Idag ligger jag 5a på topplistan, jag blir så otroligt glad! 🤗 Men. Jag fattar inte riktigt? Jag har så otroligt många läsare vissa dagar, vilka är ni? 😳 Jag vet att det är många med min diagnos som hittat hit. Det är bra!

Har haft en envis hosta nu en längre tid. Skulle ha tagit tag i den förra veckan, men det blev liksom inte av bara 🙄

Idag tog jag mig i kragen på pyjamasen. Eftersom jag skulle till Eskilstuna på min efterlängtade röntgen, så ringde jag onkologen, förklarade läget och skulle in till dom för att ta blodprov innan jag gick till röntgen. 

Min IdiPidi hade sovit hos mig, som vanligt med ena handen intrasslad i mina lockar. Så först skjutsade jag hem henne, hon ville med, men jag visste hur mycket väntan det stod på schemat, så det var bara onödigt. 

Problem, det är sommar, på sommaren har jag inga strumpor. Var skulle jag då lägga mina lyckostenar som jag fått av barnen? Hm. Jag åkte iväg i mina snygga tåskor. Tog med strumpor. När jag satt och drack mina litrar med vatten så bytte jag om, ner med skorna i väskan på med strumporna, och ner med smyckena i strumporna. Jag såg verkligen inte klok ut! 😂 Men vad är alternativet? Dessa smycken har nu legat i mina strumpor varenda röntgen som jag gjort sedan 2014. Ca 15 stycken. Jag skulle helt enkelt inte våga röntga mig utan dessa. Tvångstankar? Ja, kanske. Det finns många ord! Hade jag glömt dom så skulle jag vända hem och komma försent till röntgen, fast jag kan ju dricka mitt vatten i bilen. Men det händer inte. Jag tar aldrig av mig dessa juveler.

Varför måste temperaturen ligga på runt 10 grader i rummet. Maskinen kanske behöver det? Jag fryser så jag studsar på britsen. Dom brukar vara bussiga och lägga en filt över mig.

Tillbaka till onkologen. Fick träffa en helt ny läkare som jag aldrig sett. En kvinna. Hon lyssnade och lyssnade, och lyssnade igen. Något lät inte bra! Kommer troligen att synas på röntgen. Hon var otroligt nogrann. Gick nästan igenom hela min journal. Tillslut skrev hon ut ett för mig nytt penc. Som man använder när inget annat fungerar, innehöll 2 komponenter, samt en del skrämmande biverkningar.

Sen blev jag ordentligt sjuk med ordentlig feber. Sov hela tisdagen. Förutom när det kom en tekniker som skulle titta på vår tv-utrustning. En riktigt härlig kille från Bagdad. Han var så glad, och "rädd" för mig 😳 Jag hade ju läst in ett ilsket meddelande på hans mobil, att tänker han inte komma till oss snarast så vill jag att han avsäger sig jobbet, så någon annan kan komma hit! Marie arg, sa han flera gånger 😂 Han bytte allt från antenn till kablar, och kopplade rakt in i tv'n. Nu, har vi äntligen kanalerna tillbaka som vi varit utan sedan i maj då boxer gjorde någon slags omläggning. 

Nu sitter jag med skägget i brevlådan och vet inte vad jag ska göra. 

Avboka Astrid Lindgren? Omboka? Åka, fast jag inte är bra. Men jag äter penc och ska väl bli bättre. Göran tycker att jag ska åka. Orkar jag?

OM jag tänker på det värsta scenariot, OM nu röntgen visar att jag måste byta behandling. OM. Då kan jag inte åka alls. Jag är övertygad att allt ser ut som vanligt, eller bättre. 

Förra veckan läste jag igenom vårdprogrammet för malignt melanom. Det har skett en enorm förändring senaste 5 åren. Överlevnaden har ökat från under året till att 1 av 5 klarar 5 år. Jag ska bräcka den! Banne mig!

En av mina malignt melanom vänner, hade varit tumörfri drygt ett år när hon och hennes läkare kom överens om att göra uppehåll med behandlingen. Dumt, mycket dumt. Andreas har sagt att även om jag skulle bli fri, vilket inte kommer att hända, så kommer dom aldrig att upphöra med att behandla mig. På 3 månader, så växte det med blixtens hastighet i henne. Från fri till att ha hela levern full, samt en stor tumör på Lill hjärnan. Hon misstänkte att något var fel när hon inte fick behålla maten. 

I fredags var vi upp till Stockholm, vi är hela tjocka familjen, samt barnens pappa med min bästa Ylva och man. 

Niklas hade då öppnat sin utställning "På livstid...." på Hötorgsterassen. Jag trodde det var flera konstnärer, men icke, det var bara han, dom visar en i taget. Det var stort! Jag var så otroligt lycklig för hans skull! Tårarna rann givetvis på mig, medan jag gick runt och tittade. Jag vet hur mycket tid han har lagt på dessa teckningar. Jag vet att han fick linda fingrarna för att han fick skavsår. Jag vet vad han har kämpat för detta ❤️ 

 

 

❤️ Det är Din tur nu! ❤️