I söndags gav jag upp. Det fungerar bara inte att sova 16-18 tim/dygn. Jag blir bara sämre, tappar både gnista och orken. Vill ingenting. Bara sova 💤💤 

Letade i min medicinlåda och hittade en hög med kortisontabletter som jag hade kvar. På egen ordination så började jag med dessa. Ja, vad tusan skulle jag göra, jag hade 24 timmar på mig för uppryckning, sen SKULLE jag hämta tjejerna. 

Ida ringde redan på kvällen och frågade om hon fick komma och sova över, hon har höstlov. Givetvis fick hon det. Hon är ju inte till besvär, tvärtom så är hon till hjälp, och jag blir piggare. På måndagen hämtade vi lillsyrran, handlade lite och åkte till Aspö. Allt gick klockrent, när jag är själv med tjejerna är dom helt fantastiska, inte en enda gång dom blir osams utan är så underbara med varandra. 

När Ida och jag hade släkt lampan på kvällen och hon ligger och drar i mina korkskruvar säger hon - mormor, jag måste prata med dig! (😱 OMG vad är det nu) -När du är med mig och Lovis och handlar så MÅSTE du lära dig att säga NEJ till oss (😳) vi är barn, vi vill ha allting hela tiden, men det betyder inte att du måste köpa det. (Var får detta barn sin klokhet ifrån) -Mormor, vi blir inte ledsna om du säger nej! Om du ska fortsätta såhär så kommer du inte att kunna köpa någonting till dig själv! -Förstår du mormor? Där ligger jag med ryggen emot henne och får inte visa hur tårarna bara sprutar ur ögonen på mig. Jag biter ihop och kan inte säga mer än Tack Ida, för att du säger så ❤️❤️ Jag ska skärpa mig. -Nu sover vi mormor!

Jag är vid 57 års ålder inte hälften så förståndig som denna lilla människa 😍

Ingen läkare har hört av sig, haft mobilen med mig in i duschrummet så att jag inte skulle missa ett samtal. Jag har fortfarande ont i min mage, men inte så jag viker mig. Så ramlade det ner en kallelse till gastroskopi, redan nu på måndag. Hm, då håller dom alltså fortfarande på och funderar på vad felet är. Jag upptäckte att jag har inte någon ny tid till Marie så jag mailade henne. Bad henne även höra om A har en minut att ringa upp mig. Jag vill veta när jag får börja med mina Tafinlar, herregud, det måste vara 3 veckor nu som jag varit utan dessa. Inte bra. 

Av en slump gick jag in och kollade min journal. Där fanns en del jag missat. Dr A hade skrivit att jag har något i gallblåsan, en 3 mm stor signalförändring. Mina gallgångar är utvidgade samt även ductus pancreaticus? Det står en massa som jag inte förstår det minsta av, det mesta faktiskt. Men så skriver läkaren jag träffade förra gången, som var så otrevlig att mitt fall ska diskuteras på MDK, MDS övre bl.a., bl.a., bl.a på måndag eftersom detta är ett knepigt fall???

Uppenbarligen är något fel, frågan är bara vad? Jag blir inte orolig, då skulle jag inte gå in och läsa min journal, för den ger bara ännu flera frågor.

Marie svarade att hon skulle prata med dr A om att höra av sig. Det visar sig om jag får något samtal under dagen?

Igår tappade jag det mesta tror jag. Var med min lilla familj på Gripsholms slott, som varje år på höstlovet. Lika fantastiskt varje år att få gå runt i slottet. Sen tog vi en promenad och jag mår bra i kroppen så jag kunde till och med vara med på att leka kull, det behövdes i kylan och regnet. Vi skildes åt, jag åkte och handlade. Bestämde att jag skulle göra årets godaste räksmörgås till middag. Sagt och gjort. Satte ett glas rött i handen på maken när han kom hem, fick en förvånad blick? Varför den blicken? Gjorde iordning ett fint glas med bubbelvatten till mig. 

Sitter i soffan och är mätta och belåtna när maken säger om det blir en sån här middag på en torsdag, då ser jag fram emot i morgon, fredag 😳😬 Ähhhhh. Shit! Jag trodde ju att det var fredag 😂😂

Fick just ett mail ifrån Marie, dr A kommer att höra av sig till mig i början av nästa vecka! Skönt att veta 👍