Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från april 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 440. Satt upp staket

Runt ångesthålet. Så att jag inte ska ramla ner så lätt. Har gått ganska bra. 

Det var bara i lördags som jag gick för nära och staketet var tydligen för lågt där. 

Vi håller på och bygger om i källaren, eller vi var väl att ljuga. Göran håller på. Jag hjälper till med lite målning. Det är terapi för mig. Jag älskar att måla :-D Men under trappen står det alls sköns bråte. Vi bestämde att det skall upp i en av våra garderober. MEN för att få in det i garderoben så måste den först röjas. I den garderoben finns mina barns alla prylar från det vi flyttade hit tills nu. Så jag bestämde mig för att ta tag i saken och packa ner alla deras saker i plastbackar med lock (möss säkra lådor) för att sen ställas ut i en av våra bodar. Jag bestämde mig för att åka och handla en hel hög med backar, men då ramlade jag ner i hålet. Dödsstäda, tror jag det kallas. Mina barn ska inte behöva röja upp efter mig den dagen. Då ska allt vara klart och nerpackat. Då bröt jag ihop. Göran vägrade låta mig köra bil i det tillståndet så han åkte och handlade. 

Backarna fick stå ett dygn men igår började jag packa ner. Det gick bra. När jag fick den skiten första gången så började jag redan då att packa. Jag packade ner mina gamla 70-80 talskläder för att spara till mina barnbarn. Jag vet ju själv hur otroligt kul det är att riva runt bland gamla sparade kläder. Skor, skor, skor. Skor har jag en uppsjö av. Har alltid varit galen i skor. Dom har jag också packat ner till tjejerna, och en vacker dag kanske Nicke får en tös som då också kan ha nytta av mina gamla kläder. Jag hade små fötter på den tiden, till Elins förtret, hon har aldrig haft någon nytta av dom. Tyvärr. 

Ja, så nu ser det ut som ett slagfält på övervåningen. När jag är klar med barnen saker ska jag ta tag i mina kläder igen. Packa ner det jag aldrig använder och som kanske kan vara kul att spara.  

 

Dessutom har Elin ställt in 5 säckar med barnkläder i garderoben. Vad göra? Om hon inte ska ha dessa kvar så kastar jag nog in allt i tvättmaskinen och ger till 12 korgar. 12 korgar är bra, dom har inga höga chefer som ska ha skyhöga löner och egna bilar som ska bekostas av pengar som folk tror går till fattiga, behövande. Jag pratar om Röda Korset. 

Idag är det tisdag, jag är säker, tittade i almanackan. Alltså lunch med X svägerskan Ylva. Härligt!

Den här dagen har börjat bra annars, telefonen ringde nyss, jag får alltid lite panik då, tänk om det är från hemligt nummer, tänk om det då är dr Andreas som ringer och säger att jag behöver komma in NU.

Det var inget hemligt nr :-) det var bästa chefen som ringde för att kolla läget. 

Dag 436. Jag ramlade.......

........ och föll.


Ner i ett stort svart hål som jag inte visste fanns. Jag tog mig inte upp.

Ångesten jag hade tog överhand. Efter min massage i måndags sov jag hela resten av dagen och natten. Dagen efter grät jag tills det var dax att krypa ner i röntgenmaskinen. Då lyckades jag bita ihop en timme. Tillbaka i bilen kom tårarna igen och jag grät tills min syster kom och hälsade på, bästa syrran hade mat med sig. Jag lyckades skärpa mig under tiden hon var här, sen var det dax igen. Hela natten gick jag upp och ner, kunde inte sova, ångesten bara slet i mig. Jag var fullkomligt livrädd. :'( 

Jag vill inte dö. Alla negativa tankar man kan tänka sig sköljde över mig. Vad kommer att hända med mig när medicinerna inte fungerar längre? Hur sjuk kommer jag att bli? Kommer jag att kunna följa med min stora härliga familj till Turkiet? Mina barnbarn? Jag kan inte lämna dom, det finns inte i min värld. Det fanns ingen ände på tankarna.

Dagen efter var min "RUT" här. Innan hon dök upp tog jag en lång promenad, ville inte träffa någon. Resten av dagen tillbringade jag sovandes på våran inglasade uteplats. Blev rekommenderad att ta några piller jag har för att lindra ångesten, för det är inte bra för varken kroppen eller knoppen att dra med den. 

