Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 60 år. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 20 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 11 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från september 2017

Tillbaka till bloggens startsida

1304. Helvetisk huvudvärk

Har under en längre tid dragits med huvudvärk. Redan veckorna innan vår semester hade jag huvudvärk. 

Idag vaknade jag upp och hade så ont att jag bara vill dunka huvudet i väggen. Har dessutom ont i handleden, armbågen, och axeln, det känns som att någon smällt till mig med en hammare där. I början av behandlingen hade jag ofta ont på det viset, nu har det tydligen återvänt.

Det som oroar mig är huvudvärken. Jag hoppas den beror på förkylningen som jag drar omkring på. 

I onsdags var jag på mammografi. När jag fick kallelsen så undrade maken om jag verkligen behövde göra den, eftersom jag röntgats var 3e månad? Jag ringde och pratade med dom, och ja, jag skulle absolut göra mammografi, även om jag gjort röntgen så är det inte brösten som dom kontrollerat. 

Jag är glad att jag gjorde den, för igår i duschen kände jag en lite ärta på sidan av bröstet. Det var där min cancer upptäcktes, det var där jag kände flera knölar. Det var dessa 3 knölar som dom sög ut vätska ifrån, med en lång hiskerlig nål 😩 men det gjorde inte ont! I 2 av knölarna fanns ingen cancer, men i den 3e. Jag hoppas att jag bara inbillade mig att jag kände ärtan, eller om den finns där, att den inte innehåller något farligt. 

Nu när jag är tumörfri, låt mig då för Guds skull vara det, länge, länge! 🙏

Jag minns inte om jag skrev om kvinnan som jag satt bredvid på flyget hem ifrån Samos? När jag var fullständigt dränerad på energi, när jag somnade ståendes? Hur jag fick en het kopp kaffe i handen och somnade. När man somnar med en kopp i handen så tappar man den och bränner sig. Jag klarade mig skapligt eftersom jag omgående tog ett glas vatten och hällde i mitt knä. Nåväl, det var inte bara jag som fick kaffe på mig, utan min granne också 🙄 Jag bad så mycket om ursäkt, men somnade omgående om igen. När vi gick av flyget så såg Göran vad hon hette på hennes kasse med beställningsvaror. Han skrev upp det och hemma så googlade han efter hennes adress. Jag skrev ett brev, bad så mycket om ursäkt och förklarade varför jag delat med mig av kaffet. Denna fantastiska kvinna mailade mig och godtog min ursäkt, hon satte dessutom in pengar på barncancerfonden 😳😘 Tack du vänliga människa!

Jag har nu tagit en näve värktabletter, huvudvärken ger sig inte, så nu försöker jag med att sova en stund för att se om jag mår bättre när jag vaknar 😴

I eftermiddag är det dax att hämta tjejerna, det SKA jag göra, hur jag än mår! 

Dag 1292. Tjugofyra/sju

Sedan förra tisdagen har maken och jag umgåtts 24 timmar om dygnet 😳 Vi har haft det helt underbart ❤️. Vi hyrde en husbil och åkte till Norge på semester. Vilket land, vilket helt fantastiskt, makalöst, vackert land. Trollstigen med husbil är eg inte något som jag gillar, får lite panik i varje kurva, hjälper till att styra med hela kroppen, när vi befinner oss på yttersidan och har stupet på min sida, så lutar jag mig mot Göran för att inte tippa ner. Galenpanna, ja 😜

Nyvaken, just utkommen från husbilen. Svullen. Mitt hår. Ja vad säger man? 😂 Jag är tack och lov utrustad med en stor mängd hår. Nu för tiden, vansinnigt krulligt, omöjligt att kamma, det är balsam som gäller. Jag har tappat minst hälften av håret 😫 men det är jag ganska bra på att dölja 😅

Husbil är något som passar oss båda som handen i handsken. Hemma har vi 10 rum och kök, ända trivs vi med att trängas på en yttepytte yta. Att ligga i sängen och höra hur regnet vräker ner ovanför oss är så häftigt. Ibland tog vi in på camping, ibland stod vi på parkering. Dusch finns i husbilen, vilket underlättar. 

Jag har mått bra hela tiden, ett litet blodsockerfall endast. Förkyld, ja, men jag har inte träffat en massa smittsamma människor. Bra! Det enda jag inte gillar är att jag dras med en riktigt elak huvudvärk, sedan 2 veckor. Den har gjort entré redan när jag vaknar.

Innan vi åkte så skickade jag ett mail till min sköterska, jag har fått tid hos henne på en måndag, måndagar har jag viktigare saker för mig. Barnbarnshämtning. Svaret blev "du har fått ny tid den X/X-07" Som min sköterska kan man ju kanske tycka att hon borde fråga hur jag mår? Men hon har uppenbarligen inget intresse av det. Mina mm-vänner har sköterskor som ringer dom varje vecka för att kolla läget. Inte min inte 🤔 

Jag är lite fundersam inför min röntgen, som kommer att ske i december. Vilken sort kommer det att bli? Dom borde kontrollera hela kroppen, eftersom det kan pluppa upp tumörer var som helst på mig.  Alltså borde jag göra en PET röntgen. Jag har fortfarande aldrig gjort någon sådan. Jag har en mm-vän som tillhör samma landsting som jag gör, alltså Eskilstuna onkologen. Hon gör PET röntgen + DT (DT är den jag gör) var 3e månad??? Hon tillhör ändå den lyckliga % som inte fått spridning. Då blir jag så fundersam, varför görs ingen PET på mig, om man kan få göra PET så ofta utan spridning? Beror det på vilken läkare man har? Eller, vad avgör?

Har haft mycket kontakt med sonen den här veckan, han är lycklig, så otroligt lycklig över att jag är tumörfri. När han är lycklig, då ringer han mig (när han är olycklig ringer han också mig) och då känner jag hur lycklig jag blir i hela kroppen. Han är nog den enda som jag lätt kan prata bort en timme med i telefonen. Han har fått en förfrågan ifrån en restaurang om han vill ställa ut sina tavlor hos dom. Så för tillfället ritar han så fingrarna blöder 😘

En av mina mm-vänner skrev ett inlägg på vår fb sida. Hon är också tumörfri. Hennes läkare vill att dom gör ett uppehåll med behandlingen. För att spara på den? Jag säger bara nej, nej, nej. Marie, en annan vän gjorde just det. Som jag skrivit tidigare så fick hon på 3,5 månader kroppen full med cancer, och det läskigaste, en stor tumör på lillhjärnan. 

Jag skulle aldrig gå med på att göra uppehåll, aldrig, å andra sidan har Andreas sagt att jag kommer att fortsätta min behandling så länge den fungerar, om så livet ut! 

En annan vän skrev till mig att hennes läkare vill avsluta hennes behandling med Tafinlar för att istället börja med immunterapi. Bara för att man bli resistent så snabbt, och för att spara den behandlingen till senare. Jag svarade att det är ju inte säkert att alla blir resistenta så snabbt, se på mig, 3,5 år har nu gått. 

Det första vi gjorde när vi kom hem var att åka till tjejerna och kramas, och kramas. ❤️ För första gången så hade jag ingen present med mig till töserna. 😳 Vi har inte varit i sådana affärer. Men, jag har inte så dåligt samvete för det. Förra måndagen så uppdaterade jag tjejernas garderober, ända tills Ida sa -mormor, vi ska nog inte handla mer nu 😂 

Ida upplyste om att jag måste hämta henne efter skolan idag för att åka hem till Aspö. Bra förslag! Dessutom så talade hon om att nästa sommar så måste vi åka till Trosa med husbilen. Bra förslag! 

Jag behöver ha mål. Saker att se fram emot. Nu har jag några punkter klara för nästa sommar 😄

Glädje: I juli blev min Nastja mamma till en tös ❤️

Lärdom: Det är skillnad på folk och folk 😞