Jag tog till mig mitt samtal med mig själv. Torkade tårarna och skärpte till mig. Jag har nog aldrig gråtit så mycket under 54 år som jag gjort under dom senaste 3 månaderna. Det kanske är bra. Vad vet jag? 

Jag fick behålla Nicke och Steve 1 dygn. Vilka fantastiska grabbar det är. Alla som träffade dom sa samma sak, men, jösses, det där måste vara Nickes tvillingsjäl, som han från början träffade någonstans i Indien, och sen åkte till Australien för att hälsa på ett par månader och som nu är här och hälsar på Nicke. Killarna sticker idag till Barcelona, hyr bil och åker till Portugal. En spontanresa kan man väl kalla det. Därifrån åker Steve tillbaka till Australien och hur/när Nicke kommer hem återstår att se. Han är inte så mycket för att planera min son, det löser sig är hans ledord  :-\

I fredags var vi 11 personer som sov hos oss. Inga problem, mitt hem kan lätt förvandlas till vandrarhem. På lördags eftermiddag var det bara syrran kvar. Vi hade en helt underbar dag bara vi 2. Promenerade, pratade, promenerade, badade tunna, pratade. Vi behöver lite egentid ibland bara vi 2. Nu ska vi se till att det blir oftare. 

Elin har ju sagt till mig att börja göra något på mina lugna dagar, alltså dom dagarna då jag är tömd på energi, som jag kan sälja och skänka pengarna till Cancerfonden. Nu gör jag armband och fotlänkar i en rasande fart. Kul. Men som vanligt blir det inga att sälja, jag ger ju bort allt till mina nära och kära. Elin blev överlycklig för sitt, jag har köpt halvädelstenar och petar in, det gör att dem både blir och ser lite snyggare ut. Elin fick med en rosenkvarts, som är en symbol för kärlek och skönhet och harmoni.

Det är pillriga att pyssla med men ack så kul, vid sådana tillfällen har jag ett enormt tålamod. 

En av våra vänner i vårat födelsedagsgäng hade middag för oss alla i helgen. Den här gången var det jag som stod för presentinköp. Ingela önskade ingenting annat än att få pengarna insatta på någon Cancerfond. Det blev 400:- till barncancerfonden. Otroligt smart önskemål! Tack Ingela  :-*

Börjar bli smått orolig. På måndag ska Göran och jag åka bort i 2 dygn. Jag kan inte tala om vad vi ska göra, för det är en överraskning för honom. MEN säden på åkrarna mognar med blixtens hastighet, det är dax att skörda. Det brukar vara en tid på året som jag ser väldigt lite av min man. Då är det inte han och jag. Då är det han och tröskan. Tack och lov har han en anställd, en helt makalös kille, och jag misstänker att Göran vågar lägga över ansvaret på honom dessa dagar, jag vet att Göran litar på honom till 100%. Han är Görans klippa!