Något är kronfel! 😳 Sedan i torsdags så sover jag och sover och sover ännu mer. Jag missade att ta blodproverna i onsdags, kom för sent. Så det blev på torsdag förmiddags istället. Träffade sedan min goaste kusin på ett fik, där vi pratade så det bara rann ur oss. Det var senaste 8 åren som skulle ut 😂. När vi sitter och pratar säger hon, vad hände med dina ögon? Du blev alldeles simmig? Fick du feber? Jag har absolut ingen aning, men det var ungefär då det hände något med mig. 

Jag åkte hem, la mig på soffan och somnade, helt utslagen. Gick upp när Göran kom hem, somnade igen när vi satte oss i soffan. 

Dagen efter, alltså fredag, efter att jag sovit i 14 timmar så vaknade jag och fick knappt upp ögonen, det såg ut som att jag fått stryk under natten, speciellt det vänstra, det var svullet runt hela ögat. Läskigt 😫 Det fanns en liten, liten chans att dr A skulle ringa, om mina prover och röntgen var klara. Det var dom uppenbarligen inte.

Även denna dag tillbringade jag i soffan. Jag bara orkade inte resa mig upp, orkade knappt gå på toaletten. På kvällen skulle det vara pub på Aspögården, vi var ansvariga. Glöm mig. Jag orkade inte göra någonting. Stannade hemma i soffan istället.

Sov återigen 14 timmar i ett sträck. Tog en dusch, och gick ner till soffan och fortsatte sova. Jag sa till Göran att jag behöver verkligen ut och gå en sväng, men jag tar mig bara inte upp och ut. Han skulle fixa en fikakorg så skulle vi gå ut och fika i skogen. Men tiden rann iväg och rätt som det är kommer han till soffan med fikakorgen. Vi hann inte ut, vi skulle bort på kvällen, så utflykten gick till soffan, han plockade upp både kaffe och skorpor ur ryggan. Sen somnade jag om.

På kvällen skulle vi till goa vänner på middagskalas. Jag ville verkligen med. Jag skulle verkligen med. 

Så jag tog en dusch. Sminkade mig, man brukar alltid kunna sminka bort det mesta. Men, icke denna gång. Den vita färgen mitt ansikte drogs med kunde jag ta bort. Men tröttheten i mina ögon satt där. Den gick ju uppenbarligen inte att varken sminka eller sova bort. 

Det var som vanligt supertrevligt. Min mage var inte van med mat, så när den väl får mat tycker man att den kan vara tacksam istället för att vara riktigt elak mot mig. Orkade hela middagen, sen tog jag slut. Men jag är så glad att jag följde med, även om soffan lockade mest innan vi åkte. 

Nu har jag sovit till halv 2. Då väckte Göran mig, jag vet att han varit inne i sovrummet och strukit mig över håret några gånger. Men efter 13 timmar fick det vara nog. Tyckte han. Jag hade nog kunnat fortsätta ett par timmar till. MEN det är inte bra, eftersom jag inte får i mig någon näring, och får jag inte det blir jag ändå tröttare. 

Idag ska jag försöka skärpa till mig. 💤💤😴