I söndags kväll kom han, Dino. Vi mötte upp bussen i Stockholm, den kom direkt ifrån Irland. I bussen fraktade dom ca 30 hundar, som vid framkomsten var kissnödiga, hungriga, trötta och stressiga.

Dom ropade upp oss och vi fick gå och ta emot Dino. Det var pirrigt vill jag lova. Vi hade ingen aning om vad vi skulle få. Men ut for ett litet energiknippe, vansinnigt lycklig. Vi blev accepterade omgående 😂 Eftersom allt gick så fort så hade vi inte hunnit handla vad som behövs till en hund så det hade vi gjort på dagen. Så in i buren som numera är installerad i bilen, och mot Prästgår'n. Inte ett ljud från bakluckan.

Han sniffade igenom hemmet och gjorde sig hemmastadd. Vi går ut med honom ungerfär en gång i timmen, annars finns risk för en pöl inomhus. 

Han är så lycklig, men gillar inte när jag och Göran är i olika rum. Han vill ha flocken samlad. På måndagen kom Ida. Hon hade ont i halsen men visste att om hon var hemma från skolan, så blir det hemma hela dagen. Hon skulle till Dino!

Som vanligt har jag en otrolig hjälp av henne 😍 Vi var ute och gick med honom när han bajsade. 😝 Men fan, vad äckligt jag tycker det är! -men mormor, jag tar upp högen. Men lilla hjärtat, inte ska du behöva plocka upp efter min hund, nej! Får jag påsen mormor, bajs som bajs, vad spelar det för roll, se nu hur jag gör 😳 Man vänder ut och in på påsen, plockar upp och slår en knut. Det är lugnt, du kommer att lära dig! 👍 Det makalösa barnet är mer förståndig än vad Göran och jag är tillsammans ❤️

När jag var och hämtade Ida var vi tvungna att hoppa in på guldfynd. Vårdcentralen rekommenderade dom. Jag har så ont i ett par fingrar på högerhanden, dessutom har dom svullnat upp. Ringen jag har på ringfingret gick inte att rubba, fingret började få en udda färg mot dom andra fingrarna. Jag berättade för id om ringen, att det är en ring som går i arv. Jag tror det var din gammelmorfars farmor som hade den från början. Jag trodde inte hon lyssnade, FEL, hon drog hela historien för sin mamma på kvällen, hon var lite ledsen för hon tyckte synd om mig. GulleGo.

Lillesyrran är hemma och har panik den lilla kraken. Hon har haft en släng av magsjuka igen och får inte träffa mig och alltså inte hunden. Hon förstår inte när mamman säger att det måste gå ett par dygn innan du får träffa dom. MEN JAG ÄR JU FRISK! 😡

På tisdagen vaknade jag upp med 38,5 i feber, kunde för mitt liv inte vakna, Göran pratade med mig, men jag somnade mitt i meningen. Hm, ingen idé att försöka ens. Jag sov nog till 12-13, gick ner och la mig i soffan, och sov med Dino bredvid mig. På kvällen kom min Lillunge (Nicke) förbi en sväng. Direkt accepterad av Dino 😄

Hoppas verkligen att jag blir bra till påsk, eftersom vi har släkt träff hos oss då, med en massa god mat och lekar i trädgården. Den dagen vill jag verkligen inte ställa in!

Jag satt med paddan och småsurfade och hittade en sida som rekommenderar bloggar. Där stod min först 😅 helt otroligt och helt makalöst.

""Kolla in hennes fantastiska blogg där hon generöst delar med sig om sitt livsöde. Hon skriver om allt – från sitt fantastiska förhållande till barn och barnbarn till ångesten som ”rätt som det är slår hårt som ett basebollträ i huvudet”.

Djupt innehåll som till exempel när tankarna kommer, att jag kommer att var tvungen att lämna mina nära och kära – men det inte går – då de fortfarande behöver mig"" 


Fortsättning följer!