Förlåt, förlåt, man får bara inte göra som jag har gjort. Att bara upphöra med att skriva. Oförlåtligt!

Jag har ingen ursäkt, möjligen en förklaring. Jag tog slut. Jag orkade inte ens öppna min blogg, än mindre skriva. Min energi låg lägre än minus.

Mycket har hänt, men jag startar från nu.

Var på min årliga kontroll av kostymen på hudkliniken. Under allt mitt hår så har jag en längre tid känt en knöl nästan mitt på bakhuvudet. Dom tog bort en bit och skickade på kontroll. Medelaggressiv basalcellscancer blev svaret. Jag var inte orolig, för denna sorts cancer skickar inte iväg metastaser, däremot så växer den.

Alltså operation för 2 veckor sedan. Klippning, rakning, bedövning och sedan borttagning med 5 mm marginal runtom knölen tog 1 timme. Tack vare att jag har så mycket hår syntes varken stygnen eller som nu ärret.

På röntgen jag gjorde i augusti hade det dykt upp en 9 mm förändring i ena lungan, som var metastasmisstänkt. Jag hade inte begärt ut mitt röntgensvar så jag hade ingen aning om detta, däremot blev jag uppringd av en onkologen en lördag kl 17.30 för dom såg en förändring på bukspottskörteln. Dom skulle ha konferens om detta och höra av sig. Men det visade sig vara den förändring som jag har haft där hela tiden, den växer inte och den minskar inte, så vi lägger den på hyllan tills vidare. 

På röntgen som jag sedan gjorde i februari syntes fortfarande denna förändring i lungan, även denna gång 9 mm. Andreas var inte speciellt orolig över den, så vi väntar och håller koll, den går tydligen inte att göra biopsi där den sitter. 

Tungan. Återigen har jag fått en lång vit förändring på tungan, denna gång på höger sida, har haft den länge, men nu har det blivit ett öppet sår i förändringen, som vägrar att läka. A skickar remiss till specialisttandvården, jag hoppas verkligen att jag får komma till samma läkare och hans alldeles underbara sköterska Sanna, även denna gång. 

Det var 2017 som jag opererade bor en hel slice av min tunga på vänster sida, som sedan syddes ihop, minns hur irriterad jag var på alla dessa trådar i munnen. Det jag inte minns, men som står i min journal var hur djävulusiskt ont det gjorde eftersom bedövningen inte tog ordentligt. 

Annars mår jag rätt ok, har fortfarande mina elaka biverkningar av giftpillerna. En del dagar sover jag mest hela tiden, då känns det som att jag har tillbringat natten i torktumlaren och mitt huvud värker så jag ser dubbelt. Andra dagar är bättre, då blir det långpromenad med min livvakt, och skugga, Prins Dino. 

Detta för nu!

Ska nu skärpa mig och återuppta mitt skrivande, dock kanske inte lika ofta, då det inte händer så mycket i mitt liv.