Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 291. Var tar min tid vägen?

291 dagar har gått sedan jag började blogga. 291? Jag har varit sjukskriven i 7 månader. Jag fattar ingenting? 

Men jag lever fortfarande, och jag mår förhållandevis bra. Det som gör att jag mår som om tåget kört över mig vissa dagar, det som gör att tårarna aldrig slutar rinna vissa dagar, det som gör att jag inte kan använda alla kroppsdelar vissa dagar och det som gör att håret så sakteliga faller av mig tror jag inte har något med min sjukdom att göra utan det är nog helt enkelt mina mediciner som gör mig allt detta. Tack och lov har jag ju en del hår att ta av, så det dröjer nog innan det börjar synas att jag tappar stora tussar vissa dagar. 

Men allt detta gör mig ingenting alls, så länge som medicinerna fungerar. Ingenting. Jag kan se ut som en flintskallig halta Lotta så länge min behandling vinner över mina metastaser och tumörer. Om den dagen kommer då mitt hår försvinner så finns det läckra schalar att använda :-D

Igår hämtade jag min IdiPidi på fritids. Torsdagar är våra torsdagar. Alltid. Först följde hon med mig till labbet på vårdcentralen, jag skulle ta några prover, spännande värre, oooooj, vad mycket blod du tar, blir det något kvar? -Mormor gör det inte ont? - Nej, Pidi, det bara sticker till lite. Bra för henne att vara med och se hur det går till, och att det inte är det minsta läskigt. Sen blev det en fika på Solberga, lite lek bland pyssel och blommer. Hittade några kantstötta stora doftljus på billighyllan som jag passade på att ta för mig. Pengarna som blir över när jag köpt pärlor/stenar. Dom lägger jag på ljus. Jag älskar att ha tända doft ljus omkring mig.

På kvällen mötte jag upp en B-O, vid tåget han är en gammal kollega från Stockholms tiden, en underbar grabb. Han hade med sig armbanden som var kvar och pengarna. HerreminGud, tack alla gamla kollegor från T64, ni har köpt armband för 4.000:-! 

4.000:- som går till barncancerfonden. Helt fantastiskt =-O

Idag känner jag att det är en bra dag, vilket innebär att jag ska hämta min Ida efter skolan och ta med henne hem. Vi ska göra pepparkakshus. Igen. Förra året lyckades vi väl inte direkt så där jättebra, men i år så! 

Att ha mitt stora barnbarn här är ingenting som är jobbigt eller tar på mina krafter. Tvärtom. Hon är otroligt hjälpsam och omtänksam och hjälper mig med det mesta. Dessutom är jag lycklig när hon är här. Hon fyller på min energi!  Dessutom snyggar hon till "bonusmorfars" kontor, till oigenkännlighet. Han bara ler  :-)

Dag 290. Lyckligt lottad!

Jag är verkligen så lyckligt lottad, som fått just dom barnen som jag har. Så otroligt ödmjuka, omtänksamma och kärleksfulla, sådana finns det inte många av <3

I morse vaknade jag av ett medd från sonen, som nu är tillbaka i Indien, efter en hysterisk resa på 37 timmar med lokalbuss och jeep. Han skriver att han nu mår bra igen och han är så lycklig  :-*. Ett sådan meddelande fyller hjärtat till brädden och energibehållaren till max. Att vara mamma och ha en son i obygden på andra sidan jordklotet som 2 ggr på 2 månader varit nära att mista livet, och jag som mamma inte kan vara där hos honom, det tär på alla krafter och man är helt förtvivlad och vill bara dunka huvudet i väggen för att få annat att tänka på.

Då är ett sådant meddelande den största lyckan. 

Mitt andra älskade barn håller sig tackochlov hemma och håller mig med det finaste jag kan få, barnbarn. Idag är det torsdag och jag är "frisk" det betyder att jag ska hämta Stora Sessan på fritids. Hon har nu ringt mig varje dag och frågat om jag verkligen kan komma att hämta henne, vilken dag jag hämtar henne, vilket klockslag jag hämtar henne. Våra torsdagar är heliga  :-D -Du och jag mormor!

