Nix! Himlen får faktiskt vänta!

Jag mår bra! Jag mår nog oförskämt bra just nu! Kan inte ens minnas när jag senast grät. Ibland hamnar jag i gropar där jag bara gråter för allt och inget. Men just nu mår jag bara så bra. Jag passar på och njuter, det kan ändras på en dag! 

I måndags när jag hämtade Ida i skolan så var hon full av frågor angående min cancer. Frågorna bara rann ur henne.  -mormor, förut visste jag inte att det var cancer du hade? Jag: nej, vi har nog inte använt just det ordet, cancer är så många olika varianter, det finns så många sorter. -Alma frågade mig om var du hade din cancer, och jag svarade under armen och lite här och där i kroppen, jag visste ju inte riktigt. Fick jag säga det? Jag: Ida, min cancer är absolut ingen hemlighet, jag lever ju med den så den är ju mitt liv. Du får berätta för vem som helst, det är absolut inte hemligt. 

Men jag är så glad att du frågar mig och inte går och funderar, alla frågor som dyker upp, dom frågar du direkt, det är jättebra, så att du inte går och tänker, men inte frågar. Jag har ju ett stort märke på ryggen, det var där det började. Sen har jag i armhålan, där har dom opererat mig flera gånger. Nu har jag en stor kvar där som man känner som en ärta eller lite större. Så har jag i lungorna också, det är vad jag själv vet. 

Som jag förstår hade dom pratat om en annan elev, som fått cancer, opererat bort benet, men hon dog ivarjefall. 

-mormor, alla dör inte av cancer va? Jag: Nej, dom flesta klarar sig. Det finns massor av olika varianter, en del är farligare än andra. Jag sa inte att jag har en av dom aggressivaste, det fanns ingen anledning. -vilken är vanligast? Jag: det är nog bröstcancer. -ja, men det vet jag ju, det säger dom på reklamen och så känner jag igen rosa bandet. Jag: när man får bröstcancer så tar dom oftast bort bröstet, så får man medicin, och så blir dom flesta friska. -men mormor, varför tappar så många håret? Jag: jo, det är dom elaka medicinerna som gör att man tappar håret. -men du mormor tappade inte håret, du fick mera istället, som blev ännu  krulligare 😂

Jag får inte glömma att det är ett barn på 9 år som jag pratar med. Inte för komplicerat, inte för långa meningar, inte för mycket information. 

Vi fortsatte prata en stund till, och ja sa till henne att alltid fråga, inga frågor är dumma frågor. Mormor kan man fråga vad som helst, det vet du ❤️ Jo, det visste hon. Min älskade, stora Prinsessa ❤️

Så åkte vi och hämtade min älskade lilla Prinsessa ❤️

Jag hade fått ett sms ifrån Elin som jag hade missat fullkomligt. Lovis ville bli hämtad efter mellis, det var jätteviktigt, jag hämtade före, hon ville göra pannkakor, vi gjorde fajitas. Elin har köpt oss varsitt förkläde, så fina, dom fick vi inte glömma att ta på oss. Det glömde jag! Inte en siffra blev rätt denna måndag 🤔 Det blev bra ändå, men nästa gång ska jag vara bättre förberedd. 

Vi åkte till bibblan och fikade, gick ner till lekparken en sväng, vandrade vidare till affären och inhandlade till kvällens middag. Sen åkte vi hem till töserna för det var så fint väder och Ida ville ut och leka, Lovis ville börja laga mat. I affären sa Lovis till mig att vi måste köpa blommor till mamma, då blir hon så glad. Sagt och gjort ❤️💐 

Igår drog jag ut Idas skrivbordslåda som hon har i mitt skrivbord. Där finner jag denna lapp högst upp. Hur underbar på en skala är detta då?  

"Göran, Du är världens bästa bonusmorfar man kan ha" Tänkte lägga ner den igen, men nej, Göran ville ha den på väggen. Jag förstår honom, bästa betyget ❤️

Nu ska jag till tandhygienisten och sedan äta tisdagslunchen med X-svägerskan. Dessutom ska jag förbi Burges blommor och hämta en bukett. Dom ringde just och frågade när jag finns hemma under dagen för dom hade en leverans till mig 😄 Så spännande. Vem skickar blommor till mig? 

