Himlen fÄr vÀnta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. TyvĂ€rr. 
 
Jag Ă€r 60 Ă„r. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 20 Ă„r, dom som delar förstaplatsen med honom Ă€r; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt hĂ€rliga arbete, min tidskrĂ€vande trĂ€dgĂ„rd, mm, m fl :-)
 
För 11 Är sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemÀrke pÄ ryggen, hade Àven smittats till lymfkörtlarna i armhÄlan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berÀttade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag pÄ min sista kontroll. Specialistsköterskan kÀnde en knöl i den opererade armhÄlan. Sa att det "nog" var ÀrrvÀvnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig pÄ röntgen, dÄ hade dom upptÀkt att jag var full med metastaser.
 
DÄ började resan. Jag Àlskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den hÀr resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlÀgg frÄn juni 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1221. Återuppstigen

SĂ„ pass att jag faktiskt kom ivĂ€g till Dublin. 4 dagar innan var jag fortfarande tveksam, men jag blev bĂ€ttre och bĂ€ttre. SĂ„ nĂ€r det var dax att Ă„ka sĂ„ bestĂ€mde jag mig för att följa med. Jag lovade dyrt och heligt att jag skulle ta det lugnt. Elin körde, inte min grej lĂ€ngre, spec inte kl 03. Stor risk för insomnia dĂ„. 

Dublin visade sin bĂ€sta sida. En stor sol pĂ„ himlen, 🌞 hela tiden. IrlĂ€ndarna var i chock och sönderbrĂ€nda. Vi hade en underbar resa, sista dagen gick Elin och jag 19.600 steg. DĂ€r och dĂ„ sprack mitt löfte att ta det lugnt. Upp i ottan igen för att flyga hem pĂ„ förmiddagen. Jag sov medan vi vĂ€ntade pĂ„ att fĂ„ gĂ„ ombord, jag somnade direkt jag satte mig i stolen, jag vaknade nĂ€r hjulen slog i backen. 

Jag var sjukt trött. Jag kan ju verkligen anvĂ€nda det ordet 😜 pĂ„ riktigt.

Dagen efter mĂ€rkte jag att ingenting smakar nĂ„gonting. Maten smakar inget, inte ens godis smakar, för att inte tala om mina drycker, som jag eg tycker sĂ„ mycket om, dom smakade blaskig mjölk. DĂ„ tog tag ficklampan och tittade mig i munnen. Herreminskapare. Inte konstigt alls. Hela munnen och halsen full med svamp. Igen. Jag bryter ihop. Tack och lov sĂ„ hade jag av nĂ„gon anledning en förpackning med medicin för just detta pĂ„ apoteket, sĂ„ det var bara att starta omgĂ„ende. 

Det finns bara ett MEN, det Ă€r ju den medicinen som förstĂ€rker min cancermedicin, och nĂ€r den blir starkare dĂ„ blir ocksĂ„ biverkningarna vĂ€rre. 

Midsommarafton var helt i min smak. Sillunch och sen middag med min Lilla familj, samt goaste vĂ€nnerna Mulle och Ullie, med barn. SĂ„ lugn och sĂ„ skön đŸœ

Idag Ă€r det mĂ„ndag, och jag Ă€r sĂ„ trött, sĂ„ fruktansvĂ€rt trött, sĂ€tter jag mig ner sĂ„ somnar jag. Jag vet inte om det Ă€r nya medicinen eller bakslag frĂ„n Dublin. 

Min sköterska bokade in mig till nĂ€sta provtagning efter att hon kommer frĂ„n sin semester. Det Ă€r 6 veckor. Nej, det gillar jag inte, jag kan ibland tycka att 4 veckor Ă€r lĂ„ng tid. Jag har mailat henne om att jag helst vill ta mina prover efter 4 veckor, hoppas bara att hon bokar in mig hos nĂ„gon annan sköterska. 

Men det jobbigaste Àr nog att jag ska inte röntgas förrÀn i september och trÀffa min onkolog veckan efter. Det blir alltsÄ drygt 4 mÄnader. Det kan vara en hel livstid, men Àr min onkolog lugn, ja, dÀr fÄr jag hÄlla mig lugn och lita pÄ honom.

PĂ„ onsdag ska jag trĂ€ffa mina kollegor. Lunch för en tjej som gĂ„r i pension. Det Ă€r inte mĂ„nga kvar nu av dom kollegor jag hade. Det Ă€r bra, för dĂ„ blir inte jobblĂ€ngtan sĂ„ svĂ„r. 