Önskar bara att jag hade krafter att hämta Lilltroll också. Men jag vågar inte ta ansvar för henne, jag hinner inte med när hon drar iväg som en Porsche. Det är riktigt tungt, och väldigt orättvist mot henne. Men snart så hoppas jag :-P

Igår var en bra dag, först ringde cheferna, dom satt i bilen och passade på. Jag blir så vansinnigt taggad, varje gång, att jag bara vill kasta på mig andra kläder och dra till jobbet och fortsätta där jag slutade. Det räcker tillochmed med ett telefonsamtal och jag får skratta så där gott som kroppen behöver ibland. Jag längtar efter er och saknar er vansinnigt mycket. Alltså inte bara cheferna, och kollegorna utan även jobbet som jag äntligen hade kommit in i >:o

Sen var det dax för mitt besök på onkologen. Nya piller, nya prover, ny invägning= ej positiv. MEN efter det besöket hade jag fått tid till taktil massage. Wow. Man blir inbäddad i varma täcken så plockas en kroppsdel i taget fram och masseras med doftande olja. Man befinner sig någonstans mellan dröm och verklighet i en timme. Jag har flera gånger jag ska få gå på den massagen. 

Min "sönderslagna" handled är bra idag igen =-O. Dyker upp snabbt och försvinner snabbt. Bra. För Ida blir bekymrad när jag har ont. Men hon vet varför!!!

Innan jag hämtar min PidiPhu ska jag luncha med min finaste X svägerska Ylva. Som alltid varje vecka. Det är en höjdpunkt! Vi har något som ingen kan ta ifrån oss. Har känt varandra och varit vänner nu i drygt 30 år. Svägerska eller X svägerska spelar ingen som helst roll! 

Idag tror jag dessutom att mina armband kommer tillbaka från Stockholm, dom gjorde succé, har sålt för nästan 3000:-. Tack Theodor Storm, allt var din ide. 

Dag 288. Jodå

Livet känns ganska ok. Febern är borta, det onda under revbenen gör något mindre ont. Däremot är det någon som försökt slå av min vänstra handled inatt. Så onödigt. Låt mig vara ifred när jag sover. Förra gången var det den andra handleden som någon misshandlat, det höll i sig någon vecka. En stor knöl som värker som tusan av att bara titta på den. 

Nåväl, så länge som min behandling fortfarande fungerar så kan jag ta nästan vilken biverkning som helst. Herregud, vad gör väl en trasig handled, jag har ju 2 :-)

Mina armband finns fortfarande uppe i Stockholm, kommer hem i slutet av veckan, dom drar tydligen fortfarande in pengar. Tack snälla söta Farbror Mats som sköter om försäljningen av dessa! 

Jag håller på att lära mig en ny variant av armband. Makram'e. Vansinnigt roligt. Vansinnigt pillrigt. Jag har redan fått beställning på en sådan, men jag vill öva lite mera först, för jag vill att dom ska vara perfekta. 

Den här veckan ska jag få gå på massage. Någon slags specialmassage för oss cancerpatienter. Ska bli underbart. 

Jag är alltså en cancerpatient. Tycker inte om. Jag läste en artikel om malignt melanom häromdagen. Ca 500 personer/år dör av den cancern. Jag upplyste Göran om att jag tänker sannerligen inte tillhöra en av dessa 500, och så grät jag en skvätt. Vi är 10 miljoner människor i Sverige. Av vilken anledning skulle just jag råka ingå i den lilla summan på 500? Så tusan heller! Inte en chans! Jag ställer inte upp på det! Jag vägrar!

Annars får jag nog säga att senaste veckan, trots feber och värk har varit ok. Jag har inte gråtit på flera dagar, förutom när jag läste artikeln. 

Nu ska jag börja ta tag i min dag. När jag la mig igår, hade jag tänkt läsa en stund, Julia hade andra planer. Efter en lång stunds trampande,  placerade sig på större delen av min kudde, sen la hon sig som ett klistrat frimärke utmed mig, och så började hon spinna. Finns nog inget mer avslappnande sätt att somna på :-D Alla borde ha en Julia katt i sin säng. Topp!

Dag 285. Sjuk

Har varit dåligt med bloggande, men jag har senaste dagarna haft hög feber och satans ont bakom högra revbenen. Har pratat med Andreas och jag ska avvakta till nästa vecka då jag ska dit. Om jag inte blir sämre vill säga. Så jag knaprar värktabletter så länge.

Mina armband är väl så smått tillbaka till Strängnäs igen. Har sålt för 1000:- på gamla jobbet. Helt klart nöjd med det. Tack för hjälpen Mats och Claes. 

Sen mår man ju inte bättre av att få besked att Nicke höll på att stryka med i en lite bergsby när dom var ute på vandring. Tar det aldrig slut? Tack återigen Lara för att du räddat livet på min son, nu 2 ggr sen ni kom till Nepal. Nu räcker det med sjukdomar!