Det var min underbara vän Mulle som hade skickat en bukett med blommor. Det gör så gott ❤️ Tack kära vän!

På kvällen var jag och hämtade sonen som kom med tåget. Andra veckan i rad som han kommer och hälsar på, visserligen jobbar han hela tiden. Den här gången planerade vi att gå ut i skogen, han ska fota en massa som han sedan gör i ordning en slags film som han använder på krogen. Jag kan inte förklara bättre än så. Tyvärr så försov jag mig, vi skulle gå ut på förmiddagen, jag hade en rutt som jag tänkte vi skulle gå. Vaknade 11.15. Satan. Klockan 13 var vi tvungna att åka in till stan för att hämta Lovis och ta med henne till Idas skola där dom hade vernissage. Nåväl, en liten stund i skogen hann vi med. 

Dessutom hade han en hel bunt med papper han behövde hjälp med. Tex ifrån FK. Min undran är, vad håller dom på med? Blanketterna han skulle fylla i bestod av frågorna, när kom du till Sverige, när började du jobba här, hur länge ska du stanna mm, mm.????

Herregud, han har varit på semester i Australien i 9 månader, är allt detta på grund av den semestern? 

Jag hjälpte honom skriva ett brev till FK, där det stod att jag är Svensk, född av svenska föräldrar, alltid bott i Sverige och tänker fortsätta med det. Det har nu gått 3 månader och han har ff inte fått någon sjukpenning, ändå är han fortfarande sjukskriven eftersom han ännu inte kan använda sin vänstra hand. 

Om inte detta godkänns så kommer jag hjälpa honom med att överklaga. 

Det är helt underbart att ha honom hemma. Han ger mig goda skratt och massor av energi. Igår, torsdag var det dax för hemfärd igen. Vi tog min bil, han körde, dels tycker han det är vansinnigt roligt och dessutom behöver han övning, övning och övning. 

Idag fredag så kommer nog Ida att ringa mig. Hon slutar tidigt och inga kompisar finns hemma. Hon förvarnade igår redan att hon vill sova här i helgen. Såklart hon ska ❤️ 

Har ett krater i min tunga, fel, har 2, en på varje sida. Jag har haft den länge, visade den för dr Andreas för längesedan, kanske ett år, han tog då foto på den för att jämföra med senare. Nu är senare. Dom gör ont, och ser fruktansvärt otäcka ut. Bilden gör sig inte rättvis. Om du tänker dig att du har en virusblåsa på tungan, gånger 5, så råkar du dessutom ha en på andra sidan tungan. Dom gnor mot tänderna. Det gör förbaskat ont! 😡

Givetvis blir jag orolig. Vad är detta som inte försvinner? En annan sorts cancer kanske? Emellanåt försvinner smärtan, då glömmer jag bort dom. Så kommer det onda tillbaka, och jag måste flera gånger per dygn ta bedövningsmedel och gurgla med. 

Jag har mailat över bilder till min sköterska som vidarebefordrat till läkaren, så nu är bara att vänta och se vad dom säger. 

I går började jag med att roa mig kungligt! 😂 Jag öppnade deklarationen. I år SKA jag inte bli sittandes sista timmarna och skrika och gråta. Jag vet att jag får en hiskelig restskatt, jag sålde en lägenhet. Men på förstasidan står att jag ska få tillbaka X-antal kronor. Hur jag sedan än ändrar i cellerna, så ändras inte den summan. Jag vet att den är fel, fel, fel! Tyvärr! Efter en hel dag vid datorn, samt en halv kväll med maken och datorn så gav jag upp. Måste begära in hjälp. Någon av mina svågrar! Dom kan 🤗 Jag ska träffa dom ikväll, men det kanske inte är läge att be om hjälp med sådant när man är på födelsedagskalas? Nej, det är det inte. Tänk inte ens tanken Marie! 