SÀngen lockar, trots att solen skiner in i köket och kommer sÄ att göra ett bra tag till.

Natti!

Dag 1211. Ingen kraft!

Inte ens skriva i min blogg har jag haft kraft och lust till. NÀr man har sÄ ont som jag har haft, dÄ Àr ingenting kul.

Men, nu Ă€r jag FRISK! 😂

Jag fick  en medicin som ska ta bort nervsmĂ€rta. Det verkar som att den fungerade. Idag ringde Andreas för att höra hur jag mĂ„dde. Han ville veta pĂ„ en skala hur illa det var för 2 veckor sedan, dĂ„ var det en 9a. Jag kunde inte gĂ„. Idag Ă€r det en 3a, jag kan gĂ„, obehindrat. Springa tĂ€nker jag inte ens testa pĂ„ ett tag. 

Ida, Göran och jag satt i bilen och hon gick igenom vilket djur som passar in pĂ„ alla familjemedlemmarna. DĂ„, nĂ€r jag var sjuk var jag en sengĂ„ngare 😳 Det stĂ€mmer ju faktiskt, nĂ€r jag Ă€r frisk Ă€r jag en myra. Mamma Elin var en elefant 🙄 LĂ„ter ju inte sĂ„ kul kanske, men nĂ€r hon förklarade varför, dĂ„ var det klockrent. En elefantmamma lĂ€mnar aldrig sina barn, hon skyddar dom intill döden, barnen Ă€r det viktigaste. 

Det har inte hĂ€nt nĂ„got spĂ€nnande i mitt liv, jag har ju liksom varit dĂ€ckad, i veckor nu. 

Mitt liv har Ă„terkommit i och med att mina smĂ€rtor försvann. Jag ser allt i rosa och Ă€r lycklig och glad igen. TĂ€nk att ont kan göra sĂ„ ont, sĂ„ ont att man nĂ€stan bara orkar tĂ€nka pĂ„ sig sjĂ€lv. 

 Trött , nĂ„got sĂ„ fruktansvĂ€rt trött nu nĂ€r allt börjar bli som vanligt igen. Men, ja, jag ska ta det lugnt, jag ska inte rivstarta och krascha. 


1201. Jag blir tokig 👿

Tabletterna som ska ta bort nervsmĂ€rta fungerade lite ok tyckte jag, jag blev faktiskt bĂ€ttre. Men sĂ„ igĂ„r, söndag, vaknade jag och var tillbaka pĂ„ ruta 1. Ont sĂ„ Ă€nda in i helv..... Men nu biter jag ihop, jag ringer ingenstans, kĂ€nner mig sĂ„ otrolig tjatig. Ont hĂ€r, ont dĂ€r och sĂ„ den förbannade hostan. Nej nu fĂ„r det vara. 

Som lĂ€get ser ut idag blir det inte nĂ„gon Dublin resa för mig, 4 tjejer har tĂ€nkt sig en lĂ„nghelg i Dublin. Jag Ă€r en av dessa. HĂ€romdagen nĂ€r det kĂ€ndes bĂ€ttre, dĂ„ var jag sĂ„ glad och sa att jag blir med. Idag Ă€r jag pĂ„ botten och kĂ€nner att det finns inte en chans att jag klarar det. NĂ„gonting Ă€r fel i min skinka, jag vet inte vad och ingen annan heller. Tröstlöst 😡

IgĂ„r Ă„kte Ida och Göran ivĂ€g och hĂ€mtade bĂ„ten och la den i sjön. Endast för deras skull, om inte tjejerna bett honom med snĂ€llaste rösterna hade den inte kommit i sjön i Ă„r. 

Dessutom har jag kommit till skott och köpt en studsmatta till tjejerna. Deras förĂ€ldrar var hĂ€r och satte upp den igĂ„r, Ida trĂ€nar pĂ„ volter sĂ„ jag vill helst inte titta pĂ„, tycker det Ă€r sĂ„ lĂ€skigt med den dĂ€r lilla nacken. 

Skjutsade hem Ida igĂ„r eftermiddag. Hon behöver hem och leka och inte gĂ„ och hasa med mormor dagarna i Ă€nda 😂😍 Ă„kte hem, la mig i soffan och satte pĂ„ ett avsnitt av House of Cards, somnade och sov till 19 tiden, ett par timmar alltsĂ„. Det behövde jag uppenbarligen, inga problem att somna vid lĂ€ggdags.