Orken är inte på topp, så jag nöjer mig så länge. Men det som grämer mig är att jag denna helg skulle vara på ett slott i Uppsala, en workshop ang malignt melanom med folk från hela världen. Fan :-( 

Frukost bland molnen :-)

Dag 279. Här pendlas det värre

Igår hade jag återigen en helt förfärlig dag. Hann knapp slå upp ögonen förrän dom började rinna. Och det fortsatte dom med hela förbannade dagen :'(. Tack Göran för att du står ut med mig sådana dagar. Men å andra sidan är det jag som tvättar dina tårblöta och nedsnorade kläder ;-).

Nog!

Idag är en bättre dag, ivarjefall än så länge. Känner mig tillochmed så pass att jag mailat chefen för att höra om det är för sent att anmäla sig till jul lunchen. Jag behöver träffa mina efterlängtade kollegor och få skratta av mig. 

Ett underbart meddelande som kom är att sonen nu är certifierad yoga/meditations instruktör. GRATTIS min älskade Prins!

Nu har dom lämnat Nepal och dragit vidare till Indien och Himalaya.

Hämtade mina armband hos fd svärmor idag. Hon hade sålt för 500:-. Tack snälla Siv!

Åkte vidare för att överlämna armbanden till fd detta chefen Claes från när jag jobbade i Stockholm. Han tillhör också min 10 i topp lista på bästa chefer ;-). Träffade hans härliga fru och dotter. Nu ska jag fixa till armband till hans tjejer i lagom storlek.

Sen är det sängdax för Marie, inte en endaste tår idag, så det är bäst att passa på att lägga sig. Kan ju kanske bero lite på att jag har träffat mina 3 favorit prinsessor idag. Dom botar det mesta och jag känner hur energibehållaren fylls på. Tack återigen att jag har er!  :-*

Dag 275. Full rulle. Redan på morgonen!

Hade precis vaknat när min favorit "farbror" Mats, från mitt förra jobb i Stockholm ringde sitt veckosamtal för att kolla läget och prata lite grann. Ha är så go och en kär vän.

Nu har det blivit klart att alla mina armband ska till Stockholm och T64, som det kallas där jag befann mig i mitt förra liv. Ska lämna av dom hos en fd kollega på söndag kväll så får dom ligga där på jobbet en vecka. Det har varit önskemål därifrån att dom vill se , klämma, känna, prova armbanden. 

Igår kväll kom Sonia, en kvinna med sommarstuga här på Aspö och köpte 9 st armband i ett huj. Så nu måste jag göra 9 st likadana igen, för att ha och visa. Kul! Tack Sonia!

I måndags hände något som gjorde mig så oerhört glad. Det ringde på dörren och där står min gamla chef från WM data/Logica tiden. Jag har haft så oerhört många chefer som kommit och gått, den ena sämre än den andra, men Torgny, han är topp 10, en av dom absolut bästa chefer jag någonsin haft. Det är han och mina nuvarande chefer är outstanding. Han kom bara för att hälsa på och höra hur läget var, han hade läst i tidningen. Det var lycka! 

Annars har det inte hänt så mycket, tog en lång promenad igår för att lämna en beställning armband. När jag gick hemifrån var det ljust ute, när jag skulle gå hem igen var det becksvart ute. Det var som att någon dragit ner rullgardinen. 

Som tur är har jag blivit mer förståndig och mindre fåfäng än tidigare ;-) Så jag hade reflexväst på mig, vilket innebar att jag överlevde hela vägen hem. 

Dom jag lämnade armbanden till hjälpte mig att få komma till Löt och deras varma bassäng för att börja på vattengymnastik. Det är ju exakt det jag behöver, och krypa ner i varmt vatten och röra på mig. Redan idag ska jag iväg! Tack snälla S&M. Det är guld värt för min onda lekamen :-D

Jajustja, i måndags, efter fd chefsbesöket, hade jag en riktigt usel em. Vet inte vad som hände, eller varför. Någon hade ivarjefall skruvat på alla kranar, på fullt. Jag gick och snorade, och snyftade och tyckte synd om mig själv hela eftermiddagen. Mycket hushållspapper gick åt. Inget positivt tänkande hjälpte då inte. Sen kom Göran hem, släppte alla sina saker och gav mig en björnkram, då brakade det loss ordentligt, det var ju exakt den kramen jag behövde då, det visste ju inte han, han blev orolig och undrade vad som hänt. Men det var ju just det, ingen anledning till tårarna fanns ju. Herreejösses, vissa dagar förstår jag inte på mig själv, hur ska då någon annan kunna göra det? 

Annars känns denna dag som en bra dag! Ingen som har misshandlat mig inatt. Bara dom vanliga plågorna, dom är jag van med, så dom står jag ut med. Försöker att inte låtsas om att dom finns

Mina Nepaleser ser lyckliga ut. Då blir mamma lycklig :-* Och hjärtat sväller över!

Dag 273. Har ont och njuter!

Låter som att jag är machoist. Men det är ju inte riktigt så jag menar. När man får massage av en riktigt duktig massör kan det göra ontskönt, inte heller så jag menar

Jag njuter av att vara hemma. Jag har ont som fan i kroppen. Jag vaknade i går och någon hade brutit handleden på mig under natten, självklart den högra och lagt dit en rejäl svullnad. Den enda jag kan skylla på är Ida och Julia som jag delade säng med. Jag tror båda är oskyldiga.

Idag vaknade jag 10.30 av att Göran ringer och väcker mig, sa ju det, att jag skulle sova igen timmarna jag missat på träningslägret. Då upptäcker jag att någon dessutom sparkad mig i foten så att jag inte kan stödja på den. Den sparken kan jag nog skylla på Göran. Men han är för snäll, och antagligen oskyldig.

I lördags ringde Stora Prinsessan, vi hade nu varit ifrån varandra i 6 dagar , lång tid, och frågade om jag kunde hämta henne för hon ville sova hos hos. 

Finns bara ett svar på den frågan. När vi åkte hem till oss så kom tillfället att berätta för henne om mig, självklart på hennes nivå. Jag har varit fullkomligt livrädd för att jag skulle börja storgråta den dagen det var dax. För då skulle hon bli fundersam. Så blev det inte. Det blev bara så bra  :-D. När vi kom fram tog hon alla hennes ryggsäckar, plus kassar och släpade på, mormor jag bär allting, det ska inte du göra som har ont i fötterna. Min Gullunge, så otroligt omtänksam.

Nu var det klart, och det finns INGEN anledning för NÅGON att prata med henne om mormors sjukdom.

När vi kröp ner i sängen är det ca 10 gr i sovrummet, kallt satan. Hon snurrade in sina ben i mina och låg som ett frimärke på mig med endast nästippen som stack upp, då kom Julia och ansåg troligen att här behöver jag hjälpa till, så hon la sig på Idas andra sida, även hon som ett frimärke, på henne. Vi upptog kanske 25% av sängen. Men jösses så gott vi sov, hela natten.

Dagen efter gick vi nattlinne till sen eftermiddag, ja faktiskt ända till hennes familj kom hit på eftermiddagen. Hon bakade 3 gånger, allt blev ätbart, trots hennes egna recept. Tom hoppade ner i badtunnan med tjejerna, det var längesen jag badade och dom såg ut att ha det så härligt, så nu ska jag ta mig i kragen och börja bada, med massage varje dag. Det gör så gott för en öm kropp.

Sen dök mor och far upp så vi var storfamilj till middag, det var ju trots allt fars dag. Elin är min klippa, hon fixar och donar i köket, så det är inte mycket jag behöver göra. Bästa älskade dottern! Vi gav våra pappor det vanliga kuvertet med lotter. Tror Göran vann 30 kr. 

Alltså, en riktigt energigivande jag för mig. Sådana dagar är mycket bra dagar. 

Idag SKA jag ta en promenad, kan ju inte slöa till mig nu efter all träning jag genomgått. Sen ska jag passa LillSessan en halvtimme när Elin är på utvecklingssamtal med Ida. En kort stund går bra att vara själv med den lilla duracellkaninen.  

Sen måste jag göra ett antal armband som jag har beställning på  :-)

Jag har nu lagt upp ett antal armband att kika på för er som vill köpa, finns något som önskas är det bara att höra av sig till mig med cm mått över handleden så fixar jag. Det är inga problem om man vill ha i annan färg, jag säger som min gamla chef, det finns inga problem, bara möjligheter. ;-)

Armband 4

Armband 3

Armband2

Armband 1

Dag 270. Hemma och armband

Oj! Har fått en otrolig massa beställningar på armband. Av alla kända och okända  :-D Vansinnigt roligt!

