Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1162. Idag är det dax!

Jag har ju fått min röntgen framflyttad 3 veckor. Detta på grund av att jag har så fruktansvärt ont i skinkan/bäckenet. En av läkarna upplyste ju mig om att "det där är inte cancer, uppsök vårdcentralen" De andra läkarna var uppenbarligen inte av samma åsikt, dom bokade in röntgen med en gång. Tack för det, smärtan oroar mig mycket. Vad är det som ligger i kläm? Det kan vara en nerv. Det kan också vara en tumör. 

Jag måste bara få tag på min sköterska Marie för att höra hur det blir med svaret. Vem kommer att ge mig det? Jag vill självklart bara ha mina doktorer, men det var en okänd läkare som skickade remissen till röntgen.

I veckan frågade Ida sin mamma varför hon inte fick följa med när vi åkte till doktorn? Jag trodde nog att hon menade, när jag åker till sköterskan. Så jag tog ett djupt andetag och frågade

-Ida, du har frågat din mamma varför du inte fick får med till sjukhuset, var det till sköterskan du menade?

-Nej, jag menade när ni åker till doktorn, då han förklarar om din cancer står still eller har börjat röra på sig! (Det var mina ord som kom ur hennes mun hörde jag) 

-Du förstår att du kan inte följa med dit för att där finns så många människor som är så infektionskänsliga, så dom skulle kunna bli fruktansvärt sjuka om dom träffade dig, för det är så att barn kan ha bakterier som dom sprider, fast dom inte är sjuka. 

-Men mormor, du är ju också infektionskänslig, men du träffar oss hela tiden. 

-Vet du Ida, ja, jag är också infektionskänslig, du vet ju hur ofta jag är sjuk.

-Ja, det vet jag.

-Men det är som så, att jag skulle inte stå ut om jag inte fick träffa er, flera gånger i veckan. Så för mig är det värt att vara sjuk, för jag måste få träffa er, ni är ju bland det viktigaste som finns i mitt liv. Fick inte jag träffa er skulle jag bli tokig, då skulle jag gråta hela tiden. Jag är hellre sjuk ofta, bara jag får träffa er, än att jag är frisk hela tiden, och inte får träffa er! 

- Hm, hon förstod! 

Jag hade ingen aning om att hon förstod att vi åkte till doktorn var 3 e månad för att prata med läkaren om min status. Det är då man får en påminnelse. Barn hör ALLT.

När jag hämtade henne i skolan i måndags, hoppade hon in i bilen och talade om att hon har blivit vegetarian 😳 Tack och lov så har dom ett vegetarianskt alternativ i skolan, så hon får i sig det kroppen behöver. Till middag gjorde jag pannkakor, när jag sa att det var middag så skulle hon inte äta? För pannkakor innehöll socker! Dessutom innehöll dom ägg, och det äter inte hennes Nickebror. 

DÅ sa jag ifrån, Nicke är vegan. Det kan du inte bli, än. Det är svårt att vara, för då måste man se till att få i sig annat, tex bönor osv, annars så blir man sjuk. Dessutom måste du äta massor av sallad av olika slag. Så vegan kan du INTE bli. Vegetarian däremot, det kan du prova på. Det kan vi hjälpa dig med, det är bara att byta ut köttet mot annat. Typ 😰

Ja, jösses. Tänk alla faser hon ska gå igenom. Jag om någon vet 😂 

Nu ska jag till Eskilstuna. Äntligen ska jag få veta varför jag har så ont att jag nästan inte kan gå! 

Jag känner mig inte orolig, bara lättad! Jag mår väldigt bra mentalt just nu. Kan inte minnas när jag senast spillde tårar. Härligt!

Härom morgonen kom ett sms från maken, sätt på kaffe, jag har en nyhet att berätta. När han kom hem så berättade han att han tagit ett beslut på morgonen. Nya huset han bygger ska inte heta Solsidan. Det ska heta Marielund, efter mig ❤️❤️

Dag 1159. Tillbaka!

Var jag har varit vet jag inte. Har bara inte blivit av att skriva. 

Tungan, Sanna ringde ifrån specialist tandvården på tisdagen. Hon hade försökt ringa mig 2 gånger innan påsken, för att tala om att mitt provsvar kommit, och det var helt ok, ingen cancer. Det var första gången som hon ringer en patient ang provsvar, men hon ville att jag skulle få det positiva beskedet innan påsken. Tack underbara Sanna. Nu har jag en tid dit på torsdag. När det var som värst trodde jag nog att jag aldrig skulle kunna prata ordentligt igen. Fel. Det är bara vissa ord som jag måste ta sats för att få ur mig. 

