått en lång vit förändring på tungan, denna gång på höger sida, har haft den länge, men nu har det blivit ett öppet sår i förändringen, som vägrar att läka. A skickar remiss till specialisttandvården, jag hoppas verkligen att jag får komma till samma läkare och hans alldeles underbara sköterska Sanna, även denna gång. 

Det var 2017 som jag opererade bor en hel slice av min tunga på vänster sida, som sedan syddes ihop, minns hur irriterad jag var på alla dessa trådar i munnen. Det jag inte minns, men som står i min journal var hur djävulusiskt ont det gjorde eftersom bedövningen inte tog ordentligt. 

Annars mår jag rätt ok, har fortfarande mina elaka biverkningar av giftpillerna. En del dagar sover jag mest hela tiden, då känns det som att jag har tillbringat natten i torktumlaren och mitt huvud värker så jag ser dubbelt. Andra dagar är bättre, då blir det långpromenad med min livvakt, och skugga, Prins Dino. 

Detta för nu!

Ska nu skärpa mig och återuppta mitt skrivande, dock kanske inte lika ofta, då det inte händer så mycket i mitt liv. 

Vilken otrolig, helt fantastiskt respons jag har fått på avsnittet i tv-programmet ”Allt går i arv” som till stor del handlar om mig och de mina.

Jag har fått mail, sms och meddelanden på Facebook, ifrån människor jag känner mycket, människor jag känner lite och människor jag inte alls känner.

Alla meddelanden har varit så vänliga, så hoppfulla och så positiva. Jag är överlycklig för dem alla. Tack Ni fina människor som på ett eller annat vis kontaktat mig ❤️

Ett som berör mig extra mycket är ett meddelande från min gamla lärare på högstadiet. En lärare som är en på miljonen. Måste nog säga att det är den enda läraren som jag minns från dessa år. Han är ingen lärare man glömmer. Han var helt enkelt bara så bäst 🤗 Tack Figge❣️

Jag har gjort min röntgen, jag har träffat Bästa Andreas. Det var ingen röntgenläkare som hade hunnit titta på min röntgen, men Andreas kunde inte se något som inte skulle vara där. Om röntgenläkaren skulle finna något skulle Andreas höra av sig. Nu dröjer det ett halvår till nästa gång.

Huvudvärk. Denna djävliga huvudvärk. Häromdagen vaknade jag utan 😳 kändes mycket märkligt, visserligen kom den senare under dagen, men ändå, det är en stor upplevelse att vakna utan. 

Elin föreslog att vi tillsammans skulle åka och göra en Daith piercing. Punkten där piercingen görs är en punkt som har ett samband med huvudet. Enligt zoonterapi.

Det är tydligen det stället där det gör ondast att pierca sig, förutom vissa yttre organ. Aj! Och ont gjorde det, när det kördes en nål igenom en av mina broskdelar i örat. Men det är det värt om min huvudvärk skulle lätta bara det minsta lilla. Dessutom, vad gör man inte för att få umgås och göra en aktivitet med dottern 😂

Maken och jag åkte iväg på en resa till island. Att komma in i Island var inte enkelt. Vi hade alla papper med oss, papper på att vi var vaccinerade 2 ggr, intyg på att vi tagit negativt coronatest senaste 72 timmarna (det fick vi åka till Västerås för att fixa) trodde vi, åhnej, så enkelt var det inte, dessutom skulle man fylla i ett formulär på webben, sablar vad struligt, och när det äntligen var klart så skulle det komma ett ok på att man var välkommen in i landet. Tack gode Gud för att vi var ute i mycket god tid 😰  

Vi bilade runt. Helt magiskt vacker. Helt makalöst regnigt och blåsigt. Som högst gick termometern upp till 12 grader. Men vi hade kläder för detta väder, så vad gjorde väl det.

Jag mådde skapligt mest hela resan, åkte ju bil typ hela tiden, ända till dom 3 sista dagarna, då slog febern till. Jag fick ligga på hotellrummet i Reykjavik medan maken besökte vulkanen på Fagradalsfjäll, som fick ett utbrott i mars 2021.

Vi badade i varma källor.

Vi var på valsafari. Min feber hade dock börjat så jag sov hela båtresan, vaknade och fotade valarna och somnade om 😴  

Överallt, precis överallt var man tvungen att ha munskydd, glömde man ta på sig munkorgen när man tex gick in i en affär, blev man tillsagd, ta på skyddet eller gå ut.

Nu ska jag göra fredagskväll. Crêpes tror jag blir bra ikväll.

https://www.svtplay.se/video/32249307/allt-gar-i-arv/allt-gar-i-arv-sasong-1-avsnitt-3?id=8Ey4d1Q

Nu är vi där. ”Allt går i arv” Har har varit sjukt nervös innan jag såg programmet.

I mars 2020 blev jag kontaktad av SVT, jag har alltså INTE sökt till programmet. Jag var tveksam, så tveksam. SVT hade hittat denna min blogg och läst att jag skänkte mina pengar till mina barn, så att jag fick nöjet att vara med och se vad pengarna gick till. Jag är så oerhört glad för det, nu dog jag ju dock inte som planerat, men det ramlade in pengar varje månad på mitt konto, så jag klarade mig gott ändå.Jag hade en privat sjuk och olycksfallsförsäkring, kan väl säga att var inte riktigt så enkelt att det plötsligt fanns pengar insatt på mitt konto. Insättningen föregicks av en ganska hård förhandling. Det var en stor summa pengar. 

Jag funderade, jag pratade med barnen och maken. Flera gånger. Men eftersom det var SVT så bestämde vi oss till slut för att, ok, vi kör. 

Sedan följde en oerhört spännande, superkul, och en mycket lärorik tid. Inspelningen pågick i drygt 1 år, så många timmar, jag som alltid avskytt att bli fotograferad fick nu lära mig att till och med uppföra mig framför en stor kamera, med kameraman bakom som förföljde mig överallt  Vi fick lära känna helt fantastiska människor, Ulrik Bellman och Susanne Lj Westergren. Tack för det 🥰 saknar Er 🥰

Det hände att vi fick ställa in planerade träffar på grund av att jag var sjuk.

För övrigt är mitt liv ungefär som vanligt, för tillfället går jag på antibiotika på grund av den djävligaste huvudvärken som kom av en infektion. Det gör så ont, så ont, och inte ens dom starkaste värktabletter hjälper. Just ja, givetvis tillsammans med feber, höll på att glömma min ständige följeslagare. 

Jag kämpar på med mina giftpiller, tillsammans med antibiotika, och kortison, och eftersom jag får svamp i mun och hals av antibiotika och kortison, så måste jag äta svampmedicin, som ger mig huvudvärk som biverkning 😩 Jaja. Vad göra?

På tisdag är det dags för röntgen, det är nu ett halvår sedan förra gången, denna gång även skallen, känns väldigt skönt att få den kontrollerad. På fredag är det träff med min idol, Dr Andreas. Jag är så oerhört tacksam att fortfarande få ha honom som ”min” doktor 🙏 måtte han ALDRIG göra slut med mig.

Önskar alla en härlig vecka ❣️

Min skugga Dino har fantastiska dagar 🤩 han går runt i mitt trädgårdsland och frossar i körsbärstomater, slår han till med tassen så ramlar dom ner, gurkor som tack och lov mest innehåller vatten, bönor, dom hämtar han själv, och, nu har paprikorna mognat, dessa är också självplock. 

Jag har alltså numera 2 veganer i familjen. Dino måste dock få hårda bitar till frukost och middag så han får i sig allt kroppen kräver. 

Halva året har gått och jag hinner inte med!

Jag har nu fått mina 2 sprutor och om en vecka kan jag börja umgås som vanligt, typ.

Jag gjorde något ganska dumt när jag skulle ta 2an. Lördag förra helgen var det, jag hade den där överdjävliga huvudvärken när jag vaknade, inte den djävliga, utan den som är ett snäpp värre. Då vet jag att febern kommer att komma inom några timmar. Samtidigt ville jag ta min spruta, annars vetetusan när jag kunde få en ny tid. 

Jag och maken kom överens om att jag skulle ta den. Han skjutsade, för med den huvudvärken ser jag dubbelt. Kryssade i att jag hade ingen feber, för den hade inte kommit än. Så jag ljög inte.

På kvällen skulle vi på födelsedagskalas, Göran fick åka själv, jag tog mig inte ur soffan. Febern började stiga vid 18 tiden.

Det var då det var så grymt hett ute. Men på natten låg jag under 2 täcken och skakade av frossa.

När jag vaknade på morgonen hade jag 39,7 i feber. Jag tog mig ner till soffan på nedervåningen, där låg jag med hög feber hela dagen och kvällen, frös som om jag legat i en isvak. Jag sov, och sov, och sov, Göran väckte mig ibland för att jag skulle få i mig vätska. 

På kvällen hade Göran blivit orolig, han fick liksom inte liv i mig, jag bara somnade om.  Han undrade om det inte var dags att ringa 1177, eftersom det var ganska sent på kvällen var vårdcentralen stängd. 

Men nej, det ville inte jag, om däremot febern skulle stiga ännu mer, då fick han ringa, annars ville jag avvakta. Somnade om igen och sov hela natten, när jag vaknade hade jag sovit i 34 timmar och febern var borta. Kan inte påstå att jag var pigg, men jag mådde så mycket bättre, och huvudvärken hade backat ett snäpp.

Jag tror det var en kombination av min vanliga biverkan och sprutan. 

Annars händer det inte så mycket i mitt liv. Har varit iväg ett par svängar med husbilen, så härligt, fungerar så otroligt bra med Dino.

Var återigen bjudna på midsommarfest hos grannar/goda vänner. En helt underbar och fantastisk dag! Tyvärr blev Dino helt oprovocerat attackerad av en annan hund. Han låg och sov i mitt knä när hunden kastar sig över oss, jag stod med Dino i famnen och skrek som en tok. Tack och lov gick det bra, men en sådan hund bör nog hållas kopplad! 

Nu är det Lovis tur att sova hos mormor, min Pidi har inte tid, så som det ska vara.  

Dino älskar att gå i landet och äta sallad. Tyvärr lyckas jag inte lägga in filmen.

Ha en fortsatt ljuvlig midsommar ❤️

0510. Skulle bara gå på toaletten, typ i sömnen, då hör jag från maken -sätter du på kaffe? Nej, det är fortfarande natt, tyst, sov. Och där blev jag klarvaken! 

Så nu sitter jag i soffan och väntar på att kaffet ska bli klart. Maken sover givetvis som ett barn igen.

Har återigen haft en infektion och har fått penicillin, den här gången var det rätt från början, inom ett dygn var jag redan bättre.

Det var lite läskigt den här gången, vi hade min underbara lilla familj här på middag, minus min stora prinsessa som numera har fullt upp med annat. Precis som det ska vara. Jag kan inte fatta, hon blir 14 år snart, och den lilla 10? 

Nåväl, när jag står och lagar mat, ”helt frisk” är det som att någon sparkar mig i huvudet. Jag vet att ingen gjorde det, ingen i min familj sparkas, inte ens tjejerna när dom är osams gör det. Och osams är dom, det ska gudarna veta, normal osämja mellan systrar antar jag (min syrra och jag var nog onormala, vi var aldrig osams, som jag minns). Gamla pappa, han bara sitter och ler åt dom. 

Jag klarade mig genom kvällen men stöp sedan i säng med 39 graders feber. Där låg jag sedan med en huvudvärk som gjorde att jag såg genom en dimma. På onsdagen gjorde jag coronatestet, svar på kvällen, negativt. 

På torsdagen när jag fortfarande hade samma fruktansvärda huvudvärk, och febern hade sjunkit men kommit tillbaka, då ringde jag till vårdcentralen. Sjuksköterskan gillade inte vad hon fick höra, så hon skulle prata med en läkare och återkomma. Efter en kvart ringde en läkare upp mig. Fundersam. Det där med att huvudvärken kom på några sekunder oroade honom, men att jag dessutom hade feber, stämde inte in. 

Han ville träffa mig, så jag fick komma in omgående. Kollade, lyssnade, tog prover. Allt visade på en infektion. Fick penicillin och kortison och skulle höra av mig om jag inte blev bättre. Det blev jag 🙏 redan dagen efter lättade huvudvärken.

Jag har träffat ”min” Andreas för första gången på ett drygt år. Tack Gode Gud för honom. Vi fortsätter som vanligt, med dosen jag går på, jag är van med den, har lärt mig leva med den, och vill inte göra någon ändring. Tänker på min melanomvän Marie, som efter många år med min medicin, slutade äta dom för hon var ju frisk. Jo tjèna, efter 1 månad hade hon fått både hjärntumör och metastaser i levern. Nix, jag fortsätter med mitt gift ☠️ Jag har nu så många melanomvänner som har gått bort, lika ledsamt varje gång, dom flesta dessutom yngre än mig.

Vi ska i varjefall dra ut på röntgen, till 1 gång/halvår, helt ok, men dessutom ska jag bara ta prover varannan månad istället för varje, det känner jag mig inte lika nöjd med. Ska jag nu röntgas mer sällan, tycker jag att det är ännu viktigare med proverna.  Dock har jag och Marie jämfört våra prover, hon tar 100 och jag tar 10. Nja, inte riktigt så illa men på mig tas ingen cancermarkör? Kallas LD, eller ev S100. Miss eller?

Annars händer inte så mycket här ute på landet. Maken jobbar en del och jag går runt och pratar med Dino, han är en bra kille, alltid glad och säger aldrig emot.

Coronaperioden har varit bra för sonen, flera beställningar på tavlor, ska lämna av en i Karlstad nästa vecka. Måste dessutom få ihop nya verk till en utställning. Har fått äran att spela (dj’a) på en känd krog på deras öppningskväll. Sånt gör en mamma lycklig. Lika lycklig som jag är för våra söndagsmiddagar med dotterns familj. Har hela tiden något att se fram emot.

Idag ska jag hämta ut mina första riktiga glasögon. Jösses, hur ska det gå. Fullkomligt svindyra, men, fördelen är att jag inte kommer att behöva leta efter mina glasögon flera gånger om dagen! För dom ska sitta på näsan!

You made my dag! Finaste kusin Cicci! Längtar tills vi kan ses på tur med vovvarna och husbilarna! 

Ska vaccineras den 8 maj 🙏

Omöjligt att sova.

Prinsen som somnar på min arm, som ett litet barn, för att sedan förflytta sig tills sin egna kudde, har inatt istället vridit sig och ligger med baken mot mig och fiser något så olidligt. Alltså, det är Dino jag menar! Jag pressar bort honom till Göran istället.

Samtidigt, på min andra sida ligger Miss Julia på min kudde, kloar i mitt hår, och spinner med en decibel som jag trodde var omöjlig. Helt ljuvligt! Men omöjligt att sova till.

Efter en stund hoppar Dino ner på golvet och skakar på sig, det betyder, jag måste ut och kissa. Jag trasslar mig loss ur Julias grepp, kliver upp, larmar av och går ut med Dino, på vägen in möter vi Julia som då vill ut. Efter det ska Prinsen ha några hårda bitar i magen för att sedan återgå till sängen, för att omgående somna om. Det gör inte jag.

Jag ligger klarvaken!

För några timmar sedan var det söndagskväll. På söndagar äter vi alltid middag tillsammans med Elins familj, och pappa. Varannan söndag här, varannan hos Elin. Jag lever för dessa söndagar. Allting är bara huller och buller, hög ljudnivå, underbar mat, barn som är osams, barn som jag en stund senare ligger och myser i soffan med och mitt uppe i allt sitter min gamla pappa som sedan några dagar är covidvaccinerad och bara njuter. 

Och jag förstår hur lyckligt lottad jag är ❤️

Dessutom har jag återigen fått kontakt med min gamla kollega från Stockholm, ”Farbror Mats”, helt fantastiskt. Vi hade stadig kontakt under flera år. Sedan gick han i pension och försvann? Vi hördes inte på flera år. Jag blev orolig och försökte fråga mig runt, men ingen visste något. Jag var rädd att något hänt. Men så för några veckor sedan kom ett mail. Som gubben i lådan dök han upp och jag blev så himla glad. 

Jag ringer dig senare idag Mats! När du ringde häromdagen låg jag däckad i huvudvärk och kunde inte prata i telefonen. 

Min kropp och knopp har inte varit nådig senaste veckan. När jag vaknar känns det som att jag har tillbringat natten i torktumlaren, och den har varit på. Har tillbringat mycket tid i soffan, liggandes med stängda ögon och känner mig helt värdelös, jag kan ju inte ens gå ut med hunden.

Goa svägerskan IngaLill och Fina vännen Susanna håller mig med blommor 🌷 Ni är helt enkelt underbara 🥰 

Nu till anledningen att jag skriver denna blogg!

12 timmar efter att jag tagit min CT röntgen ringde Andreas. Han ville ringa och tala om att han ser inga aktiva tumörer i mig, så jag slipper vänta på besked till besöket hos honom om då dryga månaden. Tack 🙏 

Jag vet dock ingenting annat, om jag tex fortfarande har vätska i lungorna? Hur som helst är icke aktiva metastaser viktigast och snart får jag träffa Andreas.

I torsdags lyssnade jag återigen på en föreläsning av professor Martin Bergö, han forskar i cancer och antioxidanter. Så otroligt intressant. Att antioxidanter är så grymt farligt för oss med metastaser är det nog inte speciellt många som känner till. Att äta antioxidanter i kosttillskott är som att kasta bensin på eld. Vi ska även undvika krämer, smink, ja all hudvård med antioxidanter eftersom dom tillsätter kraftfulla doser med antioxidanter. Man kan verkligen undra varför en mascara behöver innehålla antioxidanter? 

Han forskar främst på lungcancer och malignt melanom, och dom farliga antioxidanterna är tex A, C, E vitaminer, betakaroten och en massa annat. E- vitamin är dessutom lurigt, för den går under olika namn. 

Nej, nu börjar min kropp slappna av och jag ska försöka sova igen. Sätter nog på en bok och stoppar in en hörlur i örat, frågan är om jag ska orka släpa mig upp i sängen igen eller om jag ska stanna under filten i soffan?  

Mina Fina

En helt okänd läkare ringde från vårdcentralen och berättade att Maria var sjuk. 

Men jag hade vätska i båda lungorna. Jaha? Hon skulle kontakta onkologen så att min läkare blev upplyst om det. 

Sedan händer ingenting förrän den 24/2 då jag ska göra min CT-röntgen. En röntgen som visar så mycket mer. 

Klart jag blir fundersam. Varför?

Dagen har jag tillbringat i soffan med den överdjävliga huvudvärken x10.

Hoppas på en bättre dag i morgon 🙏

Dino, min prins, lämnar inte mig vad jag än gör ❤️

Jag tillbringar mycket tid med stickning. Har fått beställningar som måste färdigställas. Så kul, faktiskt beroendeframkallande.

 Mårbacka till Elin!

 Törnrosor till Elin!

Korta raggisar till maken!

Pågående projekt är till svärsonen!

Just nu har jag hjärnspöken.

Jag har dragits med en envis infektion och hostat hela december och januari. Har fått 2 stycken penc kurer. Ingen hjälpte. Det var bakterier, jag har tagit 2 prov. Jag vet också att det inte var Corona, för innan dom tar emot mig på vårdcentralen måste jag ha ett negativt svar.

Så förra veckan, på tisdagen ringde det från vårdcentralen, det var min husläkare fantastiska Maria som ringde. Jag blev överlycklig och så tacksam, denna kvinna är helt underbar. Hon hade sett att jag varit på vårdcentralen och tog nu över mitt ärende från den okända (ST? AT?) läkaren jag varit hos. För tillfället mådde jag dock bättre, eftersom jag just hade påbörjat en kortisonkur. Sådan otrolig skillnad, jag blir verkligen som en Duracellkanin när jag får kortison. Maria ville omgående skicka mig på akutröntgen. NU! Jag bad att få åka morgonen efter. Hur jag tänkte då fattar jag fortfarande inte? Varför sa jag så? Istället för att åka per omgående. Jag är verkligen ett vrak på morgonen och måste ställa klockan på många timmar innan för att få ordning på mig själv.

Maria skulle ringa mig på eftermiddagen eller dagen efter för att berätta vad röntgen sa. Oavsett svar. 

Idag är det måndag och inget samtal har kommit?

Visst kan det vara så att hon blivit sjuk, eller har sjuka barn. Men, jag ser ju att min onkolog varit inne i min journal varje dag sedan dess. Det finns dock ingenting skrivet.

Så nu inbillar jag mig att dom har sett något som inte är bra på röntgen och diskuterar vad dom ska göra med mig. 

Å andra sidan så kommer säkert Maria att ringa idag och säga att allt ser bra ut. Tror jag. Hoppas jag. 

Den här veckan har jag annars fått den stora förmånen att ha Lillskrutt Lovis här. Hon ville att jag skulle hämta henne efter skolan, både måndag och onsdag, dessutom ville hon sova här på fredagen. Har hon bestämt sig, då blir det så. 

Jag hade aldrig trott att jag skulle få chansen att få rå om henne på samma sätt som med Storskrutt. Nu är jag där ❤️

Som sin syster så bakar hon varje gång. Dock efter recept. Hon får hållas. Mitt liv startar upp när tjejerna är här, det blir liv och rörelse och både Göran och jag bara älskar det. När jag åkte iväg i onsdags för att hämta henne, ropade Göran, -Vad ska ni göra? -Vet ej! - Se till att ta med henne hit! Vi båda lever upp med ett barn i huset. Jag blir dock orolig att hon ska tycka att det blir trist, hon som alltid hänger med kompisar och springer ut och in hemma. Men nej. Tvärtom så är det nog hennes chans till lugn. Ingen som ringer på dörren, inga barn ute som hon måste ut till. 

Hon bara är här. Om hon inte bakar märker jag inte av henne. Ena stunden är hon på ovanvåningen, nästa hos mig i soffan, rätt som det är har hon tappat upp ett bad och ligger i badkaret. Somnade sedan med Dino på sig, han är lika lycklig som vi andra att ha barnbarnen här. Vaknade en sväng på natten och kikade på henne. I sömnen så låg hon och kliade på Dino, han låg med magen i vädret och njöt. Jag blir varm i hela kroppen. Mina Fina ❤️ 

Storskrutt har lite problem med matte i skolan, och måste gå på extralektioner efter skolan. Hon hatar! Då händer det bästa som bara kan hända. Min syrra åker dit, min syrra är magiskt när det gäller att lära ut matte. Elin messade henne vad som skulle läras in, så hon visste i förväg. Så igår kom hon och satt med Storskrutt i 2 timmar och pluggade. Hon är bara så bra, så pedagogisk, en ängels tålamod och så lugn. Skrutt var så glad efter hjälpen, och berättade att Nenne skulle komma fler gånger, för hon har 2 omprov som måste göras, då skulle Nenne plugga med henne innan.

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är. Bästa syrran ❤️ Hon gjorde samma sak med mina barn. Självklart jobbar hon med ekonomi, men Sverige går miste om bästa matteläraren som finns att tillgå 🥰 Tack 🙏 

Var på min årliga kontroll av hudkostymen. På strängen där dom nedre ögonfransarna sitter fanns ett märke som läkaren inte kunde säga vad det var. Hon skar helt sonika bort det för att skicka på analys. Hon varnade mig för att det kunde bli ett blåmärke, jag kastade ut mig något så urbota dumt att -det skyller jag på maken. Där gick munnen fortare än hjärnan. Tänk om någon av dom i rummet hade en make som gjorde blåmärken 😳

Och jag är så tacksam.