Veckan har bara försvunnit, vet inte vad som hände? Jo, i 19 timmar fick jag låna min son, då sov han 10 av dessa. Jag nämnde inte för någon att han var hemma, vi är så många som vill träffa honom, så dessa timmar är för få för att räcka till för alla. Så jag gömde undan honom hemma, och får ha honom för mig själv en stund. Jag vet att han längtar sjukt mycket efter syrran, jag vet att han så gärna vill träffa sina små systerdöttrar, men då måste det finnas mer tid, annars rycker och sliter alla i honom, ingen får prata en hel mening, ingen får svara en hel mening. Jag fick sitta och prata med honom i lugn och ro, bara vi två. Helt underbart ❤️ Med tanke på hur sällan vi ses, visst, vi pratar i telefonen flera gånger i veckan, men ses sällan, så är jag överlycklig att jag har älskade dottern på närmare håll. Henne träffar jag flera gånger i veckan och får krama på riktigt. Utan henne, och hennes små prinsessor blev jag nog tossig. Hon gör att jag håller mig på rätt sida av gränsen ❤️

Fredag. Jag ska nu gå upp och göra det bästa av min dag. Vädret ser underbart ut. Jag ligger fortfarande i min säng med en katt på benen och fåglarna hysteriskt kvittrande utanför fönstret. 

Hahaha, nu kom jag att tänka på en natt för hundra år sedan. Min son hade sin flickvän sovandes här. Dom hade nätfönster insatt. På natten kommer hon och väcker mig, hon lyckas inte ta bort nätfönstret och behöver hjälp. Hon höll på att bli galen, det var som att försöka sova i djävla djungel. Stadsbarn 😂🐧🐦🕊

Antingen är den ena sjuk, eller så den andra, eller kanske den tredje, som inte ens är sjuk, utan bara bär på smittan, och så börjar det om igen, och igen. 

Det har varit en tjatig period nu medd feber, halsont, hosta, allmänt hängighet. 

Jag har pratat med onkologen. Blivit skickad till vårdcentralen för att ta prover. Blivit röntgad en extra gång. Så tjatigt och trist.

Förra söndagen sov Ida här. När vi sover så håller vi varandra i handen eller så fötterna intrasslade i varandra eller så ligger vi på samma kudde. Huvudsaken är att vi känner varandra. Ovanpå det, eller på kudden, så ligger det dessutom en katt och spinner. 

Klockan 5 vaknade Ida och hade ont i halsen? Jag hämtade vatten och en halv alvedon. Hon somnade om.

På förmiddagen så åkte vi och hämtade lillasyster och mamma. Färden gick till TomTits. Dyrt inträde. Kanske inte om man nyttjar hela dagen, men efter att ha varit där en timme, under den timmen försökte vi dessutom äta lunch. Då kroknade Ida ordentligt. Het som en vedspis, 🤒 så ont i halsen så hon kunde inte svälja utan gick och spottade ut saliven i en mugg, och det värsta, en sådan huvudvärk 🤕 att hon kunde inte röra huvudet åt några håll alls. Oroligt 🤒

Packade ut alla i bilen och körde mot Eskilstuna lasarett samtidigt som Elin försökte få tag på barnakuten. 

Det visade sig att Ida hade en rejäl halsfluss, stackars, liten krake. 

Jaha, jag då? Hade jag också dessa bakterier? Dagen efter ringde jag till vårdcentralen och pratade med dom. Jag åkte upp dit och tog ett halsprov, bara för att utesluta. Jag klarade mig med godkänt 🤗 Då är frågan, är det Lovis som är smittkällan? På dagis går det halsfluss, det är mycket möjligt att hon har bakterierna, men själv inte blir sjuk. Hur som helst så är det som det är, spelar ingen roll faktiskt. Bakterierna finns överallt. 

I helgen kom syrran med familj hit, även våran pappa kom över en sväng och tog en prommis med mig och syrran. Om jag orkade och hade energi skulle jag åka förbi honom varje dag för att ta ut honom på en gångrunda. Han behöver komma ut! 

På söndagen blev det ett nytt besök till TomTits, jag tänkte att eftersom dom är så många så kan jag stanna hemma. NOT! -Men mamma, vi vill ha dig med sa Elin. -Mormor, du måste följa med, Idas läpp darrade. Jag som trodde att jag var ju liksom ett bihang som bara sprang efter och hade koll på barn. Men nej, fel av mig. Det gjorde mig alldeles varm i kroppen. Jag blev verkligen så glad. Självklart följde jag med! Jösses vad vi lekte, jösses vad kul jag hade, brände all energi jag ägde, samtidigt som barnen hela tiden fyllde på ny. 

Veckan försvann med blixtens hastighet. Jag var till kuratorn, alltid lika bra och befriande. Något som jag aldrig pratar med någon om är tex, vad händer när jag blir sjuk? Den dagen kommer att komma, förr eller senare, jag räknar med mycket senare. Men det är något som jag går och tänker på ibland. Speciellt när jag är ute och motionerar. Hur kommer det att ske? Jag hoppas verkligen att jag kan vara hemma. Men om man ser våran granne, han är gammal och han är sjuk. Varannan timme kommer det personal hem till honom. Det kan inte vara billigt, men uppenbarligen billigare än en plats någon annanstans. Hur kommer jag bli sjuk. Ja, jag tar inte alla tankar jag har. Jag försöker knuffa undan dom. Det är ett senare bekymmer. Jag frågade Göran om han brukar gå och fundera på det? Svar NEJ. 

I måndags var jag och hämtade tjejerna. Måndagar är bäst ❤️ Det blev fika på bibblan, sen handlade vi matvaror och åkte hem och lagade till chili con carne. Båda 2 är med och lagar mat.  

Superduktiga tjejer! 🤗 Dessutom superskönt för mamman som jobbar sent att komma hem och få sätta sig vid dukat bord ❤️😘.

Igår hände en sådan där trevlig knuff i ryggen. Jag hade ätit veckans lunch med X-svägerskan, gick sedan och färgade mina ögonbryn, det lilla som nu finns kvar. På vägen ut därifrån stannade en tjej mig och berättade hur imponerad hon var av mig och av min styrka att orka kämpa. Hon förstod att vissa dagar måste kännas för djävliga att ta sig ur sängen. Sant. Så är det. Men det är så kul att bli stoppad på stan av personer jag inte känner, som läser min blogg 😃 som peppar mig, ger mig feedback och önskar mig lycka till. Jag blir glad att en okänd människa vågar gå fram att prata med mig. Det finns dom jag känner som helst byter trottoar när dom ser mig eftersom dom inte vet vad dom ska säga. Trist 😫

Men som vanligt, jag har två val, ligga kvar eller kräla mig upp. Deppar jag fullkomligt ihop och ligger kvar, då går det nog ganska fort för min sjukdom att ta över. Därför så finns egentligen inget alternativ. Kräla upp, ta tag i dagen och njuta över ännu en ny dag! 

En dag som denna, alltså den igår, är det inte svårt att kräla upp. Min son skulle komma hem. Han har inte varit hemma sedan i julas. Jag handlade hem veganmat och hämtade min kära barn. Lycka! Jag har inte talat om för hans syster och hennes barn att han kommer hem, alla vill ju träffa honom, men han åker hem redan i morgon igen. Finns alltså för dåligt med tid. Dessutom måste jag få träffa honom själv, att sitta i lugn och ro och prata med honom. Jag har ju inte träffat honom sedan den ruskiga olyckan i Thailand. Men eftersom han längtar efter sin syster, han längtar efter syrrans barn så kommer han troligen hem en sväng nästa vecka också. 

I morse när Göran kom med min frukostbricka så sa han att det var tusende gången. Det stämmer nästan. Jag måste räkna efter exakt. Han skulle bara tala om att det kommer att bli minst 10.000 gånger till som han kommer med brickan ❤️

Dags att kliva upp och ta tag i dagen. Samtal att ringa. Besök på banken. Så skulle jag behöva några timmar för mig själv. Tror jag ska sikta på att hinna med en promenad idag 🏃🏼 Man tänker så bra då 💭

Den här gången får jag inte dröja med att skriva, har fått så många frågor om hur det har gått. 

