Och jag är så tacksam.

Det finns en blogg som jag följt sedan september 2018. Den handlar om Pernilla, en kvinna som liksom jag hade spridd malignt melanom. Hon var 15 år yngre än mig och fann sitt smittade födelsemärke för 4 år sedan. En liten prick ovanför fotknölen, sen kom spridningen och hon opererades, strålades och behandlades, hon fick samma behandling som jag går på, men den fungerade inte optimalt på henne. Hon var otroligt positiv, hela vägen. Jag läste hennes senaste inlägg den 19 november -20. Senaste veckan har jag varit inne och kikat efter uppdatering varje dag, men ingenting?

Igår kom sista inlägget. Från hennes man, Pernilla somnade in den 28 december. Det var som en spark i magen, hon var så optimistisk, planerade att åka till Thailand i vår. Pernilla var även med i vår facebookgrupp, aktiv även där.

Det är så skrämmande att det går så fort. Pernilla fick en blödning i hjärnan, hon hade hjärntumör.

Då skäms jag för att jag varit usel med inlägg, jag vet att jag har många följare, som kanske också undrar varför jag inte skriver.

Jag mår helt ok för det mesta. Det är mest bara den överdjävliga huvudvärken som jag brottas med. Vissa dagar är det bara ”vanlig” huvudvärk, andra dagar vaknar jag av att någon slagit in en spik bakom mitt vänstra öga, då är den dagen förstörd. MEN, jag vet att det inte är en tumör som bråkar, så jag kan ta den huvudvärken utan rädsla. 

Jämfört med för 2-3 år sedan så mår jag otroligt bra nu för tiden. Idag tex tog Göran, jag och Dino en promenad i ett naturskyddsrådet utanför Enköping, 4 km gick vi i duggregn och fotknölsdjup lera. Vi hade kaffe och sockerkaka (som lilla Lovis prompt skulle baka, på nyårsafton, mitt bland matlagning och förberedelser ❤️ den var lilafärgad och supergod, tack Lovan). Det var en ljuvlig och underbart skön prommenad. En annan biverkning som vägrar att ge sig är mina skakande händer. I julklapp till mina barn gjorde jag varsitt fotoalbum, där jag skulle skriva en liten notis vid varje foto. Tänkte jag. Där fick jag ge mig, jag kan inte skriva med penna. Dock bagateller.

Den 9 december skulle jag egentligen ha träffat ”min” Andreas. Men jag var förkyld och det var coronavarning på mig så det blev istället en telefonträff. Nu ska vi röntga mig var 5e månad, istället för var 3e. Det känns helt ok, jag har blivit så lugn och trygg, hade förslaget kommit för 4 år sedan, då hade jag fått ett sammanbrott. Jag ska till hudmottagningen för genomgång av kostymen i mitten av januari, jag har några märken som bör kollas upp, när jag nu blivit kallad.

Vi har haft en alldeles fantastisk jul och nyår. Mitt i denna ohyggliga pandemi. Båda mina barn och mina barnbarn har haft Corona, dokumenterat. Därför kunde vi fira tillsammans, och det gjorde vi i många dagar. Som jag njöt. Nu har min Finaste dotter Elin tagit över bollen som chef, och hon gör det med bravur. Jag lutar mig tillbaka med Dino i knät och njuter av att se familjen samarbeta i köket. 

Vi har spelat spel, massor av spel, Göran har lärt Ida trolla med kort, och hon har övat i timmar. Gamla far har varit med hela tiden, han har mer ork än vad jag har 💪 han går inte och lägger sig en minut innan oss andra. 

Elin hade ett nyårslöfte kvar från förra nyår, att lära sig sticka. Det har jag lärt henne nu, jösses vad hon stickar, än så länge pannband, men med tiden ska jag lära henne att sticka raggsockor, då blir det 5 stickor istället för 2. Jag fick en bok i julklapp av henne, ”Trettiofem sockor” bland dessa har hon valt ut ett par som hon vill att jag ska sticka till henne, Mårbacka. Jag ska lyckas 🙏

Där och då slog det mig att en av anledningarna till min huvudvärk kan vara att JAG BEHÖVER RIKTIGA GLASÖGON. Efter att ha setat och pillat med mönstret i en timme,  det är små, små rutor att hålla koll på, måste jag lägga jobbet ifrån mig, huvudvärken slår omkull mig i soffan. Det kan ju vara så att det är hög tid nu. Istället för att använda 200 kronors så behöver jag nog gå till en optiker och skaffa mig ett par riktiga extraögon, som jag kan använda hela tiden. Nu går halva dagarna åt till att leta efter mina glasögon 🤓 

2 av mina vackra flickor ❤️ 

 Movietime! Nicke gjorde ”filmduk” av ena väggen i gästhuset, och hyrde en film 

-Matte, om du absolut ska ut och gå i detta regniga busväder, så visst, gör det, men jag väntar här!

Mina högt älskade 😍

Gott Nytt År önskar jag alla mina läsare 💥💥💥