Det finns en blogg som jag följt sedan september 2018. Den handlar om Pernilla, en kvinna som liksom jag hade spridd malignt melanom. Hon var 15 år yngre än mig och fann sitt smittade födelsemärke för 4 år sedan. En liten prick ovanför fotknölen, sen kom spridningen och hon opererades, strålades och behandlades, hon fick samma behandling som jag går på, men den fungerade inte optimalt på henne. Hon var otroligt positiv, hela vägen. Jag läste hennes senaste inlägg den 19 november -20. Senaste veckan har jag varit inne och kikat efter uppdatering varje dag, men ingenting?

Igår kom sista inlägget. Från hennes man, Pernilla somnade in den 28 december. Det var som en spark i magen, hon var så optimistisk, planerade att åka till Thailand i vår. Pernilla var även med i vår facebookgrupp, aktiv även där.

Det är så skrämmande att det går så fort. Pernilla fick en blödning i hjärnan, hon hade hjärntumör.

Då skäms jag för att jag varit usel med inlägg, jag vet att jag har många följare, som kanske också undrar varför jag inte skriver.

Jag mår helt ok för det mesta. Det är mest bara den överdjävliga huvudvärken som jag brottas med. Vissa dagar är det bara ”vanlig” huvudvärk, andra dagar vaknar jag av att någon slagit in en spik bakom mitt vänstra öga, då är den dagen förstörd. MEN, jag vet att det inte är en tumör som bråkar, så jag kan ta den huvudvärken utan rädsla. 

Jämfört med för 2-3 år sedan så mår jag otroligt bra nu för tiden. Idag tex tog Göran, jag och Dino en promenad i ett naturskyddsrådet utanför Enköping, 4 km gick vi i duggregn och fotknölsdjup lera. Vi hade kaffe och sockerkaka (som lilla Lovis prompt skulle baka, på nyårsafton, mitt bland matlagning och förberedelser ❤️ den var lilafärgad och supergod, tack Lovan). Det var en ljuvlig och underbart skön prommenad. En annan biverkning som vägrar att ge sig är mina skakande händer. I julklapp till mina barn gjorde jag varsitt fotoalbum, där jag skulle skriva en liten notis vid varje foto. Tänkte jag. Där fick jag ge mig, jag kan inte skriva med penna. Dock bagateller.

Den 9 december skulle jag egentligen ha träffat ”min” Andreas. Men jag var förkyld och det var coronavarning på mig så det blev istället en telefonträff. Nu ska vi röntga mig var 5e månad, istället för var 3e. Det känns helt ok, jag har blivit så lugn och trygg, hade förslaget kommit för 4 år sedan, då hade jag fått ett sammanbrott. Jag ska till hudmottagningen för genomgång av kostymen i mitten av januari, jag har några märken som bör kollas upp, när jag nu blivit kallad.

Vi har haft en alldeles fantastisk jul och nyår. Mitt i denna ohyggliga pandemi. Båda mina barn och mina barnbarn har haft Corona, dokumenterat. Därför kunde vi fira tillsammans, och det gjorde vi i många dagar. Som jag njöt. Nu har min Finaste dotter Elin tagit över bollen som chef, och hon gör det med bravur. Jag lutar mig tillbaka med Dino i knät och njuter av att se familjen samarbeta i köket. 

Vi har spelat spel, massor av spel, Göran har lärt Ida trolla med kort, och hon har övat i timmar. Gamla far har varit med hela tiden, han har mer ork än vad jag har 💪 han går inte och lägger sig en minut innan oss andra. 

Elin hade ett nyårslöfte kvar från förra nyår, att lära sig sticka. Det har jag lärt henne nu, jösses vad hon stickar, än så länge pannband, men med tiden ska jag lära henne att sticka raggsockor, då blir det 5 stickor istället för 2. Jag fick en bok i julklapp av henne, ”Trettiofem sockor” bland dessa har hon valt ut ett par som hon vill att jag ska sticka till henne, Mårbacka. Jag ska lyckas 🙏

Där och då slog det mig att en av anledningarna till min huvudvärk kan vara att JAG BEHÖVER RIKTIGA GLASÖGON. Efter att ha setat och pillat med mönstret i en timme,  det är små, små rutor att hålla koll på, måste jag lägga jobbet ifrån mig, huvudvärken slår omkull mig i soffan. Det kan ju vara så att det är hög tid nu. Istället för att använda 200 kronors så behöver jag nog gå till en optiker och skaffa mig ett par riktiga extraögon, som jag kan använda hela tiden. Nu går halva dagarna åt till att leta efter mina glasögon 🤓 

2 av mina vackra flickor ❤️ 

 Movietime! Nicke gjorde ”filmduk” av ena väggen i gästhuset, och hyrde en film 

-Matte, om du absolut ska ut och gå i detta regniga busväder, så visst, gör det, men jag väntar här!

Mina högt älskade 😍

Gott Nytt År önskar jag alla mina läsare 💥💥💥

Denna förb....de huvudvärk. Gör det omöjligt att sova. Inga tabletter fungerar. 

Har haft lite, men bara lagom med feber, halsont och så huvudvärken. Men det är inte den vanliga, inte den jag har varje dag, mycket eller mer av, den med spiken bakom ögat. Den här sitter i hela huvudet. 

Om 4 timmar ska jag upp för att åka och coronatesta mig. Själv tror jag dock att det är en vanlig förkylning. 

Men!

I min älskade, lilla familj har alla fyra Corona, finaste sonen har haft Corona. Därför bör jag testa mig. Det har inneburit att kära far inte har fått komma hit, han är 85 år och jag vägrar chansa med honom. 

Idag har bästa onkologen Andreas ringt, han tycker att jag ska vänta i 5 månader till nästa röntgen. Det känns ok. Jag känner mig själv så väl nu att jag förstår om något händer i kroppen. Tror jag?

Han pendlar från Grekland, inte lätt i dessa dagar. Han måste ha flera negativa svar för att få komma in och 10 dgr i karantän, vilket egentligen inte spelar någon roll då dom ändå har fullständig lockdown. Man får gå ut med hunden, 3 ggr om dagen, men då måste man först ha en hund, ☝️ innan man går ut måste man upplysa via sms. 

Vilken taktik fungerar bäst? 🤔😁

Nu ska jag koka en kopp the och röra ner bästa Susanna och Dags underbara honung som dom ser till att jag alltid har hemma ❤️

Tillägg!

Eftersom mina närmaste och käraste är klara med Corona så innebär det att vi får fira jul ihop 🙏

Nu har vi begravt vår lilla fina mamma och pappas fru sedan 61 år. Det var en oerhört fin dag, solen lyste in i kapellet och gjorde det så vackert. Och så sorglig. Mamma hade i alla år en mycket speciell relation till min dotter Elin, samma relation som Elins dotter Ida och jag har. Den är magisk och helt fantastisk. 

Min son Niklas visste att hans mormor hade gett upp, hon ringde till honom dagarna innan, det hade varit ett väldigt fint farvälsamtal, även Sara som mamma sedan många år var ”bonusmormor” åt, förstod, även hon hade tagit farväl av mamma. Jag förstod däremot inte. Trots att jag dagen innan såg min mamma i ögonen och såg där att det fanns absolut ingen livslust kvar. Ändå kom det som en chock, mamma var ju så vansinnigt stark, och hade i så många år kämpat och vägrat ge upp. 

Mamma var med på begravningen, ett litet antal personer såg henne ❤️ Älskade Mamma❣️ Nu är det pappa ❤️ som behöver oss. Att bli ensam efter 61 år måste kännas som att bli av med en kroppsdel. 

Förra veckan ordnade Niklas så att vi fick komma och se hans utställning på NittyGritty i Stockholm. NittyGritty är en mycket känd butik på Hantverkargatan, hans bäste vän Tim arbetar där, och ordnade så att vi fick komma efter stängning, pga Coronan. Tack Du underbara Tim ❤️

Vilken upplevelse! Vilka tavlor! Dom tas ned den 10 november och hämtas då av dom nya ägarna. Fan, va du är bra Nicke ❤️ Stort Grattis till Dig ❤️

Jag har äntligen blivit kontaktad av min onkolog. Jag tog som vanligt mina månadsprover och blev dagen efter uppringd av en sköterska som talade om att dom var UA. Jag frågade då vad som händer på onkologen, eller rättare sagt vad som inte händer. Det hade då gått 5 veckor sedan min röntgen och jag hade fortfarande inte fått någon tid till läkare för att få veta vad röntgen visade. Jag hade troligen ramlat ner mellan dom omtalade stolarna, för senare på dagen blev jag uppringd av läkaren, som talade om att inga metastaser hade börjat röra på sig och inga tumörer fanns i skallen. Jag får helt enkelt leva med min överdjävliga huvudvärk, det är en biverkning på giftet som jag 2 gånger om dagen gladeligen stoppar i mig. 

Men, eftersom jag har skickat efter röntgensvaren så vet jag att jag har ett hål i huvudet. Ett svart litet hål i hjärnan efter att jag haft en stroke. Men efter att jag dessutom fått hjärtflimmer (mycket ska ha mer 😁) så äter jag blodförtunnande medicin, vilket jag borde ha fått redan när dom såg mitt svarta hål första gången. Det innebär att jag inte behöver oroa mig för att få en ny stroke. Så tänker jag! 

När jag ändå tar upp hjärtflimmer så kan jag ju samtidigt fortsätta berätta om Stygg Hansa. Varenda gång som jag ser deras reklam på tv, antingen när det är det nygifta paret, eller när det är en bebis som föds, så blir jag påmind. 

Det är verkligen inte så fint och enkelt som reklamen får det att kännas. Jag har mailat och ifrågasatt varför jag inte hör något från dom, jag har ju anmält att jag fått hjärtflimmer. Personen som jag mailar med har inte fått någon plats i mitt hjärta, och kommer inte att få 😡 Man blir kontaktad om man skulle missa en inbetalning, man har svårare att få kontakt om dom ska göra en utbetalning. Stort tyvärr. 

Jag har gjort skärmdumpar ur min journal, och gulmarkerat ordet hjärtflimmer som återkommer flera gånger. Jag har mailat detta till handläggaren, som inte fått just det mailet? Jag har återigen mailat skärmdumparna, och bett om att dom ska hålla mig informerad om vad som händer. Men det händer inte. Jag har fått bråka om varenda krona under åren. Och jag kommer att fortsätta bråka, så det fungerar inte att försöka få mig att ge upp, genom att förhala och inte informera. Glöm!

Så till sist, den nya känslan.

Det är en känsla som jag inte är stolt över, det är en helt ny känsla för mig och jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den. Det är HAT. Ett glödgande hat som tagit över min kropp. 

Strängnäs, min barndomsstad, en gång en mycket lugn, trygg, och vansinnigt vacker liten sovande, småstad, håller numera på att tippa omkull.

Vanliga rån, åldringsrån, misshandel, noll och ingen respekt för vanliga människor eller  polisen.

Förra helgen blev ett par av våra finaste vänners son svårt misshandlad, sparkad i huvudet och slutligen rånad. Något brast inom mig, något gick sönder, och ett hat mot dessa sjuka individer blossade upp i min kropp. Ett hat så svårt att jag inte vet vad jag ska göra med det. Dessa personer som utförde detta befinner sig så lågt på stegen att jag inte ens vill kalla dom för mänskliga varelser. Denna pojke är en speciell person, en person som tror gott om alla, som är född med och lyser av sol och glädje, en person som inte förstår ondska. Hur kunde dom?

I nästa stund blir ett 13-årigt barn knivrånad, mitt i centrum, bland shoppande människor, på sin jacka och sin tröja.