Jag gör iordning en av blogginläggen som jag helt enkelt kallar för armband. I den lägger jag upp bilder på olika armband. Finner man något man vill ha så skriver man helst ett mail till mig, ser man ett man vill ha, men med andra färger så går det också bra. Jag behöver få veta handledsbredden, fixar armbandet, skickar det till dig, du skickar pengen till mig och jag sätter in i fonden som jag har hos barncancerfonden i ditt namn. På min Facebook finns det även under foton ett album som heter armband som jag tror alla kan komma in på.

Är nu hemma igen. Jag älskar att vara hemma igen. Jag har blivit hemmalullare. Ikväll är det pub på bygdegården. Kan väl säga att det blir en pubkväll utan mig. MildaMatilda vad jag är slut. Någon sa till mig att jag hoppas du har det bra på ditt SPA. SPA, skulle inte tro det, efter denna vecka så har jag examen som Norrlandsjägare;-)

Men jag har också blivit expert på att meditera mig bort från omvärlden. Hade en fantastisk psykolog som förde oss bort från allt och alla, hon hade en ljuvlig röst som jag skulle velat ta med mig hem. 

Oj vad jag ska sova gott inatt, OCH i morgon bitti. Hela denna vecka har klockan startat 06. Inte riktigt vad jag är van vid nu för tiden. 

Det har varit en fantastisk vecka, trots sjukhusmiljö. Men maten. Jag som redan har svårt att stoppa i mig käk hade väldigt svårt att få i mig något. Tur att jag inte ska till Marie för invägning på måndag. Hon skulle bli riktigt sur på mig :-( Men jag får jobba på saken nu när jag är hemma och får mina smoothies av Göran igen :-*

Rehab veckan slutade underbart. Chefen ringde och sa att nu får jag kamma till mig och komma tillbaka. Nu! Jag är saknad. Mycket! Sånt blir man glad av :-D Tack chefen!

Dag 270. Oj, vilken respons :-)

Hade kanske inte riktigt räknat med denna respons. Alla positiva utom 1. Det är därför det ser så konstigt ut på fc sidan som Kristina Myleus lagt upp, snygg förresten Kri. Tack söt vän! Det är bara svaren som ligger kvar, personen har tagit bort sina inlägg som faktiskt gjorde mig ganska ledsen. Så otroligt onödigt =-O 

Innan jag gick med på denna intervju så funderade och vände och vred jag på allt ca 1000 gånger. Sen 1000 gånger till. Pratade med Göran och pratade med Elin, spec Elin ang barnen. Självklart har jag redan funderat på om någon skulle vara klantig/elak att tala om för Ida att hennes mormor är sjuk. Jag har ångrat mig och ångrat mig igen, och igen. Så jag kan tala om att jag har gått igenom denna frågeställning in absurdum. 

Men jag vill ju tro gott om folk, varför skulle en förälder berätta för sitt barn att barnets kompis mormor är sjuk. Man gör inte så! Man gör bara inte så i min värld som jag lever i! NEJ!

Jag förutsätter att mitt barnbarn inte får höra detta från någon annan än hennes mormor och hennes mamma. Vi vet vad vi ska säga, vi vet hur vi ska säga det, och vi vet i vilken takt vi kommer att säga det.  Detta är alltså ingenting som vi inte redan har tänkt på eller diskuterat. 

Nog nu hoppas jag!

Igår kväll kom syrran hit och hälsade på, skönt med ett känt ansikte och skönt att få prat av sig lite med en kändis. Gjorde mig glad, somnade direkt hon åkte hem, glad och nöjd som ett litet barn.

Idag är sista dagen på rehab. Blandade känslor, lärt känna många nya människor i ungefär samma sits. Vi, ja vi, har faktiskt någonting som inte alla andra har. 

Det ska bli skönt att komma hem till gubben, katten och att få anständig mat att äta! Maten passar inte mig, jag trodde nog att var man på rehab så skulle maten vara väl uttänkt, nyttig, mkt sallad och annan kaninmat. Men nej, inte här. 

Morgonen börjar med stavgång, uppställning kl 9. Brrrrrr. 

Nu längtar jag hem, spec efter att Ida ringde igår och det bara bubblade massor att säga ur henne. 

Dag 269. En sån dag :-(

Idag var ingen bra dag >:o Vaknade 5.30 och det kändes som att jag sovit under sängen. Tog på mig kläderna och gick ut och gick i snönblasket. Då syns det inte om man är ledsen eftersom ansiktet ivarjefall är fullt med snöflingor. Ingen som stirrar, här är massor med folk som rör sig så här dax, jag är ju vid ett sjukhus och folk börjar/slutar jobba vid denna tiden.  

