Mina fötter rätt som det är får tokspel? Ett par veckor fick jag prova på att leva utan blåsor. En ljuvlig känsla. Att inte ha en stor blåsa mitt under foten som gör att det känns som man har en stor sten i skon.
Snart, jättesnart, åker vi till Mallorca, där ska jag göra som min älskade dotter säger. Sitta med fötterna i det salta havet, gnugga lite med sanden, meditera, njuta och glömma att jag är sjuk, medan maken vandrar runt i bergen. Det tror jag blir som lisa för mina tossingar.
Vi ska bo på ett litet vandrarhem i Soller. Ett Mariefredspar som flyttat dit och öppnat detta. http://www.inmygardensoller.com
I veckan fick jag göra ett besök på vårdcentralen eftersom det hade blivit inflammerat på ett par tår. Fick pencilinsalva och en starkare kortison créme. Då fick dom problem på apoteket, för det var tydligen fel sorts penicillinsalva, rätt, men fel. Den jag fått var till ögonen och det fanns en annan som var till andra ställen på kroppen, den var starkare. Jösses vilka problem dom fick, dom försökte få tag på den som skrivit ut salvan, hon hade gått hem, och dom får inte bara byta ut, även om det är fel. Jag tog tillslut ögonsalvan och åkte hem. Den fungerade ganska bra på foten också 😄. I morse ringde personen från vårdcentralen för att höra om salvan fungerat eller om jag skulle behöva pencilin i tablettform. Jag tackade nej till tabletter, jag äter så mycket pencilin ändå så det räcker. Men jag ska in och hämta ut "rätt" salva.
Jag befinner mig nu mitt emellan mina röntgen. Jobbigt. Skitjobbigt. Jag vet hur fort en förändring kan ske. Speciellt när jag tänker på Annikas "fotbollstumör" i magen som växte hysteriskt fort.
På senare tid är det många nya som ansökt om att få komma med i våran fb grupp. Bara för dom med malignt melanom, eller om man har en anhörig med mm. Det är så många? Sorgligt. Det är dessutom så många unga personer. Sorgligt. Med tanke på att detta är en obotlig cancer, den går bara att försöka bromsa. När jag började skriva min blogg så var prognosen 6-9 månader? Det har förändrats. Tack Gode Gud för all forskning dom bedriver, Tack Gode Gud för alla nya behandlingar som kommer hela tiden. En variant som är ny är att man blandar mina mediciner med en annan sort, en combo. Dessutom finns PD1 som det är sagt blir min plan B, båda dessa har kommit under tiden jag knaprar på mina tabletter. Jag antar att så länge min behandling fungerar så gör man ingen förändring. Så jag kanske även har en plan C 🙏 Jag vet dessutom att minst 2 av oss har blivit av med alla tumörer och metastaser, nej, det betyder inte att dom blivit friska, tyvärr, men dom är tumörfria. 😄
En del av oss jobbar, andra inte. Jag kan inte. Innan jag fick mina starka tabletter så kunde jag inte vända mig själv i sängen. När klockan ringde 05 var Göran tvungen att sätta mig upp i sängen, det kunde jag inte själv. Nu tar jag en stark tablett kl 17, den håller i 12 timmar, vilket gör att jag kan sova utan fruktansvärd värk, jag kan vända mig själv, jag kan gå på toaletten utan hjälp, så jag hinner lagom sätta mig upp på morgonen för att ta nästa 12 timmars. Den gör att jag klarar hela dagen skapligt. Fungerar dock inte på fötterna. Men som sagt tidigare, det gör inget, det tar jag så gärna, bara min behandling fungerar 👍. Men allt jag gör gör jag lite saktare, jag kommer alltid på efterkälken om jag är ute och går med någon. Barnbarnen har vant sig, Ida håller mig dessutom för det mesta i handen. Enda sättet det syns på mig är att jag gått ner 18 kg i vikt och att mina händer skakar. Liiiite irriterande. Är Ida och jag och handlar händer det att hon får slå in min pinkod, jag kan helt enkelt inte. Men hon vet, och hon fixar😘 Äta ute skulle kunna vara pinsamt, men jag bryr mig inte längre 😜
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS