Från att ha varit grymt pigg, till att bli fullkomligt dränerad.
Häromdagen tog jag som vanligt min morgonpromenad med Dino. Efter en timme tog jag slut, helt och fullkomligt slut. Satte mig på en sten och funderade på att ringa maken för hjälp hem. Men nej, jag reste mig och började hasa hemåt. Väl hemma, så ramlade jag bara ihop på hallgolvet, orkade inte ens klä av mig ytterkläderna?
Efter en stund reste jag mig, fick av mig kläderna och släpade mig till soffan. Somnade innan jag landade. Sov hela eftermiddagen.
Dagen efter samma sak, tom, helt tom. Lägger mig i soffan och sover och sover. Problemet är att jag blir inte piggare. Går upp några timmar för att sedan krypa ner i sängen och fortsätta sova.
Vad har hänt? Från 100 till 0.
Ibland glömmer jag eller möjligen förtränger att jag är faktiskt sjuk. Jag går på en behandling där jag dagligen stoppar i mig gift samt ett gäng andra piller. Det är ingen snäll behandling, ändå har Andreas sänkt dosen så risken finns att den inte gör sitt jobb längre.
Jag frågade min sköterska om dom kollade mina cancermarkörer när dom tog mina prover. Svaret blev nej. Varför? Andra landsting tar alltid det provet på malignt melanom patienter. Stiger provet så vet man omgående att något håller på att hända i kroppen, något som är väldigt illavarslande. Jag kastade ut frågan i vår Facebook grupp, hur många av oss med spridd malignt melanom tar detta prov varje månad? Svaret var, typ alla, som inte tillhör Sörmland. Jag kan bara inte förstå varför?
Måste ta det med Andreas nästa gång vi träffas. Jag är livrädd att han ska ge upp och slut pendla till Sverige en vecka i månaden. Då finns ingen av dom bästa kvar. Överläkaren som är min andraläkare har bytt landsting. Om Andreas skulle sluta vet jag inte vad jag tar mig till. Skulle jag få den onkologen som är den sämsta, mest otrevliga, bittraste och okänsligaste personen jag stött på. Då hoppar jag av. Den personen gör mer skada än nytta. Jag tänker inte skriva ut hans namn. Dom som stött på honom vet vem jag menar. Han borde sitta i en källare för sig själv och kanske forska, han gillar inte mänskliga varelser, och det visar han mycket tydligt. Han är faktiskt den enda som lyckats få mig att gråta.
Idag fredag vaknade jag upp helrisig 😤 Ok, det är väl därför energin runnit ur mig. Men, jag har ju nyss avslutat en penc kur? Är dessutom full med blåsor i hela svanken. Dom dyker upp som ett paket från Nordpost, alltså man vet aldrig när dom kommer, om dom kommer. Men det jag vet, är att dom förbannade blåsorna talar om för mig att mitt immunförsvar är på botten.
Är så rädd, så fruktansvärt rädd för att min respons på behandlingen håller på att avta.
Har i veckan lyssnat på SR P1. Det har handlat om PD1 behandlingen som ger sig på immunförsvaret. Som grabbarna fick Nobelpriset för. Ena dagen handlade det om en kvinna på 23 år, hon hade kommit till väg ände, fanns ingenting mer att göra för henne. Då fick hon frågan om hon ville vara försöks”råtta” och testa denna medicin. Det finns bara ett svar, om man har kraft kvar vill säga. Hon överlevde, hennes vän i samma båt, överlevde inte.
Dagen efter handlade det om en svensk man, samma sak, ingenting mer att göra, ca 6 månader kvar att leva. Han fick frågan att vara med i en studie med denna medicin. Man lottar, hälften får testa nya medicinen, andra hälften får placebo. Här gäller det att ha tur i spel! Det hade han, han lever än idag, 5 år senare.
Stoppade i mig febernedsättande och tog förmiddagsprommenaden med Dino. Satan i gatan vad kallt. Jag var välklädd, men hundkraken har ju nästan ingen päls, han fryser så han skakar. Fick hetsa igång honom att börja springa för att få upp värmen. Väl inne i skogen var det skönare. Ingen blåst. Kan tala om att det går alldeles utmärkt att plocka frusen svamp 😁
Nu ska jag sätta mig och fortsätta med ett nytt slags armband jag gör. Blir supersnyggt när jag är klar!
Så ska jag titta färdigt på ” Torka inte tårar.....” för andra gången, eller kanske 3dje? Så grymt 😢
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS