Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 201. Kungligt besök :-)

Börjar med gårdagen. Då gick jag nog ca 3 kg på en dag. Skjutsade sonen till Stockholm för att han skulle hämta hem sina tryck från F12. F12 ligger MITT inne i Stockholm. Exakt där jag HATAR att köra bil. Jag var sjöblöt av svett. Nicke kan Stockholm på alla sina fingrar, MEN inte via bil. Han kan inte vilken fil man ska välja var. Dessutom hade ungen mage att kalla mig för hare för att jag bli livrädd när jag sitter vid ratten i den stan, alla blir ju så arga när man gör fel, tutar och skriker åt mig. Jag INTE tycka om. När vi fått in tavlorna i bilen körde vi till hans gata på Söder och parkerade bilen. Sen hade vi en underbar dag. Väl hemma på landet igen var jag så trött att jag nästan kröp från bilen in till sängen.

Till dagen idag. Klockan 10 i morse kom Kenta och hälsade på, jag har träffat honom 1 gång sedan han flyttade till LA för 35 år sedan. Det var en helt underbar förmiddag. Och som jag misstänkte hade han och sonen mycket gemensamt att diskutera. Båda två är pratmaskiner (ett ord som Idas mamma kallar Ida för, kan ha något med Alrikssons genen att göra) så jag kunde sitta, lyssna, njuta och inflika. 

Nu ligger jag i sängen och klockan är 19.36. Har Ida bredvid mig, jag har ställt klockan på 05, så jag hinner få igång kroppen innan det är dax att väcka Ida kl 06. Uppenbarligen har Julia tänk sig en sväng till Vimmerby med oss imorgon. Hon har krupit ner och lagt sig i resväskan. Det går inte, jag valde djurfri vagn.  

Natti efter en sån där bra dag då energibehållaren fylls på!

Dag 199. Herreminskapare

Helt otroligt  :-D 4.500:- har jag dragit in till barncancerfonden. Mitt mål var 2.000:- och mer är på väg in. Lycka. Känns så fantastiskt bra! 

TACK alla ni som köpt mina armband! Lägger in några flera bilder, på nya varianter.

Annars mår jag som vanligt, ganska ok, ska inte klaga. 

Men nu har jag en upplevelse och en utmaning framför mig. Lördag morgon 07.10 åker jag, Ida och Elin till Vimmerby, Astrid Lindgrens värld. Vi tar tåget i år. Orkar inte köra bilen i så många timmar och tåget går ända fram till stället vi ska till. 2 dagar i "världen" och 1 natt i campingstuga. Det blir nog bra med det. Ida får alltid en resa dit i födelsedagspresent av mig, och nu är det dax.

Tyvärr har jag fått någon djäkla infektion med halsont som jag med alla medel försöker bli av med. Hemma hos lilla familjen ligger Ida sjuk med feber och halsont. Vik hädan baciller!

Igår kväll satt jag på min kära veranda, och jag kan säga att det kan bannemig inte finnas många möss kvar på hela Aspö. Var tvungen att ställa en stol för nätdörren för att min duktiga Julia kom under den tiden hem med 5 st möss som hon ville in och visa mig. När hon inte fick komma in åt hon upp dom en efter en och lämnade maginnehållet som en present på trappsteget utanför. 

Min goa svägerska Ingalill kom förbi med en bukett gladioluser  som jag ställt på bordet på verandan så jag kan njuta av dom, eftersom det är där jag tillbringar min mesta tid. 

 

Gröna glaspärlor, gröna stenar som jag inte minns namnet på och en sötvattenspärla.

 

Hematit stenar, 2 st turkoser och en silver Buddha.

 

Svarta glaspärlor med 1 bergkristall.

Dag 197. Måndagsfunderingar.

För det är väl måndag? Dagarna bara försvinner och jag tappar både tid och rum. Jag fattar inte? Var tar tiden vägen? Jag minns inte riktigt första tiden. Dom första månaderna när dom bara bollade runt mig och bara drog ut på tiden, det är 197 dagar sedan jag kände (skit)knölen. Jag arbetade flera månader, då jag och bara jag visste om att jag hade cancer. Herregud, ibland undrar jag hur jag betedde mig på jobbet, det var ju kaos i min skalle. Ibland måste jag ha uppträtt väldigt konstigt, dom tillfällena när allt kom över mig och det inte gick att tänka på annat. 

Men jag berättade faktiskt för mina kollegor så fort jag visste, så fort jag hade fått besked. Och ett bättre stöd än jag fick av dom, det är nog inte många som får. Vilka fantastiska kollegor jag har. Det förstår jag nu. Dom är fortfarande ett stort stöd. Har kontakt med flera av dom varje vecka. Tack för att ni finns  :-D

Jag har nu redan varit hemma, sjukskriven i 4 månader, och den tiden har bara försvunnit. Har inte en enda dag haft tråkigt, eftersom jag har så många underbara människor omkring mig. Heder och bullar åt mina barn, och min man, och mina fina, goa vänner. Utan er vetetusan vad jag gjort. 

Men hur skönt jag än har här hemma så längtar jag tillbaka till mitt jobb, till mina kollegor. Vansinnigt mycket. Jag inser att jag är lyckligt lottad som hann byta arbete innan jag blev sjuk. Min tidigare arbetsgivare hade jag nog haft noll och intet stöd ifrån   >:o

Nog om detta. Nu har jag funderat klart denna dag!

Igår var en härlig dag. Hämtade mina 3 Prinsessor, vi drog på oss regnställ, och stack iväg till skogen och plockade kantareller. Jag kan säga att jag kommer att få fullt upp under hösten med att hämta hem alla gulingar som är på väg upp. Jag ÄLSKAR att gå runt i skogen helt för mig själv, jag kan knalla runt i timme efter timme. Eftersom jag har en svår ormfobi så har jag mitt eget sätt att hantera den när jag är i skogen. Jag tänker ALDRIG låta den fobin få överhand.   

När jag ser bilden på oss 3 måste jag erkänna att, TackGodeGud för att jag har fått behålla mitt hår. Än så länge. 

På eftermiddagen kom kära svägerska och svåger hit och fikade. Alltid lika trevlig! 

Och kvällen slutade med the hos våra nya grannar T&T som jag är så glad över att ha! Efter denna fullspäckade dag somnade jag som en klubbad säl, hann säker läsa en halv sida i boken innan den damp i golvet. 

Idag kommer nästa svägerska på besök, jag är lyckligt lottat även på den fronten. 

Det enda som står på schemat idag är att boka tågbiljetter till Vimmerby, jag, Elin, och Ida, åker till Astrid Lindgrens värld i helgen. Ida får alltid en resa dit i födelsedagspresent av mig. Nu är det alltså dax. Elin kom med det suveräna förslaget att ta tåget istället för bilen. Hon är klok hon min dotter. Självklart tar vi tåget!

Dag 194. Lugn start på dagen

 Jullan och jag jag ligger fortfarande i sängen och myser. Något av det bästa som finns är att ha en spinnande katt som vräkt ut sig i sängen. Det gör inget att hon just kommit in från regnet  :-\  

Det här med mina armband blev en succé som jag aldrig hade väntat mig. Har nu samlat in över 2000 kr till barncancerfonden och mer är på väg in. Jag hade satt som mål 2000 och den summan har jag nu spräckt redan. Det är så vansinnigt roligt att jag får inget annat gjort snart. Har så många beställningar som jag inte hunnit med än och igår hade jag blivit ombedd av ett gäng tjejer som samlats i bygdegården att komma dit och visa mina armband som jag hade klara, dom köpte hälften av dom jag hade med mig och gjorde massor av nya beställningar. 

Lillknodden kom hem i förrgår, igår satt vi på verandan och pratade, då åkte han också dit exakt som syrran sin på att göra armband. Han gjorde dessutom ett halsband till sig själv, supersnyggt. På dagen hade vi varit in till SKAPA och inhandlat nya varor. Hon är så otroligt trevlig så man blir kvar i affären hur länge som helst. Hon och Nicke är dessutom båda duktiga på stenarnas egenskaper, så dom fann varandra direkt. 

Nu gäller det att njuta av Prinsen så mycket det bara går. Efter mitt underbara besked från min idol Dr Andreas kan han nu åka iväg utan att vara orolig för mig. Så i slutet av september flyger han till Katmandu där han möter upp sin söta lilla Lara för att därifrån flyga vidare till någonstans, vet ej vart i Nepal. Dom har då några dagar på sig att leta upp ett ok boende för 3 månader framåt då hon ska arbeta på stadens sjukhus, han blir hemma man och får nog vara bollplank för henne när hon kommer hem från jobbet eftersom hon ska jobba på barnsjukhus som läkare i praktik. Kan nog vara så där lagom tufft. Sen ska dom luffa runt en sväng. 

Detta innebär att jag vet inte när jag kommer att få se min älskade unge igen. Risken är att han direkt drar vidare till Australien efter Nepal. Det här innebär att jag nu får fortsätta se till att vinna rond efter rond mot min motståndare. Dessa ronder är något jag tänker vinna. Varje gång. Jag kan ju inte ha en son som ska behöva oroa sig för mamman sin, när han befinner sig på andra sidan jordklotet.

Idag får jag besök av min gulliga lilla favoritkusin Cicci, dessutom kommer en av mina äldsta goaste vänner, även det en Cicci förbi och hälsar på. Har alltså en härlig dag framför mig!

Snart dax att börja ta tag i dagen, när som helst kommer det en lastbil och lämnar av ett par kartonger med näringsdrycker till mig. Tänk vad landstinget gör för mig bara för att jag ska hålla vikten  :-D

Dag 192. RUT

Jag har RUT hemma hos mig just nu. Känns väldigt konstigt. Ovanligt och lite obekvämt. MEN Jag tänker vänja mig med RUT.  :-[

RUT städar medan jag sitter på verandan. Idag gör RUT den storstädning som så väl behövs, den där som man för det mesta skippar för den syns inte. Själv så kör jag mest med livsuppehållande städning numera. Det där som syns. När RUT har gjort en stora jobbiga biten, då kommer hon att komma hit och upprätthålla den, då och då. 

Tack gode Gud för RUT :-D

Idag har annars varit en STOR dag, kanske störst för mig. Jag har varit den som varit med Ida på sin första dag i skolan. Efter det lyxade vi till det genom att köpa nya gympadojor och gummistövlar. Hon var överlycklig att det regnade så hon fick använda stövlarna, dom var ju så vansinnigt snygga.

Nu måste jag sätta fart och producera, armband, han blivit ombedd att ha en visning i morgon kväll. Kul!

Annars har jag ont i halsen och skallen känns lite för liten. Förkylning på G? Det har jag ingen lust med. Så jag tror jag skiter i den!

Dag 191. Mycket nu!

I helgen hade vi hela tjocka familjen här, syrran med familj var utvisade hemifrån för Ellen skulle ha poolparty, så dom tog sin tillflykt hit! Elin och Lovis var också på plats medan pappa Tom och Ida rasade in sent, ivarjefall den ena trött som ett vrak. Även Elin har åkt dit på att göra armband, och ta in beställningar åt mig   

Trevligt dygn som vanligt, full bulle kanelbulle, och som vanligt blir det så tyst och skönt när dom alla åkt och jag  bli själv. Älskar båda varianterna i lagom dos! Till alla er som beställt armband, dom kommer, så fort jag bara hinner, hade väl aldrig anat denna rusning. 

Igår var jag förbi mina kära kollegor och hämtade in lite kramar. Gott! Fick en stor påse med halsband av Agneta, TACK snälla du! Sen var jag till onkologen och hämtade mina piller, tog prover och vägdes in. Jag har fastnat på samma vikt nu. Bra!

Idag var besöket hos min psykolog inbokat. Alltid bra. Hon säger till mig så bra saker. Tex att jag ska pyssla med det jag tycker om, umgås med dom jag vill umgås med, undvika energitjuvar, ja, helt enkelt njuta av livet, mm. Hon funderade mycket på hur det går till när jag har huset fullt av folk. Servar jag dom alla, eller servar dom mig? Mycket förståndig kvinna. 

På väg till Eskilstuna fick jag samtal från Bästa Jalle. Han har fått nytt jobb, ett jobb han verkligen ville ha, ett jobb som jag visste att han skulle få, fast han själv inte visste det. Jag var helt enkelt övertygad. Jag kan bara säga Grattis Henrik  :-D som blir hans nya chef. Vi andra i säk gruppen kommer att missta en otroligt bra och kompetent kollega. En stor förlust  :'( för oss.

När jag kom hem tog jag en timmes promenad, sen kröp jag ner i tunnan för 30 minuters massage. Så på verandan sitter nu en pånyttfödd väldigt nöjd kvinna.

Tror dessutom att min son kommer hem hit idag  :-D

190. Bilder på armbanden!

Lägger på detta inlägg endast in en del av armbanden som jag har gjort. Får så otroligt många frågor så här kommer en del av dom! Nytt inlägg ang dagen kommer inom kort!

Sötvattenspärlor med en blomma

 

Sötvattenspärlor blandat med flingor av rosenkvarts samt en kula av ametist


Pärlor med Lapis Lazuli kula


Rosa sötvattenspärlor med en kula av rosenkvarts


Flingor av Turkos blandat med pärlor samt en kula av Turkos

Vita och rosa sötvattenspärlor med ett Peacemärke

Vita sötvattenspärlor med en kula av Bärnsten

Rosa pärlor med en kula av Rosenkvarts

 

Svarta ojämna pärlor av okänd sort tillsammans med kulor av Turkos och en Buddha

 

Melerade svarta pärlor med en kula av Rosenkvarts


Blå pärlor blandat med blå stenar som jag inte kan namnet på samt en kula av Rosenkvarts

 

Blå pärlor blandat med sötvattenspärlor samt ett Peacemärke

 

Blandade pärlor med en kula av Turkos

 

Blå pärlor med en sötvattenspärla

 

Svarta melerade pärlor med sötvattenspärlor samt en lila Buddha

Sötvattenspärlor med en kula av Turkos

Dag 188. Drogad!

Jag går fortfarande på adrenalin och endorfiner, så jag är nog lite drogad. Mår så otroligt bra. Så tårarna som rullat senaste dagarna är lyckotårar. Inte ens en full kopp kaffe i sängen kan få mitt humör att dippa. Inte ens att min finaste budda thekopp gled ur min hand och gick sönder, knäcker mig. Får väl köpa ny!

När man dessutom på kvällen dagen D får ett medd från sonen som skriver "jag sitter för mig själv just nu på ett Indiskt hak nere i Madrid och läser din blogg och bölar" då öppnar sig tårkanalen. Igen. Tror nästan att han är den av oss alla som har lättast att visa känslor. Jag är nog eller var ivarjefall den som biter ihop hårdast och längst.

På kvällen blev vi utbjudna på "fira middag" av våra underbart goa grannar T&T. Vilken tur att just dom blev våra nya grannar. Tycker så otroligt mycket om dom! 

Inatt satt jag uppe till 02 på min veranda. Gjorde beställda armband och tittade på netflix serien Killing. Vilket innebar att Göran hade en näst intill omöjlig uppgift att väcka mig kl 06 i morse för att se till att jag stoppar i mig mina piller. Min strupe är då kruttorr en lång bit ner i kroppen så tabletterna fastnar och det blir stopp, men tillslut hade han lyckats utföra sin uppgift och jag fick krypa ner och somna om, eller rättare sagt fortsätta sova, för jag är inte vaken vid dessa tillfällen, gör bara vad jag blir beordrad att göra just då. 

Idag kommer bästa syrran med bästa familj igen, och så ska jag när min kropp börjar tillåta mig att stiga upp åka in och hämta Lovis och Elin. Ida och pappa Tom ska ha en pappa/ dotterdag idag som dom avslutar hemma hos Idas kusiner, och kommer inte hit förrän senare ikväll. Lyckodag för Ida, dels en pappadag, dels leka med kusinerna som står högt upp på 10 i topplistan. 

Så ikväll blir det kräftor, vilket egentligen kan kvitta för min skull, jag är ju liksom inte sugen på något. Alls. Någon gång. Men jag ska klämma i mig 1 ivarjefall. Elin ÄLSKAR kräftor, så hon får väl mina också! 

På måndag SKA jag se till att åka in och hälsa på mina kollegor. Saknar dom så det värker ibland. Men står i ständig kontakt med dom. Jag har sagt det förr, säger det igen. Jag tror jag jobbar med norra Europas bästa gäng och bästa chefer. Jag har fått förlängd sjukskrivning, till och med januari 2015 ut. Då får vi se hur läget är, och jag får, om jag vill, om jag orkar, börja jobba hur mycket eller lite som jag vill för chefen. Jag får komma och gå som jag orkar, om jag orkar. Jag är så otroligt glad att jag fick förmånen att börja jobba på säkavdelningen på fortverket innan jag blev sjuk. MEN jag har samtidigt så fruktansvärt dåligt samvete att min kropp skulle lägga av just när jag började komma in i jobbet och skulle börja utföra mera och flera uppgifter som ingår i min tjänst. Det känns verkligen som att jag är en svikare  :'( Men det är ju tyvärr inget jag kan styra över. Och det gillar inte jag, att inte kunna styra över mitt liv, vill ju ha full kontroll. Hela tiden. Nu har jag fått lära om.

Tror och hoppas att min lillunge kommer hem i helgen. Han sitter i Madrid och inväntar den billigaste biljetten hem. Eller, ja, han har väl troligen lite annat för sig under tiden. 

Det positiva svaret i måndags gör allt så mycket lättare, nu kan han sticka iväg till Nepal, utan att vara oroligt över mitt tillstånd, utan att fundera om han bör åka eller inte. 

Jag vann rond 1 och jag tänker vinna nästa rond också, och nästa.......

Dag 186. Dagen D!

Jag är så lycklig, jag är så lycklig, jag är så lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, jag är så..............

Jag svarar på behandlingen  :-D :-D :-D :-D DOM FÖRBASKADE PILLERNA GÖR NYTTA PÅ MIG. Jag tar så gärna varenda biverkning, jag kan tänka mig att ta några till, bara behandlingen fungerar.

Röntgen visade att vissa tumörer i lungorna har minskat, vissa står still, OCH vissa har tillochmed försvunnit. Tumören som jag har i armhålan har minskat från 1,5 cm till 1 cm. HELT OTROLIGT!!!! Jag har just nu en adrenalinkick som gör att jag trippar runt på tårna, inte av värk utan av lycka! 

Jag vet att jag kommer aldrig att bli frisk, jag kan inte bli frisk, men jag kan skjuta fan framför mig, eventuellt tillochmed med väldigt länge.

Min idol doktor Andreas vill att jag fortsätter med just denna behandling, tills vidare,  eftersom jag svarar på den, det kommer att komma en dag när mina metastaser upptäcker att vi lurar dem, och då kommer jag att bli immun mot den här behandlingen.

Så från och med nu ska vi börja göra kortare intervaller mellan röntgen och undersökningarna för att snabbt upptäcka när behandlingen inte fungerar längre.

När den dagen kommer så kommer han att sätta in immunterapibehandling. 

Doktor Andreas och så klok och förståndig och förklarar allt på ett sätt som är lätt att begripa för oss som inget fattar. Men jag tror att han uppskattar att jag är påläst, har massor av frågor om allt från behandlingar som inte kommit till Europa än, och att jag är engagerad. Till Tusen!

Han är dessutom så nöjd med att min viktnedgång har stabiliserat sig. 

Barend och Liana har åkt hem, det har varit underbart att ha dom här, dom gjorde en lång bilresa bara för att få en heldag med oss.  

Nu ska jag bara sitta på min veranda och njuta av min lyckostinna kropp. Göra några armband, ligger efter där pga kryssning och besök. Nu är det dax att starta tillverkningen igen. Beställningar väntar!

Mår så bra! Är så lycklig!

Dag 185. Överraskningen....

....... som jag nu kan berätta om var en kryssning. En cancer rehabkryssning som heter Vi kryssar rosa! Den har bestått av aktiviteter som 

*Om kost och hälsa. *Mindfulness. *Medicinsk yoga. *Rehabsamtal för drabbade. *Föreläsning och samtal till anhöriga. Med mera. Med mera

Alla människor var okända för oss, MEN det fanns dom som läste min blogg? Kul! Det har varit en mycket trevlig och lärorik resa både för mig och Göran. 

Föreläsningen för oss drabbade var oerhört träffande och man kände igen sig i massor av saker som Psykologen pratade om tex:

1. Att det är viktigt att ha ett mål och en vision. 

2. Att det är viktigt att man har någon som tror och puschar dom dagarna som man tvivlar (där är jag lyckligt lottad, jag har först och främst min älskade Elin, samt Göran, Nicke, syrran och resten av familjen)

3. Att dessa dagar som man bara inte orkar, dom dagarna man är tom på energi, då får man dåligt samvete och det känns som man sviker. (Hade inte sagt det bättre själv, för exakt så är det)

4. Det syns inte på utsidan, hur man mår på insidan (klockren) man kan se hur pigg och fräsch ut som helst, men innanför skalet ser man ut som ett ras

5. Att det är faktiskt inte varje dag som man orkar tänka positivt. (Hur mycket man än försöker så går det bara inte)

6. Att det inte alltid är lätt att förstå sig själv, hur man tänker och vad man gör, detta är ju något helt nytt, det påverkar mig och det förändrar mig. (Om man inte alltid förstår sig själv, hur lätt är det då för anhörig att göra det?)

7. Kommunikation kan vara både med och utan ord

8. Att man måste lyssna på kroppen, den vet vad man orkar och inte orkar. (Ganska svårt ibland, ofta vill man mer än vad kroppen ställer upp på) 

9. Att jag måste berätta för familjen vad som är viktigt för mig, inte tiga still, hur jag tänker mig saker i framtiden, hur jag vill ha det, hur jag vill göra. (Jag vet saker som jag måste ta tag i och prata med mina barn om tex)

Rastlös är man när kroppen är någonstans där själen inte vill vara!

Jag somnade på bussen hem innan den hade börjat rulla ut ur Stockholm. Så slut i hela jag :-) Positiv trötthet.

Dessutom höjdes min glädjenivå många grader igår. Det kom tillslut ett livstecken från sonen. Han befann sig nu i Madrid. Var, när och hur han kommer hem spelar ingen roll, huvudsaken är att allt är bra med honom. 

När vi kom tillbaka till Strängnäs väntade gäster på oss, bjöd oss omgående på middag. Harrys, mycket god mat.

Det är Barend och Liana från Holland. 2 helt underbara, fina, goa, ljuvliga gamla vänner som kommit för att hälsa på ett par dagar. Är det några förutom min familj som jag kan tänka ha omkring mig just nu, speciellt som vi ska till onkologen på torsdag, ja då är det nog bara dom. Senast vi träffades var hemma hos dom i Holland, då behandlades Liana för bröstcancer. Hon vet vad jag går igenom just nu. På ett ungefär. 

Har fått in en del pengar på min barncancerfond! Blir så glad. MEN Där finns en person som har satt in pengar men inte beställt armband? Snälla, du måste du få ett armband såklart! Skriv handleds storlek och adress som jag ska skicka till på min mail: marie_alriksson@hotmail.com

Nu är jag halvdöd och måste sova! Natti! 

  

Dag 184. Semesterångest

Först och främst! Ni som har ångest för att gå tillbaka till jobbet idag för att semestern är slut. Ha inte det! Oj vad jag gärna skulle byta med er, jag önskar att jag haft semester och fick gå tillbaka till jobbet idag. Men nehej då, här sitter jag i min säng, med min kopp kaffe, (får inte äta något på 2 timmar eftersom jag just intagit mina giftpiller) och väntar på att mina andra piller ska börja sprida ut sig ända ner till mina fötter så jag kan gå upp på någorlunda fungerande fötter. Kanske låter lite mysigt, men mysigheten har gått över vid det här laget. Jag skulle helst vilja att klockan ringde kl 6 och jag fick gå upp och göra mig iordning för att åka till jobbet som jag tycker är så kul, och till mina underbara kollegor. Fan! Hm, känns som att jag vaknat lite ilsken idag? Nog om det.

Snart ska vi åka bort ett drygt dygn, ska bli så underbart att byta tapeter och säng om så bara för ett dygn. Kan inte tala om vart eftersom både Göran och jag älskar överraskningar, och det här ska bli en överraskning för honom. Enda problemet är att han står mitt uppe i skörden, MEN jag har frågat honom flera gånger om han fixar att åka bort i 2 dagar just nu, utan att få ångest, och han svarar JA varje gång. Han har ju sin Calle. Calle fixar dessa 2 dagar åt honom. Det sista som hände innan han kom hem igår kväll vid 22 tiden var att tröskan pajade. Igen. En slang brast och det sprutade olja överallt. Ibland lider jag verkligen med honom, aldrig får det rulla på smärtfritt, aldrig, och det är för att hans maskinpark har x antal för många år på nacken.

Positivt är att han har aldrig haft en så bra skörd som i år, nu är problemet positivt, han vet inte var han ska göra av allt han tröskar. Men som sagt, vad hjälper det när då priserna slår i botten. Djävla yrke han har. Varje år säger han att nu lägger jag av, varje år fortsätter han, bara ett år till. Han kan inte sluta, det är inte bara ett yrke, det är en livsstil. Hur knäckt han än blir gång på gång så älskar han jobbet. 

Igår blev jag bjuden på middag hos min Lilla familj, myyyyys, tog en stor kasse energi med mig hem. Idag börjar mina Prinsessor på dagis och fritids igen. Lovis längtade, Ida ville INTE, och på måndag börjar Ida skolan. Måste nog åka och inhandla lite bra att ha prylar inför skolstarten med henne. Vad det nu kan vara, kanske söta suddigum, häftiga pennor mm. Hon har nog koll på vad hon vill ha. Ida, jag och Elin avslutade sista kvällen innan vardagen med att åka och köpa slagstaglass och sitta i ugglans park och njuta av den. 

Jag vet ju liksom inte hur mitt liv kommer att se ut efter torsdag. Men om det fortsätter som just nu så har jag ivarjefall möjlighet att hämta henne tidigt från fritids dom dagarna som är långa dagar. Då går vi till bibblan och fikar, ligger i varsin saccosäck och läser. Bibblan idag är inte vad bibblan var när jag var liten, idag är bibblan ett kanonhäftigt ställe där barnen är välkomna och har en alldeles egen hörna, där dom tillochmed får låta. 

Igår skickade jag iväg ett gäng armband, snart kommer summan på min "fond" att öka! Jag är så glad att jag har hittat på ngt kul att göra på dagarna  :-D

Dag 183. Passar på att njuta!

Eftersom dagen D närmar sig läskigt fort. Jag slåss ganska mycket för tillfället  :-( Alltså inte fysiskt, det är inte min grej. Våld, gap och skrik är det absolut värsta jag vet. Jag slåss med mina tankar som ständigt återkommer till vad mitt läkarbesök kommer att säga, visa, betyda. Men jag vill inte redan nu börja oroa mig. Jag vill tänka i rosa färg inte i svart. Jag kämpar på, men den lille fan på axeln försöker ta över, och jag knuffar ner honom ( jag vägrar använda ordet hen). Det varierar vem som vinner! 

Igår softade jag hela dagen. På em tog jag en promenad på 45 min, med Ulf Lundell i lurarna är det en fröjd att röra på sig. När jag kom hem kröp jag ner i tunnan för 30 minuter massage. Saaaablar vilken bra investering vi gjorde där. 

Min armbandstillverkning tog en fart så jag nästan blir skrämd. Har en lång lista på beställningar. Dessutom har jag nu fixat en egen fond på barncancerfonden, så dom som köper armband får själva sätta in pengarna där. Den heter "Nix himlen får faktiskt vänta". Kul. Dels så vet då köparen att varje öre går raka spåret in till barncancerfonden, dels då syns hur mycket pengar jag säljer för. 

Känns så djäkla bra att pyssla med något som gör nytta. Även små summor är pengar  :-D

Reklam: Skapa affären i Strängnäs är helt fantastisk. Tack för att ni sponsrar mig lite grann! För snart är det nog så att jag kan ställa om den lilla lön som kommer in på mitt konto direkt till ägarna, jag är numera storkund hos dom =-O

Det som annars stör min vardag lite är att jag har inte fått det minsta lilla livstecken från sonen sedan han klev på flyget till Barcelona för bilfärd till Portugal  :'( Men som den härdade mamman jag är så har jag lärt mig att så länge jag inte hör något så är allt bra.

Dag 181. En lite bit av mitt liv!

Finns här. I går ringde MellanPrinsessan, -mormor får jag sova hos dig inatt. Eg hade vi tänkt höra med grannarna om vi skulle ta vår middag på stan, MEN jag kan inte neka något av det bästa jag har att få komma och sova här. Det går liksom bara inte. 

Det är hennes sista sommarlovs vecka, nästa vecka börjar hon på fritids och veckan därefter börjar hon 1 a klass. Det är bara inte klokt! Jag fattar inte var tiden tagit vägen? 

Så tänker jag att då kan hon inte sova här som hon vill. Nästa vecka får jag veta om mina gifter har fungerat, eventuellt, kanske, jag vet helt enkelt inte, om jag då påbörjar ny och annan behandling, då kanske jag blir sjuk av den och kan helt enkelt inte ha min Prinsessa här. Jag måste alltså passa på att njuta av barnet NU. För det är just det jag gör, hon gör mig lycklig, hon håller mig igång, hon ger mig energi. Igår avslutade vi kvällen med ett kvällsdopp i tunnan, bara det, jag skulle inte ha krupit ner i den om inte hon hade föreslagit det, då hade jag istället slöat på min veranda. Det fungerar så bra, jag somnar samtidigt med henne och sover lika länge, så jag får min sömn som min kropp kräver. 

Jag frågade Göran om det var ok att hon kom och sov hos oss igen, hon har sovit här mest hela veckan. Han är helt med på noterna, han avgudar åxå ungen. Tyvärr orkar jag inte ha hennes lillasyster boendes här, hon är ett energiknippe utan dess like och jag vågar inte och orkar inte ta ansvaret för henne. Men oj vad jag skulle önska att jag kunde ha henne också.

Hon har nu ätit frukost, jag ligger fortfarande i sängen, när hon kommer in och säger att mormor, jag sover här inatt också, och du, jag sover här i morgon också. Men jag upplyste henne om att, nja, då tror jag att din mamma och pappa längtar sönder sig efter dig. Hm. Det hade hon inte tänkt på. Ok, då gör vi så här, du skjutsar hem mig idag, så sover jag hemma, sen hämtar du mig i morgon istället. Tror du det blir bra? Jag lovade att fråga hennes föräldrar vad dom tyckte om saken. Då gick hon nöjd till tv'n igen.

Tröskan har äntligen hoppat igång. Så nu är det alltså, Göran och tröskan som gäller. I år igen  :-D 

Jösses, vilken rusch det blev med mina armband, har nu fått beställningar så jag skulle behöva sitta hela dagarna och producera. Kul! Det kommer nog bli en del att skänka till barncancerfonden. Jag har hittat en hel hög med halsband här hemma med äkta pärlor och halvädelstenar, jag klipper sönder dessa och återanvänder. Perfekt. Dom ligger ju ändå bara och skräpar. 

Så är det någon som ligger på sådana smycken som bara ligger och är ivägen, så tar jag tacksamt emot! 

Annars handlar jag stenarna i den där pysselboden i hörnet nere vid ugglans park, vet inte vad den heter, men det är så lätt att förköpta sig hos henne, finns så mycket fint. Dessutom är hon som äger affären så vansinnigt trevlig, så henne vill jag verkligen gynna. Var in en sväng på Panduro i måndags gick ganska snabbt ut därifrån och åkte till "min" affär hemma i Strängnäs istället. Hualigen vilka priser Panduro tar  >:o Inte en chans att jag handlar där.

Jag själv då, tja, livet är väl ganska ok, fötterna djävlas, som vanligt, men annars ska jag inte klaga. Det är nu knappt en vecka kvar tills mitt besök hos doktorn. Min doktor Andreas som ska berätta om vad min röntgen visar. Min doktor Andreas som ska berätta om vad som händer nu. Min doktor Andreas som ska berätta hur min eventuella framtid ser ur. Ärligt talat är jag skitnervös! 

Idag står det tydligen pyssel på förmiddagens schema!

Dag 179. Ringer på dörren. Nu?

Helt otroligt! Jehovas vittnen har hittat ända ut till oss på Prästgår'n? Med min bakgrund och mitt jobb så borde jag ha bett henne visa legitimation. Det gjorde jag inte. Det finns inga som ser så snälla och oskyldiga ut som dessa människor. Jag upplyste henne vänligt om att jag inte är intresserad. Nehe? Du gillar inte oss? Ähhhh. Fel, jag har absolut inget emot er. Alls. Men jag är inte intresserad. Jag anser att religion är tyvärr är av ondo. Hur många krig här i världen beror inte på, just religion. Nej, jag får luta mig mot andra saker. Min kära familj tex. 

Har redan fått beställningar på armband och fotlänkar. Kul! Nu ska här produceras!  

Dagens projekt består av klippning. Endast klippning, i vanliga fall brukar jag färga bort den där färgen som dyker upp på eget bevåg. Det vågar jag inte med gifter i kroppen, herreejösses, det kanske kan sluta hur som helst. Jag är så oerhört tacksam att inte gifterna tagit mitt hår ifrån mig, vilket är en vanlig biverkning, men det ska väl mycket till för att något ska bita på dom lockarna.  :-D Det får räcka så. Idag ska jag bara ha en lugn och skön hemma dag. 

Men det är fruktansvärt vad det luktar brandrök ute. Då tänker man på dom krakarna som måste lämna sina hem pga av branden som härjar. 

Och så är jag orolig för min man, den kraken får inte tröskan att fungera, det börjar bli panik nu. Idag är det en mekaniker här och försöker få skiten att fungera. Tänk om jag ändå vore miljardär, då skulle jag köpa en ny tröska till min man, så han slapp detta mekande varje år innan den eländiga maskinen hoppar igång. Det vore han värd. Han har tur om han går +-0. Det blir ivarjefall aldrig några pengar över till att investera i nya maskiner. Det står i tidningarna att i år, ja, då blir skörden riktigt bra. Jajamensan, det blir den. Det dom inte skriver är att då sjunker priserna på spannmålet. Dom tänker nog inte så långt. Har inte förmåga eller kunskap. Dom är ju bara okunniga journalister  >:o

Dag 178. Kan en dag......

...... Starta bättre än att vakna upp och det ligger en Prinsessa och snusar bredvid i sängen. Det är så varmt att vi sover under varsitt lakan bara. Så hör jag att jag får ett medd i mobilen: 

Nej, faktiskt, en dag kan nog inte starta bättre. Lycka  :-* Tårarna började som vanligt nu för tiden att rinna. Mina Älskade <3

Igår var jag på mitt måndagsbesök. Fick träffa ännu en av dessa underbara sköterskor som arbetar där. Hennes första dag på jobbet efter semestern. Hon visste inte att jag är en grinig jäkel när det gäller att ta blod ifrån, jag berättade inget, vilket innebär att hon sonika sticker in nålen, och tar det hon vill ha. Skickligt! Innan jag gick talade jag om för henne vilka underbara personer dom är som jobbar där. Man SKA tala om, man ska INTE bara tänka!

Vikten ligger stadigt kvar på 58. Bra. Minskningen har tydligen stannat upp, kan bero på att jag har skärpt till mig. Lite. Ibland.

