Himlen får vänta, jag har annat för m

Jag heter Marie, eller Mimmi eller Mojmoj. Jag har obotlig spridd malignt melanom. Tyvärr. 
 
Jag är 58. Jag har ett fantastiskt liv, en underbar make sedan 15 år, dom som delar förstaplatsen med honom är; mina helt 2 fantastiska  barn, mina 2 ljuvliga barnbarn, mina kollegor, min stolliga katt, mitt härliga arbete, min tidskrävande trädgård, mm, m fl :-)
 
För 9 år sedan fick jag malignt melanom, ett elakt, djupt födelsemärke på ryggen, hade även smittats till lymfkörtlarna i armhålan. Opererades. Bra. Allt frid och fröjd. Förstod nog inte allvaret, och ingen berättade det.
 
Den 28 nov 2013 var jag på min sista kontroll. Specialistsköterskan kände en knöl i den opererade armhålan. Sa att det "nog" var ärrvävnad. Tack och hej, leverpastej, nu ses vi inte mer. Friskförklarad. Mm. Trodde hon ja. Hade hon skickat mig på röntgen, då hade dom upptäkt att jag var full med metastaser.
 
Då började resan. Jag älskar i vanliga fall att resa. Ofta. Dock inte den här resan.

Presentation

Kategorier

Visar inlägg från december 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 1799. 5e julen

Som jag inte hade räknat med att få. 

Jag får hela tiden höra att jag ser så pigg och frisk ut. Det gör mig glad. Jag har gått upp 7 kilo sedan i somras 😁 ligger nu på 52 kg, och det gör mycket för utseendet. Vid 45 kg ser man verkligen inte frisk ut, man känner sig inte heller frisk, helst vill man hänga lakan över varenda spegel man kan råka gå förbi.

52 kg och jag är nöjd där, det finns en till som är nöjd och det är min doktor A. 

I veckan var jag in på apoteket för att hämta ut medicin, när det blir min tur säger hon bakom disken, -jag såg dig på tv 😁 och bara skrek, där är min kund! Jag har ju sett dig under åren och jag har sett hur du blev sjukare och sjukare. Jag tyckte så synd om dig och trodde faktiskt inte att du skulle överleva. Så står du här idag och ser ut som hälsan själv och jag blir så glad. Jag ville träffa dig för att säga det, så kommer du, just idag när jag bara jobbar några timmar extra och just till min kassa, helt otroligt.  Det är en fröjd att se dig och nu fick jag chansen att säga det ❤️

Sådant stärker mig och jag blir varm i hela kroppen. Tack snälla du ❤️

Idag, julafton blir det lugnt hemma hos oss. Vi blir bara 5 personer. Skönt. I morgon rasar släkten in och vi blir 16 personer. Alla sover över utom 2 st. Hallelulja 😳 

Det är bara en person som inte är med oss. Niklas. Som vanligt befinner han sig på andra sidan jordklotet när det är jul. Saknar honom svårt ❤️ Har dock varit i kontakt med honom på morgonen, vi ska försöka facetima vid tillfälle. 

Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul. Tack för att ni finns❣️

Dag 1789. Slagit världsrekord

I vurpa.

Om jag inte dänger bilens baklucka i skallen så försöker jag på andra vis att göra allt för att skada min stackars skalle. 🤕

Igår var jag hos min Lilla Familj. Var på övervåningen när jag hör Elin komma hem. Har famnen full av kläder som ska till tvättkorgen. På väg ner så halkar jag, fortsätter ner för trappan på mina hälar, dunk, dunk, dunk. Nästan nere tappar jag fullständigt balansen och far framåt, framåt, framåt. 

Dum som jag är så släpper jag inte högen med kläder för att ta emot mig. Nejdå, den håller jag krampaktigt i. 

Nästan nere så tar trappen en 90 graders sväng till höger. I full fart stupar jag ner på knäna på steget nedanför, och så landar jag med världens hastighet, med huvudet i väggen 😖 

Sen vet jag inte riktigt vad som hände förrän jag sitter på golvet med Elin över mig som ropar mamma, mamma hur gick det? Bredvid står en smått hysterisk liten Lovis och skriker -mormor, mormor, hur mår du, mormor, hur mår du. Jag kunde bara få ur mig -jag vet inte. 

Samlade ihop kropsdelarna och började känna efter, Lovis satte glasögonen på mitt huvud. Det hade gått bra, hur i jösse namn nu det är möjligt? Jag borde minst ha brutit nacken, eller åtminstone ett ben.

Då säger min älskade Lovan, - mormor, hur kan man göra en sån vurpa utan att börja gråta? Då kan man inre annat än skratta 😃

Elin sa att det är tur att du inte väger så mycket, det innebär att det blev en krasch light 😂

Jag skulle hem, men Elin var tveksam till om jag borde köra? Klart som korvspad, jag kör! 

Jag måste haft min skyddsängel med mig hela vägen nerför trappen 👼  Jag klarade mig med ett blåmärke i .......... handen? Nu, morgonen efter, har jag inte ont någonstans 😳

Sa till Göran att om jag börjar bete mig konstigt så beror det på hjärnskakning. Se då till att ta mig till läkare.

Ja, djävlar sicken smäll!

Igår blev det en diskussion i föreningen ang sin egen journal på 1177. En person hade gått in på sin journal och sett ett negativt svar innan läkaren hade talat om det. Frågan dök upp. -Hur ska vi ta oss an detta, det är ett problem. 

Mitt svar är NEJ, det är inget problem. Vi får inte idiotförklara mänskligheten och ta ifrån varje individ sitt eget ansvar. 

För att komma in i sin journal måste man flera gånger göra ett aktivt val. Man måste dessutom välja om man vill se allt eller välja bort det som är skrivet dom 2 senaste veckorna. Man kan inte av en slump hamna i sin egen journal. 

Det är var och ens egna ansvar. Så jag ser inget problem. 

Om jag skakar på huvudet, inser jag att det är fredag, början på helgen. 

Önskar alla en trevlig helg ❤️

 

Jammie. Sicket fynd. En alldeles egen klöv. 

Dag 1786. Träffa nobelpristagarna

Vilken söndag 😳 vilken fantastisk söndag. Att få träffa och krama om James P. Allison, Tasuku Honjo är något av det häftigaste jag varit med om.  

Att sedan vara med både i Tv4s nyheter (https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11956679) och i film i Aftonbladet  (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6nGjkW/har-tackar-patienter-nobelpristagarna) var enbart roligt 😁 skitkul faktiskt. 

Det spred sig, det kom ett meddelande från Australien, ryktet säger att mor min varit med på tv 😳

Min älskade Elin la ut en blänkare på fb, och jösses vilken respons 😱 jag höll på att ramla ur soffan.

Dessa otroligt ödmjuka män som gjort så mycket för mänskligheten uppskattade verkligen att få träffa och hälsa på alla dessa människor som dom räddat livet på. Det var gott om tårar. 

Jag själv har ännu inte fått immunterapi. Det är min plan B. När min bromsmedicin inte fungerar längre, DÅ är det dags för nästa behandling. Immunterapi.

På väg till tåget hem var jag så hungrig att jag var svimmfärdig. Hade inte fått i mig något sedan kl 07 på morgonen. Köpte en stor vaniljlatte och en stor chokladboll som jag vräkte i mig, på tåget åt jag en happy meal och efter det en påse godis. Kan väl säga att min mage inte mådde mer än så där när jag väl var hemma 🤢

Väldigt nöjd med dagen, tvärsomnade jag i soffan. 