Jourläkaren, en läkare som jag aldrig pratat med tidigare, som visste nada om mig ringde. Jag tror inte dom hinner skumma igenom journalen. För han visste inte vad jag hade för diagnos ens.

Nåväl, jag upplyste honom om förra helgens besök på vc, om att jag inte blivit bättre, att jag hade över 39 i feber inatt 🤒 en huvudvärk 🤕 som gjorde att jag bara ville slå tån i sängkanten för att slippa, och så hade det fortsatt under dagen. Hm. Ja det låter inte som cancer utan mer som en infektion. Ja, där är vi överens, men jag är tillsagd att jag ska ringa onkologen även vid infektioner istället för vårdcentralen. Tyvärr blev det ju heller inte så bra vid förra besöket på vc. Läkaren där borde ha tagit snabbsänka och andra prover på mig, då hade denna läkaren haft något att jämföra med. Så vad ska vi göra nu då? -ja, jag vet inte riktigt! Han skulle ringa 📱 infektionsinformationen och prata med dom och återkomma till mig.

Han ringde och vi två kom överens om att jag skulle in till vårdcentralen och hämta en burk, och så hade han skickat remiss till röntgen att den skulle ske inom några dagar. En timme senare ringde röntgen, jag fick komma när jag ville i morgon 😚 Infektionsinformationen hade sagt att så länge jag inte har väldigt svårt att andas, alltså nästan omöjligt, då skulle jag in dit, men så länge jag kunde andas var det ingen fara. Är inte säker att Göran håller med, han gillar inte min feberandning, när jag bara ligger och flämtar. 

Dagen efter vaknade jag, faktiskt feberfri, satte mig med en kopp kaffe i sängen och läste tidningen i paddan. Somnade. Åkte i väg till vårdcentralen med burken, åkte till Eskilstuna för att röntgas. Så trött, så trött. Under tiden jag väntade på min tur lyckades jag återigen somna, så dom fick ruska på mig. 💤😴💤😴💤

Åkte hem, gick raka vägen till soffan och somnade. På kvällen var det pub i bygdegården och vår vän Tina skulle komma hit och vara med på den, för att sedan sova över.  Jag var i valet och kvalet. Jag skulle ju kunna följa med upp och äta.

Jag följde med upp, och det var så trevligt och så god mat. Träffade nya grannar som jag pratade med mest hela kvällen. Jag brukar aldrig prata om min sjukdom, men det kom frågor som gjorde att jag insåg att det är lättare att vara ärlig och öppen. Det är ju liksom ingen hemlighet 🙊 Det är ju mitt liv. 

Jag smet hem lite tidigare och kröp ner i sängen. Hade haft en så trevlig kväll, ibland behöver man någon som säger till -men du, prova och gå en stund, du kan ju i varje fall äta där. Bra! Om jag inte hade gått dit och ätit så hade blir det inte blivit någon mat för mig, jag hade inte ätit något på hela dagen och klockan var nu 19. 

Jag gillar verkligen inte att få 1 1/2 dygn med hög feber som försvinner lika fort som den kommer 👿 Varför? Vad är det kroppen vill säga mig?

I måndags spelade jag och tjejerna bowling. Vi skrek av skratt. Lovis tog klotet, spang fram till kanten, stannade, la ner klotet, sen puttade hon iväg allt vad hon orkad. Också en variant 😂❤️ 

Diana: Tack för dina inlägg. Dom gör så gott ❤️ Om du vill berätta vad du varit med om så är jag intresserad. Min mailadr är marie_alriksson@hotmail.com

Jag har fått så otroligt många vänner via bloggen som jag nu mailar med. Många har sin historia.

Vaknade inatt av en fruktansvärd frossa. 39,2 i feber och en huvudvärk som inte var att leka med. Stoppade i mig 2 tabletter och hämtade extra täcke, kröp ner och somnade om. Till klockan 05, då det är dax för mitt ena dagsintag av en näve piller. Feber hade sjunkit till 38,9. Tog 2 febernedsättande och huvudvärksborttagande tabletter till. 

När Göran gick upp bestämde han sig för att stanna hemma hos mig. Han tycker det är otäckt när min feber slår i taket, och visst, jag blir yr och håller i mig när jag går, men det är inte värre än att jag fixar det själv. Jag vet hur viktig sak dom håller på med just nu. Så, nej, jag tvingade iväg honom och lovade att höra av mig när jag visste mer. 

Jag ställde klockan på 08 för att ringa till onkologen. Jag hörde inte larmet, men då ringde Göran för att kontrollera att jag ringt till onkologen. Ska bli uppringd klockan 11. Hoppas verkligen att dom ringer då, dom är usla på att ringa när dom säger att dom ska. Det har hänt en gång att dom ringt för tidigt 😂 Det var den gången dom inte återkopplade alls, fast dom skulle. Då var min doktor arg! Den sköterskan fick sig nog en avhyvling så dagen efter ringde hon mig långt innan utsatt ⏱ tid.

Förra helgen var jag till vårdcentralen, lyckades inte komma fram till onkologen. Lät som en blåsbälg, så läkaren satte omgående in pencilin, tyvärr tog hon inga prover, då hade jag nu vetat om jag fått fel pencilin. 

I helgen skulle min bästa Mulle med man komma till oss. Förra gången blev jag sjuk och fick ställa in, och den här gången ............. 😷 Tja, vad säger man 😡

Förra helgen var en sådan där underbar helg. Fast jag var sjuk och mådde risigt. På fredagen var det födelsedagskalas, en i gänget fyllde år. Jag stannade hemma, dels för att jag inte mådde bra och så har jag ingen lust att smitta ner. Jag ringde hit Ida istället ❤️ Vi låg uppkrupna i soffan och tittade på Fångarna på fortet.  

På söndagen hade vi lyckats samla ihop alla våra barn. Det blev lunch på Vapiano, sen gick vi till Chinateatern och tittade på musikalen Books of Mormons. En alldeles underbar dag! Musikalen var enligt mitt tycke såååådär 🤔 Första halvlek sov jag bort, Nicke körde armbågen i sidan på mig ibland. Andra var något bättre. Men det spelar ingen roll, det viktiga var att få träffa barnen ❤️❤️ 

Kvällen slutade med parkeringsböter. Hade missat att lägga lappen i fönsterrutan. På måndagen ringde jag parkeringsbolaget och sa som det var och frågade om det gick att ändra, eftersom jag hade ju kvittot? ÅNEJ det gick inte. Okey, men då vill jag ha tillbaka pengarna för parkeringen som faktiskt var betald. Då blev hon tyst. ÅNEJ, det gick inte heller. Okey, men då gör vi som så att jag går vidare med detta! 👿

Glömde lördagen! Då kom även Elin och Lovis hit. Elin har just packat upp resväskan när hon börjar titta på nästa resa. Elin vill att vi ska göra det vi tycker är kul, så mycket som möjligt, och så ofta som möjligt. Min kloka dotter har så rätt. Klart vi ska! ✈️ Vi vet ju inte hur länge vi kan hålla på och resa. 

När lördagen var över så hade hon och Göran setat och surfat runt och kommit fram till att vi ska till Samos 😄 Bokat och betalt. Hoppas nu bara att syrran med familj kan följa med. Det här var ju liksom inte planerat, utan det blev en spontanbokning 😳 Jag älskar sådana överaskningar. Då har jag, och alla andra såklart något att se fram emot. 

Jag bara måste ha något att se fram emot. Annars blir min tillvaro alldeles för tradig. 

Kom just på att jag har blåst bort ännu ett moln. Ett av dom tyngre 🤗 ☁️.  För tillfället har jag bara 2 st, det där stora, nästan svarta molnet som innehåller cancer, långt borta på himmelen. Sen har jag ett stort, tungt, elakt moln kvar. Det är ett problem jag måste lösa, jag får ingen ro annars. 

Sköterskan ringde just. Hon skulle prata med jouren ang mig. Så nu är det bara att avvakta och se vad dom hittar på. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får komma dit och ta prover samt att någon lyssnar på mig 🙏