Den här gången får jag inte dröja med att skriva, har fått så många frågor om hur det har gått. 

Jourläkaren, en läkare som jag aldrig pratat med tidigare, som visste nada om mig ringde. Jag tror inte dom hinner skumma igenom journalen. För han visste inte vad jag hade för diagnos ens.

Nåväl, jag upplyste honom om förra helgens besök på vc, om att jag inte blivit bättre, att jag hade över 39 i feber inatt 🤒 en huvudvärk 🤕 som gjorde att jag bara ville slå tån i sängkanten för att slippa, och så hade det fortsatt under dagen. Hm. Ja det låter inte som cancer utan mer som en infektion. Ja, där är vi överens, men jag är tillsagd att jag ska ringa onkologen även vid infektioner istället för vårdcentralen. Tyvärr blev det ju heller inte så bra vid förra besöket på vc. Läkaren där borde ha tagit snabbsänka och andra prover på mig, då hade denna läkaren haft något att jämföra med. Så vad ska vi göra nu då? -ja, jag vet inte riktigt! Han skulle ringa 📱 infektionsinformationen och prata med dom och återkomma till mig.

Han ringde och vi två kom överens om att jag skulle in till vårdcentralen och hämta en burk, och så hade han skickat remiss till röntgen att den skulle ske inom några dagar. En timme senare ringde röntgen, jag fick komma när jag ville i morgon 😚 Infektionsinformationen hade sagt att så länge jag inte har väldigt svårt att andas, alltså nästan omöjligt, då skulle jag in dit, men så länge jag kunde andas var det ingen fara. Är inte säker att Göran håller med, han gillar inte min feberandning, när jag bara ligger och flämtar. 

Dagen efter vaknade jag, faktiskt feberfri, satte mig med en kopp kaffe i sängen och läste tidningen i paddan. Somnade. Åkte i väg till vårdcentralen med burken, åkte till Eskilstuna för att röntgas. Så trött, så trött. Under tiden jag väntade på min tur lyckades jag återigen somna, så dom fick ruska på mig. 💤😴💤😴💤

Åkte hem, gick raka vägen till soffan och somnade. På kvällen var det pub i bygdegården och vår vän Tina skulle komma hit och vara med på den, för att sedan sova över.  Jag var i valet och kvalet. Jag skulle ju kunna följa med upp och äta.

Jag följde med upp, och det var så trevligt och så god mat. Träffade nya grannar som jag pratade med mest hela kvällen. Jag brukar aldrig prata om min sjukdom, men det kom frågor som gjorde att jag insåg att det är lättare att vara ärlig och öppen. Det är ju liksom ingen hemlighet 🙊 Det är ju mitt liv. 

Jag smet hem lite tidigare och kröp ner i sängen. Hade haft en så trevlig kväll, ibland behöver man någon som säger till -men du, prova och gå en stund, du kan ju i varje fall äta där. Bra! Om jag inte hade gått dit och ätit så hade blir det inte blivit någon mat för mig, jag hade inte ätit något på hela dagen och klockan var nu 19. 

Jag gillar verkligen inte att få 1 1/2 dygn med hög feber som försvinner lika fort som den kommer 👿 Varför? Vad är det kroppen vill säga mig?

I måndags spelade jag och tjejerna bowling. Vi skrek av skratt. Lovis tog klotet, spang fram till kanten, stannade, la ner klotet, sen puttade hon iväg allt vad hon orkad. Också en variant 😂❤️ 

Diana: Tack för dina inlägg. Dom gör så gott ❤️ Om du vill berätta vad du varit med om så är jag intresserad. Min mailadr är marie_alriksson@hotmail.com

Jag har fått så otroligt många vänner via bloggen som jag nu mailar med. Många har sin historia.