Längesedan jag skrev. Slarvigt. Men då får jag meddelanden med frågan om hur jag mår eftersom jag inte skrivit på länge, det av nya vänner, som jag bara känner via bloggen. Underbara vänner.

Svaret är, jag mår inte bra. Det är något som är jättefel i min mage. Helt galet fel. Jag har sådan värk, jag får kramp i magen, och illamående, jag sväljer och sväljer. Jag stoppar i mig värktabletter för att kunna vara uppe, mer än jag borde, men det hjälper ju inte. Började då med att stoppa i mig dubbel dos, då kan jag få lugnt i någon timme. Jag måste prata med min sköterska på måndag om detta. Inte bra 😱

Mina tabletter tog slut på midsommarafton, så igår var jag tvungen att hämta ut nya. Inget apotek öppet i Strängnäs? Ett av dom 3 som finns brukar alltid vara öppet. Men icke. Panik, vad gör jag då? Surfade om apotek i Eskilstuna. Som jag förstod skulle apoteket vid lasarettet vara öppet i 30 minuter till. Drog iväg mot Eskilstuna, leta parkering, parkeringsautomater var trasig, som vanligt, då ska man gå till en annan. Glöm. 4 minuter tills apoteket stängde, trodde jag. Apoteket var becksvart och stängt. Inget apotek i Eskilstuna heller hade öppet? Sanslöst 😡 Det var bara att inse att jag får inte tag på mina värktabletter 😱. Nu gällde det att överleva ett dygn utan. Jag hittade tillslut 2 stycken tabletter hemma, dock av annan sort, men det fick gå 😰

Midsommarafton firade vi hos grannar, en alldeles underbar dag. Dino var överlycklig, vi var hemma hos hans bästis, en hund som är 3-4 ggr större än Dino, men vad gör väl det när man är en Jack Russel. Han sprang runt som en tok och brottades i flera timmar, sen tog han slut så jag körde hem honom. Han sov nästan ett dygn. När jag inte mår bra, och dessutom har väldigt ont, då blir jag väldigt tystlåten. Jag bara orkar inte prata. 

Tungan ger jag snart upp hoppet att få hjälp med. Har nu blivit överflyttad till specialisttandvården. Fick kallelse till käkröntgen idag och besök på torsdag. I torsdags fick jag samtal från avdelningen, dom bokar om min tid, till en vecka senare. Känns hopplöst. Jag frågade om det var operation som gällde då? Nej, bara ett besök? Jag vet inte hur många månader som gått nu utan att jag fått någon som helst hjälp. 

Jag förstår dom som ger upp, orkar inte längre, i mitt fall, jag får leva med min trasiga onda mun. Jag får fortsätta skrämma min make vissa mornar, då kudden är blodig, och  likaså mina läppar. Inte nog med att jag redan har stora sår i munnen, dessutom biter jag sönder både tungan och kinderna på natten. 

Igår ringde stora barnbarnet och frågade om jag skulle kunna tänka mig att åka till Leos lekland med henne och en kompis? Tja, varför inte, där sitter jag bara i en soffa och finns till hand om jag behövs. Just nu är jag lättretad 😡 Det märktes under besöket. Tjejerna klättrade upp för vulkanen för att åka rutschkanan ner, på avsatsen högst upp fanns ett gäng killar, den ena frågade tjejerna - vafan gör ni här? Svaret blev, vafan gör du själv här? Töserna kom ner till mig och berättade, dom skulle prata med personalen. Jag bad dom vänta lite och sa att jag sätter mig och tittar på er hela tiden. Den otrevligaste killen tittade jag ut så han försvann. Så satt det ett gäng kvinnor i en soffgrupp, dom hade en hel drös med barn med sig. En av barnen, en tjej i 5-6 års åldern satte sig i rutschkanan och vägrade flytta på sig, inte åka ner, inte flytta på sig. Kön blev längre, irritationen steg. Efter 5 minuter reste sig en av mammorna och sa till dottern att hon skulle åka ner, det var fler som ville åka, så gick hon och satte sig igen. Det hade hon ingen tanke att göra. Ida var på avsatsen och väntade, kunde inte låta bli att le för hon var illröd i ansiktet av ilska. Ungen satt kvar. Mammorna brydde sig inte. Efter en kvart reste jag mig för att gå och hämta personal, då äntligen var det något syskon som satte sig bakom henne och helt sonika åkte ner med henne. Luften darrade av ilska. 

När vi skulle åka hem så gick tjejerna och pratade med personalen, och berättade hur det gick till vid vulkanen, den ligger lite bakom så den syns inte. Det tycker jag var bra gjort. Det finns regler, regler gäller alla, inte bara en del! Tufft gjort tjejer!

Nu ska jag iväg till lasarettet. Först till min sköterska för provtagning och samtal, jag måste få hjälp, jag kan inte gå runt och må som jag gör. Antingen starkare tabletter eller så kanske, förhoppningsvis ta reda på vad som är fel med min mage. För något är tokfel. Sen blir det käkröntgen? Fråga mig inte varför? 

Förutom allt jag gnällt om nu så är livet rätt ok 😃 Jag lever ju!