Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från november 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1022. Bakslag

Efter att ha varit hos Andreas, har fått det bästa besked som i mitt fall går att få, är fullkomligt överlycklig. Då, efter ett par dagar kommer alltid ett bakslag.

Ett getingbo intar mitt huvud, och det surrar så jag blir galen. Alla möjliga och omöjliga tankar dyker upp. Härom natten gick jag runt till kl 03 och diskuterade med mig själv, däremellan så grät jag. 

Jag vet inte varför det blir så. Mitt liv känns så oerhört tråkigt nu för tiden, jag känner mig så oerhört tråkig. Det är så ofta som -jag orkar inte -jag har feber - jag har ont osv. För det mesta rycker jag upp mig och följer med på allt som händer även om jag inte mår bra, men emellanåt så går det bara inte. 

Ida sa igår att du mormor har ju nästan alltid feber, men, du kommer ivarjefall, du hämtar varje torsdag även när du har feber. Det tycker jag är bra. Mormor, jag tycker du är jätteduktig!

 ❤️ Min älskade Prinsessa ❤️

I söndags blev jag rädd. Jag började undra om jag fanns, eller om jag bara trodde att jag gjorde det. Vi var till domkyrkan på årets ljusspel. Vackert, men aningen tråkigt för en 9 åring, ändå ska hon med, jag tror det här var 5e gången. 

Jag stod i toakön när en kvinna, en god vän och granne, stannar och bara tittar på mig som om att jag hade återuppstått, hallå! Till slut fick jag säga - men X känner du inte igen mig? Jo, men ........... Äsch, det var nog bara att vi ses på fel ställe. Fick en obehaglig känsla som jag inte kunde släppa. 

Vi smet iväg innan det var slut, då hade Ida fått nog. Jag hoppade in i min bil och tjejerna i deras. Då ser jag att Ida sitter och storgråter i bilen. Så jag ringde och frågade vad som hänt, varför hon grät? -jag blev så rädd mormor, du bara försvann, du bara gick upp i ett moln och så var du borta. 

Jag blev iskall. Vad är det som händer? Jag lovade att jag finns, jag ska inte försvinna, och lovade att ringa henne dagen efter så hon hörde att jag fortfarande var på riktigt. 

Riktigt obehagligt. När jag kom hem bad jag Göran att sätta upp flaggan igen. Den har varit nere på lagning och sen inte kommit upp igen. Jag vet att vi tidigare fått klagomål när flaggan varit nedtagen, folk här ute har då undrat om det varit något fel med mig, om jag varit dålig eller något ännu värre. 

Igår hämtade jag Ida, jag lovade det när hon var så ledsen i söndags. Samtidigt försökte jag ringa polisen på 11414. För det händer skumma saker hos Nicke. Någon lägger saker på trappen, första gången tänkte han inte så mycket, men när det hände flera gånger fick han en känsla av att någon håller koll på när han kommer och går. Igår kväll hade han pratat med granne, jodå, samma sak där. 

Köerna till polisen var mellan 50-60 minuter. Till slut fick man möjlighet att slå in telefonnumret så skulle dom ringa upp. Dom ringde tillslut, då var kl 21.30 på kvällen 😳 Hursomhelst helst så var det en mycket trevlig polis, han skulle skicka över ärendet till Årsta avdelningen, så skulle dom ta en sväng förbi den gatan emellanåt, både med polisbil samt med civilbil. Skönt. Håller på att titta ut ett larm för att sätta upp ett larm hos Nicke. 

Jag skrev ju ett mail till bostadsrättsföreningen om att dörren måste bytas. Det är 8 grader vid dörren, ett gammalt nyckelhål rätt igenom dörren där det blåser in luft. Mannen som svarade ansåg inte alls att det var anledning att byta dörr. Hålet i dörren kunde man tex tejpa över??? 😡 Den historien är inte klar än kan jag säga! 👿

 

2 gånger har vi tränat den här veckan, känns så bra. Får ingen träningsvärk längre så nu kan jag lägga på lite tyngre vikter 🤗 Snart så, bryter jag ner tjejerna i armbrytning. Än så länge bryter båda ner mig 😳

 

Dag 1015. A fucking mirical!

Lara, du hade rätt när du sa till Nicke "your mother is a fucking mirical"!

Igår åkte jag iväg till Eskilstuna redan kl 11. Jag skulle göra en röntgen innan läkarbesöket. Göran och Elin kom i en egen bil för vi skulle till Andreas kl 14. Andreas kom och hämtade oss. Tyckte att jag såg pigg ut, att jag hade gått upp i vikt. Allt stämmer. 

Han berättade att ingen förändring hade skett. Min behandling fungerar fortfarande. Vi är nog alla lika förvånade. Med tanke på att jag nu ätit 75% dos av Tafinlaren i dryga 2 1/2 år. Normal tid är att den fungerar ca 7 månader, på 100% dos.

Vi pratade lite om vad som kommer sedan. Jag är påläst om nya mediciner och olika kombos. Men han vill inte förändra något i min behandling. Det finns inget som säger att jag blir bättre av att lägga till ännu en medicin, det enda jag kan vara säker på är att jag kommer att få flera biverkningar. Det här fungerar, vi fortsätter!

Han, min Andreas, tja, även Elins Andreas, jag tror att han var beredd att ringa henne i Thailand för att berätta svaret på nästa röntgen. Han ville lägga in nästa besök när hon kommit hem, men då måste jag vänta 1 månad till, det vill jag inte. Beskedet till Elin får bli via telefonen. Första gången utan min Elin. Det får gå. Det måste gå! Jag har min stora klippa med mig, min make, min Älskade Göran. 

Jag frågade Andreas vad som hänt om jag inte hade upptäkt min knöl? Han tittar mig i ögonen och svara, då hade du inte suttit här idag. En av de saker som är så bra med Andreas är att han är så rak, han lindar inte in svåra svar, han är ärlig. Det gör mig trygg. 

Vi pratade även om försäkringskassan och utlandsresor. Andreas tycker att vi ska ut och resa. Passa på. Njuta av varandra. Jag talade om för honom att dom får mycket skit, men jag har aldrig haft problem med dom. Dom har inte ringt mig en enda gång. Svaret blev att det beror på att jag har ALV, allvarlig sjukdom, och dom hade inte räknat med att jag skulle leva så här länge 😳

Förra veckan beställde jag via Mina Sidor nya recept. Det var en annan läkare som tog hand om beställningen, bara för att hon var jourläkare. Det blev allt annat än bra. Hon ville ändra i min medicinlista. Lägga till och ta bort. Dessutom gjorde hon det utan att rådgöra med Andreas. Jag fick panik 😭

Andreas såg omgående förändringen och vet att vi en gång tidigare försökt ändra vilket resulterade i att jag blev fruktansvärt sjuk. Jag sa det till henne, men hon upplyste om att det kommer att gå över efter ett par veckor. Andreas ändrade omgående tillbaka och skrev återigen in det hon tagit bort. Det här är kanske inte den normala blandningen, men det spelar ingen roll. Det som är viktigt är att jag mår bra. Då ska jag ha det som gör att jag mår bra. Man kan inte alltid gå efter skolboken. Ibland gäller sunt förnuft. 

På kvällen läste jag ett inlägg av Elin på facebook, vilket resulterade i att kranen för tårar öppnades på vid gavel, jag grät och grät och kunde inte stänga av. Min älskade, finaste dotter. Det är för er jag kämpar. Hade jag inte min familj, då hade jag ju ingenting. Jag är otroligt lyckligt lottad, det finns inte många familjer av den sorten. 

Ni är mitt allt ❤️ 

Dag 1013. Inget tålamod

"Cancer handlar i stort sett bara om att vänta, vänta, vänta och en himla massa oro i väntan på besked"

Befinner mig mitt i värsta tiden, tiden mellan röntgen och läkarbesök. Jag är hopplös. Jag pratar med mig själv stup i kvarten. Andreas har inte ringt, då måste ju det betyda att det inte är något farligt på gång, eller något som brådskar. MEN tänk om han är i Grekland, och svaret på röntgen går direkt till honom utan att passera gå, då blir det liggandes tills han är tillbaka? Men å andra sidan borde det ju inte få vara så, svaret borde även gå till min andra läkare. Men. Svaret går ju alltid till den läkare som har beställt röntgen?

Så håller jag på. Hela måndagsnatten låg "vi" och diskuterade. Vilket innebar att jag var helt dränerad på energi när jag tillslut vaknade kl 13. 

Dessutom har jag då noll och ingen empati för personer som gnäller och tycker synd om om sig själva för ingenting, enligt mina åsikter. Det är ju inte bra, man kan må förfärligt dåligt även för småsaker. Men jag orkar bara inte lyssna! Jag orkar inte engagera mig i nageltrång och liknande. Dessutom hade jag fortfarande så ont i magen att jag hela tiden var tvungen att mota värken, i den mån det passar med barnen. 

Om det inte är familjen vill säga, just nu är jag orolig för att Idas hosta aldrig ger sig. Hon var här i helgen, så hostig, lugn och avslagen. Både hon och jag sov i 12 timmar. 

I torsdags skulle jag hämta mina Prinsessor, vaknade, tog medicin, satte mig med paddan och somnade. Så ända in i märgen trött. Släpade mig upp och gjorde mig iordning. Satte mig i fåtöljen för att lyssna på ring P1 innan jag skulle åka. Nej, det gick inte, jag somnade igen. 

Vaknade så att jag hann åka när jag skulle. Var så trött så jag var gråtfärdig. Parkerade bilen vid skolan och släpade mig in. Då hör jag en Stor Prinsessa skrika, -mormor och kastade sig i min famn ❤️. En sjöblöt alldeles underbar kram fick jag av en nyduschad Sessa, som går i 3an, då har man ännu inte börjat, sluta duscha efter gympan 👏. Vi for vidare till dagis, Ida hade så mycket prat i sig så min trötthet bara blåste bort. Vid dagis skriker en 5 åring iklädd galonutrustning - mojmoj och kommer rusandes direkt från sandlådan och kastar sig över mig så lera, sand och geggamoja bara skvätte. Jag gick ner på knä och mötte upp. Vad gör det att jag ser ut som att jag rullat mig på marken med min svarta kappa, mina kläder går att tvätta. Hela kroppen bara bubblar av glädje. Känns som jag är gjord av sockerdricka. Det är lycka på högsta nivå ❤️❤️

Flickorna hade pratat ihop sig om att vi skulle till bibblan för att äta leverpastejmacka och läsa böcker. Helt ok 😃

Damerna i caféet är supermysiga, MEN när man sedan kommer in på biblioteket blir stämningen annorlunda. Den liksom sjunker. Det blir tyngre. Vi är där så gott som varje torsdag, så vi är inte helt okända, men ett -hej, existerar inte. 2 av personalen har jag sett le, resten tror jag inte kan.

Som den gången Ida och jag satt i soffan och åt nötter, då kommer en av personalen och säger ifrån, ajsing, bajsing, inga nötter. Ida frågade mig då varför vi inte fick äta nötter när det satt en hel utländsk familj och fikade 3 m därifrån. Jag hade inget svar på det? 

Den här gången så fick jag samtal ifrån jobbet, så jag smög åt sidan och pratade, jag kan inte påstå att jag hördes överallt, vi pratade väldigt tyst med varandra. Men då var det en av personalen som såg mig och genast kom fram och talade om att ickepicke, här pratar vi inte i telefonen? Jag blev så paff att vi avslutade samtalet. Nästa gång jag kommer dit ska jag leta upp var lappen sitter som säger att man inte får prata i telefonen. Jag var ju liksom inte på tysta avdelningen, jag var på barnavdelningen. 

Jag återlämnade barnen fulladdad med energi! Jag mådde bra, jag var lycklig 😍

På lördag em körde jag hem Ida, jag och maken skulle på födelsedagsmiddag hos underbara vänner. Jag var inte lika underbar, sjukt trött, ovanligt trött. Ögonen började klippa vid varmrätten redan. Så det fick bli ett gäng promenader i becksvarta mörkret, för att skaka liv i kroppen. Jag var inte helt överkaxig, eftersom det finns en uppsjö med vildsvin där. Jag tvärdog nog om jag skulle snubbla över en, eller för den delen krocka med en älg. 

Det blev en alldeles lagom kväll, en kväll som gjorde att jag förstod varför jag gick omkring med feber sedan ett par dagar. En av gästerna kom inte, pga att personen hade tagit influensasprutan. Den tog jag i tisdags och fick sedan feber som jag inte kunde koppla ihop med något, förrän då.

Dag 1007. Ont

Har så fruktansvärt ont i magen sedan 1 vecka tillbaka att jag får gå dubbelvikt om jag inte stoppar i mig smärtstillande tabletter. Så den här veckan har jag tillbringat stor del av min tid i min fåtölj. Har fått tag på en massa sötvattenspärlor i olika färger som jag gör armband av. Dessutom har jag börjat titta på den turkiska serien Förväxlingen och har fullkomligt fastnat. Den är på 100 avsnitt så jag har lite att göra. 

