Förra veckan var bästa veckan på evigheter. 

På tisdagskvällen får jag ett sms ifrån min underbara Ida. Min Lilla Pidi som nu är 13 år. Vad hände? Hon frågar om vi kan åka till Tuna park shoppingcenter på onsdagen när hon slutat skolan. Jag har sagt till henne att hon måste fråga en dag innan, inte en timme innan. Visst, ok, det kan vi göra.

I vanliga fall stannar jag i bilen eller tar en promenad eftersom jag inte vill/bör trängas med andra människor. Så lillstumpan går runt själv i affärerna. Den här gången ringde hon mig och talade om att det var så gott som tomt i hela byggnaden, så jag kunde komma in och titta efter jacka.  

På Intersport hittade hon ”min” jacka på barnavdelningen. Perfekt i både storlek och stil. Check. Jag hittade ännu en jacka som var vansinnigt snygg. Omöjligt att bestämma sig för en av dom, så det blev båda. 

Sen såg jag en snygg, stickad, tjock tröja på HM, och frågade vad hon tyckte. Jag har en sån, du får min istället för jag använder inte den. Check.

När vi väl kom hem till henne så for hon upp till övervåningen och rev runt i garderoberna, fortsatte in i mammans garderob, men blev hejdad i sista sekund, Elin ville gärna ha sina tröjor kvar. Grinigt tyckte Ida.

Jag åkte hem lycklig, med 2 jackor och en kasse med tröjor. Nöjd.

På torsdagen kom sonen hem och hälsade på, har sett honom en gång sedan i julas. Jag fick en kram för första gången i år av honom. Som jag njöt. Tänk vad en kram kan göra. Tänk vad en kram kan få kroppen att må så mycket bättre. 

Han sov till och med över så jag fick träffa honom en stund på fredagen också, innan jag stoppade in min kille Dino i bilen för att åka till veterinären i Västerås. Han har problem med rumpan, när jag går på grusvägen så åker han kana efter på baken. Stackars liten. Efter att Tina tömt säckar i rumpan så mår han mycket bättre, eller till och med bra. 

Veckan avslutades med söndagsmiddag hos Elin med familj. Kalops, mums. Alltså, en alldeles underbar och fantastisk vecka. 

Jag har inte en enda sommar plockat så många fästingar på Jullan som denna. Då är hon ändå droppad. I dag plockade jag bort 19 stycken, i förrgår tog jag 11 st, som hon njuter då, spinner som ett lejon. Hon förstår att det onda gör gott och låter mig hållas.

Nästa vecka är det dags för röntgen. Denna gång även skallen. Det känns bra, vill gärna veta om det är något som inte ska vara i skallen som ger mig denna vidriga huvudvärk. Om inte, så vet jag i varje fall att den inte är farlig. Vid förra skallröntgen missade min läkare att kryssa i att den skulle göras med kontrast. Vilket innebar att röntgenläkaren inte såg vad han behövde se. Gången innan dess var för ca 3-4 år sedan. Den skall göras varje år. Det är vanligt att få hjärntumör när medicinen slutar fungera. 

Nu ska jag hämta mina favorittjejer, som alltid på måndagar. 

Årets äppelskörd

Hur gör han?