Idag har mina arma fötter fått mycket stryk eller massage, beroende på vad man väljer för ord. Just i denna stund; stryk.

Undrar om jag sover vad jag behöver eller om jag sover mer än vad jag behöver, men har kommit fram till att jag ska nog sova vad jag behöver. Glasklart va? Larmet gick 09.00. Dax att peta i sig giftet. Satt i sängen och läste tidningen på paddan, men det gick bara inte. Somnade om. Kl 10.30 ringer Göran för att kolla att jag har stoppat i mig min smoothie. Då väckte han mig =-O OMG jag som skulle åka med 12 bussen in till Strängnäs. 

Panik, i vanliga fall räcker det med 15 minuters promenad för att hinna till busshållsplatsen. Inte nu. 45 minuter går det åt för att ta sig den sträckan. Upp ur sängen på med jeans och t-shirt. Öppnade dörren för att släppa in KF och kände att nehejnej, det här går inte, det är ju skitvarmt ute. På med en lång sommarklänning, problem, klänningen hade bara tunna axelband, jag får inte exponeras för solen pga giftet jag käkar. Hittade en vit, tunn schal att vira om axlar och armar. Superfint. Hann med bussen.

Klev av vid tågstationen och kände att jag var tvungen att låna muggen där innan jag skulle gå vidare till Finningeskolan för att hämta Mellan Prinsessan. 

Fick en smärre chock, VEM är det som ansvarar för städningen av den vidriga toaletten? Svar; troligen ingen. Ringde faktiskt till Strängnäs kommun och frågade, dom hade ingen aning. Hoppas att det inte är dom som driver kaféet, för dom gillar jag skarpt. Det borde inte vara dom eftersom vänthallen med toalett har helt andra öppettider, vad som helst kan ju hända, och händer under dessa tider. BLÄÄÄÄ >:o

Så fortsatte jag då min promenad mot Finningeskolan, tog ca 1 timme. Skam den som ger sig. Inte jag!

När jag hämtat Sessan så var det meningen att vi skulle gå ner till Västerviken, det var då jag starkt började tvivla på mitt eget intellekt, det finns ju grader av galenskap, jag tror jag toppade där idag. Det skulle bara inte fungera att gå ända dit. Då kom Ida på den kloka idén att mormor vi kan väl ta bussen ner till stan istället  :-D min smarta, älskade lillunge, såklart vi gör. Hon känner ju dock inte till mina onda fötter, ja, faktiskt så känner hon INTE till något alls om mitt nya liv OCH det ska hon heller INTE göra. Hennes anledning var nog helt enkelt lathet. Jag tackar.

Vid Västerviken mötte vi upp mamma Elin och Lilla Prinsessan. Efter varsin mjukglass lagom stor som till en hungrig grovarbetare, åkte vi hem till Lilla Familjen. Där plockade Göran upp mig.

Egentligen är det läskigt vad dåligt man känner sin egen kropp, idag såg jag ett ganska stort födelsemärke i den icke sönderskurna armhålan. Och jag VET INTE om märket är nytt eller om det har setat där i mina dryga 50 år? Man kan ju bli mörkrädd för mindre. Jag visade märket för Göran, men, nej, han satt inte heller inne med svaret? Det är ju liksom inte ett millimeterstor litet osynligt märke, utan ett brunt ca 6 mm stort märke. 

Fick ett mail från kollegorna som satt och skulle äta gemensam middag, jamen visst, gör det, sitt ni där uppe i Arvidsjaur och ha det gott, jag tar under tiden hand om alla dj….a myggen, för dom har väl inte kommit dit upp än. Ni ska få igen. Lovar.

Dagens lärdom, "Tänker man inte får fötterna lida". MEN, satan vad motion jag har fått. Bra. Nu måste jag bara ta tag i en fotmassörska.

Bra dag. Glad dag!