Dag 1189. Förtvivlad!
Först och främst! TACK Anna och Diana ❤️ Ni är fantastiska med era glada och värmande kommentarer. Vad gjorde jag utan er! Det häftigaste är att jag vet inte ens vilka ni är? Tror jag? Ni är så Fina 💖
Det håller på att barka käpp rätt ner för trappen. Jag kan inte gå längre. Mitt vänstra ben, ända uppifrån svanskotan ner till foten har slutat fungera. Jag har så ont så jag skakar och svetten lackar när jag försöker gå. Maken får hjälpa mig till toaletten på natten. Jag stoppar i mig värktabletter, kan inte påstå att dom gör större skillnad, men, jag klarar mig åtminstone själv med dessa i kroppen.
Gick till postlådan och tillbaka igår, ca 75 m, det tog 20 minuter.
MEN i måndags var det måndag! Veckans viktigaste dag! På söndagskvällen ringde minstinggullungen Lovis 5 år - mojmoj, hämtar du mig innan mellis imorgon? Inte efter, utan INNAN MELLIS. Vad säger man då?
Hjärtat, om bara mormor kan gå så kommer jag och hämtar INNAN mellis.
På morgonen rullade tårarna. Så ont, så ont. 😭😭 Jag vägrar ge efter. Stoppade i mig piller på morgonen, så värken släppte något tidigt på dagen. Vill inte äta medicin när jag är med tjejerna. Jag klarade det! Tack vare dom själva. Ida går bredvid så jag får hålla i henne, den lilla släpar på min handväska och kvittrar och skrattar. Vi gick till lekparken. Där satte Ida mig på en filt. Hade det helt ok 😄❤️ Vi hade passat på och köpa jordgubbar och persikor som vi smaskade på.
När det var dax för hemfärd så började lilltösen Lovis att städa, hon gjorde sitt allra bästa faktiskt, inget skräp fanns kvar. Hon la allt i samma påse, hela jordgubbar, halvätna jordgubbar, hel persika, persikokärna osv 😂😂 Ida tog hand om mig, baxade upp mig i stående ställning, så gick vi iväg. Ida släpandes på mig, och fruktpåsen, Lovis släpandes på filten och min handväska. Så söta, goa, alldeles underbara och märkligt omtänksamma för deras ålder. Elin och Tom! Fattar ni vilka otroligt fantastiska barn ni har?
Ida berättade att dom skulle till kyrkan med skolan på tisdagen. Va bra sa jag, då kan du tända ett ljus och önska att mormors onda försvinner. -men, vi får inte ha med oss pengar! Tyst en stund. Vet du mormor, jag kan be för dig istället, då är det ingen som ser eller hör mig heller 😭😳😩 Hon är makalös detta barn. One of a kind ❤️
Sitter och väntar på att tiden ska gå och att Göran kommer hem. Dax att åka till doktor Andreas. Så spännande att få veta vad han menade med att det ser till och med bättre ut? Hoppas av hela mitt hjärta att han kan hjälpa mig med benet! Om inte, så får det helt enkelt bli starkare värktabletter 😩😜 Ingen bra lösning!
9 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1184. Nog!
Nästa inlägg: Dag 1198. Värsta veckan
Hej Marie
Hur mår du? Har du mindre ont? Kram❤
Hej! Du kämpar bra trots du har ont och hoppas du får ett positivt svar utav doktorn..Jag håller tummarna för dig.
Tänkte gilla ditt inlägg, men gick inte utan "gilla" knapp.
Kram
Hej fina Marie
Hur är det med dig nu? Hoppas du mår bättre! Stor kram! 🌸
Hoppas du har en fin Morsdag utan att ha ont. Kram
Skönt ändå att det inte är något elakt. Hoppas du mår bättre ikväll. Kram😘
Goa, Fina Ni ❤️
Fick en diklofenakspruta i rumpan, stark dos, vänta 30 minuter, sen, otroligt nog, så kunde jag ställa mig upp, jag kunde gå små steg, fortfarande jätteont, men inte helt hjälplös. Det var bra, då är det förmodligen en inflammation och inte cancer i rumpen i varje fall. Idag gör det satan ont, men jag trippar fram själv. Spännande och se om det ger sig nu 😄
Kram på Er ❤️
Underbart!! Då tror vi att det bara kommer att bli bättre nu! 👍
Stor kram!! 💕
Men älskade du...fy 17 så kämpigt du har det nu!! Det gör ont i hela mig när jag läser vad du skriver. Hoppas verkligen, verkligen din värk släpper snart. Så där kan du inte ha det. Tur att du har dina underbara barnbarn...de ger så mycket förstår jag. Och du ger dem mycket. Hoppas du snart slipper det onda och får njuta av våren. Varm jättekram till dig! 💕
Nä fy vad jobbigt du har det. Men vilken kämpe du är. Vilken positiv person du är som ser det som är fint och ljust. Du uppskattar dina små barnbarn trots allt jobbigt. Dom verkar avguda sin hos mormor som låter dom greja och hållas även om det ibland för med sig mer jobb än hjälp. Hoppas din doktor kan förstå vad som hänt med dig. Kan det vara så när det är ischias tro?massa kramar till dig Marie❤