På kvällen hade jag lyckats få grepp om kanten och krälat mig upp ur hålet. Sakta men säkert började jag bli mig själv igen. På kvällen fick vi besök av en god vän, jag tänkte vara med en stund och sen lägga mig. Men det var så uppiggande att träffa honom, det gjorde mig så gott, så jag blev nattuggla till 24 tiden och fick sen sova på natten.

Dagen efter var det torsdag. Lyckodag. Jag mådde bra igen. Hämtade IdiPidi, innan mellis var önskemålet denna gång. Hon berättade att vi först skulle till Präntaren för att äta mellis och sen till bibblan. När vi var klara där skulle vi hämta hennes syrra på dagis. Det är syskonkärlek det :-) åka och köpa glass, för att sen tillbringa en stund i lekparken. Så fick det bli!

När vi satt och åt mellis i Präntaren så talade IdiPidi om för mig att hon har väldigt dåligt med vårkläder. (Hennes mamma skrattade gott, och var av helt annan åsikt) Hon skulle nog behöva något. Skulle vi kanske kunna gå in på Kappahl för att titta en sväng? Jodå, vi gick in där och hon provade diverse toppar. Hittade en jättefin. Dessutom fanns det en klänning i samma tyg som skulle passa syrran. Hon hittade dessutom en klänning, men jag sa att jag kan bara köpa en sak var till er, mina pengar räcker inte till mera. Ok, inga problem.

När vi skildes för dagen frågade hon när jag får min lön? Tja, om några dagar svarade jag. Men mormor, då kanske vi kan köpa klänningen nästa torsdag då? Gullunge :-* 

Julia har fått sina fästingdroppar och är åter välkommen till sängen.  

Dag 433. Dagen D är här

Dagen för röntgen. En större röntgen än vanligt eftersom jag har ont bakom mitt ena öga. 

Igår var jag en timme i himmelriket. Taktil massage hos Anne. Hade med mig några armband som hon fick välja på i present. Hon kunde inte bestämma sig, så det blev 2 st :-D Efteråt träffade jag mina bästa kollegor på en Grekisk kolgrill i Eskilstuna för att fira av Jalle som slutat. 1 timme som får mig att glömma.

Var så fruktansvärt trött när jag kom hem att jag kröp upp i min fåtölj och somnade. Göran kom hem och fick äta min doggybag till middag som jag hade tagit med mig. Själv kunde jag inte äta i går. Jag sov. Jag somnade om i fåtöljen tills det var dax att krypa ner i sängen för att sova ännu mera. 

Just nu känns det väl så där. Jag har ont. Jag är hypokrondisk. Jag har ångest. Jag är trött. Jag har fått nog. Jag vill bli frisk. Jag grubblar alldeles för mycket. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag är inte på topp just nu.

Dessutom har vi fått hyresgäster. Dom där små svarta djävla myrorna som kommer var år. I år ger dom sig inte. Dom ska stanna. Tror dom. Myrgift i små brukar hjälper inte. Gränsen var nådd när dom en morgon hade invaderat kylskåpet? Så på torsdag kommer Anticimex, då blir det krig.  

Dessutom har min lyckosten från sonen gått i bitar igen. Min älskade dotter har jag ju på nära håll, hon finns alltid bara en liten bit ifrån mig. Sonen har jag i lyckostenen. Blev som vanligt galet ledsen och grät hinkvis. Skrev till honom och berättade. Fick svaret att den har nog gjort sitt nu och han ska skicka över en ny. Limmade ännu en gång så jag hade klister upp till armbågarna. Måste ha den idag, i min strumpa när jag ska på röntgen. Där trycker jag ner stenen från sonen och mitt fyrklöverarmband från dottern. Kalla mig knäpp. Det kan jag ta  :-\  

 

Dag 429. Gick fel väg

Fredag och helg. Inte alltid så lätt för mig att göra skillnad. Speciellt nu när maken har börjat med jordbruket. Då finns det ingen skillnad på vanlig dag och helg. Alla dagar och kvällar är jobb.