Så ringde jag till röntgen, nu tänkte jag ligga på för att få en ny och tidigare tid så snabbt som möjligt. Sköterskan tråcklade och lyckades få in mig på en tid en vecka senare. Det är bra, eftersom jag annars skulle vara tvungen att vänta till den 12 maj. Nu måste jag höra med Marie hur det blir med läkarbesöket efter röntgen. Jag vill ju absolut komma till någon av mina onkologer, men Andreas pendlar ju ifrån Grekland och är här bara 1 vecka/månad. 

Deklaration. Klar 😂 Svågern kom och hjälpte mig igår. Jag hade lyckats med det mesta själv, men det var smådetaljer jag inte fixade, men det gjorde Ove 🙏 Tack! Nu är det då sonens deklaration kvar, det måste vara samma siffror i hans som i min. Skillnaden är 95/5%. 

Det har varit påsklov. Tanken var att Ida skulle vara här, men hon kroknade på lördagsnatten. Hon fick vara hemma med mamman och så hämtade jag henne på onsdagskvällen. Den här veckan har gått åt till att göra slime. ALLA gör slime. Hela stan är renplockad på lim. Dessutom innehåller den rakskum, handkräm, linsvätska, mm. Vem och hur kommer man på att man ska göra slime med dessa ingredienser? Helt ofattbart 😳 

 

Sonen kom hem ett dygn, det är lycka. Dagen efter åkte han, jag, morfar, och Ida till Södertälje och handlade, därifrån fick han sedan ta pendeln hem.  

På påskafton hade vi hela tjocka släkten här, OMG 😃 Ca 17 personer. Med en värdinna som inte kunde gå, pga smärtan i skinkan. Det fungerade ändå. En del lagar mat, andra står och pratar, det behövs sådana åxå. 

Men jag säger som jag sagt tidigare. Jag älskar när alla kommer, och jag älskar när alla åker. Då är jag trött ända in i märgen. Även om alla hjälps åt så återstår en hel del städning och tvätt av sängkläder. Det tog hela påskdagen. Sen somnade jag sött i fåtöljen.

Ännu en av mina malignt melanom vänner har somnat in. En tjej i min ålder, kanske minus några år. Barnbarn. Barn i mina barns ålder. Det är så grymt. Vi pratade barn och barnbarn, vilket var det viktigaste för oss båda. Vi skulle träffas, jag åkte ju förbi henne på väg till onkologen. Jag hann aldrig 😭

Igår hade min prinsessa IdiPidi frågat sin mamma varför hon aldrig fick följa med oss när vi åkte till doktorn? Jag hade ingen aning om att hon hade sådan stenkoll att hon visste att vi besökte läkaren var 3e månad. Hon har koll. Hon hör allt, det får man inte glömma när man pratar. Hennes mamma förklarade att då får inga barn vara med. Jag ska ta med henne nästa gång som jag ska in till onkologen för min provtagning.  

Anledningen till den fina bilden, "har du inget gott att säga......" Sitter där av en anledning. Någon har förolämpat min älskade ❤️ dotter å det grövsta så hon blev riktigt ledsen, det gör man inte ostraffat 👿 Sårar man min dotter, då väcker man björnen i mig! Samma sak med sonen som av  vissa personer får höra " när ska du växa upp och klippa håret då?" HAN ska INTE klippa av sig sitt långa, vackra, mörka, lockiga hår! Det är en del av honom, jag älskar hans hår! ❤️

Dag 1150. Till slut!

Fick jag äntligen hjälp. Tack Marie, du är min ängel. Hon såg mig komma stapplande i korridoren, hon förstod att det var illa. Vi satte oss ner och jag fick berätta. Jag sa att jag var så ledsen och besviken på samtalet med jourläkaren i måndags, jag ringer inte för att jag har snorig näsa, jag ringer för att jag är mycket orolig. 

Hon skrev ner allt jag sa, sen gick hon in till dagens jourläkare, tyvärr så var inte mina läkare där. Sedan kom hon tillbaka och berättade att han hade utökat min röntgen så att även skinkan blir röntgad, dessutom hade han flyttat fram röntgen så att jag inte ska behöva vänta en månad. Exakt det jag ville!

