Den låter så otroligt stor i min värld. 50 är bara 50 år, men 60 är inte bara 60. 60 är så mycket mer. Låter så mycket mer. Låter mycket.  :-\ 

Först och främst vaknade jag och hade en bra dag (y) Ett måste för en dag som denna. Morgonen började med att ge älskade maken frukost på sängen <3. Med champagne :-D Han fyller 60 år idag. Packade varsin väska och åkte iväg, han visste inte vart. En överraskning. Nu har vi checkat in på Trosa hotell och SPA. Han får just nu en massage. 

Under en kort promenad som vi tog började min telefon låta som en ilsken anka? =-O Jag fattade ingenting. Då var det sonen som ringde via tja, ärligt talat så vet jag inte. Men jag såg honom, och jag hörde honom. LYCKA :-D Han är hemma med sin Lara, dom har sovit i lägenheten inatt. Tyvärr hade jag lämnat fel nyckel till förrådet där hans vinterkläder finns. Hm. Shit happens. 

Guy's, my first ever snow!! 😄


Vi var alltså flera som hade lyckodagar. Sonen lyckades hitta en fläck med snö vid Gullmarsplan. Allt duger. För Lara har aldrig sett snö :-D 

Dagen fortsatte på SPA avdelningen, underbart. När Göran fått sin massage så ville han bjuda mig på en försiktig aromamassage. Gullegubbe. Vi bokade tid till kl 10 dagen efter.

Nästa punkt på dagordningen var julbord. Ett perfekt sådant. Inget överflöd av mat, utan alldeles lagom, och otroligt gott. 

Upp på rummet och slocknade som utblåsta ljus. 

Hade en förfärlig natt. Svettades så allt var sjöblött. Hade "sovit" i 12 timmar. Tyvärr hade tåget tagit en sväng igenom vårat rum. Jag var helt trasig i kroppen och hade feber >:o. Gick ner till massagen, men eftersom jag hade feber så misstänkte jag att det inte skulle bli någon massage för mig. Helt rätt. Ingen massage vid feber eftersom man sätter igång lymfsystemet och kan bli grymt sjuk. Göran var för beredd och fick alltså en massage till. 

Jag får istället se tillbaka på det positiva denna vecka. Träffade mina kollegor i tisdags. Dom hade PLINT i Strängnäs. Vilket innebar att jag kunde vara med på lunchen. Det är väldigt kluvet att träffa dom. Jag vill ju vara med! Så fantastiska kollegor har jag aldrig tidigare haft. Så får/kan jag inte vara med. Jag är så otroligt tacksam att jag fortfarande räknas som en i gånget. Jag fick frågan om jag tycker att dom ringer mig för ofta  =-O ALDRIG! Jag blir lika glad för varje samtal som kommer.  

Göran plockar lite försiktigt ner mig på jorden och förklarar att det går inte. Du orkar inte. Det finns inte en chans. Dessutom gör jag redan en insats som är den största som finns. Jag finns där för mina barnbarn. Jag hämtar efter skolan, så IdiPidi slipper vara så länge på fritids som hon inte tycker är roligt. Jag hämtar även Lovis när jag orkar. Det finns inget viktigare än detta. Och jag vet, han har ju så rätt min kloka make. 

Just nu sitter jag i aromatisk rummet och andas in eukalyptus, varm och skönt. Tycker förfärligt synd om mig själv. Faktiskt otroligt synd.

Så fort Göran är klar så checkar vi ut och åker hem. Har trots att det slutade med feber haft ett underbart dygn.