Läkaren på akuten sa att om jag får feber måste jag ringa till onkologen direkt. Direkt är för mig lite svävande.

I tisdags var jag så fruktansvärt trött, låg på soffan hela dagen. Klockan 4 tyckte jag att jag var tvungen att rycka upp mig, så jag tog en promenad till Aspö handel, handlade potatis och gick hem igen. Det var så tungt, så tungt. Inte ryggsäcken, utan min kropp 😓 Inte konstigt, jag hade ju feber.

På natten vaknade jag av att Göran kände mig på pannan, då frös jag så hela sängen skakade. Gick upp och kollade febern, 39,2, på väg uppåt förstod jag pga min frossa. Med febern kom också en fruktansvärd huvudvärk.

Nu är jag less, så förbaskat less. Har nu varit hel och halvdålig så länge. Det räcker nu! När jag varit sjuk en tid, då minns jag inte hur det är att må bra, när jag mått bra en längre tid, då minns jag inte när jag senast var dålig. Hjärnan är en lustig manick 😳

Jag borde ha ringt direkt i tisdags, men jag har velat, känner mig tjatig, inte orkat, men nu bara måste jag. Det ger sig inte.

Jag har fortfarande ont i magen, jag som i vanliga fall inte har någon mage, ser ut som att jag vore gravid?

Jag vet en av anledningarna till att jag inte har ringt. Jag är livrädd att doktorn ska säga att vi gör ett uppehåll i din behandling. DET vill jag INTE, då har jag hellre ont. Jag är livrädd att det ska dyka upp nya metastaser då. Jag vet ju att det händer. Jag vet ju att 2 av mina malignt kompisar blivit tumörfria, gjort uppehåll, och genast har cancern pluppat upp igen. Jag vill ha mina "giftpiller"!

Onkologen ringer upp mig kl 10.30. Jag återkommer med vidare info!