Sen hade jag önskemål om lite mediciner, men sa att hon fick inte sätta min medicinlista i handen på den kvinnliga läkare, som på eget bevåg ändrat i min lista en gång. Marie lovade! 

Stapplade tillbaka till bilen och åkte hem. Ringde till Elin för att berätta om dagen. Hon var såååå trött, förkyld, stressad, hann inte med vad hon skulle enligt hennes rutiner. Tvättkorgen svämmade över och korgen med ren tvätt likaså. Jag bad henne om att få hjälpa till! Jag kan väl få hjälpa henne med att tvätta. Jag går ju härhemma och har inget spec att göra, även om jag har ont så måste jag röra på mig ibland, och då kan jag sätta på en maskin tvätt. Nej, hon skulle fixa det. Snart. Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att ta emot hjälp 😡 Till slut lyckades jag med att få ta en kasse med badlakan och lakan. Dom stora sakerna. Jippi! Svängde förbi och hämtade den innan hon hann ångra sig. Så enkelt för mig, så snabbt, ett stort torkrum har jag, och tid har jag.

Mot kvällningen kom våra goda vänner Mulle och Ulrich. Jag kan bara bjuda hem vänner som jag vet hjälper till, jag måste få hjälp eftersom jag knappt kan stå på benen. Vänner som sätter sig och väntar på fullservice gör sig icke besvär. Tack och lov kan jag inte ens komma på några sådana hur mycket jag än tänker. 

Knödel till middag, Göran var lycklig som ett barn på julafton 😂 Själv tycker jag att, ja, det är gott. Sen satt vi i soffan och pratade halva natten. Det var så längesedan vi sågs, senaste 2 gångerna har jag varit tvungen att avboka pga sjukdom. 

När jag vaknade hade jag tydligen missat och ta kl 05 medicinerna. Jag hade alltså ingen värktablett i mig, långtidsverkande morfinet låg bredvid mig. Då fick jag känna och förstå hur ont jag egentligen har i min kropp och speciellt min skinka. Det var ingen angenäm upplevelse. Satan i gatan. Tog mig till toaletten och tillbaka. Ner i sängen 🛌 in med en näve piller i munnen och sen bara blunda och vänta på att dom skulle börja verka. 

Är så lycklig att dessa mediciner finns, är så ledsen att jag måste ta dom 💊💊💊 jag vet ju att jag är beroende av dom, men det är faktiskt ett av mina minsta bekymmer.

Efter ett par timmar tänkte jag åka in och kompletteringshandla. Hade tänkt mig köpcentrat. Jag kom till Aspö handel, där tog orken slut. Handlade det som fanns där och åkte hem igen, kröp ner i min fåtölj och somnade.

När jag var i affären så tänkte jag ta med en hög armband hem , tänkte att det är dax att byta ut lite, dessutom har dom mina armband på 3 ställen i affären, jag kanske inte behöver upptar all ledig plats. Men neeej, sa en av Lenorna, det är massor av folk som tittar på dom där armbanden. Dom börjar med dom på väggen, sen dom i glasskåpet, och till sist dom på piedestalen. Kul! Blev överraskad och jätteglad att höra det. Så nu ska jag bara byta ut några och sen köra tillbaka dom igen 📿 

Sist men inte minst, men ganska smått, är, att jag hatar myror, jag hatar myror på diskbänken, jag hatar myror på hela skrivbordet, jag hatar myror i lådan med plastbyttor, jag hatar alla våra förb......e myror vi har överallt! 🐜 Jag en gång ringt Anticimex, dom skickade små dosor som myrorna fullkomligt nonchalerar och skrattar åt. Då ringde jag igår igen, nu kommer det en man hit nästa vecka med stora artilleriet. Då djäklar ska dom få känna på! 💣

En sak som jag höll på att missa, fast jag gjorde just det, missade. Det ringde ett telefonnummer från Eskilstuna, jag såg att det var från specialisttandvården, det är nog Sanna som ska höra hur det går med min tunga, tänkte jag, jag missade dom ännu en gång. Så i går slog det mig att faaaaan, dom kanske ringde för att tala om att provsvaret har kommit. -Jag tänkte bara tala om att svaret har kommit och det var positivt. Eller -tyvärr måste jag tala om att provsvaret från din tunga visade sig innehålla.......