Häromdagen gjorde jag som min son sagt till mig att göra. Att gå barfota runt gården ivarjefall en gång om dagen. För att få kontakt med moder jord :-D Men jag gick fel väg, jag tänkte mig en tur till postlådan, på vägen dit har dom fyllt på grus, inte sådan där runda sköna stenar, utan sådana där stora, sylvassa stenar. Hm. Gjorde ont satan >:o från postlådan till huset tog jag en annan väg. Jag kan tala om att myrorna har vaknat till i miljontals. Hur fort jag än gick så anföll dom mina fötter och lyckades klättra upp och bita mig. Blev nästan smått hysterisk. Denna tur innebar att jag dagen efter inte kunde gå på fötterna pga att dom var alldeles trasiga på grund av dom förbaskade stenarna? Måste alltså leta upp en bit gräsmatta som myrorna inte tagit över så får jag knalla runt där en stund.

I veckan betalade jag vår resa till Turkiet. Hoppas, hoppas, hoppas nu bara att vi kommer iväg. Svaret på den frågan får jag den 7 maj. Nervös? Ja, och livrädd att det blir fel svar. Hörde på radion igår om en man som skrivit en bok som heter " Att stå bredvid cancer". Han heter Ola Ringdahl. Har just skickat efter den boken. Jag tror att, om inte annat så är den boken till stor hjälp för Göran att läsa. Han pratade speciellt om den hemska, fruktansvärda, ångestfyllda veckan mellan röntgen och röntgensvar. Kände så väl igen mig. Den veckan bryter ner mig fullkomligt. Jag blir så liten och det är omöjligt att styra tankarna åt rätt håll. Jag gråter för allt och inget. Troligen känner Göran ungefär likadant. Då ligger mitt liv i Andreas händer, och vi kan inte göra någonting. Nog.

Lara gjorde min dag idag :-* Mina älskade knoddar på andra sidan jorden kommer hem i december och firar jul här. Det är lycka för mig. Att ha hela, stora, tjocka familjen samlad. Hon ser fram emot att få göra snögubbar =-O OMG, hur ofta är det vi har snö på julen? Hon tror nog att vi alltid har snö bara för att vi har vinter. Jag vill inte slå undan benen för henne och berätta att det är väldigt sällsynt med snö på julen i Sverige.

Igår var det torsdag. Den dagen håller jag nu ALLTID reda på. Torsdag är mormor och IdiPidi dag :-* Eftersom jag för tillfället mår oförskämt bra så bad jag att få hämta lillPrinsessan också. Ida tog sig till dagis i sina roller blades, jösses, och Lovis blir så glad när vi kommer att mitt hjärta nästan brister. Stannade på vägen hem för att mumsa på glass i kylan. Torsdagar är lyckodagar!

Dag 425. Ibland är jag så lycklig

Hämtade min PidiPhu på fritids. Åkte hem till henne så hon fick ut och åka roller blades. Det tar sig  :-D Blåslagen och sönderskrapad hindrar inte henne =-O 

Hade en riktigt bra dag, var full av energi så vi ringde till mamman och frågade om vi fick hämta lillsyrran Lovis på dagis. Mamman ringde dagis och förvarnade. Är det "fel" person som kommer och hämtar barnen så släpps dom inte iväg. Bra. Mycket bra. Minimerar alla hemska felutlämningar av barn. Lovis skrek av lycka när vi kom. Vi tog en promenad hem till dom. Ida cyklade. Eftersom jag kan lita på henne till 99% så fungerar det. Säger jag att du stannar vid den skylten, eller vid den stenen el liknande så gör hon det. Tvärt! Vi lallade på i Lovis takt, helt ostressade, det får ta den tid det tar. Inga "kom nu, skynda dig nu" Jag har all tid i världen och den ger jag barnen. 

Vi gick till kiosken och handlade glass, satt i solen och myste. 

Väl hemma åkte bladesen på igen, Ida har en killkompis som är lite äldre, han hjälper henne med skydd osv. Lilltroll hoppade studsmatta. Så kom då mamman och tog över. Hm. Nåväl, om jag mår bra på torsdag, vilket jag räknar med så ska jag hämta båda mina hjärtan igen. 

På fredagen ringde Åke, min chef, och jag blir alldeles galen av längtan till jobbet. Jag har faktiskt inte tid att gå hemma sjukskriven. >:o  Jag har massor att göra på jobbet!

Så kom lördagen som jag sett fram emot, höll mina tummar så dom blev blå att jag skulle må bra. I varje fall just denna lördag. Förmiddagen var ingen bra tid för mig, jag var ledsen och grät. Gång på gång. Jag hade en massa knäppa, jobbiga tankar som jag inte kan dela med mig av. Jag gick och grubblade och funderade, och grät. :'( 

Vi är 4 tjejer som hållit ihop sedan vi var 16 år. Men sen har vi gift oss, gift om oss, skaffat barn, skaffat barnbarn, flyttat osv. Så nu hade vi 4 inte träffats på 15 år. Tjejerna kom fullpackade med mat och dryck. Vi hade ett fantastiskt dygn. Vi hade ju 15 år att gå igenom. Oj, vad vi pratade, åt, drack (bubbelvatten för mig), badade tunna, åt och drack ännu mer. Kl 01 tog jag slut och kröp ner i sängen. 

På morgonen var det frukost i min säng. Så bortskämd jag blev.

När tjejerna åkte hem var jag så laddad med energi. Så glad. Det här dygnet gjorde mig så otroligt gott.

Tog en promenad i stormen på eftermiddagen. Jag höll på att blåsa omkull >:o några gånger fick jag sätta mig ner med ena knät i i vägen för att inte dra omkull. Det var skönt. Jag rensade huvudet. 

Nu dag, ny vecka, ska försöka byta ut dom negativa tankarna. 

Dag 421. Bäst att passa på

I tisdags var jag till onkologen och träffade min Marie för påfyllning av mina giftpiller samt tömmas på lite blod. Jag berättade att jag fortfarande har så förb.....at ont i mitt vänstra öga. Har nu pågått i över 5 veckor. Det gör mig orolig. Jag får ångest och blir hypokondrisk. Tror givetvis att det är en tumör som sitter där bakom och trycker. När jag satt och väntade på mina pillerburkar kom min Andreas förbi och berättade att han nu har beställt en större röntgen, den vanliga röntgar bara till halsen, nu tar dom även med huvudet för att se om det är något där som inte borde vara där. Eller om det är fullkomligt tomt kanske  :-D Det känns bra, jag blir lugnare.

I tisdags kväll kom Ida till oss för att sova över. Hon har påsklov och skulle vara hos oss på onsdagen, kanske torsdagen, eller inte, det berodde på. Nåväl, vi stekte hamburgare och myste i soffan en stund innan läggdags. När hon sover hos mig får i te Jullan sova hos oss längre. Tyvärr dräller hon av fästingar och jag vill inte att Ida ska få någon. Mig biter dom inte, gillar väl inte smaken på mina piller. Haha.

På morgonen for hon upp och gjorde smoothie till oss, hon visste exakt vad dom skulle innehålla. Yoghurt, solroskärnor, mango, och spenat. Vansinnigt gott! 

Vid lunch stack vi till Eskilstuna, jag hade ju lovat att köpa roller blades till henne. Det jag inte hade tänkt på är att det tillkommer en del. Alltså kom vi ut fullastade med kassar, innehållande en supersnygg hjälm och en massa skydd. 

Ok, jag kan inte bara köpa en massa till den Stora Prinsessan, det finns en Liten Prinsessa också. Mot leksaksaffären. Ida rekommenderade mig att köpa en liten studsmatta till Lovis. Samt en burk med Frostkort, Ida fick dessutom en burk med Pokémon kort. 

Jag råkade kasta ur mig att - oj, det hör blev lite mer handlat än vad jag egentligen tänkt mig. När jag slår in studsmattan står Ida väldigt tyst bredvid mig. Så säger hon - mormor, är du fattig nu när du handlat så mycket till oss? Den lilla gullgrodan. Jag svarade att nej mitt hjärta, det är jag inte, men jag måste vara lite försiktig med vad jag handlar nu tills jag får nya pengar. Det är ingen fara. I sin ficka har hon 1 kr, den ska hon egentligen lägga i burken med pengar dom sparar till Turkiet. Hon tar upp den och så tar hon min plånbok och stoppar i sin enda krona. Du får den mormor bara för att du är världens bästa mormor. Sin sista och enda krona. Det är stort. En sån sak kan nuförtiden få mig att börja storböla  :'(  Jag höll mig.

Hem till resten av familjen, Lovis var helt till sig i trasorna av studsmattan och Frostkorten. En dag av lycka, både för småttingarna och för mig :-) 

Eftersom jag bara har 2 barnbarn att skämma bort så kan jag göra det. Jag älskar att göra det. Men det betyder inte att jag tycker andra är snåla. Verkligen inte. Har man fler barnbarn har man självklart ingen möjlighet att göra det. Jag tillbringar mesta tiden hemma, eller på sjukhuset. Jag köper inget till mig själv nu för tiden. Jag gör alltså inte av med några pengar så jag har möjlighet att skämma bort Prinsessorna. Dessutom gör det att jag mår bra. Jag har ingen anledning att lägga pengarna på hög :-\ 

Men i helgen är det dax igen, då ska Elin och jag iväg och inhandla oss lite nytt. Jag måste köpa mig en baddräkt. Egentligen skulle jag behöva köpa en burkini inför Turkiet. Lite nya underkläder vore inte heller fel. Jag har ju liksom bytt storlek på kroppen. Jag behöver köpa jeans. Jag hatar att köpa jeans. Men om jag drar åt ett bälte så får jag dom att sitta kvar på kroppen  =-O Så jag kanske slipper köpa nya.

Nu ska jag hämta IdiPidi på fritids. Det är bäst att passa på att umgås med henne när jag mår bra och hon har lov :-D Hon fyller mig med energi!

Dag 418. Bästa presenten :-)

Jag har blivit utrustad med ett 7 årigt barnbarn som är något utöver vanliga barn. Den här påsken var hon lite bekymrad. I sitt påskägg önskade hon sig ett par roller blades. Jag sa att det går ju inte att stoppa i ett påskägg men det kanske ligger en lapp i ägget som det står roller blades på :-D Självklart fanns en sån lapp i ägget. 

Men så sa hon till sin mamma att mormor bara ger hela tiden, men hon får aldrig något själv. Hon har inte förstått att det är min glädje att få ge mina Prinsessor. Sagt och gjort, hon gjorde en påskpresent till mig. Det absolut finaste jag kunde få :'( 

Långfredagen började med feber. Svettades på natten så jag fick byta kläder 3 ggr.  Trodde inte det var sant. Dagen efter skulle vi ha den årliga familjepåskfesten. Det får bara inte hända. Jag kämpade på lite lagom hör hemma. Dammsög övervåningen. Ansikstsfärgen blev någonstans mellan snygg grå och vit. Höll på att svimma. Löjligt. La mig en stund i min fåtölj och vilade. Så fortsatte dagen. Lite jobb, mycket vila. 

Påskafton, mådde bättre. Ingen feber. Lite slak bara. Förberedde för dagens aktiviteter. Kl 2 skulle familjen dyka upp. Familjen i detta fall betyder 22 personer. Då saknades en familj på 4 personer. Det som kändes svårast var att inte han Bonusdottern och sonen hemma. Vi börjar med att fika, sen är det 5 kamp i trädgården. Efter det är det som ett hönshus i mitt kök, alla springer runt och lagar mat, men det är ett organiserat kaos. Efter middagen ser den vita linneduken ut som vi vi har ätit utan tallrikar  =-O Så blir det när familjen består av åldrarna 2 och uppåt. Vad gör väl det. Världsliga ting. Jag har både tvättmaskin och klorin. Vid 00 tiden stupade jag i säng efter en underbar dag med när och kära. 9 övernattande gäster. 

Alla övernattande vet att jag har lite kämpigt på morgonen, så istället kommer en efter en och kryper ner hos mig för att prata lite. 

Skypade med BonusSabina. Tyvärr inget skypande med sonen, han jobbar till onsdag, undrar hur långa pass han kör. Hm. Nåväl, han har ett jobb och det är han lycklig över. 

12 hade alla åkt vidare. Göran och jag tillbringade dagen med städning. Dessutom monterade jag ner studsmattan. Den har nu stått där i ur och skur i 12 år. Började bli skapligt sliten. Så innan någon skadar sig så plockade jag ner den. 

