Vaknade med 38.3 i feber. Hosta. Samt mina blåröda, onda dj....a fötter. Mitt humör verkar inte direkt vara på topp idag hör jag >:o

Faaaaan. Vädret är underbart, helt fantastiskt, jag vill ut och klippa gräs. Inte ligga i sängen för att jag inte orkar annat.

Men nu förstår jag varför gårdagen var som den var. Jag trodde att jag inte klarade av värme. Troligen hade jag feber redan då. Orkade inte annat än att går runt i huset och byta platser att ligga och vila på. 

Var bjudna på kräftor och räkor hos en granne igår, jag liksom inte hoppade av glädje, jag som älskar räkor, i första hand. Något fel alltså.

Efter en dryg timme fick jag ge upp och åka hem för att krypa ner i sängen istället, svårt illamående. Verkligen Skittrist Brud. Men, men. 


Väntar nu på att onkologen ska ringa upp, eftersom mitt gift är helt nytt så måste jag kontakta dom så fort något är som det inte ska vara. Just så känns det nu. Något är som det inte ska vara :-(

Ett krav för att få arbeta som sköterska eller läkare på onkologen i Eskilstuna står att dom kräver ett trevligt, glatt bemötande. Vilken fantastiskt personal. Har träffar en person som inte uppfyller dessa krav, men hon jobbar med annat. Tjafsa inte med mig i onödan när jag inte mår bra'

Nåväl, sköterska x ringde upp mig, bad mig omgående att komma dit för provtagning. Ringde hem min bästa Göran som släppte allt för att kasta sig i bilen hem till mig. Till onkologen. Snabbtest av mina prover, sen in till doktorn. 

Hur kan det komma sig att logistiken fungerar så otroligt bra på onkologen, och resten av sjukhuset verkar vara kaos? 

Det kan och det verkar vara infektion. Dom vågar inte chansa, så det blev penc. Svagt. Är jag inte bättre, har feber i morgon SKA jag till min vårdcentral för att få annan sort. INTE tänka att, äsch, jag kan vänta, jag ska ju tillbaka på måndag. Basta. 

Jag har fått en massa röda prickar utanpå halsen som han såg, det här var inte min vanliga doktor Andreas utan en annan lika trevlig doktor. - Hm, vad är detta för prickar? -Jag vet inte! -Myggbett? -Nej! Fästingbett? -Nej! -Kliar? -Nej! -Har du haft dom länge? -Nej, ca 4 dagar! 

Hm.

Jag ska prata med din doktor om detta så kommer vi alla 3 att ses på måndag.

Jag tror aldrig jag har varit så påpassad, uppmärksammad och omhuldad i hela mitt liv. Jag säger det igen: dom är fantastiska :-*. Jag vet ju att den här medicinen ger på ett ungefär samma biverkningar som vanliga cellgifter, MEN jag trodde i min enfald, (eller om det var en önskan) att jag kunde umgås som vanligt med folk, inga restriktioner alls, kör på bara. Träffas och umgås. LÅNGSNOK! 

Förkylda personer och snoriga barn är som härdsmältor för mig. Det är ju omöjligt, LillSessan har ju alltid en 11 under näsan. MellanSessan borde jag väl ivarjefall kunna umgås med, det barnet är ju aldrig sjuk. Äsch. Det löser sig nog