Jag har inte ringt doktorn om min mage, jag tänker att är det något elakt som växer därinne så syns det på röntgenbilder och jag ska träffa Andreas nästa vecka. Men jag väntar på kallelse från röntgen igen eftersom jag har fått en knöl på insidan av knät, när jag var hos min sköterska i måndags och hämtade mina piller så visade jag henne den, hon gick och hämtade min andra doktor, som kliade sig i huvudet och ville ha en röntgen på knät, ingen vanlig utan en CT. Röntgenbilder ska vara klar tills Andreas kommer, för att han ska hinna titta på den, så det brinner i knutarna för att ge mig en tid. Är nog tvungen att ringa idag. Som vanligt när jag gör min stora röntgen så stoppar jag mina lyckosmycken och stenar som jag fått av barnen i strumpan. Jag har en övertro på dom 😇

Dessutom har jag haft kontakt med som jag säger GävleMaria. En helt fantastisk tjej som jag träffade när jag fick malign melanom första gången. Hon var ihopsydd från topp till tå, hade en riktigt elak sorts cancer, och hade en underbar attityd. Vi var då på en cancerresa till Järvsö, som Malin Berghagen hade för oss. Maria och jag har fortfarande kontakt, vi har inte träffats sedan dess, men det är konstigt med en del människor, det känns som man känt dom hela livet och kan öppna sig fullkomligt. Jag är oerhört glad att hon finns i mitt liv, hon är grym på att peppa 😍

I fredags satt jag i fåtöljen mer eller mindre hela dagen, ihopvikt. När kvällen kom ringde Prinsessan Ida och frågar om hon fick komma och sova hos oss. Självklart! Men jag bör inte köra bil eftersom jag tagit smärtstillande. Göran åkte direkt från jobbet in till stan för att hämta henne. Han vet hur mycket det betyder för mig att ha henne här. Till middag lärde Ida mig att baka pizzabullar. Gott!

På natten vaknade jag av att magen krampade, satan så ont. Var tvungen att smyga upp och ta en tablett. 

På eftermiddagen rasade hela, härliga familjen in. Mor och far, syrran med familj och svågern med Lilla Prinsessan. Elin är borta och tar ledigt som mamma för ett dygn. Det behöver hon.

Det var full rulle i ett dygn, jag kan gå undan, och det gör jag. När alla åkte hem dagen efter så stanna Ida kvar hos oss. Vi satt och pärlande hela eftermiddagen och tittade på film på våra paddor och njöt av livet. 

Sonen ringde på eftermiddagen och pratade länge. Det var en evighet sedan jag träffade honom nu, men vi pratar ofta i luren. Han mår gott och trivs med livet. Jobbar 8-17, det är han inte van med. Han har jobbat som bartender på krogen i flera år då arbetstiden istället är 19-05. Har är klar med den biten. Aldrig mer krogen! 

Ringde till röntgen för att kolla om jag blivit inskriven på någon tid. Pratade med en mycket trevlig sköterska, bäst att skriva ut det, eftersom jag skriver ut när jag stöter på dom griniga. 🤔 Jodå, jag har fått en tid den 22/11. Alltså samma dag som jag ska till Andreas, vilket betyder att bilderna inte är klara till dess. ☹️ Ingenting att hänga läpp för, det blir en extra resa bara.

Göran ❤️ hade ju en överraskning till mig den här veckan, men är tvungen att skjuta på den. Så nu får jag hålla mig ett par veckor innan jag får veta vad vi ska iväg på. Nej, jag är inte så nyfiken att jag letar bland hans mail el papper för att försöka lista ut vad han har på G. Jag älskar ju överaskningar!

Dag 1000. Så glad

När jag fick min diagnos i april 2014, då var jag övertygad om att jag på min höjd hade max 1 år kvar ett leva. Prognosen var 6-9 månader. Jag började planera, hämtade Vita Arkivet. Packade ner gamla kläder som skulle sparas till tjejerna. Jag har garderoberna fulla med plastbackar med kläder och skor. 

