Igår fick jag samtal ifrån ordförande i Melanomföreningen, han frågade ”-Hur mår du?” Jag var så otroligt dum att jag svarade ”-Jag mår bra, för en gång skull mår jag jättebra”. Så dumt, så otroligt dum.

En halvtimme senare rasade jag i soffan, egentligen skulle jag gå ut med Dino, men när Göran såg att jag stod och vinglade sa han att jag tar Dino, lägg dig i soffan. Det gjorde jag och somnade på sekunden. Jag vet att Göran sedan var inne och pratade med mig, har ingen aning om vad jag svarade. Jag hade ställt mobilen på ringning, jag skulle hämta Lovis. Släpade mig upp ur soffan, liknade nog mest en zombie. Hämtade Lovan och kröp ner i deras soffa, hon stack omgående iväg till en kompis. Det är så skönt, nu behöver man inte vara barnVAKT utan nu för tiden behöver man bara vara på plats om något händer.

Jag hade Ida med en kompis här, dom satt också och pratade med mig, det finns långt bak i mitt huvud, Ida sa att jag såg så ledsen ut när jag sov, antagligen drömde jag något ledsamt?

Jag har faktiskt mått bra senaste dagarna. Det tog väldigt lång tid att komma dit, ett par gånger snubblade jag, men reste mig ganska snabbt.

Som helgen för 2 veckor sedan. Det var en av våra vänner som hade födelsedagskalas, jag skulle äntligen få gå. Jag var så glad, så taggad, eftersom jag suttit i karantän i en månad. Nu var det min tur! Natten innan så vaknade jag med 39,4 i feber. Det sket sig kan man säga. Lika glad som jag var dagen innan, lika ledsen blev jag. Ska jag inte få gå på kalas?

Förra veckan när jag tog förmiddagsprommenaden med Dino gick vi som vanligt i skogen. Rätt som det var så rasslade det till i buskarna och ut for ett stort vildsvin. Då menar jag stort. Jag dog på fläcken, men fick ändra mig, det var inte lägga att dö just då, eftersom Dino sprang efter grisen. 

Jag skrek på honom så stämbanden näst intill gick av. Eftersom jag inte kan springa så gick jag i motsatt riktning samtidigt som jag skrek på liten vovve. Rätt som det var kom han tillbaka. Hel och levande. En liten hund och ett stort vildsvin är ingen bra kombination. 

Gick hem, alldeles löddrig av rädsla. Det sjuka var att jag såg flera färska spår av svinen när vi gick ut, och funderade på var är det dom gömmer sig på dagarna. Nu vet jag! Ivarje fall just den dagen. Det kallar jag för adrenalinpåslag.

 


Annars går livet sin gilla gång. Det händer inte mycket. Jag har varit hos Marie för provtagning. Berättade att jag har fått tillbaka den ruskiga ledvärken, nästan som i början av behandlingen. Varför? 

Blåsan på min högra sidan av tungan är på väg tillbaka. Aldrig att jag ens tänker riskera att ännu en gång träffa på den förfärliga Hen, som gratulerade till att jag fortfarande lever. Jag får avvakta och se vart det bär hän. Det låter som att jag är onykter, jag sluddrar när jag pratar och vissa ord får jag ta sats för att få ur mig.

Har för första gången sedan oktober träffat älskade sonen. Det läcker vatten ur hans fläkt och ingen av oss fattar någonting? Det har runnit så illa att skåpet över fläkten har spruckit och likaså bänkskivan. Har ringt försäkringsbolagen, ja, alltså både den som föreningen har och hemförsäkringen. Icke sa picke. Ingen av dom gäller? Efter alla dessa år med diskussioner med försäkringsbolag, hade jag faktiskt i min enfald trott att dom skulle gälla? 

Göran har pratat med folk och kommit fram till att fukten kommer ifrån badrummet? Det är en väldigt avancerad fläkt må jag säga. Så nu är det bara att återigen lämna in fläkten, förra gången fick vi tillbaka den lika trasig som när vi lämnade in den. Det får bli ett nytt försök. Dessutom måste vi byta ut överskåpet och köpa en ny bänkskiva. 

I det stora hela, små petitesser! 

Livet rullar på i lugnt mak. Jag mår för det mest ok, förutom den förbaskade ledvärken. Så här vill jag ha det, alltså -ledvärk. 

Jag kanske, men bara kanske, har något spännande att berätta snart. Men bara kanske. Jag får vänta ett tag och se. Tålamod Marie!

Idag ska jag på gruppsamtal. Jag vet inte riktigt om det passar mig. Jag får ge det en chans. Det är enda gången jag pratar om min cancer. 

Ha en ljuvlig försiktig dag i solen!