Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från december 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1390. Kurator Laila

Är en alldeles fantastisk person. Med Laila kan jag prata om allt, med Laila pratar jag om tankar som jag inte tynger någon annan med. Hon ställer frågor som ingen annan gör, det är bra. Igår blev jag kvar i en och en halv timme hos henne. Tiden går så fort hos henne, annars har mitt tidsbegreppet helt förändrats. Förr tillbringade jag 12 tim med jobb, hann träffa barnbarnet, handla, hem och laga mat. Idag hinner jag inte tömma diskmaskinen om jag har en tid att passa i Eskilstuna kl 13. 

Snart är det julafton 2017. Jag trodde inte jag skulle få uppleva julen 2014. Men det fick jag och det är jag oerhört tacksam för. Jag tänker faktiskt hänga med X antal jular till. Om bara allt går som jag planerar. Men det kostar, min kropp tar stryk varje dag, mitt minne är snart ett minne blott. Jag är skör, det behövs inte mycket för att jag ska bli förtvivlad.

Samtidigt sitter den lilla djävulen på axeln. Varför fungerar medicinen så otroligt bra på mig och ingen annan? Hur upptäcker jag om/när den slutar fungera? Många sådana tankar som jag behöver borsta bort, det tjänar inget till att grubbla, men svårt att låta bli.

På julafton blir det fullt hus hos oss. Alla mina älskade barn och barnbarn, syster med familj och föräldrar. Ca 13 personer. Ska bli härligt, hoppas bara jag orkar. 

Det enda jag önskar mig är snö! ☃

God Jul 

Dag 1383. Andreas

I måndags var dagen D. I måndags var den dagen då vi skulle få veta läget med mig. I måndags var dagen då vi skulle få träffa Andreas. 

Det var evigheter sedan vi sågs. Han började med att tala om hur pigg och stark jag såg ut. Jag hör väl till en av få som blir glad att höra när doktorn säger att jag gått upp i vikt, det är bra och underbart att höra 👍 Så var det dax för röntgensvaren. ALLT såg ut som förra gången. ALLT befinner sig i vila. Man ser vissa tumörer och metastaser, men dom är inte aktiva. 

Jag tog alltså inte stryk av uppehållet på 4 veckor. Vilket innebär att vi kör på som vanligt. Jag har lärt mig medicinen och är ganska bra på att parera biverkningarna. Jag har lärt mig vilken medicin jag ska ta när, för att må bäst

Jag har någon vecka haft grymt ont i magen samt en riktigt elak huvudvärk. I går när jag vaknade, så vaknade jag med ont. Jag var dessutom så trött. Men jag skulle äta lunch med X-svägerskan Ylva och för att missa den ska det vara så illa att jag inte tar mig ur sängen. Det är en av veckans höjdpunkter. Jag åkte in till Strängnäs, så trött. Jag åt lunch, så trött. Jag åkte hem, så trött. La mig i soffan, somnade innan jag hann stänga ögonen. Sov ända tills Göran kom hem 😱 Pratade med honom några minuter för att sedan somna om till 19.30 tiden.

Nu firar vi genom att ta ett dygn på vattnet. En kryssning med lyxhytt. Nästa år blir det även ett besök och övernattning på ishotellet i Jukkasjärvi 😄 Ska bli så vansinnigt kul! 

Efter läkarbesöket var det brådis hem. Jag skulle ju hämta tjejerna. När jag kom till Lovis skola stod hon ute i tunna tajts och regnjacka! Och ryggsäck på sig. I denna kyla? Tur att jag inte vet hur länge hon stått där. Ombyte till overall. Iväg och hämta Ida.

Det blev en toast till mellis. Diskussionen vid bordet är helt underbar 😂 Sedan åkte vi till bowlingen och spelade en omgång. Magen värker mer än vanligt pga att jag skrattar mig sönder och samman. 

Idag är det onsdag och vi skulle just nu befinna oss på kryssning. Det sket sig 😭 Kan man säga. Eftersom jag sov hela dagen igår förstod jag att något var på gång. I morse vaknade jag med 38 i feber, tog mina tabletter, varav den ena är febernedsättande. Somnade omgående om. När jag vaknar 2 timmar senare så har febern stigit till 38,7 och jag mår skrutt. Jag tog en dusch och packade väskan, när jag var klar gick jag till maken och talade om att tyvärr, det här går inte, jag mår för dåligt. Ringde och bokade om, tack och lov så tog jag avbeställningsskydd, så hade jag avbokat idag, några timmar före avfärd hade vi fått tillbaka alla pengar. Vi åker nästa vecka istället. 

Istället har jag legat och sovit i soffan hela dagen ☹️ Jag får se det positiva, jag har äntligen lyckats läsa ut "2 systrar" som jag lånat om 2 gånger, eftersom jag somnar direkt jag tar i en bok. Inte speciellt bra.