IgĂ„r hade LillPrinsessan ❀ sagt till sin mamma i bilen pĂ„ vĂ€g frĂ„n oss att - snart gĂ„r det nog! Vad Ă€r det som gĂ„r snart? - sova hos mormor utan dig mamma! Jag tror jag klarar det snart, och sĂ„ Ă€r ju Ida med mig! Lilla Gullunge, mormors hjĂ€rta och mammas lillgris, mamma som hon helst ska ha inom synhĂ„ll hela tiden 😄

Jag Àr ju admin för malignt melanom gruppen pÄ facebook, en lÄst grupp, endast för oss med sjukdomen. Jag mÄste sÀga att det Àr tragiskt hur mÄnga mÀnniskor som fÄr denna skitcancer. Det Àr mer eller mindre varje dag nÄgon eller nÄgra som vill fÄ tilltrÀde. Dom flesta kvalar in, men sÄ Àr det nÄgra som har födelsemÀrken som dom misstÀnker Àr malignt melanom. Dessa rekommenderar jag att först gÄ till doktorn eller ringa hud, ta bort mÀrket och invÀnta vad analysen sÀger. Har dom tur, Àr det inte malignt melanom!

Nu har mina vĂ€rktabletter börjar verka, humöret stiger, och det Ă€r ju faktiskt ett par veckor tills vi ska Ă„ka. Kanske jag klarar det dĂ„? Men nĂ„gonting mĂ„ste hĂ€nda! 

Idag ska det bara bli lugnt! SÄ fort jag kÀnner mig bÀttre sÀtter jag fart i 100%, alltid, sÄ blir det bakslag. Just dÀrför ska jag inte plantera blommor, bÀra krukor, köra skottkÀrra med jord, osv. Nej, det blir fÄtöljen och nÄgra avsnitt House of...

 

Dag 1198. VĂ€rsta veckan

Andreas var fruktansvĂ€rt stressad. TyvĂ€rr. Fick inget vettigt svar pĂ„ vad som var bĂ€ttre med min cancer. Han tog sig an min onda vĂ€nstersida istĂ€llet. Jag fick en spruta med en stark dos diklofenak. Kan inte Ă€ta dom i tablettform, dĂ„ kraschar min mage, sĂ„ istĂ€llet fick jag utskrivet suppar att ta. En halvtimme efter sprutan sĂ„ kĂ€ndes det bĂ€ttre. Det var bara lur, för pĂ„ morgonen hade jag lika ont igen. SĂ„ fruktansvĂ€rt ont sĂ„ jag har aldrig varit med om nĂ„got liknande. Ville hoppa frĂ„n trappen 😭

Ida kom hit pĂ„ fredag eftermiddag. Hon Ă€r sĂ„ enkel att ha och sköter sig i det nĂ€rmaste sjĂ€lv. PĂ„ fredagskvĂ€llen kl 18.30 ringde Andreas för att frĂ„ga hur det gick för mig. DĂ„ bröt jag samman och bara grĂ€t. Han skrev omgĂ„ende ut en medicin som tar bort nervsmĂ€rta. Göran fick kasta sig i bilen för att hinna till apoteket. 

NĂ€r samtalet var över satt jag pĂ„ verandan och grĂ€t fĂ€rdigt. DĂ„ kommer min Lilla IdiPidi och frĂ„gar - Ă€r du ledsen mormor? Ja, men nu Ă€r jag ledsen för att doktorn ringde exakt nĂ€r jag behövde prata med honom. DĂ„ gick hon in, jag trodde att nu fick hon nog och visste inte vad hon skulle göra, men hon gick in och skrek i högan sky - Göran kom! Mormor Ă€r ledsen! SĂ„ kom hon tillbaka och kröp upp i mitt knĂ€. Hon har aldrig sett mig grĂ„ta, supermormorn 

slĂ€ppte för första gĂ„ngen pĂ„ sin starka kontroll av sina tĂ„rar. 

Det vĂ€rsta var att hon missuppfattade samtalet. Hon trodde doktorn ringde för att tala om att min cancer har börjat vĂ€xa, att det var dĂ€rför jag var sĂ„ ledsen. Men det sa hon inte utan gick istĂ€llet och grubblade för sig sjĂ€lv. Lilltösen ❀

PĂ„ mĂ„ndagen hade jag 39 i feber. Suck đŸ˜« Sov Ă€nda till halv 7, dĂ„ ringde sonen och vĂ€ckte mig. Jag ör övertygad om att min pencillinkur inte tog, utan jag drar fortfarande runt med min infektion. 

PĂ„ tisdagen skulle jag Ă€ta lunch med Ylva, fick avboka, orkade bara inte, feber 38,5, fortfarande sĂ„ ont i benet att jag vill bara sova bort tiden. 

Strulade dessutom till det rejĂ€lt. Skulle till kuratorn kl 14. Det ville jag inte missa, sĂ„ jag kastade mig i bilen, ser att dieseln Ă€r slut, dom renoverar vĂ„ran vĂ€g, sĂ„ det Ă€r vĂ€xelvis Ă„kning. Ringde och lĂ€ste in meddelande till Laila att jag Ă€r sen, vĂ€ldigt sen. 

Hasade in till henne nĂ€r det Ă€r 20 minuter kvar av min tid, dĂ„ sĂ€ger Laila att det Ă€r i morgon vi skulle trĂ€ffas đŸ˜« Hon hade en halvtimme ledig sĂ„ vi hann med 45 minuter ivarjefall fall. Hann Ă€ven Ă„ka förbi Lovis dagis dĂ€r dom hade sommarfeste. JĂ€tteviktigt att var med pĂ„! Feber, ont i benet eller ej. Sommarfesten gĂ„r först.

Sov hela dagen efter, 38 drygt i feber.

PĂ„ torsdagen hade jag fĂ„tt nog, ringde onkologen och berĂ€ttade lĂ€get. Fick komma in för provtagning och trĂ€ffa lĂ€kare. Under tiden dom vĂ€ntade pĂ„ provsvar fick jag en sĂ€ng att vila i, somnade som en klubbad oxe. 

LĂ€karen stĂ€llde tusen frĂ„gor. Jag ville bara hem och sova. Fick ivarjefall nytt pencilin. Samma dag ringde Andreas och frĂ„gade om mitt ben, det var faktiskt liiiite bĂ€ttre, jag ska fortsĂ€tta med nervsmĂ€rtborttagningsmedicinen. 

Det har varit en usel vecka, fast jag har fĂ„tt veta att min cancer ligger still och dessutom har vissa metastaser och tumörer försvunnit, om jag har förstĂ„tt rĂ€tt. DET Ă€r ett under, ett helt makalöst under. Ida kanske har rĂ€tt nĂ€r hon sĂ€ger att min cancer kommer att vara borta om ett Ă„r. För det vet hon ❀ Men min grĂ€sliga smĂ€rta, min feber och mitt allmĂ€ntillstĂ„nd har tagit bort en del av lyckan, som jag borde kĂ€nna 😡

Det var som en spark i magen nĂ€r Ida och Elin berĂ€ttade att Ida trott att doktorn ringde för att sĂ€ga att cancern börjat vĂ€xa, Ida har inte kunnat sova, för hon trodde att jag skulle dö. Stackars lilla barn. Jag sa till henne att nĂ€sta gĂ„ng hon undrar över nĂ„got sĂ„ mĂ„ste hon frĂ„ga mig direkt, inte gĂ„ och grubbla. Det tog vi i tummen pĂ„ â€ïžđŸ‘

Idag kommer min Ida Pida hit igen. Jag har inhandlat en studsmatta till tjejerna, som dom har tjatat och jag sagt nej, jag vet att Göran inte vill ha en studsmatta i trĂ€dgĂ„rden igen. Men hĂ€rom dagen sa han, köp en studsmatta till tjejerna om du vill, det Ă€r ok ❀❀❀

Men eftersom jag Àr handikappad och Göran har fullt upp, han har dessutom lovat fÄ i bÄten i sjön i helgen, sÄ mÄste barnens förÀldrar sÀtta upp mattan. Det Àr vÀl en ok deal, jag köper mattan, för tjejernas skull, Göran fixar bÄten, för tjejernas skull. FörÀldrarna sÀtter upp mattan för tjejernas skull. Det Àr allt dom behöver göra.

Idag, lördag kĂ€nner jag mig nĂ„got bĂ€ttre, Ă€ntligen, ingen feber, ingen huvudvĂ€rk, mitt ben Ă€r bĂ€ttre, kan nĂ€stan anvĂ€nda det. đŸ€’đŸ˜·đŸ€•

LivsglĂ€djen börjar Ă„tervĂ€nda kĂ€nns det som 🙏