Efter besöket träffade jag Jalle för en fika på stan. Det är alltid energihöjande att träffa  honom. Han får mig verkligen att skratta.

Idag har det blivit en fika på Grassagården med min fina lilla familj. Ärligt, så snodde jag en del energi. Jag behöver det idag. Igår sa jag till sköterskan att mina fötter blivit bättre, det skulle jag gett tusan i att säga. Idag är dom nästan omöjliga att använda  :-(

Nu ska jag sätta mig på min kära veranda, göra armband och titta på ett avsnitt av Killing. Helt ok. 

Nu gör jag armband av turkoser med en äkta pärla i, och ametister med även där en äkta pärla. Om någon vill få för sig att köpa, så lovar jag att alla pengarna går direkt till barncancerfonden, jag tar inte ens betalt för materialet.  

 

Dag 176. Lugnat ner mig!

Jag tog till mig mitt samtal med mig själv. Torkade tårarna och skärpte till mig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket under 54 år som jag gjort under dom senaste 3 månaderna. Det kanske är bra. Vad vet jag? 

Jag fick behålla Nicke och Steve 1 dygn. Vilka fantastiska grabbar det är. Alla som träffade dom sa samma sak, men, jösses, det där måste vara Nickes tvillingsjäl, som han från början träffade någonstans i Indien, och sen åkte till Australien för att hälsa på ett par månader och som nu är här och hälsar på Nicke. Killarna sticker idag till Barcelona, hyr bil och åker till Portugal. En spontanresa kan man väl kalla det. Därifrån åker Steve tillbaka till Australien och hur/när Nicke kommer hem återstår att se. Han är inte så mycket för att planera min son, det löser sig är hans ledord  :-\

I fredags var vi 11 personer som sov hos oss. Inga problem, mitt hem kan lätt förvandlas till vandrarhem. På lördags eftermiddag var det bara syrran kvar. Vi hade en helt underbar dag bara vi 2. Promenerade, pratade, promenerade, badade tunna, pratade. Vi behöver lite egentid ibland bara vi 2. Nu ska vi se till att det blir oftare. 

Elin har ju sagt till mig att börja göra något på mina lugna dagar, alltså dom dagarna då jag är tömd på energi, som jag kan sälja och skänka pengarna till Cancerfonden. Nu gör jag armband och fotlänkar i en rasande fart. Kul. Men som vanligt blir det inga att sälja, jag ger ju bort allt till mina nära och kära. Elin blev överlycklig för sitt, jag har köpt halvädelstenar och petar in, det gör att dem både blir och ser lite snyggare ut. Elin fick med en rosenkvarts, som är en symbol för kärlek och skönhet och harmoni.

Det är pillriga att pyssla med men ack så kul, vid sådana tillfällen har jag ett enormt tålamod. 

En av våra vänner i vårat födelsedagsgäng hade middag för oss alla i helgen. Den här gången var det jag som stod för presentinköp. Ingela önskade ingenting annat än att få pengarna insatta på någon Cancerfond. Det blev 400:- till barncancerfonden. Otroligt smart önskemål! Tack Ingela  :-*

Börjar bli smått orolig. På måndag ska Göran och jag åka bort i 2 dygn. Jag kan inte tala om vad vi ska göra, för det är en överraskning för honom. MEN säden på åkrarna mognar med blixtens hastighet, det är dax att skörda. Det brukar vara en tid på året som jag ser väldigt lite av min man. Då är det inte han och jag. Då är det han och tröskan. Tack och lov har han en anställd, en helt makalös kille, och jag misstänker att Göran vågar lägga över ansvaret på honom dessa dagar, jag vet att Göran litar på honom till 100%. Han är Görans klippa!

Dag 174. Djävla start :-(

På denna morgon :-(

Dax för röntgen. Den som ska tala om hur min framtid kommer att se ut. Göran väckte mig 06.30. Eftersom Ida sov hos mig smög jag upp för att inte väcka henne. Satte mig vid köksbordet. Fick en kopp kaffe. Då skruvades tår kranen på för fullt. Skör som kristallglas. På grund av en besvikelse. Telefonen ringde. Kunde inte svara eftersom jag bölade som ett barn som tappat glassen. Tack och lov var Göran hemma och fick torka tårar den halvtimmen innan jag var tvungen att åka. Sitter nu på röntgen och ska tvinga i mig 2 liter vatten. Tillochmed det förbaskade vattnet omvandlas till tårar. Avstängningskranen har gått sönder. Tydligen. Nu måste jag hejda mig, annars kommer någon tro att jag kommit till fel avdelning och fraktar mig till annan avdelning. Fan.

Igår tror jag att jag fick träffa Nickes tvillingsjäl. Steve från Australien.  Hämtade grabbarna vid tåget. Och där står en kopia på min son. Enda skillnaden var att han hade dreadlocks. Så otroligt lika varandra så jag studsande till. Häftigt!

Tillbringade en underbar kväll på verandan med mina närmaste. Minus knoddarna som sov. 

Är nu klar med röntgen. Ska åka och köpa en kopp kaffe och sätta mig på en parkbänk, stänga av mobilen, och där ska jag prata med mig själv. Jag ska upplysa mig om att NU RÄCKER DET med tårar. Spara dom som finns kvar till bättre tillfälle. Basta!