Nu är jag ju skitnervös och kan inte få tag på dom förrän på tisdag. 😱

🐣🐣🐣 Glad Påsk 🐤🐤🐤

Dag 1149. Mormor jag har 2 önskningar!

Den ena är att din sjukdom försvinner 😢 Hur lätt är det då att hålla fast tårarna. Älskade barnbarn, ❤️ jag kunde bara inte tala om att den kommer inte att försvinna, den kommer bara att bli sämre. 

Vårdcentralen ringde, så trevlig sköterska, tyvärr fanns inga tider kvar under dagen, men dagen efter (idag) så skulle jag ringa kl 07 för att få en tid. Jag frågade vem som hade jouren, svaret jag fick gjorde mig knäpptyst, sen kom det - ånej. Då skrattade hon gott, hon förstod direkt min reaktion. I Strängnäs finns en läkare som man inte går till, jag tror hen gör mer skada än nytta, och det vet dom. Så hon talade om att det finns fler läkare som har jourtider. 

Klockan 8.40 ringde vc. Jag kunde få komma till en hyrläkare, då kunde jag få en halvtimme eftersom han inte kände till mig. Men det var kl 15.30, då är jag på onkologen. Snäll som hon var bokade hon in mig i morgon hos en läkare jag varit hos tidigare. 

Idag är första dagen som jag orkar gå upp. Idag lossnade sista tråden på min tunga. Känns helt ok, gör inte ont längre. 😜

Sen ringde mitt energitillskott. Min son. Min dotter sköter om mig, så jag vet inte vad jag gjorde utan henne ❤️👸 Hon är min extramamma kraken, hon som redan har 2 barn, hon är den som får ta emot mina tårar när dom rinner över i telefonen. Hon är ödmjukheten själv 💖. Hon är min 😘

Sonen är en helt annan sort. Han ringer och boostar mig, han ringer alltid mig när det hänt något, glatt eller tråkigt. Jag är den som han delar med sig av sitt liv till. Han börjar alltid med att kolla läget med mig, han vill vara uppdaterad och veta hur jag mår ❤️ Idag var han så vansinnigt lycklig och jag är oerhört tacksam att få vara den han först berättar allt för. Han håller på att starta ett företag och redan innan den är igång så har han fått så mycket jobb. Han kom just ifrån ett möte på en webbyrå som vill att han ska fixa deras bilder. Han har redan blivit bokad till 4 festivaler för att göra installationer osv. Dessutom är ett jobb utomlands redan beställt. Hans namn börjar spridas i rätt kretsar och äntligen är det hans tur. Han är så lycklig, och lika lycklig blir jag. Jag är så stolt att få vara först att dela hans glädje. Mycket tackvare att jag har alltid puschat honom, alltid backat upp, och alltid hjälpt i den mån jag kan, ibland bara med goda råd. 

Just nu är jag alltså fylld med energi 😃💖

För tillfället sitter jag och väntar på ett samtal ifrån folksam. Spännande. Hoppas det går min väg. Man vet aldrig med försäkringsbolag. Jag har nu varit sjukskriven i 3 år, och då faller ett sjukkapital ut. Jag har faktiskt ingen aning på hur mycket, men jag vet att den minskas med åldern, så det återstår att se hur mycket som finns kvar av den? 

Sen är det dax att åka till min sköterska på onkologen för min månatliga provtagning. Tänker då ta upp samtalet med jourläkaren i måndags. Jag är så fruktansvärt besviken på den hjälp jag inte fick 😡

Dag 1148. Livet går inte min väg

Tänk, alldeles nyligen skrev jag att jag mådde så fantastiskt bra. Nu har jag glömt hur det kändes. 

I vanliga fall när jag mår dåligt så träffar jag barnbarnen och glömmer mig själv för en stund och njuter av livet. För första gången så gick inte det. 

I lördags mådde jag inte bra. Hade feber och var allmänt hängig. Dessutom hade jag min onda tunga som gjorde att jag letar efter hörn att sparka in lilltån i, för att ändra smärtan och slippa känna tungan en liten stund. Jag har nu inte ätit en enda måltid sedan operationen, 3 dagar med bara vatten, sedan sönderkokta nudlar som skurits i småbitar, dom behöver man inte tugga, utan kan direkt svälja ner. 

