Just nu har jag hjärnspöken.

Jag har dragits med en envis infektion och hostat hela december och januari. Har fått 2 stycken penc kurer. Ingen hjälpte. Det var bakterier, jag har tagit 2 prov. Jag vet också att det inte var Corona, för innan dom tar emot mig på vårdcentralen måste jag ha ett negativt svar.

Så förra veckan, på tisdagen ringde det från vårdcentralen, det var min husläkare fantastiska Maria som ringde. Jag blev överlycklig och så tacksam, denna kvinna är helt underbar. Hon hade sett att jag varit på vårdcentralen och tog nu över mitt ärende från den okända (ST? AT?) läkaren jag varit hos. För tillfället mådde jag dock bättre, eftersom jag just hade påbörjat en kortisonkur. Sådan otrolig skillnad, jag blir verkligen som en Duracellkanin när jag får kortison. Maria ville omgående skicka mig på akutröntgen. NU! Jag bad att få åka morgonen efter. Hur jag tänkte då fattar jag fortfarande inte? Varför sa jag så? Istället för att åka per omgående. Jag är verkligen ett vrak på morgonen och måste ställa klockan på många timmar innan för att få ordning på mig själv.

Maria skulle ringa mig på eftermiddagen eller dagen efter för att berätta vad röntgen sa. Oavsett svar. 

Idag är det måndag och inget samtal har kommit?

Visst kan det vara så att hon blivit sjuk, eller har sjuka barn. Men, jag ser ju att min onkolog varit inne i min journal varje dag sedan dess. Det finns dock ingenting skrivet.

Så nu inbillar jag mig att dom har sett något som inte är bra på röntgen och diskuterar vad dom ska göra med mig. 

Å andra sidan så kommer säkert Maria att ringa idag och säga att allt ser bra ut. Tror jag. Hoppas jag. 

Den här veckan har jag annars fått den stora förmånen att ha Lillskrutt Lovis här. Hon ville att jag skulle hämta henne efter skolan, både måndag och onsdag, dessutom ville hon sova här på fredagen. Har hon bestämt sig, då blir det så. 

Jag hade aldrig trott att jag skulle få chansen att få rå om henne på samma sätt som med Storskrutt. Nu är jag där ❤️

Som sin syster så bakar hon varje gång. Dock efter recept. Hon får hållas. Mitt liv startar upp när tjejerna är här, det blir liv och rörelse och både Göran och jag bara älskar det. När jag åkte iväg i onsdags för att hämta henne, ropade Göran, -Vad ska ni göra? -Vet ej! - Se till att ta med henne hit! Vi båda lever upp med ett barn i huset. Jag blir dock orolig att hon ska tycka att det blir trist, hon som alltid hänger med kompisar och springer ut och in hemma. Men nej. Tvärtom så är det nog hennes chans till lugn. Ingen som ringer på dörren, inga barn ute som hon måste ut till. 

Hon bara är här. Om hon inte bakar märker jag inte av henne. Ena stunden är hon på ovanvåningen, nästa hos mig i soffan, rätt som det är har hon tappat upp ett bad och ligger i badkaret. Somnade sedan med Dino på sig, han är lika lycklig som vi andra att ha barnbarnen här. Vaknade en sväng på natten och kikade på henne. I sömnen så låg hon och kliade på Dino, han låg med magen i vädret och njöt. Jag blir varm i hela kroppen. Mina Fina ❤️ 

Storskrutt har lite problem med matte i skolan, och måste gå på extralektioner efter skolan. Hon hatar! Då händer det bästa som bara kan hända. Min syrra åker dit, min syrra är magiskt när det gäller att lära ut matte. Elin messade henne vad som skulle läras in, så hon visste i förväg. Så igår kom hon och satt med Storskrutt i 2 timmar och pluggade. Hon är bara så bra, så pedagogisk, en ängels tålamod och så lugn. Skrutt var så glad efter hjälpen, och berättade att Nenne skulle komma fler gånger, för hon har 2 omprov som måste göras, då skulle Nenne plugga med henne innan.

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är. Bästa syrran ❤️ Hon gjorde samma sak med mina barn. Självklart jobbar hon med ekonomi, men Sverige går miste om bästa matteläraren som finns att tillgå 🥰 Tack 🙏 

Var på min årliga kontroll av hudkostymen. På strängen där dom nedre ögonfransarna sitter fanns ett märke som läkaren inte kunde säga vad det var. Hon skar helt sonika bort det för att skicka på analys. Hon varnade mig för att det kunde bli ett blåmärke, jag kastade ut mig något så urbota dumt att -det skyller jag på maken. Där gick munnen fortare än hjärnan. Tänk om någon av dom i rummet hade en make som gjorde blåmärken 😳