Elin planerar, och pratar om gammelmormors födelsedag, om vi ska försöka åka på SPA någonstans, allihopa, och om Astrid Lindgrens värld dit Ida alltid brukar få en helg på av mig i födelsedagspresent. Jag blir tyst, vet inte vad jag ska säga, för allt som oftast tänker jag "men jag kanske inte lever då" och det kan jag ju bara inte säga högt, för dom vet ju inget än. Varför går tiden så sakta, varför kan jag aldrig få svar.