Ida ringde på lördagseftermiddagen och frågade om hon och en kompis fick sova hos oss. Visst, det går bra, blev svaret. Tänkte att det kunde göra min tillvaro bättre. Jag hämtade töserna, köpte med thaimat hem. Vi hade en myskväll, sen sov vi i min dotters rum, där finns sängar för hela hennes familj. Tjejerna tog dubbelsängen, jag en enkelsäng. Jag somnade först. 

På morgonen kunde jag bara inte vakna, Göran väckte mig flera gånger. Då kollade jag febern och den låg över 39. För första gången någonsin så var Göran tvungen att ringa efter Idas pappa och be honom komma och hämta tjejerna eftersom jag var sjuk. 

Han kom, Ida var besviken, men jag minns det nästan inte. Jag sov sedan hela dagen, Göran var orolig, väckte mig med jämna mellanrum för att försöka få i mig vätska. Han ville att vi skulle ringa 1177 men jag hade ingen lust att åka till akuten. Jag gav med mig en gång och skulle skriva ner på en lapp vad han skulle säga, MEN jag kunde inte stava 😱 det gick inte att läsa, då blev jag själv rädd. Så det blev inget samtal. 

På måndagsmorgonen skulle Göran ringa onkologen och slå in mitt telenummer för uppringning. Dom ringde kl 9.30. Jag förklarade läget, att jag hade legat utslagen i helgen med 39 i feber, att jag hade så fruktansvärt ont i min skinka, nej, det är ingen böld, för det gör ont inne i skinkan och jag är rädd för att det kan vara en tumör. Sköterskan skulle prata med jourläkaren och återkomma. 

Hon återkom på eftermiddagen och hade då pratat med en kvinnlig läkare som jag tror heter Charlotta Mörth. Hon hade sagt att det kan inte vara cancer, hon får uppsöka sin vårdcentral. Febern låter som tumörfeber (? Ett ord jag aldrig hört tidigare?) om den återkommer så får hon höra av sig. Thats it! 

Hur kan en läkare som aldrig träffat mig, säga att det kan inte vara cancer? Då har hon ingen som helst aning om vad spridd malignt melanom är. Hon har ingen aning om att den kan börja galoppera eftersom den är så aggressiv. Den kan dyka upp precis var som helst. Jag hoppas innerligt att hon har rätt, annars spiller hon bort min tid här på jorden. Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken, jag ringer verkligen inte dit för att jag tycker det är roligt utan för att jag är orolig. 

En gång tidigare har jag stött på denna läkare, det var en helg när hon hade jour, då ändrade hon i min medicinlista, hon tog helt enkelt bort medicin hon själv ansåg att jag inte borde ha 😳 Andreas blev inte glad, och ändrade tillbaka igen. 

Idag ringde jag specialisttandvården eftersom mina stygn håller på att lossna och det hänger trådar i munnen och dräller, när jag sväljer så åker dom ner i halsen en bit för att sedan komma tillbaka upp. Så galet irriterande. Det verkar som att alla är otroligt trevliga på den avdelningen, jag pratade med en sköterska som sa att det är ingen fara att stygnen börjar släppa redan, så länge som det ser bra ut, trådarna som hänger kan jag klippa bort, dock inte för nära tungan. Alltså ett jobb för Göran när han kommer hem 😄

Jag gick och velade, skulle jag ringa vårdcentralen eller inte? Det gör så ont att jag har svårt att gå. Då ringde min klippa här på jorden, min Finaste Älskade dotter Elin. Hon frågade hur jag mådde. Lika som igår. Har du ringt vårdcentralen? Nej, jag kan inte bestämma mig om jag ska. Ok, då ringer du nu med en gång. Jag tar det beslutet till dig! Tack Elin, när jag är stark då orkar jag allt, då orkar jag stå på mig, när jag är svag, då kan jag inte ens ta ett beslut om att ringa ett samtal eller inte. 

Jag ringde och dom ringer upp kl 13. 

Dag 1141. Det inte bara låter ont!

Det gjorde och gör förbaskat ont. 

Men jag fick beröm, sköterskan hade aldrig träffat en så tålig patient som jag tidigare 🤗 Det tackar jag för. Bedövningen hade nog inte tagit riktigt överallt, så det gjorde förbannat ont längst in på tungan. Biopsi i mitt fall betydde alltså att läkaren skar bort en stor bit av min tunga, som en halvmåne sa sköterskan. Men jag hade ingen lust att avbryta för att sätta ännu mera bedövning, bättre att köra på! Samma sak när han sydde. Jag ska se efter i morgon kanske, hur många stygn det blev. Idag får jag inte röra tungan, då kan stygnen gå upp. 

Är det så att det ser ut som att något stygn har släppt, då måste jag omgående ringa dit. Det får inte hända! Likaså om tungan svullnar, eller blir röd, om inte värken släpper, mm, mm. Många förhållningsorder var det.

Sedan frågade sköterskan mig om min cancer, vad för sort och så vidare. Jag berättade och hon stod och grät. "Vilken proffesionalism jag uppvisar som står här och gråter med en patient, det är ju du som ska gråta, om nu någon ska, inte jag". 

Hon var helt underbar, lugn, mjuk, frågade hela tiden om det gick bra osv. När allt var klart var jag tvungen att stanna en stund. Läkaren ville ha koll på mig. 

Idag skulle jag till Tina och hälsa på, äntligen fick vi ett tillfälle. Men nehejdå, jag får ju inte prata. Så förbaskat typiskt 😡

Istället har jag krupit ner i sängen och tänker sova en stund, har varit uppe sedan halv 8, och dessutom opererat bort en ganska stor bit av tungan. Så det är jag värd! 💤💤

Nu säger jag bara en sak! Måtte det bara inte vara cancer 😫 ev någon annan sort. Jag har så det räcker och blir över ändå. Jag håller alla tummar och tår! 🙏

Dag 1140. Biopsi

I morgon är det dax. Jag har fått tid till specialisttandvården. Exakt. Det undrade jag också. Varför? Vad ska jag göra där? 

Jo, det är tydligen dit jag ska med min sår/gropar i tungan. Dom ser verkligen för ruskiga ut. Har dessutom sår utmed hela kinderna på insidan. Sköterskan som ringde sa att dom kommer eventuellt att ta Biopsi på mina sår. Låter ont 😱

Undrar vad dom gör då? Sticker dom nål i såret? Skär dom bort en bit av tungan? Jösses, hur ska jag kunna sova inatt?

Tackochlov så var det måndag idag. Veckans bästa dag. Barnbarn ❤️ Hämtade Ida först, hon blir jätteorolig om jag är sen, idag hamnade jag bakom en övningskörning, och då kommer jag för sent. Senaste gången det hände stod hon vid vägkanten och grät, hon hoppade in i bilen, grät och sa att hon trodde ingen skulle hämta henne, att vi hade glömt henne, jag grät och sa att du får inte stå här och vänta utan måste gå in på fritids och vänta och kanske ringa mig eller mamma. Ok? Jag bryter ihop när hon blir så förtvivlad. Idag ringde jag när klockan var D och sa att jag var 5 minuter sen, det var helt ok, hon skulle stå och vänta. Jag vill att hon går in och väntar. Hon har egen vilja!

Vi åkte och handlade och hämtade sedan SysterYster. Till bibblan, fikade, fortsatte till lekparken, där vi blev någon timme 😄 

 

Klockan drog iväg och vi åkte hem för att laga pannkakor. Allting görs dubbelt så att båda ska få hjälpa till. 2 skålar smet. 2 smetiga barn. 2 stekpannor. Ida gjorde en pannkaka, sen ringde det på dörren och hon drog ut och lekte. Kvar var jag och Lovis. Det lilla barnet tog över efter Ida och gräddade pannkakor för glatta livet. 2 stycken stekpannor fixade hon att grädda pannkakor i, järnspikar vad undan det gick.  

 

 

M

När mamman kom hem så var det bara att sätta sig vid dukat bord. Det är hon värd ❤️ Min Älskade Lilla Fina Tös ❤️

I morse hade jag fått ett väldigt tråkigt meddelande. Min vän Lars från Skåne, som jag egentligen inte känner, men ändå gör, hade somnat in kl 04. Det började med att Lars läste min blogg, så fick jag ett mail av honom. Så fortsatte det, vi mailade varandra någon gång i månaden. Lars var en äldre gentleman, jag är usel på åldrar, men han var ivarjefall över 70 år. 

Lars hade också spridd malignt melanom. MEN sist jag pratade med honom hade han blivit av med alla tumörer och metastaser. Helt fantastiskt! Han lät så glad. Jag var så lycklig, det ger hopp. Sen gick det fort. Han fick lunginflammation som penicillinet inte tog på, han hade fått nya metastaser i huvudet och dessutom hade han fått leukemi till råga på allt. Så ledsamt!

Vila i frid Lars💐