Dagen efter skulle jag gå ut med Dino, i skogen, där jag trivs bäst, han var pigg och ville ut 😳 Det skulle bara bli en lagom prommis på någon timme, så jag tog inte med någon näringsdryck eller något att tugga på. Dino klarar sig alltid, han äter alla kantareller han hittar. 

 

Min Fina, min Kompis, min Prins, min Älskade vovve, min Vapendragare ❤️ Han håller stenkoll på mig❣️

Underbart väder, några minusgrader, så jag tog på mig ett par UGG, perfekt trodde jag, så vansinnigt idiotiskt insåg jag efter 12.000 steg. Dom greppar inte på berg, greppar faktiskt ingenstans 😡 stövlarna halkade och mina fötter halkade runt i stövlarna. Strumporna låg ihopknölade längst fram i stöveln. Jag slutade rätta till dom efter 8 gånger.

Anledningen till 12.000 steg är att jag för första gången gick bort mig. Efter drygt 3 timmar i skogen var både jag och Dino slut, sopslut och jag visste bannemig inte åt vilket håll jag skulle. 

Jodå, jag tog visst fram kartan i mobilen. Men hur jag än gick så vred sig pilen åt motsatt håll? Jag hämtade fram en av favoriterna, för att ta mig dit, därifrån är det enkelt hem. 30 minuter, drygt 3 km? Men vafan 😳 klockan hade blivit mycket och det började mörkna. Inte gilla 🤨

Irriterad sa jag till Dino att, nej, nu går vi hem! 😫 Blicken jag fick sa ”äntligen matte, jag började tro att du blivit helt knäpp” Så tog min fina vovve kommandot, och gick ...... hem 😂 Han hade bråttom, men stannade och inväntade mig när jag kom efter, han tog liksom inte någon stig hem, utan närmaste vägen. Tack Dino ❤️

Väl hemma kastade vi i oss mat och ramlade ner i soffan, han låg och morrade i sömnen 😂. Om jag gick 1 mil, hur många mil gick då inte han? Minst 4 ggr mer. 

Idag ska inte samma sak hända, men jag tänker ivarjefall stoppa en näringsdryck i fickan. Bra att ha 💪 Dessutom tänker jag återigen ta på mig mina vandringskängor, ett par 15 år gamla Salomon så vansinnigt bra, dessutom greppar dom allt, kan gå rakt upp på ett berg. 

UGG, ja, visst, snygga, men tusan så opraktiska, hur tänkte jag där 🤔 inte alls tror jag. Jag kan härmed intyga att UGG är fullkomligt värdelösa i skogen! Testa inte ens, dom klarar bara oknölig asfalt!

Dags att kliva ur sängen och försöka väcka Liten Hund 😍

Dag 1782. Hopplös patient

I måndags tror jag läkaren från vårdcentralen ringde mig 6 ggr. Hon hade på fredagen skrivit ut samma penc igen, vilket jag nu ätit 2 doser av, och dom har inte fungerat. Hon bytte då till en annan sort, men insåg att den inte skulle bita på mina bakterier. 

Hon skulle återkomma, ringde, hade hittat en annan sort, men, nej, den krockade med tafinlaren. Hon skulle återigen återkomma. Nu visste hon inte vad hon skulle göra. Nästa steg var att ringa till infektionskliniken för att prata med en infektionsläkare. Hon skulle återkomma (har kopierat den meningen så jag slipper skriva ut den hela tiden).

När hon återkom kl 17 så hade hon pratat med infektion, dom hade kommit överens om att ge mig den sorten som inte skulle ta på mina bakterier 🤔😳. Jaha.