Jag var helt förtvivlad för att jag inte skulle få se tjejerna växa upp. I juni några månader senare var jag på Idas skolavslutning, jag hade solglasögon på mig för tårarna rann oavbrutet, jag övertygad om att detta var sista skolavslutningen för mig. Jag var så rädd för hur Ida skulle ta det, hon och jag hade och har en alldeles fantastisk och ovanligt stark relation. 

Nu har jag varit på 2 skolavslutningar till och 3 stycken sommaravslutningar på Lovis dagis. 

Det är nog som Lara sa efter sin praktik på onkologen- your mother is a fucking  mirical.

2 Prinsessor och 1 drottningmormor på gripsholms slott. 

 

MEN idag vaknade jag upp och tåget hade tagit en sväng över mig inatt, och tillbaka. Så förbannat ont i kroppen. Sidan av höfterna får man inte röra, då ylar jag. Högra knät känns som det är krossat, och ryggen har gått av 😭 Det var så längesedan jag hade ont, förr vaknade jag ofta med värk i kroppen. Då glömmer man bort den här smärtan och tar för givet att må bra. Det kanske bara är en påminnelse, ta inget för givet. 

Så har vi då denna fot som är full med blåsor och när blåsorna spricker så blir det öppna sår. Just nu känns det trångt 🙄 Mina tår är svullna som prinskorvar.

Typiskt att det kommer just idag, Göran och jag ska till Friskis och Svettis och lära oss att träna på rätt sätt. Träna? Jag kan ju för tusan knappt ta mig ur sängen idag. Löjligt 😜 ja det är möjligt, men jag ska ivarjefall prova. Så var det det där med träningskläder. Har aldrig gått på gym. Är det ok med t-shirt och tajts? Eller blir man utpekad då, kolla henne, vilken sten har hon krupit fram från? 

Ärligt! Det skiter mitt glada hjärta i 😄 Jag är så pass gammal att jag inte bryr mig.

I lördags hade vi vänner här på middag. Helt underbara vänner. Vi hade så roligt att jag helt glömde bort tid och rum. Jag som brukar börja kippa med ögonen vid 22 tiden tittade inte på klockan förrän dom gick hem. Då var klockan nästan 01.30 😳😳😳 Jag sov till kl 13 dagen efter 😂

Nu har vi varit på gym! Suuuuperkul! Hade en PT som visade oss, han vet om mitt tillstånd, så han utgick från mig. Vi körde väldigt försiktigt, eftersom det kan bli så att jag inte kommer ur sängen annars i morgon. Det är svårt när man har massor att ge, men måste hålla tillbaka 😡 Göran gick ett varv på riktigt när vi var klara, jag nöjde mig till nästa gång. Jag behöver bygga upp mina muskler, jag vill absolut inte gå ner i vikt, bara bli lite krallig 😂 Det blir nog bra det här 😜

Jag fick inte lägga ut kortet, gör jag då såhär, då lägger jag ju egentligen inte ut kortet! Tycker jag 😇

Återigen har vi haft besök av oinbjudna gäster. Förra gången röjde dom så dom var inte välkomna tillbaka, maken fick städa upp en hel dag efter dom, ändå kom dom tillbaka. Hur svårt kan det vara att fatta 😡 Försvinn! 

Dag 998. Höstlovet är över .....

..... och mitt jobb som mormor på heltid tar slut. En halv dag lyckades vi få Ida till fritids. Varför vägrar hon fritids? Det är samma sak med hennes kompis, hon vägrar också fritids. Alla föräldrar kan inte ta ledigt bara för att skolan har lov, utan dom flesta barnen måste gå till fritids. Det finns inget val. 

När man frågar varför vill du inte? Det är tråkigt. Vi får inte göra någonting. Frågar man hennes kompis blir svaret, det är tråkigt, vi får inte göra någonting. När jag var där och hämtade henne efter en förmiddag på fritids så gick det en hög med barn på gården och frös - får vi gå in snart? Barn brukar vara bra att aktivera sig själva, men man kan tycka att när det är lov så borde personalen satt ihop någon slags aktivitets schema, roliga saker att göra. Det vet jag att andra fritids gör, och lämnar till föräldrarna. På måndag ska vi....... Tisdag........ Onsdag........ Varför inte detta fritids? Oengagerad personal? 