Nu sitter jag med en kopp kaffe i sängen. Frukost är ju liksom inte min grej, så jag väntar med att stoppa i mig något till lunchen. Maten här är om jag ska vara snäll, sådär. Ska jag inte vara snäll så är det nog närmast usel enl mina krav. 

Kl 9 är det stavgång på schemat, sen är det gruppterapi med mindfulness, superhärligt. Dagen fortsätter sen med cirkelträning på gymmet och så avslutad dagens aktiviteter med Qi-gong i bassängen.

Ingen rast, ingen vila  =-O

Eftersom jag gick upp 05.30 efter en usel natt lär jag vara ganska slak ikväll.

Annars har jag det toppen här. Vi är ett blandat härligt gäng!

Dag 268. Rehab vila?

ÅhhhhNej!

Här är full rulle från morgon till kväll. Vattengymnastik, yoga, stavgång, gym, föreläsningar, gruppterapi, massage, cirkelträning, vattenbassäng Qi-gong mm.

På kvällarna pysslar vi, allt från keramik till att göra armband. Jag har släpat med mig mina pärlor, så på kvällarna skapas det armband. När kvällen kommer, vid 21 tiden för mig önskade jag att någon kunde bära mig i säng.

Träningsvärk var längesedan jag hade. :-\ Men jag förstår att det är av den anledningen mina muskler knorrar lite. 

Vi är 7 "patienter" 2 som blivit friska, 3 i mitt tillstånd, obotliga, 1 tjej som lagt av med alla behandlingar. Den behandling som finns kvar för henne har så fruktansvärda biverkningar, så hon helt enkelt skippar den. Vill hellre må bra sista tiden än att vara helt däckad av medicin. Exakt vad Andreas pratat om, man kan ge gifter in absurdum, men är det ett liv att ligga borta i en säng i kanske några månader längre än att ha ett värdigt liv sista tiden? 

Det är verkligen något att tänka på!

Stället vi är på är ju inte direkt charmigt. Det är sjukhusmiljö. Men jag har ett ganska trevligt rum, helt ok  :-) 

Dag 265. Folkskygg? Inbillningssjuk? Hypokondrisk?

Det får bara inte bero på annat!

Ikväll ska jag åka iväg på onkologisk rehabilitering. Tjusigt va? Just nu ligger jag i soffan med ont i magen och illamående. Har sovit en stund. Hade en släng av feber i morse.

Jag får inte bli sjuk. Jag vill inte bli sjuk. Troligen är det bara en släng av inbillning. Jag har inte varit hemifrån på så länge nu så att jag vågar inte lämna hemmet. Folkskygg? Träffa andra, okända människor. Vara social. Ja, sådana där saker som jag har gått miste om nu i ett halvår. Vet inte riktigt hur man gör längre. Blir nervös. Då reagerar kroppen. Det är min egen diagnos.

Onkologisk rehabilitering är ett program som är anpassat efter individuell förmåga och behov. Består av fysisk aktivitet, personliga samtal samt i grupp. Avspänning och information. Alltså, yoga, massage, psykologsamtal, simning, promenader, ja, faktiskt allt möjligt. Det SKA bli jättekul och intressant! Får mitt egna program när jag kommer dit.

Cancer och rehabfonden betalar min vistelse där. Stort TACK!

Min lilla PidiPhu och jag hade som vanligt en underbar eftermiddag och kväll. Pyssel såklart. Halloween målning, först på Göran, han är en helt fantastisk bonusmorfar, nekar henne och Lovis ingenting, och har en ängels tålamod med Sessorna :-* 

När han hade åkt iväg på födelsedagsmiddagen som jag tyvärr var tvungen att välja bort, då satte vi igång att måla varandra. Jösses =-O 

Sen gjorde vi pizza. Väldigt enkel sådan. Använde roströd till som pizzabotten. Tittade på lilla melodifestivalen, nej, jag visste inte heller att det fanns en sådan. Käkade 7 bitar lördagsgodis, eftersom hon är 7 år så får hon nu 7 bitar. Undrar hur länge hon kommer att gå med på det ;-) nåväl, än så länge fungerar det.

21.04 sov liten prinsessa som en klubbad oxe. Jag låg och lyssnade efter vildsvinen som natten innan hade bökat upp gräsmattan på våran baksida. Jag hörde dom i närheten, men såg dom inte. 

Nej, Marie, dax att packa ner det sista! Nu kom jag på en till anledning varför jag inte är helt i form. Dom har inget wi-fi dit jag ska  >:o Hur tänkte dom?