En 80-årig man blir även han svårt misshandlad, när han säger ifrån när han ser en cykelstöld.

Mina barnbarn får numera inte gå själva eller med kompisar ner på stan för att ta en fika, eller gå in på Lindex för att handla. 

Jag kan inte förstå, jag fattar bara inte var denna ondska kommer ifrån? 

Dessa varelser som gör detta är ohyggligt farliga, dom har ingen, absolut ingen respekt för någon eller någonting, och absolut inte för polisen. Det är så skrämmande.

Om inte polisen och socialen gör något NU, om dom inte rensar upp i detta träsk, så kommer dom att bli medskyldiga till detta, för dom har verktyg att ta till. Det här kommer inte att upphöra av sig självt. Se till att använda dessa verktyg innan det är försent.

Nu ska jag gå ut i skogen med Prins Dino och försöka handskas med mitt hat. Kanske ska försöka skrika ut en del? Vet inte om det fungerar, för jag har aldrig någonsin känt på det här viset.

Min kära mor ❤️ somnade in i lördags, hemma, äntligen har hon fått ro och slipper ha ont. Hon har nyligen strålats i 3 veckor, hon var så trasig, hon hämtade sig aldrig. Jag visste att hon var fruktansvärt dålig, ändå kom det som en chock, det skulle ju inte hända nu. På natten när vi väntade på läkare kom ett sms från min Fina IdiPidi -Mormor, jag är så ledsen för Kerstin, jag finns här för dig ❤️

Igår kväll kom ett nytt -Mormor, jag står inte ut med att se min mamma så här ledsen 😭 Jag svarade att finns bara där för din mamma, krama henne, det är bra att hennes tårar kommer ut ❤️ Jag säger återigen, detta makalösa barn ❤️

 Lycka är samtidigt att sonen Niklas hade sin utställning på NittyGritty på Söder, som blivit framskjuten pga Coronan. Så otroligt framgångsrik. Folk köade för att få komma in, en vakt släppte endast in ett visst antal åt gången, även detta pga Coronan. Jag är en oerhört stolt moder! Det går bra nu Nicke! ❤️

Förra veckan var bästa veckan på evigheter. 

På tisdagskvällen får jag ett sms ifrån min underbara Ida. Min Lilla Pidi som nu är 13 år. Vad hände? Hon frågar om vi kan åka till Tuna park shoppingcenter på onsdagen när hon slutat skolan. Jag har sagt till henne att hon måste fråga en dag innan, inte en timme innan. Visst, ok, det kan vi göra.

I vanliga fall stannar jag i bilen eller tar en promenad eftersom jag inte vill/bör trängas med andra människor. Så lillstumpan går runt själv i affärerna. Den här gången ringde hon mig och talade om att det var så gott som tomt i hela byggnaden, så jag kunde komma in och titta efter jacka.  

På Intersport hittade hon ”min” jacka på barnavdelningen. Perfekt i både storlek och stil. Check. Jag hittade ännu en jacka som var vansinnigt snygg. Omöjligt att bestämma sig för en av dom, så det blev båda. 

Sen såg jag en snygg, stickad, tjock tröja på HM, och frågade vad hon tyckte. Jag har en sån, du får min istället för jag använder inte den. Check.

När vi väl kom hem till henne så for hon upp till övervåningen och rev runt i garderoberna, fortsatte in i mammans garderob, men blev hejdad i sista sekund, Elin ville gärna ha sina tröjor kvar. Grinigt tyckte Ida.

Jag åkte hem lycklig, med 2 jackor och en kasse med tröjor. Nöjd.

På torsdagen kom sonen hem och hälsade på, har sett honom en gång sedan i julas. Jag fick en kram för första gången i år av honom. Som jag njöt. Tänk vad en kram kan göra. Tänk vad en kram kan få kroppen att må så mycket bättre. 

Han sov till och med över så jag fick träffa honom en stund på fredagen också, innan jag stoppade in min kille Dino i bilen för att åka till veterinären i Västerås. Han har problem med rumpan, när jag går på grusvägen så åker han kana efter på baken. Stackars liten. Efter att Tina tömt säckar i rumpan så mår han mycket bättre, eller till och med bra. 

Veckan avslutades med söndagsmiddag hos Elin med familj. Kalops, mums. Alltså, en alldeles underbar och fantastisk vecka. 

Jag har inte en enda sommar plockat så många fästingar på Jullan som denna. Då är hon ändå droppad. I dag plockade jag bort 19 stycken, i förrgår tog jag 11 st, som hon njuter då, spinner som ett lejon. Hon förstår att det onda gör gott och låter mig hållas.

Nästa vecka är det dags för röntgen. Denna gång även skallen. Det känns bra, vill gärna veta om det är något som inte ska vara i skallen som ger mig denna vidriga huvudvärk. Om inte, så vet jag i varje fall att den inte är farlig. Vid förra skallröntgen missade min läkare att kryssa i att den skulle göras med kontrast. Vilket innebar att röntgenläkaren inte såg vad han behövde se. Gången innan dess var för ca 3-4 år sedan. Den skall göras varje år. Det är vanligt att få hjärntumör när medicinen slutar fungera. 

Nu ska jag hämta mina favorittjejer, som alltid på måndagar. 

Årets äppelskörd

Hur gör han?

Jag har nog inte varit så ”frisk” under dessa 6 år som sjuk, som jag har varit sedan covid-19 trängde sig på. Jag har verkligen undvikit folk och fä, så pass att när jag äntligen träffade en vän så kastade jag mig över personen för en kram. Helt tanklöst. Ibland blev jag hejdad, ibland blev det en kram, tills min dotter sa till mig vid ett sammanträffande med goda vänner, att -mamma du borde nog vara lite mer sparsam med dina kramar. Sant.

Från början beställde vi mat och hämtade kassarna för att slippa gå in i affären. 

Sen blev vi slappare och maken åkte och handlade, till slut åkte jag själv och handlade. Gränsen gick vid köpcentrum, i ett sådant går jag INTE in. Av flera anledningar. Senaste gången slutade med att jag blev inlagd på sjukhus. Så nej! Dessutom får jag huvudvärk så fort någon frågar -ska vi åka till Erikslund och shoppa, då menar jag svår huvudvärk. Hatar köpcentrum.

I början av förra veckan kom straffet, vaknade med halsont och feber, så även dagen efter. Då bad dottern mig att ringa vårdcentralen. Svar nej, det tänker jag inte, det är en vanlig infektion. -Du är en högriskare som ska ta coronaprov om symtomen håller i sig! Om inte du ringer så ringer jag!  -Visst, varsågod. Gör det.

Jag vet var vi fått vår envishet ifrån 😂

Det slutade med att Elin fick rätt, jag tog prov i tisdags, sen fick jag rätt, provet var negativt 👍

Hursomhelst så fick jag årets infektion. Sängen, soffan och Fröken Julia har skött om mig i ett antal dagar nu. Prinsen Dino viker inte från min sida. Maken får dra honom runt på en kort promenad, han ska helt enkelt vara hemma, inte ute och gå.

Vi har tappat fart här hemma nu när vi tycker att vi har kommit i ordning, vilket vi inte har. Ett rum står fortfarande fullt med kartonger. Jag har fortfarande inte hittat mina ytterkläder, såsom min älskade tunna sommardunjacka? Jakten fortsätter!

Min mamma har varit reumatiker hela min uppväxt, så ordet ledvärk har man hört så ofta att det gick direkt in i örat för att fortsätta ut i nästa. Jaja.

Nu först förstår jag vad hon menat. Min medicin ger mig grym ledvärk, på morgonen känner jag mig som 117 år, böja på fingrar och hålla i en kaffekopp får vänta tills medicin gjort sin verkan. Sedan blir jag yngre och yngre för var timme och rör mig lättare, på eftermiddagen är jag framme ungefär vid min rätta ålder. 

Missade att publicera!

2 veckor senare: Har nu insett att mina ytterkläder är och förblir borta. Alla rum är nu tömda på kartonger. Kläderna finns inte. Förmodligen har någon lagt alla mina jackor samt alla mina tjocktröjor i en sopsäck, för att frakta till nya huset. Efter det har säcken troligen hamnat bland andra säckar, som innehöll sopor, sopor som skulle eldas upp.

Mina älsklingsjackor, mina bästa tjocktröjor. Allt borta.

Saknar mest av allt min tunna dunjacka, som man kunde knöla ihop till en liten boll och stoppa ner i väskan. Nu måste jag illa kvickt uppdatera mig på jackor. Det blir en utmaning. Jag går helst inte i affärer, och kläder gillar jag inte att handla på nätet. Svårt. Säger som min fd chef: Lös problemet!

Här står jag! I vårat nya hus och är så lycklig. Det känns magiskt.

Jag som inte trodde att jag skulle få vara med om detta. Jag som inte trodde att jag skulle få leva så länge att jag skulle få vara med om en flytt, eftersom en läkare sa till mig att jag hade som högst 1 år kvar att leva. Men det var inget han tog ur luften, prognosen var så usel då.

Det är nu 6 år sedan. Jag tar snällt mina bromsmediciner 2 gånger om dagen. Jag tar lika snällt mina biverkningar som medföljer, huvudvärken som känns som att någon hoppat på mitt huvud och febern på ca 40 grader som kommer på ett ungefär 2 gånger i månaden och sitter i ett par dagar. Ledvärken som gör att jag känner mig som en disktrasa som någon vridit hårt, runt, runt. 

Det är nu 5 år sedan Göran började bygga huset. Lång tid för tillvänjan. Lik förbaskat så blev flytten akut. Vi hade räknat med att ha året ut på oss. Icke. Det blev en månad. Huset var dessutom inte helt klart förrän dagen innan flytt, så vi kunde inte börja flytta in saker tidigare.

Ryggskottet eller låsningen, jag vet inte vad som händer med min rygg, kom som ett brev på posten dagen innan flytt. Det var bara att köra på, jag hade ingen möjlighet att känna efter. Febertoppen kom tack och lov inte förrän vi bott en vecka. 

Göran fick verkligen jobba skiten ur sig, att tömma alla uthus på Prästgården, det  tog drygt en vecka. Tack och lov är det en helt fantastisk och underbar barnfamilj som köpt gården. Samarbetet fungerar klockrent.

Jag fick åka många turer och hämta bästa Miss Julia innan hon accepterade sitt nya hem, hon vaktar dock fortfarande sitt gamla revir under sin vakna tid, sedan kommer hon hem och äter och sover.

Det händer ganska mycket i mitt liv för tillfället. Hela våren och sommaren har jag ”levt” ihop med SVT. Så mycket att jag saknar dom under semestern. Har till och med blivit kameravan, jag som alltid vänt ryggen åt en kamera. 

Allting började redan i februari med att jag fick ett samtal från SVT med förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att vara med i ett TV program. Dom hade hittat min blogg på nätet, därav samtalet. Häpnadsväckande 😳 Jag funderade länge, länge, pratade mycket med mig själv, med Göran, barnen och barnbarnen. Vad tyckte vi? Alla skulle ju bli inblandade. 

Vi bestämde oss till slut för att: Ja, vi kör! Ångrar det inte en sekund. Skriver inte mer om vad det kommer att handla om. Programmet kommer troligen att sändas våren 2021. Vi har fått lära känna så härliga människor 🙏 En anledning till att jag sa ja, var att det var SVT, inte någon reklamkanal, alltså INTE något förnedringsprogram. 

Min älskade skugga, Dino, blir sakta bättre, men jag misstänker att helt bra kommer han aldrig att bli. Han har skaffat sig ett jobb som är honom övermäktigt. Han vaktar, då menar jag verkligen vaktar nya gården. Tyvärr måste jag ha honom kopplad, (kopplad, och kopplad, är väl kanske en överdrift, jag hänger på honom en bit lina, läskigt, tycker han och stannar där han är) han som är van att få springa lös jämt. Han skäller så fort någon går förbi på vägen utanför, han låter verkligen livsfarlig 😱, är han inomhus med ett galler för dörren så släpper han inte in någon annan än familjen. Jösses vad tröttsam han är. Äntligen är semestrarna slut och folk har slutat vallfärda förbi oss. Det har varit rena rama E4an utanför tomten.

Nu är det bara tröskor och traktorer, ett ljud jag gillar 😂 speciellt när det inte är maken som måste jobba med skörden. 

Idag är en bra dag 🙏 Jag är glad och har inte ont. Har just ätit lunch med bästa X-svägerskan Ylva och maken Egon. Vi brukade ha lunchdate varje tisdag, så kom Coronan och vände allt upp och ner, så idag var första gången på nästan ett halvår vi sågs. 

Idag är Dinos bästis Bella här och busar medan jag packar upp, det lär jag nog göra länge än.

Tjejerna och jag har har gjort vårt årliga besök på Taxinge slott, där vi tar ett foto varje år på exakt samma ställe. 

Sonen är på väg upp på Kebnekajse.

Själv frossar jag i minnen när jag packar upp och rensar ❤️

❤️ 

Även om det inte verkar så. 

Jag går runt mellan kartonger och febertoppar. 

Packar en dag sover bort feber nästa. 

Glömde bort att ta mina prover igår, tog dom idag istället. Livet är bra trots stresspåslag 100%. 

Huset är sålt, till en fantastisk 3 barnsfamilj. Det gör mig så lycklig, att bästa stället på jorden inte blir en ”sommarstuga” utan ett hus fullt med liv och glädje. En familj som dessutom uppskattar det gamla, gården är ju faktiskt från 1600-talet och så vacker att man kan bli religiös. 

Från och med om några dagar så kommer mitt bästa ställe på jorden att bli ett så otroligt fint hus som maken har gjort själv, ända från första strecket på ritningen. Tänk att få flytta in där 🙏  Jag har förlikat mig med att lämna Prästgården för Marielund och det känns nu bra ❤️

Mitt uppe i detta blir min skugga, min finaste vän, min livvakt, min älskade Dino svårt sjuk. Under en längre tid har han blivit tröttare och tröttare. Det ser ut som att han kissar Bregott, fläcken torkar aldrig. Fredagen för 2 veckor sedan var han så hängig, orkade inte gå från köket till vardagsrummet. Stod inte utanför toaletten och väntade på mig. Då förstod jag att läget var akut. Besöket hos bästa veterinären Tina var INTE positivt. Proverna var usla. 

Tidigt morgonen efter blev det akutresa till Strömsholm. Diagnos: inflammerad bukspottkörtel, läge akut och osäkert. Han blev inlagd. Morgonen efter ringer veterinären från Strömsholm och säger att dom är osäkra på om dom klarar honom. Mitt hjärta brast 💔 

Jag tog med honom hem på måndagskvällen, då var han ett skakande vrak. Jag slutade med att ge honom morfin, bara det gjorde honom så mycket lugnare och bättre. Morfinen gjorde honom bara sämre. Sakta men säkert började han hämta sig. 

Jag har setat på golvet och lockat honom med kokt torsk och vatten. Tillslut började han så smått äta och dricka lite. 

Från och med nu får han aldrig äta minsta lilla hundgodisbit, inte en liten bit av en bulle/kaka, inte ens en liten ostbåge. Risken är då att han försvinner till hundhimlen 😭. 

Hur jag mår, det vet jag inte. Får inte känna efter förrän flyttlasset gått på fredag, då kommer flyttfirman hit. 

I morgon kommer syrran och Thomas hit igen och hjälper oss, tack gode gud för syrran ❤️ 

Som om att vi inte har nog redan så går en tromb rätt över gården och bröt av stora grenar. Den största hamnade över taket på ett av uthusen.

Ville bara med ett litet inlägg visa att jag oftast står på benen, mår rätt ok och kommer med ett längre inlägg när vi är på plats i nya huset ❤️

Kan inte sova. Gick upp klockan 04.03. 

Taxiresan från lasarettet blev inte så tokig. Den fick mitt humör att stiga många grader.

Killen som körde mig var från Somalia, ca 40 år. Vi pratade inte med varandra, jag satt inlindad i filt och blundade. Tills vi svängde av motorvägen mot 55an. Då bad jag honom sänka farten en aning och hålla utkik eftersom det är mycket vilt på ”våran” väg. Ganska omgående såg jag en familj vildsvin på ett fält och visade honom. Han hade aldrig sett vildsvin förr. Då ser han ännu en familj en bit längre bort på andra sidan vägen. Efter ännu någon kilometer ser vi familj nr 3, chauffören skriker då av lycka, titta, titta. Jag var också lycklig, dock mest för att ingen av dom stod på vägen. Innan vi är framme hos mig så hinner vi se rådjur på 2 ställen och ett gäng med hjortar. Mannen var salig, -hit ska jag flytta när jag blir rik. Här är så fint. Jag kunde verkligen inte säga emot. Han lyckades sannerligen avsluta min usla natt på bästa sätt.

I söndags ringde Ida. Hon led av svår mormorlängtan, jag led av svår barnbarnslängtan. Hon fick komma hem till mig, vi skulle hålla oss på avstånd. Hon har inte minsta tendens till förkylning (förstadium till Corona). Huvudsaken att vi fick träffas och prata. Det var en underbar eftermiddag, hon bakade och jag satt vid köksbordet. Att bara få se henne och lyssna på henne gjorde min dag, eller förresten mitt liv. Jag börjar tycka att livet känns tungt och tråkigt, jag börjar ledsna på mitt eget sällskap, jag som brukar gilla att umgås med mig själv. Men jag börjar bli trist, har inte så mycket nytt att säga mig.

Dino är inte heller något vidare sällskap. Att gå ut på promenad är inte att tänka på i värmen. Han vägrar. Den stolliga hunden älskar däremot att ligga i solen, direkt jag släpper ut honom på morgonen så lägger han sig i solen. När det börjar ryka om honom, då går han in och lägger sig på plåten under vedspisen för att kallna. Han äter inget, men ändå går han upp i vikt. Ja, alltså, han äter ingen hundmat, han SKA ha samma mat som vi äter. Annars får det vara. Jag förstår honom, jag skulle inte heller äta hundmat ens om jag var hund.

Jag kör på med min nya medicin, inget större återfall har inträffat, lite känning vissa nätter är allt. 

Jag mår alltså helt ok för att vara jag. 

Det börjar brännas. Ev blir det så att vi ska vara ute ur vårat hus sista juli. Där blev jag förtvivlad, skräckslagen, fick panikångest och la mig på soffan istället för att börja packa. Dagen efter ändrades det till överlämning 1 december igen. Kan komma att ändras i veckan igen. Ja, det betyder alltså att mitt smultronställe på jorden nu är sålt. 

Jag vet inte vad jag känner. Det ska bli härligt att flytta till ett helt nytt hus, toppmodernt, all lyx och så läckert. MEN att lämna ett hus som är flera hundra år gammalt, att lämna en stoooor trädgård med fruktträd, buskar och rabatter som funnits där sedan prästen Sahlbergs tid, det sliter hjärtat ur kroppen på mig. Det är så galet vackert där vi bor, att det inte går att beskriva.

Jag fick fruktträd i 60-års present, mullbär, körsbär, nektariner och allt är nu planterat på Marielund. Den här gången omringade av pålar och hönsnät. Tji fick ni alla elaka hjortar och vildsvin som förstörde det som planterades förra sommaren. Dessa träd kommer ni inte åt!

Summasumarum. Flyttlass och flyttstädning är bokat. Det kommer att bli toppen på nya stället!

För tillfället så väntar jag på mitt röntgensvar. Ska inte träffa läkare förrän i juli och få besked. Har dock hittat ett nytt, ganska stort födelsemärke bakom mitt öra? Tror jag. Jag har i varje fall aldrig sett det tidigare och inte heller Göran har lagt märke till det? Kan jag ha levt med det i 60 år utan att ha upptäckt det? 

Har även gjort en mammografi. Frågade om det verkligen var nödvändigt eftersom jag just gjort en CT. Svar JA. Olika röntgen, olika upplösningar, en mammografi riktar ju bara in sig på brösten. Alltså väldigt viktigt att inte missa den! 

Tack för svensk sjukvård, när den är som bäst! (måste bara ha en anmärkning, det är lite märkligt att ni lyckas slarva bort mitt coronaprov. När ni nu var uppe och rörde runt bland hjärncellerna, så hade jag varit tacksam för ett svar) 

Snart midsommar! Sen så vä............... 😁

Jag har blivit ersatt 😳

Den här gången fick jag inget val. Ambulans dit, taxi hem. Förbannade ❤️. 4e gången nu. Hjärtflimmer. För att slippa propp i hjärtat eller blödning i hjärnan ville läkaren att jag skulle börja med blodförtunnande medicin NU. Inte vänta tills han pratat med Andreas. Säger dr A NEJ, då får jag sluta. Biverkning: blödning 🤔 WTF. Nu trött in i märgen och lyckas inte se något positivt. Blir bättre när jag fått sova. Snart natti 😶

Nästan som vanligt, men lite konstigt   

Det började så smått i lördags genom att det blev lite tungt att dra djupa andetag. 

Det fortsatte i söndags med att det började göra lite ont när jag drog djupa andetag. Jo, visst är det så att tanken dyker upp, metastaser?

När jag gick upp på måndagen (jag kunde inte ligga och dra mig, hade en tid att passa), så gjorde det ont i bröstet, mina ögon var väldigt svullna och skallen var på något märkligt sätt fullt med bomull? Idag vet jag att det var på grund av feber, vilket inte föresvävade mig då, jag hade ett uppdrag att sköta, att vara sjuk fanns inte med i planeringen.

Jag klarade av mitt uppdrag ganska bra, tror jag, det enda var att hjärnan ibland stannade upp, jag orkade inte tänka.

Mitt uppdrag var inte helt avklarat och på eftermiddagen byttes bomullen i skallen ut mot frigolitbitar som låg och gnodde mot varandra, så det uppstod ett sådant där gnissel. Huvudvärk. Är faktiskt osäker på om jag klarade av uppdraget på eftermiddagen. Göran såg hur jag mådde och sa att jag borde ta på mig solglasögon eftersom jag kisar och spänner mig ännu mer när solen gassar. 

Mitt i uppdragets kaffepaus upptäcker jag att jag helt missat vad klockan är. Jag hade ställt mobilens larm, Göran hade hört och stängt av det, han trodde inte att det var något viktigt. Så fel! Vad kan vara viktigare än att hämta sitt ena barnbarn på fritids? 

Fick kasta mig i bilen för att bara komma lite försent. Lovis och jag bestämde att vi skulle åka ner på stan och köpa varsin glass, vid stora lekparken. Efter några minuters bilkörning började jag skaka, hejdlöst. Svängde av vid OK/Q8 och köpte ett äpple som jag illa kvickt åt upp. Trodde jag hade fått blodsockerfall. 

När vi ätit upp glassen ville Lovan så klart leka en stund i lekparken. Jag frös så jag skakade men inte ens då förstod jag att det var feber. Självklart fick hon leka!

När jag kom hem kröp jag ner i soffan under 2 filtar, ångrade mig, gick istället upp och kontrollerade febern. 39.7. Ok. Jag fattade. Dags för en biverkning.

La mig istället i sängen under flera lager täcken. Göran ställde sin mobil på ringning för att kolla min feber då och då under natten. Den får aldrig mer stiga till 41,5! 

Den natten sov jag ingenting. Mitt hjärta började rusa runt som en flipperkula i bröstet på mig. Oavbrutet. Göran kollade febern som var fortsatt hög, och hjärtat var helt galet. 

På förmiddagen ringde jag min vårdcentral och berättade läget. Hon sa till mig att omgående ringa ambulans. Jag vill inte ringa ambulans, så jag försökte igen -men kan jag inte få komma till er först? Nej, ingen idé, vi kommer bara att skicka iväg dig med ambulans. Det låter som coronasymptom, dessutom måste ditt hjärta kontrolleras, det här låter allvarligt, och eventuellt måste du röntgas, prover ska tas och vi har inte möjlighet att göra allt detta.

Jag gick ut till köket en sväng och grät av mig mot Göran, jag vill verkligen INTE åka ambulans, innan jag ringde efter ambulans.

När jag hade varit uppe ur sängen en stund så hade mitt hjärta lugnat ner sig. Så knepigt? Jag blev förvarnad att ambulanspersonalen skulle komma i full coronamundering. Det innebar att vi måste stänga in hunden på kontoret, han skulle inte gilla att en man kom in i vårt hus, i den klädseln och hämtade hans matte. Icke.

Ambulanskillen släpade in en massa utrustning och kollade mitt hjärta som nu hade blivit lugnt och fint 😳 och en massa andra parametrar. Min feber var dock fortfarande hög. Jag slapp åka ambulans 🙏 istället skulle Göran skjutsa in mig, men, jag var absolut tvungen att åka in till lasarettet, dom väntade mig.

Göran släppte av mig vid gula tältet utanför akuten. Dom förde in mig i första rummet på akuten, upplyste om att jag fick inte under några omständigheter lämna rummet.

Så började provtagningen, rör på rör, nytt ekg, samt 2 pinnar i näsan, jag lovar, dom var uppe i hjärnan och petade, det var coronatestet. Urinprov.

Väntan. Väntan. Det gjorde inget. Jag sov igen nattens icke sömn. Någon gång på eftermiddagen bestämdes att jag skulle läggas in på onkologavdelningen. 

Våga vägra rullstol, kan gå själv 😟 även om det är vingligt pga feber. Blir som ett barn.

Blev bortskämd av trevlig personal. Jag bara sov och sov. Vid ett tillfälle kom dom med en stol som var en våg. Tydligen ska jag alltid vägas. Jag har gått upp 5 kilo i år och känner mig härligt rund och go. Det dög visst inte, det kom in en personal och frågade om jag hade näringsdrycker hemma? Blev nästan stött.

Jag fick febernedsättande och somnade om. Sov till klockan 06, då det var dags för kontroll av parametrar igen. Febern hade äntligen gått ner. Huvudvärken hade återgått till normalläge, alltså bara väldigt ont i huvudet. Skönt.

Nu ville jag bara hem! Var tvungen att vänta tills doktorn kom, hon ville egentligen invänta coronasvaret. Vi kompromissade och jag fick ringa efter Göran ❤️ 

Väl hemma plockade jag ur diskmaskinen och kröp sedan ner i soffan under min härliga filt.  Måste helt enkelt göra något för att slippa dåligt samvete för att jag ligger i soffan. Knäppt? Ja, men jag lär inte vara ensam om sådana tankar. Telefonen ringde, inget uppringnings-id. Det var onkologdoktorn som skrivit ut mig. Jag hade urinvägsinfektion, hade jag haft ont? Svar nej. Fick penicillin att ta om jag kände att jag behövde. Det kunde bli njurbäckeninflammation. Hm, jag åker ju på det mesta, så varför inte en släng åt njurarna också? Jag ska ta kuren, jag brukar aldrig ha streptokocker i urinen, så dom vill jag bli av med.

Såg i min journal att läkaren ringt labb för att få svar på coronatestet. Labbet hade inte fått mitt prov? Det står tydligt att provet är taget på akuten, jag vet att det togs, men nu står att eftersom labb inte fått provet så är patienten inte provtagen. Fel! Provet har kommit på villovägar! Kanske blivit liggandes och bortglömt? Möjligen bortslarvat? 

Det är den 20 maj. Mina älskade barn fyller år ❤️ idag. Elin hade blivit väckt klockan 06.15 av en sjungande Ida. Då hade detta mirakel till barn varit uppe i flera timmar och gräddat bananpannkakor som hon gjort en pannkakstårta av till sin mamma. Detta barn är verkligen inget vanligt barn. Detta barn har storken hämtat från planeten SnälloGo. 

Nu ska jag ta en promenad med min följeslagare Dino 🥰

Hatar 🤢

Jag tror att jag har tappat räkningen på dagarna, pga att jag har skrivit fel någon dag. Jag ska vid tillfälle sätta mig och räkna så att det blir rätt.

Det är inte bara i Stockholm och Malmö som det smäller, det gör det även på Aspö.

Förra söndagen vaknade jag återigen med ryggskott. Det 4e på 6 veckor. Helt klart det värsta hittills. Jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte ens rulla mig ur sängen, något som jag annars blivit en hejare på. Göran fick på något vis dra, lyfta, bära mig ur sängen, släppte han taget så rasade jag ihop på golvet, gallskrikandes. 

Jag fattar inte? Varför? Nästa 5 dygn låg jag där jag blev placerad. Var jag själv hemma och var tvungen att ta mig till toaletten och rasade ihop, ja, då fick jag snällt ligga där tills Göran kom hem. Jag lärde mig sedan att rulla ur soffan, krypa till toaletten och där dra mig upp till sittande, därifrån kunde jag sedan ställa mig upp, gå utmed väggen och möbler fram till soffan, där jag vrålandes fick ramla ner igen. 

I måndags var jag till Stefan naprapat. Han har räddat mig många gånger under åren. Men jag vet faktiskt inte om det hjälpte? Trots att 2 låsningar small till och släppte, känns tyvärr som att jag har fått en MMA-spark i svanken.

Dino fick åka till bonus matte/husse. Jag kunde inte ta hand om honom och Göran var tvungen att jobba på i nya huset. Marielund.

Marielund ja. Det börjar så smått bli klart. Besiktning i juni, sedan är det bara att flytta in 😅 och flytta ut 😢 Jag hoppas då av hela mitt hjärta att någon ny då flyttar in, här på Prästgården. 

Jag är så oerhört tacksam för att jag har en man som tar min svåra, sjuka ormfobi på allvar. På nya tomten finns en liten kulle naturskog. På den kullen finns det en mycket stor mängd stenrösen och några gamla träd liggandes. I min värld kryllar det alltså av ormar där. Det kan bli så illa att jag kommer att stanna inomhus. 

Som när vi hade båt. Jag gick inte iland. Det fanns ormar där. Jag vet! Tilt i skallen 🤯 Men jag kan inte hjälpa det, jag kan inte styra över det. I vanliga fall kan jag helt enkelt bara bestämma mig för något och sedan bara göra det.

Men när det gäller ormar är det inte jag som styr över mig själv. Jag har faktiskt till och med gått i terapi, min man krävde det. Men icke, tyvärr missade jag dom sista gångerna av min terapi. Jag hade varit i Ryssland och bott på barnhem, och efter den resan låg jag och kräktes oavbrutet i 3 veckor. Någon elak parasit hade tagit över min kropp.  😭 Terapeuten jag gick hos hade ett örngott med en orm i liggandes bakom böckerna i sin bokhylla den dagen då jag skulle komma på kvällen.

Tänk om den smitit ut när någon annan patient var där 😱 för på dagarna var han vanlig läkare. Jösses, han hade kunnat förstört livet för någon (för att sedan bota med KBT 🤔)

Så nu har Göran köpt ormskrämmor. Dom ska sättas dit så att ormarna slingrar bort från huset. Tack älskade make ❤️

Idag, valborgsmässoafton firar vi 20-årig bröllopsdag? 😳 Vad hände? 

En sak har vi lärt oss och blivit oerhört bra på sedan jag blev sjuk. Det är att vara rädda om varandra, att ta vara på livet och inte bara springa omkring, förbi och omkull varandra. Det innebär sannerligen inte att vi dagarna i ända hoppar och springer runt i rosa sockervadd, överlyckliga, snälla och glada. Inte alls, men vi tänker efter en extra gång och visar uppskattning.

Häromdagen fick jag en sådan där härlig kram av maken, så lyfte han upp mig för att sträcka ut min onda rygg, det brukar vara så skönt, inte den här gången. Något hände. Det small till och sa poff,  ungefär, från någonstans bakom mitt vänstra bröst. Det gjorde ont, faktiskt jätteont. Sedan dess kan jag inte dra djupa andetag eller vrida mig i sidled.

Har det blivit så illa att jag inte kan få en kram längre utan att ett revben går sönder? Har jag blivit så bedrövligt klen, eller håller mitt skelett på att luckras upp?

Igår fick jag i varje fall träffa 2 av mina Finaste töser några timmar 🥰 Våren är på ingång, husvagnen skall skrubbas.

Köpte mig en dammsugning av hemmet, medan jag fick hålla mig undan, den yngre av töserna vill tjäna pengar 👍

Börjar bli aningen tråkigt nu. Saknar min familj. Saknar mina vänner. Saknar tisdagsluncherna med min Ylva. Saknar gänget och kalasen. Det är mycket som jag saknar. Att inte få ha barnbarnen här gör mest ont. Att inte ha Ida bakandes i köket och Lovis liggandes ute i bubbelbadet är jobbigast. Att träffa dom på ett fik, sittandes vid olika bord är liksom inte riktigt samma sak som att få en benknäckarkram.

Men, jag ska verkligen inte gnälla, vi har det så bra. Jag tillbringar dagarna med att promenera med Dino och att måla om köksstolar så dom ska passa in i nya köket. Snart så! Kanske väldigt snart 👍 eller inte alls snart 👎. ✊

Tanken var att jag skulle röntga mig i början av maj. För att sedan besöka Andreas i slutet på maj. Nu blir det inte så. Andreas vill inte att jag ska åka till sjukhuset. Där finns Coronan. OM det är ok med mig att skjuta på röntgen kanske 2 månader till att börja med, ifall att OM jag känner mig trygg med det. Det gör jag. Jag mår ok. Givetvis dom vanliga biverkningarna, men dom är en del av mitt liv. Dessutom försöker onkologen undvika besök, läkarna tar istället allt som är möjligt via telefonen. Egentligen skall vi i stadie 4 röntgas var 3e månad, så jag borde redan ha röntgats,  men jag har blivit så mycket lugnare och tryggare. För 4 år sedan hade jag aldrig gått med på detta, men då var jag ständigt livrädd eftersom jag hade överskridit min tid på jorden. Dom flesta i mitt tillstånd gör PET röntgen, då röntgas hela kroppen och metastaser lyser, om man har några. Jag genomgår en CT röntgen, med bara halva kroppen. Vet inte varför det är olika?  🤔

För slippa att åka till min kontaktsköterska i Eskilstuna för att ta mina prover och vägas åker jag istället till min vårdcentral i Strängnäs. Fungerar bra, jag behöver endast träffa M om jag har några problem att ta upp.

Jag har 1 problem, eller 2. Dock inga som kontaktsköterskan kan lösa. Det ena är att jag fyller ju faktiskt ett jämt år i år. Det spelar inte mig någon roll, men tydligen så ska man fira. Tanken var då att åka iväg med familjen till Tallin ett par dagar. Men nej, Coronan kom emellan. Ett annat alternativ var då att istället stanna hemma och ha lite kalasaktigt ute i trädgården. Men nej, det går inte heller, det går ivarje fall inte att planera det. Jag har varit med om att det har snöat den dagen. Läget är alltså som följer, INGET FIRANDE! 

Jag såg vid ett tillfälle en flyttfirmas lastbil, på den stod det ”flyttar även helger” så jag funderar på att hyra in dom för att flytta min födelsedag till någongång i sommar istället. Jag blev helt klart imponerad, tänk vad dom kan utföra nuförtiden tiden.