Ida har en otrolig tur som har en sjuk mormor som hon kan vara hos. - jag vill inte att du ska vara sjuk mormor, men det är faktiskt bra, då då kan du ta hand om mig ❤️ Min Fina Lilla Gullunge ❤️ Hon är ju inte det minsta till besvär. Hon sitter timme ut och timme in och pysslar eller så bakar hon. Däremellan tar hon ett dopp i tunnan. Ibland sitter hon i tunnan och tittar långt bort i horisonten i en evighet. Jag undrar så vad hon sitter och tänker på då? 

En dag var vi till badhuset. Från 13 till 17.30. 17.23 hade jag fått böter. Faaaaaan.  

Roligare kan man ha för pengarna. 😡

Jag då? Ingen feber 😃 Ett tiotal blåsor och öppna sår på v fot. Munnen full med blåsor.  Allt som vanligt alltså. Igår kväll satt jag och läste om olika studier för oss med mm i Regionala cancercentrum. Jag vet inte om det finns någon som passar mig? Jag vet inte heller vilken det var som min doktor avrådde mig för att vara med i. Man ska inte bara förlänga livet utan man ska ha ett liv med livskvalité också. Svårt 😕🤔

Livskvalité har jag nu. Biverkningarna är överkomliga och jag har vant mig med dom. Min allra högsta önskan är att jag inte blir resistent mot Tafinlar. Jag fortsätter gärna med den år ut och år in. 

Nästa vecka är det dags för röntgen. Igen. Sedan är det dags för den vidrigaste tiden i mitt liv. Innan jag får svaret på röntgen. Står det fortfarande still? Jag känner ingen skillnad, jag tycker inte att tumören i armhålan har vuxit. Jag hoppas 🙏😳

Jag har bara en önskan. Det är att få göra en PET röntgen, som tydligen alla andra får göra. Den skannar hela kroppen. Den visar om det finns cancer på flera platser i kroppen. Jag vill veta! 

Det står uppskrivet på min lista till Andreas, som jag fortfarande inte fått kallelse till?

Dag 994. Förbannade blåsor

När jag vaknade igår hade mina små nattgäster gått upp och ätit frukost för länge sedan. Dom 2 damerna är fantastiska, dom smyger upp ur sängen, ut ur rummet och stänger dörren, för att jag ska få sova tills jag vaknar. 😘

Vaknade gjorde jag och det kändes sådär. Hela munnen full med blåsor. Mikroblåsor i halsen och gommen. En stor blodblåsa på insidan av kinden, och så den trogna på tungan.

 Det gör ont 😡 Vita prickar i hela halsen. Då är frågan, infektion eller svamp av medicinen? Ringa vårdcentralen eller inte. Jösses vad jag velar. Till slut kom jag till skott, då var klockan eftermiddag och inga tider fanns kvar. MEN så har ju jag min fantastiska kontaktläkare Maria som jag vet vill få besked när jag har ringt, hon tar alltid emot mig även om hon inte har någon tid. 

Klockan 4 ringde vc tillbaka och sa att jag ska vara hos Maria kl 08.30 i morgon, tisdag. Hon plockar in mig mellan 2 patienter. 

Tjejerna badade och pysslade hela dagen, skjutsade hem dom vid 5 tiden, onödigt tyckte båda 2. Men dom kunde inte stanna eftersom jag skulle till doktorn så tidigt. Dessutom behövde jag rast, vila.

Ställde klockan på halv 7 för att hinna göra mig iordning. Klockan ringde och jag stängde av och somnade om. En kvart innan jag skulle åka väckte Göran mig och frågade om det inte var dax att gå upp. FAAAAN 

Jag hann, och Maria gick igenom min mun, hade sönder en blodblåsa för att ta prov och tog samtidigt ett halsprov, och blodprov. Jag skulle börja äta herpesmedicin, bara ifall att, hon trodde inte på den varianten, men om. Skulle provet visa att det inte är det ska jag sluta med medicinen med en gång. Troligen är det biverkningar. 

Tack underbara Maria för att du alltid tar emot mig! Hon sa dessutom att jag ska alltid tala om för sköterskan när jag ringer att Maria vill få besked om det. ,

Hemma igen, en stunds vila. Sen ska jag hämta tjejerna på fritids för att åka till badhuset med dom. Det är alldeles lagom för mig. Dom röjer och bränner energi. Jag sitter och läser och vilar. Ett öga i boken ett öga på tjejerna. 

Göran håller på att planera en hemlis.😘 Typ en dygnshemlis. Det enda jag vet är vilken vecka det blir, inte dag. Jag älskar överaskningar 😍