Sen tog vi varsin powernap, Göran la sig i soffan och jag tippade min fåtölj i liggläge. Den pågick i ca 3 timmar tror jag =-O Åt rester till middag, såg en film och somnade sedan om, denna gång i sängen. 

En dag kvar på helgen, gäller för mig att försöka hålla reda på helg och vardag. 

Dag 413. Handläggare eller bara ett namn?

Sanslöst. På en månad har jag lyckats köpa mig ett frikort. 11 månaders gratis sjukvård framför mig alltså. Kan faktiskt inte annat säga än att på det viset är Sverige fantastiskt. Likaså med medicin. Där har jag också lyckats komma upp till någon gräns som ger mig gratis medicin. Men å andra sidan har jag betalat skatt i 40 år. 

I måndags satte jag bilen på autopiloten och den körde mig till kuratorn på lasarettet. En alldeles underbar dam. 1 timme tillsammans med henne bara försvinner. Efteråt tog jag en sväng till Panduro. Igen. Man behöver inte inhandla många saker i den affären för att plånboken ska bli tunn. Då köpte jag ändå bara några få saker som jag missat när jag beställde via nätet för 1 vecka sedan. Den räkningen slutade på 1.300:- Morrrr. Jag får skylla mig själv, men det är ju så vansinnigt roligt med mina armband.

Eftermiddagen gick åt till att pyssla i trädgården. Vi har ett avtal. Om jag krattar och lägger ihop i högar så forslar Göran bort högarna. Jag hatar att gå 400 vändor med en skottkärra för att få bort dom. 

På tisdagen var den veckans lunch med X-svägerskan Ylva. Det är en höjdpunkt  :-D Innan jag åkte till stan så ringde jag till försäkringskassan, för 15e gången, jag behöver ett intyg därifrån, min handläggare tillbringar dagarna på möten och tjänsteresor. Tror jag. Hennes telefonsvarare säger så. Men egentligen vet jag inte ens om hon finns eftersom jag aldrig lyckats få tag på henne, jag har lämnat 3 st meddelanden där jag bett henne ringa mig. Det har inte hänt. Hon kanske bara är ett namn utan en människa bakom? Nåväl, hon var på möte, jag lämnade återigen ett meddelande och bad snällt att hon skulle ringa mig. När jag kom hem bestämde jag mig för att ringa en sista gång. Sen tänkte jag söka upp en chef och be att få en handläggare av kött och blod. DÅ ringde hon =-O jag blev chockad och ställd, det tog ett tag innan jag kom på vad det var jag skulle säga. Hon var trevlig, så jag behåller henne. 

Fortsatte dagen med att slöa och slappa i fåtöljen med armbandstillverkning och dagens Ring P1. Ja, jag vet att det är ett ålderstecken  :-[ 

Idag, onsdag skulle jag äntligen efter 5 veckors feber återigen få min massage. Kl 10.00 :-( Det innebar att jag måste åka kl 09. Hur skulle jag lyckas med det. Omänskligt. Jag ställde telefonen på väckning i 5 minuter med snooze 10 gånger. OCH så bad jag Göran att försöka ringa och väck mig kl 08. Jag lyckades! Det innebar 1 timmes taktil massage, 1 timme mellan dröm och verklighet. Obeskrivligt underbart!

När jag kom tillbaka blev det en snabb lunch med Xet, alltså barnen far. Jag berättade det jag vet om mig, och grät. Som vanligt. 

Så hade jag ett par timmar på mig innan min vattengymnastik. Åkte runt till lite affärer för att fördriva tiden. Åkte upp till Löt där jag satt i bilen och surfade i 45 minuter innan jag förstod att det uppenbarligen inte var någon vattengymnastik idag. Troligen påsklov. FAN.

Alltså hade jag slösat bort flera timmar. Hade kunnat vara hemma vid 14 tiden istället för 16.30. SUR :-( 

Kvällen slutade hos underbara kvinnan Susanna med en liten tjejfest. Vansinnigt god mat och härliga tjejer. Mycket skratt. Sånt gör så gott!

Nu ska jag krypa ner till mina snarkande sängkamrater som båda har tryckt ihop sig på min sida, jag får hålla ena armen i golvet för att inte ramla ur sängen.