Började omgående med pillerna på måndagskvällen. 3 hästpiller om dagen. Tack Gode Någon att jag inte har svårt att svälja tabletter 😁

Veckan har gått, inget har hänt. Jag har faktiskt släpat mig ut i skogen med Dino på förmiddagarna, om jag lyckas fånga in honom vill säga. Trots eller på grund av att han är irländare så hatar han regnväder. En dag när jag tagit på mig all mundering och skulle bara koppla vovven, så var han borta. Han hade krupit längst in under vedspisen och vägrade komma ut. Jag hörde att han sa, ”det är ok matte, gå du, men jag stannar hemma idag”. Jag plockade av mig munderingen 😁 Det blev en inneslappardag ❤️

Till min ilska så vaknar jag till kl 05 när jag tar min medicin, eller rättare sagt, jag somnar inte om förrän Görans larm går 05.30, sen är det kört. Jag som alltid tagit medicinen i sömnen, och gått upp på toaletten, också i sömnen. Har inte haft en aning om det när jag vaknat vid 09. Bara sett att medicinen är borta. Det är så jag vill ha det! 

Idag lördag, samma sak, vaknade 05 😡 Hunden fick jag inte liv i förrän vid halv 11. Han kom ner en sväng vid 9 yrvaken och skällandes. Jag hade väckt honom, men han trodde det var någon annan. DÅ tänkte jag passa på att gå ut med honom. Dimman är så tjock att man inte ser många meter framför sig, men ut måste vi. Plockade fram kläderna, men innan jag tog på mig tänkte jag koppla prinsen (Dino) BORTA 😳 Ropade, ingen hund, gick upp och hittade honom nerkrupen i sängen igen? Hur morgontrött får en hund vara? Hann sätta en deg innan jag hämtade och bar ner den lilla sängvarma, goa kraken för att ta med honom ut i skogen. 

Inom en kort stund var han lerig upp till halva kroppen 😂, vad gör väl det. Jag kände mig ganska nöjd och välmående, men yr och lullig och så denna hosta som gör att jag låter som en kolgruvearbetare. Hm? 

Väl hemma, när hunden var ordentligt avtorkad sa maken du är varm, jo, något konstigt var det med mig, så jag tog febern. 38,5. 

Jag vet fan inte vad jag ska göra längre? Den här kuren har inte heller tagit. Ring så maken! Ring vart? Ring vem? Vårdcentralen? Onkologen? Akuten? NEJ!

Nu har nu lovat att jag ska ringa OM febern stiger, i kväll, eller inatt, eller i morgon. Jag mår ju liksom inte skitdåligt. Bara invaderad av bakterier. 

Jag tillhör den sortens mamma som finns tillgänglig 24/7 för mina barn. Fick ett meddelande från Australien, ”älskade mor, spärra mitt kort, kan inte använda luren” Såklart jag då gör omgående. En väska med det viktigaste hade försvunnit. Väskan är nu återfunnen flera timmar ifrån sonen, så han får dock tillbaka sitt körkort. Alltid något 😍 Jag fick spärra, men inte beställa ett nytt till honom?

Har äntligen kommit så långt att jag kan ha både katten, hunden och maken i sängen, samtidigt 😍 Det tog 8 månader, och tack och lov är Dino ingen killerdog, han vill bara leka med katten, som ger honom en blick som borde slå omkull benen på honom. Men nästa dag provar han igen, ”4 bens hopp upp i luften, komigendå, bruden, vi kan väl leka lite, snälla”. Tittar ni noga så ser ni dom! 

Nu får vi se hur denna helg fungerar. Bra hoppas jag! Jag vill ju bara bli frisk 🙏

Dag 1777. Vilken fantastisk läkare

Har nu dragit på en infektion lääänge. Började med halsont och hosta. Efter 3 veckor gick jag till vårdcentralen och fick träffa en ung kvinnlig läkare. Jag fick omgående en dos  penicillin. Min crp visade dock ingenting, MEN jag luras, hur mycket bakterier jag än dras med så syns det inte. Dessutom är dom inte restriktiva till att ge mig penc. Bättre en gång för mycket, jag får helst inte bli sjuk. 