Finaste påskpresenten ❤️ 

Jag är så trött, så trött. Klockan är 02.40. Men min kropp fattar inte att jag vill sova. För min kropp och knopp är klockan 14.40. Jag trodde att jag hade lyckats ställa om mig, men jag bara lurades. 

Maken och jag har varit iväg på vår drömresa. Jag har inte nämnt något, eftersom vi var väldigt osäkra på om vi skulle komma iväg. 2020 startade ju liksom inte bra för mig, har inte varit annat än svårt sjuk. Vi packade inte förrän kvällen innan.

Vi kom iväg! Maken har planerat för resan i ett halvår, så hotell och aktiviteter var bokade. Vi flög first class för att jag skulle orka med resan, vi mellanlandade i Doha och därifrån flög vi i ett streck till Auckland, bara den sträckan tog 17 timmar. 

Det var första gången jag flög first class, och det var häftigt, så häftigt. Dom förvandlade flygstolen till säng med madrass, maken och jag fick dubbelsäng. Givetvis fick vi också varsin pyjamas. Jag kan inte påstå att jag lyckades sova speciellt bra, så när vi tog in på första hotellet så somnade jag kl 15.00 deras tid som är 12 timmar före vår tid. Sen sov jag i 14 timmar utan uppehåll.

Ganska omgående fick jag ont i magen, eller vad man ska kalla det. På höger sida där revbenen slutar. Ont, det gör ont, får inte komma åt stället. Jag har haft det tidigare men minns inte vad det berodde på. Så jag hade bara en sida att sova på.

Gottegris som jag är och eftersom det blev en del bilåkande så proppade jag i mig chips och godis. Kolor, mums, jag älskar mintkolor. Det straffar sig. En halv tand fastnade i kolan, den andra halvan satt kvar på sin plats. Helvete! Där hade jag ändå tur! Det gjorde och gör inte ont.

Det var den absolut bästa resan i hela mitt liv. Så oerhört vackert. Helt magiskt. Vi hann med både Nordön och Sydön. Vi var och hälsade på makens gamla värdfamilj sedan han arbetade där. Vi började med en helg hos ena dottern, Nicke och hennes man Shane samt deras 2 barn. 

Vi tog färjan över till Sydön och hälsade på Marie och John i 3 nätter. Det var ganska kallt och på Nya Zealand har man ingen värme inomhus, trots att deras enorma hus var nybyggt. 

3 helt fantastiska dygn, igen. 

 

Jag ska aldrig mer klaga på att grönsaker, speciellt från NZ är dyra. Nu vet jag att det inte är maskiner som sköter allt jobb. Det är mänskliga händer som gör en stor del av jobbet.

Ungefär där fick jag mitt första ryggskott. Höger sida. Jag klarade mig genom att knapra piller. Det var maken som körde alla 400 milen, vänstertrafik är inte min hjärna villig att ta till sig. 

Vi har flugit litet flygplan och vi har flugit helikopter. Vi har sett får, vi har sett kossor och vi har sett sälar, tusentals av alla. 

Snön på glaciärernas var svart. Det berodde på att det kom sot ifrån Australiens bränder.

Vi har vandrat i regnskog och på stränder. Jag har ätit fish and chips mer eller mindre varje dag. Jammie. 

Vi har vaknat upp till dom mest spektakulära utsikterna. Jag har sett så mycket vackert att det kommer att ta ett tag att smälta allt. 

Jade är väldigt vanligt på NZ, men dyrt.

Kokande vatten.

Allt som hade med corona att göra var vi förskonade ifrån. Det var endast dom sista dagarna som det hände grejor, och då hände det med blixtens hastighet. Restaurangerna stängdes, affärerna stängdes, skolorna stängdes. Alla (ivarjefall alla Asiater) bar munskydd.

Middag på flyget. Wow-känsla 

Vädret kunde skifta från svinkallt och regn till varmt och skönt och tillbaka på nolltid.

Det blev endast ett besök hos läkare, där var man tvungen att ta på sig munskydd innan man fick komma in. Eftersom jag har cancer och går på behandling så fick jag eget väntrum, jag skulle inte beblandas med snoriga kids.

Efter en natt på ett minus 2 stjärnigt hotell, en madrass som var ca 50 år, jag är nöjd med att INTE veta vilka som sovit på den innan oss 😱 så kom då........ taaaaaram, ryggskott nummer 2! Vänster sida.

Den här gången svartnade det för mina ögon när jag försökte ta mig ur den läskiga sängen. Jag rasade ihop på golvet, som inte heller var fräscht. Helvete vilken smärta!

Det skottet fick jag leva med resten av resan.

Hemfärd. Trodde vi. Fel. Gick in på Qatar för att kolla flyget hem. I Sverige var nu hysterin fullkomlig. Från Auckland till Doha var allt ok. Sen tog det stopp. Doha-Stockholm var inställd. 

Vi ringde till Qatar Airways som tydligen har sitt kontaktställe i Indien. Fick prata med en väldigt otrevlig man, med usel engelska vilket han själv inte insåg utan pratade snabbare än bra. Hans attityd var förfärlig. -Ja, det är inställt, vad vill ni göra istället? 😳 -Nej, nu lyssnar du på mig, vad vill NI göra för OSS istället? 🤬

Efter 2 timmar i mobilen så fick vi biljetter mailade till oss med slutdestination Oslo 🤨 2 dagar senare än planerat. Ingen hjälp med att ta oss vidare till Arlanda. Till råga på allt så mailade han fel biljett i mitt namn, så det var bara att ringa ännu en gång och prata med ännu en indier, som även han hade samma attityd som den förra. OMG där satte huvudvärken in som grädde på moset.

MEN vi hade tur som tog oss ut ur landet. Dagen efter stängdes flygplatsen. 

Fina Tina Grannen var rastlös och behövde något att göra. Hon åtog sig att fixa flygbiljetter Oslo-Stockholm åt oss. Några minuter senare var allt klart ❤️ Endast ca 3 timmars väntan på flygplatsen, dessutom hittade hon billiga biljetter. Hon är magisk på att fixa saker, dessutom med en hastighet som bara hon kan åstadkomma 🙏 TACK Söta Goa Fina Underbara Tina 😘

Hemresan tog 47 timmar från dörr till dörr. Det var på gränsen av vad jag med all kraft och envishet klarade av. Nicke som hämtade oss på Arlanda ringde dagen efter och frågade hur jag mådde. Han hade blivit orolig när han såg mig med 0,02% energi kvar i kroppen, samt ett elakt ryggskott och den vanliga huvudvärken. Han hade aldrig sett mig så sliten.

Det var det värt! Denna resa är verkligen ett minne att leva länge på. Speciellt som att vi båda två nästan var övertygade om att det här kommer inte att gå, vi kommer inte iväg. 

Återigen hemma hos en katt som blev galen av lycka, jag skulle hålla handen på henne hela natten, annars jamade hon till. Självklart sov hon på min kudde. Dino kom dagen efter, även han knäpp av glädje, men han har haft det så bra tillsammans med sin Bella och bonus matte/husse. 

Jag som inte varit varken snorig eller hostig på nästan 4 veckar, blev överraskad av en allergichock när jag vaknade med nästan en hel katt i munnen ❤️ Det tar jag 😀 hon är värd varenda nysning. Fick omgående börja med allergimedicinen igen.

Tyvärr lyckas jag inte med att förstora texten?

Onsdagen (dagen efter min fruktansvärda feber) kl 10.15 bad jag den trevliga sköterskan som jag pratade med att be min kontaktsköterska att ringa upp mig. 

Fredag kl 15.30 ringde hon. Alltså 2 1/2 dygn senare. INTE ok! Där och då försvann mitt förtroende och min trygghet. Hon hade inte haft tid? Om jag söker min kontaktsköterska, vilket händer ytterst sällan, då betyder det att jag behöver hjälp, jag behöver henne att prata med, jag är sjuk och rädd.

Jag hörde mig för i vår facebookgrupp, hur långt tid det tar för medlemmarna i gruppen att få tag i sin kontaktsköterska. Dom flestas sköterskor ringer upp samma dag, har man ringt på eftermiddagen så kan det dröja tills morgonen efter. Fick rådet att byta sköterska. Men nej, det känns jobbigt, min sköterska kan mig efter 6 år. Jag hoppas att det bara var en engångshändelse. Det är sannerligen inte ofta som jag söker henne och när jag gör det så är behovet av att få prata med henne snarast, väldigt stort.

Jag fick istället åka till vårdcentralen och där träffa en mycket duktig ung läkare morgonen efter. Lungorna spökade som vanligt. Fick penicillin och blev beordrad vila. Precis vad jag gör, vilar. Jag är fullkomligt dränerad på krafter så jag kan inte annat än vila.

I lördags var det den 15e, alltså dagen för min födelsedagspresent till Göran. Föreställning med Sissela Kyle och hotellnatt i Örebro. Jag mådde inte bra. Men vi åkte, fick ett rum där man kunde ha med sig hunden. Göran gick på föreställningen, Dino och jag var kvar på hotellrummet. Han är verkligen en äkta lantishund. När han kommer in i en stad kopplar han helt bort mig, han stänger öronen, och drar, han drar något så vansinnigt att jag blir galen på honom. Han måste lukta, lukta på allt, och kissa, hur mycket kiss är det möjligt att ha i blåsan? Ska man hinna med alla lukter, ja då måste man dra. 

Nu är jag på banan igen. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte halkar av. 2020 startade verkligen inte bra, nu tycker jag att det bara kan bli bättre. Visst? 

Bättre har det blivit, så mycket bättre. Härom kvällen ropade jag på Göran, när han kom så var jag bara tvungen att tala om för honom att -jag mår bra, herregud vad glad jag blir! Det var första gången i år. Jag brukar vara noga med att berätta när jag mår bra. 

Idag har jag varit och röntgat min hand, handen där det sitter en knöl på pekfingret. Nu är det bara att vänta på svar, frågan är om det behövs göras en biopsi på knölen? Jag känner mig inte speciellt orolig. Varför skulle jag få en metastas där och ingen annanstans? 

Det är nog en fettknöl. Den får jag vara rädd om, för det är i så fall enda fettet jag har. Men jag är på G, nu börjar jag snart närma mig 49 kg igen 🤗

Mina Fina Sängvärmare 

Storm på Prästgårn! Det blev ingen bra flytt 👎 Inte helt nöjd!

Jag har just avslutat ett långt över förväntan, otroligt bra samtal med min handläggare på FK. Jag blir nästan gråtfärdig av lycka. Efter allt man läst och hört så var jag livrädd att ringa henne. Hon var fantastisk! Hon lyssnade, hon förstod och hon kommer inte att ställa till det för mig. 

Jag uppfyller ju liksom kravet ”efter lång tids sjukdom, fortsatt behov av omfattande och krävande behandling”.

Jag har träffat Andreas efter min röntgen. Allt är fortfarande lugnt och stilla i min kropp. Jag kämpar med vikten, jag rasade ju tyvärr ganska många kilon efter 2 slängar med vinterkräksjukan. 

Dock upptäckte jag en knöl på höger pekfinger i oktober. Hade det varit 2014 så hade jag omgående kontaktat onkologen. Idag är läget ett annat. Jag är lugn och fin. Får inte panik för minsta lilla. Utan numera så konstaterar jag en knöl, ok, jag tar det med Andreas nästa gång vi ses, nu växte den dock inte med blixtens hastighet, då hade det varit skarpt läge. Den ska hursomhelst röntgas. 

Andreas ska bli pappa igen, men han bokade in en röntgen och ett möte innan han blir pappaledig. Jag vet inte hur länge han blir borta och jag vet inte vem som blir min onkolog. Jag vet bara att det finns en som jag INTE accepterar.

Jag går här hemma med min vovve och katten Julia. Så fort jag sätter eller lägger mig har jag genast båda 2 i knät. Calles fru Lollo sa att man ser aldrig dig utan ett husdjur på dig. Sant. 

Jag träffar inte så mycket folk förutom kära maken, dottern Elin och bästa barnbarnen. Sonen Nicke ringer mig ungefär varannan dag för att kolla läget, det blir ofta långa samtal. Det går bra för honom. Det är lycka.  

I helgen hade vi visning av huset igen. 6 familjer här och tittade. Jag tror att affären snart är avklarad. Arbetet med nya huset går snabbt framåt. Göran är helt otrolig. Jag fattar inte hur man kan kunna så mycket som han gör. Han gör ju liksom det mesta arbetet själv. Men i mars har han hyrt in en firma som ska måla och tapetsera. 

Mitt liv är behagligt och består av värk och lugn. Jag kan oftast parera det onda. Jag har blivit kontaktad av en kvinna vars bästa väninna var fruktansvärt sjuk i malignt melanom. Hon frågade om jag hade förslag på vad man kunde göra, läkarna gjorde inget mer än gav henne smärtstillande. Tyvärr var det för sent, cancern hade tagit över. Hon var ung och lämnade maken, väninnan och små barn, den yngsta var inte ens året född. Så ledsamt.

Idag är det måndag. Måndagar är barnbarn. Barnbarn är stor lycka och stort välmående. Dessutom är vädret ljuvligt.

Nu promenad med Dino!

Jag kom hem. Jag mådde bra. Jag var glad. Jag la mig i soffan med mina fina pojkar och tittade på Titanic. Jag njöt ett par timmar.

Sen vände det. Den skorpa jag fått i mig återvände förbrukad. Det värsta är faktiskt inte att kräkas, det absolut värsta är detta förbannade illamående hela, hela tiden detta kill under hakan som gör att jag måste ha en hink med mig hela tiden, (nu har jag istället påse som jag kan ha i handen) denna klump som åker upp och ner, oavbrutet.

På fredagen tog jag mig från sängen till soffan. Fortsatte kräkas 🤢🤮 Låg under flera lager filtar och täcken, frös som om jag legat i en vak flera timmar.

På lördagen var jag riktigt dålig, i riktigt uselt skick alltså. Hade inte fått behålla något.  Drog jag ut huden på armen, då blev den ståendes där. Så uttorkad. 

På lördagen sa Göran ifrån, nu ringer jag 1177. Men det gick inte att komma fram 😳 efter flera försök, lika omöjligt. Ok, då åker vi in direkt till akuten. Göran packade min väska, satte på värmen i bilen. Ringde en sista gång, DÅ gick det att komma fram. Dock 1 och en 1/2 halv timmes kö, vi bestämde oss för att vänta. Jag ramlade omkull i soffan och somnade. 

När turen äntligen kommit till mig fick jag återigen prata med en fantastisk kvinna. När jag talat om min historia sa hon, har du någon i närheten? Ja. Din man? Ja. Be honom komma till telefonen? Ok. Nu när han är här så lägger du och jag på, då ska han omedelbart ringa efter ambulans! Neeeeej. Jo, du ska inte sitta i en bil, du behöver omedelbart få dropp. Det är i ditt läge man behöver ambulans. Men, nej, jag är 60-talist. Då åker man ambulans när man är dödssjuk eller varit med om svår olycka, jag är inte nära döden än! Då skrattade hon, -du skulle häpna om du visste vad folk ringer efter ambulans för nu för tiden. Din man ringer efter ambulans NU!!! 

Ok, sagt och gjort, det skulle dröja en stund, så jag kröp ner under mina täcken och somnade om. Till slut kom ambulansen med 2 män, varav den ena tydligen var vår granne? Dom bad Göran gå undan med Dino, hundar brukar inte bli så glada när dom fraktar iväg deras matte. 

Det kändes djävligt tungt att se Göran st på trappen med Dino i famnen medan jag rullades in i bilen. Ledsen.

Innan vi lämnade gårdsplanen så kopplade ambulanskillen, låt oss säga X, in dropp, tog alla möjliga prover och kopplade upp mig mot Eskilstuna. Jag har aldrig åkt ambulans av egen orsak, bara som medföljare. Det var ingen trevlig upplevelse, jag blev hahaha, av alla saker, åksjuk 😂

Förra gången blev jag ju hänvisad till en sidoingång, direkt in på ett eget rum pga smittorisken. Den här gången la dom mig i korridoren 😳😳😳 En sköterska kom och tog en massa blodprover, jag hade hög sänka. Jag sa till henne att jag borde nog inte ligga här, dels så smittar jag, och dels så är jag infektionskänslig, så det här är inte rätt plats för mig. Jag ska se vad jag kan göra blev svaret. 4 timmar senare körde dom in mig på ett rum. 

Läkarna var lite bekymrade, en vinterkräksjuka håller inte på i drygt 1 vecka. Antingen har jag fått en till? Eller så har den utvecklats till något annat. Nya prover togs. 

Klockan 03.45 kom en tjej och körde mig återigen till infektionsavdelningen. Hon var arg 😡 det här är inte mänskligt 😡 ingen ska behöva ligga på akuten i 12 timmar, ingen. Det finns en man kvar som hade legat i 15 timmar. 

Jag fixar det här. Jag har lärt mig hårda vägen. Jag är fullt utrustad. Har till och med vatten och egna filtar med mig. Det hade däremot inte den förvirrade gamla kvinnan som låg bredvid mig i korridoren. Stackars, stackars människa. Ingen hade tid eller tog sig tid att prata med henne. Mitt hjärta brast och jag önskar att alla förbannade idioter till politiker blir riktigt sjuka och hamnar flera kvällar på raken på akuten, dom ska må riktigt dåligt eller ha riktigt ont någonstans. Efter det kanske dom inte längre är så infantila att dom anser att vården behöver spara pengar, det finns för mycket personal. Så ovärdigt. Låt mig aldrig, aldrig någonsin behöva vara med om något liknande.

Idag är det tisdag, jag blir ohyggligt bortskämd. Jag har sovit så underbart skönt här inatt. Dock aningen kallt, så det går åt 3 täcken. Läkarna var just här. Vi bestämde att jag ska drick och stoppa i mig allt jag vill ha. Så ska vi träffas på eftermiddagen igen och bestämma fortsättning. Men jag tror nog att jag börjar bli redo för hemgång. På riktigt denna gång. Sa till läkaren att jag vill helst testa på att gå en sväng runt området, så att jag ser att det finns lite krafter i gumman.

OM det blivit dammsuget hemma vill säga! Annars stannar jag! Blev frisk en så pass lång tid hemma att jag hann se hur det såg ut 😱 allt annat än trevlig syn 😢

Nu tar jag ett hårt tag om mina tummat, och så tänker jag hålla dom, länge! 

Är ett skillingatryck jag alltid tänker på när jag blir inlagd. Min mormor Linnea spelade alltid cittra och sjöng den sorgliga sången. 

Efter att ha väckt Göran i lördags natt för att tala om att jag mådde illa, så har jag nog bästa tiden på 10 meters rusning till toalett.

Jösses som jag spydde 🤮, drack ett halvt glas vatten, 5 minuter senare var det dags igen. Så fortsatte det hela natten. Stackars Göran vad han fick slita. Det var inte alltid jag hann fram till toaletten eller ens ta mig ur sängen. Den natten prickade jag det mesta, äkta mattan fick en rejäl dos, även tapeten bredvid, så försökte maken placera mig i soffa, det var ingen bra idé, då fick han tvätta kuddöverdrag. Skura golvet. Det fanns liksom ingen chans att hinna. Så kom diarrén. Herreminskapare vilken mardröm. 

Så fortsatte eländet till onsdagen. Oavbrutet. Jag fick inte i mig någon som helst vätska. Jag gick ner 5 kilo på 4 dagar. Jag var så sjuk att Göran fick leda mig in i duschen. Fullkomligt uttorkad. Hela tiden hade jag 39,7 i feber.

Då ringde Göran till 1177, hon ville dock prata med mig så jag gjorde mitt bästa för att prata, jag orkade ju liksom inte. En fantastisk kvinna som jag pratade med. Jag måste omedelbart läggas in. Hon ringde sjukhuset för att höra om vi kunde få slippa akuten och få komma direkt till infektionskliniken. 

Det gick tyvärr inte, jag hade inte fått i mig min cancermedicin på flera dagar, så dom var ev tvungna att konsultera onkologen. Nåväl, jag fick komma in på akuten via en sidodörr, direkt in på ett eget rum med eget allt. Det togs prover och sattes dropp. Lite fler prover och väntan på svar. 

Vinterkräksjukan hade fullkomligt tagit över mitt liv. Eftersom jag inte har ett överflöd av motståndskraft så klarade jag inte av den, dessutom måste jag ha fått en extra elak djävla bacill, eftersom det aldrig gick över. Det kom en transportör och körde mig i rullstol till infektionskliniken. Eget rum, skönt, utegångsförbud till korridoren, helt ok.  En ny påse dropp. 

Droppen gjorde nog att jag piggnade till något, för jag fick i mig ett halvt glas blåbärssoppa. Som jag otroligt nog fick behålla. Det är inte bara magsjukan som kraschat mig, jag får dessutom inte sova. Klockan 01.30 ringde jag på sköterskan, mådde illa, måste ha en hink, fick en spypåse.

Fick en tablett som skulle ta bort illamående. Icke på mig. Låg och rullade i sängen, klockan 05 larmet gick och jag testade att ta min cancermedicin. Sen var det kört igen.

Plingade på sköterskan som kom och bytte ut mina påsar, frågade om jag kunde få något att sova på. Tyvärr var det för sent på dygnet, men hon lovade mig en tablett till nästa natt. 

Läkarna kom på förmiddagen, jag fick själv avgöra om jag ville stanna ett dygn till eller åka hem med direktnummer till avdelningen. Jag sa att om jag kunde få med mig något hem för att sova på så ville jag hem. Det var ok.

Göran och Dino hämtade mig med mina kokta spagettiben. Hem till soffan, ljuvliga soffan.

Men så började allt om igen. Räven i mig satte återigen igång. Allt vände och kom tillbaka upp. Likaså dagen efter. Jag var nu helt slut i både kropp och själ. Bestämde att jag skulle ringa avdelningen dagen efter, nu var jag helt uttorkad igen. Dags för påfyllning.

Natten var vidrig, tog en sömntablett, låg och vred mig i 3 timmar, sen somnade jag 1 sketen timme, då blev jag lite desperat, jag tog en till, somnade tillslut, i 2 timmar. Jag var då mycket desperat. Mint huvud sprängvärkte och var fullt av helt psykade tankar. Dessutom hade jag 2 underbara sängvärmen som trängdes om att få ligga närmast mig. Jag flyttade ner kudden till fotänden för att försöka sova. Men inte hjälpte det. 

Flyttade tillbaka kudden och då kom jag på svaret på mina helgalna tankar. Då fick jag ro och somnade. Tack gode gud, annars hade det nog blivit tvångströja på idag. 

Jag har inte behövt ringa avdelningen. Äntligen har illamåendet försvunnit och jag har inte kräkts en gång under dagen. Hallelulja vilken lycka. Hoppas, hoppas att det nu håller i sig.

Den här gången har jag bara gott att säga om akuten. Jag såg i och för sig inte kaoset eftersom jag var inlåst, men med mig fungerade det klockrent. Måste ju även tala om ifall det sker något positivt där. 

Den 2/1-20 gjorde jag årets första röntgen. Den 16/1 ska vi till Andreas. Jag har fått en ny knöl som jag vill ska kollas upp, på ett finger. Kanske även en ny skallröntgen, med kontrast denna gång, så att eventuella tumörer syns.

Nu orkar jag inte skriva mer, men i nästa inlägg ska jag skriva lite om mina eventuella framtidsplaner. Sådana måste man ha!

Nu ska jag prova på en skorpa!