Dag 1786. TrÀffa nobelpristagarna
Vilken söndag đł vilken fantastisk söndag. Att fĂ„ trĂ€ffa och krama om James P. Allison, Tasuku Honjo Ă€r nĂ„got av det hĂ€ftigaste jag varit med om.
Att sedan vara med bĂ„de i Tv4s nyheter (https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11956679) och i film i Aftonbladet (https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6nGjkW/har-tackar-patienter-nobelpristagarna) var enbart roligt đ skitkul faktiskt.
Det spred sig, det kom ett meddelande frĂ„n Australien, ryktet sĂ€ger att mor min varit med pĂ„ tv đł
Min Ă€lskade Elin la ut en blĂ€nkare pĂ„ fb, och jösses vilken respons đ± jag höll pĂ„ att ramla ur soffan.
Dessa otroligt ödmjuka mÀn som gjort sÄ mycket för mÀnskligheten uppskattade verkligen att fÄ trÀffa och hÀlsa pÄ alla dessa mÀnniskor som dom rÀddat livet pÄ. Det var gott om tÄrar.
Jag sjÀlv har Ànnu inte fÄtt immunterapi. Det Àr min plan B. NÀr min bromsmedicin inte fungerar lÀngre, Dà Àr det dags för nÀsta behandling. Immunterapi.
PĂ„ vĂ€g till tĂ„get hem var jag sĂ„ hungrig att jag var svimmfĂ€rdig. Hade inte fĂ„tt i mig nĂ„got sedan kl 07 pĂ„ morgonen. Köpte en stor vaniljlatte och en stor chokladboll som jag vrĂ€kte i mig, pĂ„ tĂ„get Ă„t jag en happy meal och efter det en pĂ„se godis. Kan vĂ€l sĂ€ga att min mage inte mĂ„dde mer Ă€n sĂ„ dĂ€r nĂ€r jag vĂ€l var hemma đ€ą
VÀldigt nöjd med dagen, tvÀrsomnade jag i soffan.
Dagen efter skulle jag gĂ„ ut med Dino, i skogen, dĂ€r jag trivs bĂ€st, han var pigg och ville ut đł Det skulle bara bli en lagom prommis pĂ„ nĂ„gon timme, sĂ„ jag tog inte med nĂ„gon nĂ€ringsdryck eller nĂ„got att tugga pĂ„. Dino klarar sig alltid, han Ă€ter alla kantareller han hittar.
Min Fina, min Kompis, min Prins, min Ălskade vovve, min Vapendragare â€ïž Han hĂ„ller stenkoll pĂ„ migâŁïž
Underbart vĂ€der, nĂ„gra minusgrader, sĂ„ jag tog pĂ„ mig ett par UGG, perfekt trodde jag, sĂ„ vansinnigt idiotiskt insĂ„g jag efter 12.000 steg. Dom greppar inte pĂ„ berg, greppar faktiskt ingenstans đĄ stövlarna halkade och mina fötter halkade runt i stövlarna. Strumporna lĂ„g ihopknölade lĂ€ngst fram i stöveln. Jag slutade rĂ€tta till dom efter 8 gĂ„nger.
Anledningen till 12.000 steg Àr att jag för första gÄngen gick bort mig. Efter drygt 3 timmar i skogen var bÄde jag och Dino slut, sopslut och jag visste bannemig inte Ät vilket hÄll jag skulle.
JodĂ„, jag tog visst fram kartan i mobilen. Men hur jag Ă€n gick sĂ„ vred sig pilen Ă„t motsatt hĂ„ll? Jag hĂ€mtade fram en av favoriterna, för att ta mig dit, dĂ€rifrĂ„n Ă€r det enkelt hem. 30 minuter, drygt 3 km? Men vafan đł klockan hade blivit mycket och det började mörkna. Inte gilla đ€š
Irriterad sa jag till Dino att, nej, nu gĂ„r vi hem! đ« Blicken jag fick sa âĂ€ntligen matte, jag började tro att du blivit helt knĂ€ppâ SĂ„ tog min fina vovve kommandot, och gick ...... hem đ Han hade brĂ„ttom, men stannade och invĂ€ntade mig nĂ€r jag kom efter, han tog liksom inte nĂ„gon stig hem, utan nĂ€rmaste vĂ€gen. Tack Dino â€ïž
VĂ€l hemma kastade vi i oss mat och ramlade ner i soffan, han lĂ„g och morrade i sömnen đ. Om jag gick 1 mil, hur mĂ„nga mil gick dĂ„ inte han? Minst 4 ggr mer.
Idag ska inte samma sak hĂ€nda, men jag tĂ€nker ivarjefall stoppa en nĂ€ringsdryck i fickan. Bra att ha đȘ Dessutom tĂ€nker jag Ă„terigen ta pĂ„ mig mina vandringskĂ€ngor, ett par 15 Ă„r gamla Salomon sĂ„ vansinnigt bra, dessutom greppar dom allt, kan gĂ„ rakt upp pĂ„ ett berg.
UGG, ja, visst, snygga, men tusan sĂ„ opraktiska, hur tĂ€nkte jag dĂ€r đ€ inte alls tror jag. Jag kan hĂ€rmed intyga att UGG Ă€r fullkomligt vĂ€rdelösa i skogen! Testa inte ens, dom klarar bara oknölig asfalt!
Dags att kliva ur sĂ€ngen och försöka vĂ€cka Liten Hund đ
FöregÄende inlÀgg: Dag 1782. Hopplös patient
NÀsta inlÀgg: Dag 1789. Slagit vÀrldsrekord
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar