Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från mars 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1487. Ny familjemedlem ❤️

I söndags kväll kom han, Dino. Vi mötte upp bussen i Stockholm, den kom direkt ifrån Irland. I bussen fraktade dom ca 30 hundar, som vid framkomsten var kissnödiga, hungriga, trötta och stressiga.

Dom ropade upp oss och vi fick gå och ta emot Dino. Det var pirrigt vill jag lova. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få. Men ut for ett litet energiknippe, vansinnigt lycklig. Vi blev accepterade omgående 😂 Eftersom allt gick så fort så hade vi inte hunnit handla vad som behövs till en hund så det hade vi gjort på dagen. Så in i buren som numera är installerad i bilen, och mot Prästgår'n. Inte ett ljud från bakluckan.

Han sniffade igenom hemmet och gjorde sig hemmastadd. Vi går ut med honom ungerfär en gång i timmen, annars finns risk för en pöl inomhus. 

Han är så lycklig, men gillar inte när jag och Göran är i olika rum. Han vill ha flocken samlad. På måndagen kom Ida. Hon hade ont i halsen men visste att om hon var hemma från skolan, så blir det hemma hela dagen. Hon skulle till Dino!

Som vanligt har jag en otrolig hjälp av henne 😍 Vi var ute och gick med honom när han bajsade. 😝 Men fan, vad äckligt jag tycker det är! -men mormor, jag tar upp högen. Men lilla hjärtat, inte ska du behöva plocka upp efter min hund, nej! Får jag påsen mormor, bajs som bajs, vad spelar det för roll, se nu hur jag gör 😳 Man vänder ut och in på påsen, plockar upp och slår en knut. Det är lugnt, du kommer att lära dig! 👍 Det makalösa barnet är mer förståndig än vad Göran och jag är tillsammans ❤️

När jag var och hämtade Ida var vi tvungna att hoppa in på guldfynd. Vårdcentralen rekommenderade dom. Jag har så ont i ett par fingrar på högerhanden, dessutom har dom svullnat upp. Ringen jag har på ringfingret gick inte att rubba, fingret började få en udda färg mot dom andra fingrarna. Jag berättade för id om ringen, att det är en ring som går i arv. Jag tror det var din gammelmorfars farmor som hade den från början. Jag trodde inte hon lyssnade, FEL, hon drog hela historien för sin mamma på kvällen, hon var lite ledsen för hon tyckte synd om mig. GulleGo.

Lillesyrran är hemma och har panik den lilla kraken. Hon har haft en släng av magsjuka igen och får inte träffa mig och alltså inte hunden. Hon förstår inte när mamman säger att det måste gå ett par dygn innan du får träffa dom. MEN JAG ÄR JU FRISK! 😡

På tisdagen vaknade jag upp med 38,5 i feber, kunde för mitt liv inte vakna, Göran pratade med mig, men jag somnade mitt i meningen. Hm, ingen idé att försöka ens. Jag sov nog till 12-13, gick ner och la mig i soffan, och sov med Dino bredvid mig. På kvällen kom min Lillunge (Nicke) förbi en sväng. Direkt accepterad av Dino 😄

Hoppas verkligen att jag blir bra till påsk, eftersom vi har släkt träff hos oss då, med en massa god mat och lekar i trädgården. Den dagen vill jag verkligen inte ställa in!

Jag satt med paddan och småsurfade och hittade en sida som rekommenderar bloggar. Där stod min först 😅 helt otroligt och helt makalöst.

""Kolla in hennes fantastiska blogg där hon generöst delar med sig om sitt livsöde. Hon skriver om allt – från sitt fantastiska förhållande till barn och barnbarn till ångesten som ”rätt som det är slår hårt som ett basebollträ i huvudet”.

Djupt innehåll som till exempel när tankarna kommer, att jag kommer att var tvungen att lämna mina nära och kära – men det inte går – då de fortfarande behöver mig"" 


Fortsättning följer!

Dag 1482. Vicken vecka 😅

En väldigt dyr sådan. Har fått låna av mig själv hur många gånger som helst. Man blir inte rik, inte ens lite när man är sjukskriven.

Tandläkaren för kontroll, tandhygienisten för att snygga till tänderna, tandläkaren igen för en lagning. 

Måndagen var som vanligt tjejernas dag ❤️ Idas klass hade varit på Asken och haft schack turnering. Hon spelade 3 omgångar mot en kille, hon vann alla 3, NOT, inte enligt den grabben som kontrollerade dom. Han ansåg att Idas motspelare vann? Dom fattade ingenting? När dom spelat färdigt sa hennes motspelare till henne att -vi vet ivarjefall att du vann. Jag vet ju att du vann, jag spelade ju mot dig.

Åkte upp till sonen i Stockholm. Jag har inte träffat honom sedan i julas. Men åhhh, vilken underbar dag. Vi promenerade i armkrok genom Stockholm och tillbaka, fikade ibland. Han fyller mig med energi. Dessutom har vi så otroligt mycket att prata om. 6 timmar försvann i ett nafs. Jag satt på tåget som en urvriden disktrasa. Min kropp är inte van med detta, med detta menas att promenera i 1 mil. 

Igår var det en resa till lasarettet i Eskilstuna. Först skulle jag träffa min nya kurator. Laila,  snälla Laila kom tillbaka! Jag saknar dig. Du kunde mig och mina tankar efter 4 år.  Det är så jobbigt att börja om. Det känns som om att jag kanske borde skippa att gå till kurator, men nej. Jag är väl kanske inte i jättestort behov av det just nu, men jag vet att jag kommer att bli. 

Efter det besöket skulle jag till onkologen för att ta prover. Dom vanliga månadsproverna. Jag hade tid hos Marie kl 15. Jag "checkade" in 14.45. Satte mig att vänta, och det fick jag fortsätta med. Klockan halv 4 gick jag till kassan och frågade om det blivit något fel. Titti kikade i datorn, ja, Marie är sjuk så du ska till en annan sköterska. Hon ringde henne, som själv klart hade glömt mig 😡

Nu är det klart! Nu har vi bestämt oss. Vi skulle egentligen ha en lite hundvalp hos oss nu. På foder. Ägarens bästa hund som hon skulle avla på. Men så fick hon höra om våra grannar som har en massa hundar. Risensnauser. Deras sätt att rasta hundarna är att släppa ut dom. Vilket innebär att dom gärna springer hit. Vilket skulle kunna innebära att den lilla hundvalpen skulle bli skrämd för livet. Summan är att vi fick ingen hundvalp, och jag förstår ägaren. Ärligt talat är jag lite glad för det. Det skulle bli sådant enormt ansvar att ha den hunden. Dessutom har våran kompis som är veterinär rekommenderat oss att INTE ta hund på foder. Det blir ivarjefall fall nästan alltid problem.

Men, nu ska vi bli med en Jack Russel Terrier. En snäll, glad herre som tycker om barn. Han är inte vacker, men han är godhjärtad. Men hellre en kärleksfull, snäll hund som kanske inte vinner några skönhetstävlingar, än en supersöt, lurvig liten hund, som kanske bara skäller och bjäbbar.

Det här blir bra. Jag får en kompis. Jag får lära om mitt liv, och räkna med att ta med honom på det mesta, jämt. Han får bli min vapendragare. Han är mycket förtjust i barn, det var en av de viktigaste egenskaperna vi sökte. Tjejerna har nu väntat sedan i höstas på att vi ska skaffa hund. Men inget har passat, och tackochlov är dom så tålmodiga, inser att det hjälper inte att tjata, utan det är bara att vänta!

Dag 1476. Lite oftare, lite mindre

Jag fick ett meddelande igår ifrån en kvinna. Jag accepterade det och läste att hon undrade hur jag mådde, jag har inte skrivit på så länge så hon blev lite orolig ❤️ Vilken fantastisk, underbar kvinna. Tack snälla du! Det var längesedan jag skrev, för länge. Jag blev peppad av henne. Hädanefter ska jag skriva oftare men kanske inte så mycket varje gång. Jag ska prova! 

I förrgår ringde dr A. Jag skulle in till onkologen dagen därpå för att ta prover som ska visa om jag producerar för lite kortisol. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är så. Då  kommer det att betyda att jag får en dos kortison varje dag. Det innebär att jag mår så mycket bättre, nästan lycklig 🤗

Igår kväll somnade jag i soffan kl 22, gick in och kröp ner i sängen och fortsatte sova. Kl 05 ringer mobilen, dax att ta medicin, sätter mig upp och tar tabletterna i handen. Somnar så. Efter ett tag knuffade maken till mig, jag kröp ner och fortsatte sova, med tabletterna i handen 😴 Sov till kl 12, har då sovit i 14 timmar. Inte bra 😳 Hela sängen var full med tabletter, jag tog dom då alltså 7 timmar försent. Faaaaan 😡

I vaket tillstånd gör jag så tokiga saker, hoppar in i fel bil och undrar vem som stökat till i min bil, vem har lagt en tygbit på sätet? Bredvid bilen står min bil och går 🙄 Det är en fröjd att ha Ida med sig när jag handlar, hon får ibland slå in min kod när jag ska betala, pga att jag skakar så jag klarar inte av dom små knapparna. Dessutom håller hon reda på var vi har ställt bilen, jag har en tendens att glömma det ☺️

Jag läste ett inlägg från en "medsyster" Annica. Hon har varit med både i tv och kvällstidningarna. Hon har 3 små barn. Som hon harsin cancer i 4 år nu. Hon har testat allt som går, hon har fler gånger opererat sig. Men nu är hon vid väg ände. Det finns ingenting mer att göra. Hon har fått ett par månader. Så grymt 😭http://johannatoftby.se/gastblogg

Ha en fantastisk helg!