Läkaren var lite tjatig tyckte jag när hon fler gånger sa att blir jag sämre måste jag omgående ringa eller åka till akuten. Svar nej, jag åker inte till akuten om jag inte känner att jag har en nära-döden-upplevelse, då kan jag fundera på det. 

Redan efter 2 dygn var jag bättre, det halsonda försvann vill säga, hostan fortsatte. 1 vecka efter kuren var slut så kroknade jag igen med feber och nu en fruktansvärd hosta. Penicillintabletterna jag fått räckte till en omgång till, så vad tusan, jag tog en kur till. Den här gången hjälpte dom inte. Så efter 5 dagar så ringde Jag återigen till vårdcentralen. Fick samma dag komma till samma läkare. Hon lyssnade på mig, det lät inte bra. Jag fick ta ett sputumprov för att se om jag hade bakterier, eller rättare sagt, jag bad om att få ta provet, eftersom crp`n återigen visade, ingenting. Fick sedan åka dit och andas ventolin i 3 dagar. 

Jag var nu riktigt risig, sov mest varje dag på soffan orkade inte gå ut i skogen med Dino. Förra söndagen skulle jag åka till sonen för att hjälpa honom med en sak. Nepp, kände att jag kunde inte köra till Stockholm så Göran följde med för att köra. Jag låg i sätet bredvid. Men då ringde sonen och fick höra hur risig jag var så han beordrade att vi skulle vända hem igen. Så blev det, och jag gick miste om julkramen, men å andra sidan så hann jag inte smitta ner honom. 

I går, lördags (igår) skulle vi ha födelsedagskalas för Göran. När jag vaknade mådde jag riktigt uselt. Åkte in till stan för att handla det sista, när jag kom hem ställde jag kassen på golvet och dök ner i soffan och somnade, hela skallen var full med krossat glas. Kan inte påstå att jag var piggare när jag flera timmar senare vaknade. 

Stoppade i mig lite piller så när gästerna kom var jag på benen, och livet var ganska ok. Tror inte jag somnade förrän 2 tiden 😳 sov så uselt dom timmar jag sov. Var ut med Dino kl 5, han var också dålig, kräktes (berodde nog dock på att han tuggat i sig ett antal servetter som han snodde ur våra knän) han var dessutom kissnödig. 

Snurrade runt i sängen ett par timmar till innan jag släpade mig upp för att göra födelsedagsfrukost till maken. 

Så ringde Ida och ville att vi skulle åka till Eskilstuna för att handla lite julklappar, hm, okej då, den här gången fick faktiskt Elin följa med. Det gick ok, jag mådde ganska hyfsat.

Kl 20.15 sitter maken och jag i soffan när min mobil ringer. Det var min doktor från vårdcentralen? Som ringer sent en söndagskväll. Herregud, hur sjuk är jag egentligen?

Jag mådde uppenbarligen sämre än jag trodde, provet visade på olika bakterier, och hon hade inte fått tag på mig på fredagen? Penicillinkuren hade inte fungerat. Hon var lite orolig för hur jag mådde, eftersom hon visste att jag var VVA (Våga Vägra Akuten). 

När hon hörde att jag inte var halvdöd så bestämde vi att hon skulle ringa mig i morgon förmiddag (måndag) för att diskutera vad göra. Jag måste få nytt penc. Igen. 

Ja tack. Jag är inte ok, jag skakar som ett asplöv och pulsen tickar på i en sabla hastighet. Nu vill jag bli pigg, har endast orkat ut med Dino i skogen 1 gång senaste veckan. Det blev en ganska kort skogspromenad. 

Blev väldigt förvånad och samtidigt oerhört tacksam för att hon bryr sig så pass att hon ringer mig en söndagskväll. Det kallar jag engagerad läkare 😁 Tack 🙏

 Just den här dagen, när det snöade, då var jag ut med Dino, älskar detta väder, också.

Helt otroligt makalöst❣️ Älskade barn, min fina son, just i detta ögonblick gör du detta 😘 i Australien 🤗