Först och främst måste jag skärpa mig. Det blir galet med dagarna då jag ibland skriver på samma bloggdag i flera dagar. Som nu. Idag Dag 992 är RÄTT, har just räknat dagarna sedan jag började.
Öppnade paddan för att lyssna på ring P1. Vuxenpoäng? Ser då en artikel på SR om cancerpatienter som är färdigbehandlade men ändå mår fruktansvärt dåligt. En kvinna säger att hon har svårt att hitta tillbaka till livet efter behandling. Då är hon ändå färdigbehandlad. Hon har ramlat ner i det stora svarta hålet.
Det där hålet som jag hela tiden går runt, ibland rasar kanten och jag är färdig att rasa ner men lyckas hålla mig kvar där uppe. Pust. Ibland går det sämre, och jag rasar ner i mörkret med en smäll. Där ligger jag sen och kravlar. Det är jättesvårt att hitta en kant att dra sig upp från hålet, jag tror jag håller på att lyckas, jag kommer upp en bit, men nej, då ramlar jag ner igen.
Som värst har jag tillbringat ett par dagar i streck där nere. Men oftast blir det någon dag, eller ett par timmar. Det jag gör där nere i hålet är att jag gråter och skakar, torkar ögonen, lugnar mig och börjar om igen.
Ganska skönt att ha ett ord på tillståndet. Fatigue Som eg betyder onormal trötthet. Typ
Nu tillhör jag inte gruppen nedan, överlevarna, utan jag sitter mitt i skiten så en släng av fatigue är inte det minsta konstigt i mitt tillstånd. Jag måste lära mig att inse det, och acceptera det.
SR: ""Omkring fem procent av överlevarna drabbas av depression, och mellan 70 och 100 procent upplever tillståndet fatigue efter cancerbehandlingen.
Det innebär en stor fysisk, mental trötthet och håglöshet som påminner om depression. Studier visar att fatigue kan finnas kvar i upp till sex år efter avslutad behandling.""
Det är inte ofta som det händer mig längre. Jag hade en dag på Mallis. Då blir jag så liten så jag är som en droppe vatten på golvet. Jag finns nästan inte. Det kan vara en yttepytte liten bagatell som utlöser mitt brake. Jag gråter så tårarna sprutar, jag hade just lagt på lite mascara för vi skulle ut och äta middag. Svarta ränder i hela ansiktet. Göran försöker lugna mig. Lyckas en stund, torkar tårar, tvättar bort mascaran. Sätter på ny mascara och så är det dax igen. Jag börjar skaka och så börjar tårarna spruta igen. Till slut fick vi lugn på mig och gick ut och åt med svullna ögon. Det känns som jag varit med om ett stenhårt träningspass. Musklerna värker, skallen känns som att den är full med bomull, och jag är helt slut.
Annars mår jag bra just nu. Ja, förutom att munnen är full med blåsor, Jag har fått tillbaka den elaka blåsan på sidan av tungan igen, som ett stort hål sitter den där och värker. Igår dök det dessutom upp blåsor på foten igen. Jag har nu varit utan blåsor i ca 1 månad. Jag får inte ihop det. Varför nu? Jag mår bra. Jag äter. Inget speciellt har hänt. Inga nya mediciner. Jag hittar ingen anledning? 🤔
Den här veckan har varit hektisk. Har ätit lunch med Birgitta, som jag tillbringat en hel del tid i Ryssland med, på barnhem. Jösses vad kul vi haft på våra resor. Veckans lunch med Ylva, inget jag vill missa. Min underbara X-svägerska och goa vän ❤️.
Så har jag hunnit med fotvård, tack för att du räddar mina fötter Helen 😘 och vattengymnastiken, där jag sänker medelåldern och dessutom badar utan badmössa 😳 Jo, det finns faktiskt sådana fortfarande. Rosa med lite rosetter på. OMG
Utav dessa damer med små söta badmössor fick jag kängor för än det ena och än det andra förra terminen. -Du har smycken på dig, ta av dig dom! Men har man en söt badmössa på sig då är det tydligen ok att ha örhängen, jag har inte riktigt fattat reglerna än. -Du har inte blött håret, det måste du! Jo, det har jag, jag har ju precis klivit ur duschen, men det tar en kvart i duschen för att lyckas få hela håret blött, sorry. -Du har inte betalat! Jo, det har jag visst gjort! Gör om, gör rätt, och kontrollera ordentligt! Återigen fick jag kommentaren - Du har inte betalat, MEN VA FAN, jag har visst betalat, drog ut beviset från bankkontot och visade. Sen slutade jag gå på vattengymnastiken. Jag älskade att gå ner i det varma vattnet och arbeta med dom musklerna jag hade kvar. Men nej, det var inte värt det. Jag var nertryckt och på dåligt humör efter varje pass. Ärligt talat så vet jag inte varför dom retade upp sig på mig? Eller, ja, jo, jag kan tänka mig 😜 Nu har jag börjat igen och skiter glatt i damerna som inte verkar så lyckliga 😂 Det är ju så vansinnigt skönt och passar mig så bra!
I helgen var det pubkväll på bygdegården. Det var inte våran grupp som var ansvariga, så vi var där som gäster. Härligt att kunna sitta ner och äta och sen bara mingla i lugn och ro. Jag hade mina armband med mig. Fick 4 beställningar på ett armband med strasskors. MEN jag hade bara ett enda sådant, kunde inte komma på var jag köpt det 🤔. Hm, problem. På natten satt jag och surfade efter sådana att beställa. Tji. Fanns ingenstans? Dagen efter åkte jag till Skapa affären, där hittade jag dom. Men fan va dyra, det var nog därför jag bara hade köpt ett. Shit the same, jag köpte 10 st á 40 kr st. Nu ska här göras armband till beställarna 😄
I veckan skrev jag på fb hur mycket pengar jag skänkt till barncancerfonden, det är ca 26.000 kr. Då fick jag en förfrågan om jag möjligen skulle kunna tänka mig att skänka en peng till föreningen "Himlen ör överskattad" http://www.himlenaroverskattad.se/lina-baldenas/
Det är en förening som skapades till minne av Lina Baldernäs som fick spridd malignt melanom och var tvungen att bråka, gapa och skrika för att få hjälp. Hon var med i tv, tex i debatt och hade en blogg i GP. Lina blev 33 år och efterlämnade man och 3 små barn. Där visade sig sjukvården från sin sämsta sida, medan jag tackochlov får se dess bästa sida. Det är sådan skillnad mellan olika landsting så man häpnar.
Hursomhelst helst, föreningen ger ut små stipendier till personer med cancer, som ofta har fått både hela livet och ekonomin att krascha. Det kan vara en matkasse, eller att kunna göra något kul med barnen osv. 1.000 kr skänkte jag dit, annars håller jag mig helst till 90 konton.
Ikväll kommer våran Pidi med en kompis och sover över. 😴💤 Då blir det rokad på övervåningen. Tjejerna får en dubbelsäng, troligen med tillhörande katt, jag en enkelsäng, ev med annan katt, i samma rum. Tur att vi har gott om plats 👍
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS