Dag 1861. Nog!
Nu räcker det! Jag har fått min beskärda del, om jag får säga det själv. Snart får vi skaffa ny soffa, för jag håller på att nöta ut den.
Först. Ryggskottet är borta, livet blev återigen underbart. Gick med Dino i skogen i flera timmar om dagen, på grund av mina trasiga fötter går det inte snabbt, men vad gör väl det.
En dag förra veckan var vi som vanligt ute, Dino gav till ett skall och drog järnet. Då vet jag att han inte lyssnar, han har stängt av öronen, åtminstone mattes våglängd. Det var en man som var ute och cyklade med sin hund, vi har träffat dom flera gånger och han har haft synpunkter på än det ena och än det andra, gällande mig och Dino.
Jag sprang efter, i min takt, när jag kom fram hade Dino stoppat ekipaget för att hälsa. Mannens hund hade krupit ur sitt halsband och lekte med Dino. Mannens cykel hade vält, så han försökte resa den, samtidigt som han försökte koppla sin hund, och sparka åt Dino så han skulle upphöra med att försöka göra valpar med hans hanhund. Jag var övertygad om att jag satt min sista potatis. Jag fick tag på mannens hund så han återigen blev kopplad. Sen förklarade jag att jag har Dino lös i skogen eftersom att jag vet att han INTE är aggressiv. Så bad jag så otroligt mycket om ursäkt. Jag var verkligen ledsen.
Mannen säger att ”det är lugnt, ingen fara, det här är sånt som händer?....” Jag plockade upp min haka från marken, bad återigen om ursäkt, kopplade Dino och gick iväg. Glad, lättad och mycket förvånad.
Stort tyvärr hände samma sak 2 dagar senare. Jag skäms. Men även denna gång var mannen lika förstående. Jag fattar ingenting, men är oerhört tacksam.
Jag mådde så bra i ett par dagar, så där bra att jag måste ringa Göran för att berätta det!
På fredagen började en tand i överkäken mola, den tanden som blivit lagad i april. På lördagen ville jag bara ta en tång och dra ut tanden själv. Söndagen vill jag inte ens minnas. På måndag morgon ringde jag min tandläkare och fick en tid på för middagen. Dom fick ta 3 stycken röntgenbilder för att kunna få med hela roten. Tandläkaren gav mig flera sprutor och började borra. Till slut kom hon så långt ner så hon kunde tömma tanden. Fyllde den med medicin och stängde.
Hon vill inte dra ut tanden själv. Jag fick en tid till en kirurg som istället ska göra det. Kanske lika bra.
Fan, varför kan jag inte bara få vara xxx, glad och tacksam?
Så till nästa sak som gör mig aningen upprörd. Varför har jag inget fått veta? Jag tillhör dom som anser att journalen ska finnas tillgänglig för patienten på nätet. Det finns dom som anser att det inte är bra, man kan få se saker som läkaren ännu inte hunnit berätta, eller ännu värre, inte alls berättat. Det kan skrämma vissa personer.
Men, nu är det så att risken för att bara halka in på journalen finns inte. Man måste göra flera aktiva val för att komma dit, och det är var och ens ansvar att välja, ingen annans.
Det står fortfarande ingenting i min journal om den röntgen jag gjorde 190909. Därför bad jag att få ut svaret direkt ifrån röntgen.
Jag måste nog säga att jag fick en smärre chock. Jag har uppenbarligen haft en infarkt i hjärnan? Jag vet dock inte när, men det står vart. Senast jag gjorde hjärnröntgen var 2016, trots att det ska göras varje år. Jag ska be om att få ut även den för att se om jag redan då hade haft infarkten.
Ingen har berättat detta för mig. Inte ens min allra bästa onkolog. Jag blir så besviken. Det är allvarligt. Har man haft en infark är risken tydligen stor att få ännu en.
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, för jag vill veta mer om detta. När röntgen gjordes, så gjordes den av någon outgrundlig anledning utan kontrast? Vilket innebär att mycket inte syns. Varför?
Jag vill göra en ny skallröntgen, denna gång med kontrast!
Jag måste erkänna att jag känner mig mycket besviken, på grund av utebliven information.
Jag har ingen aning om det här behöver följas upp?
Kan detta ha med min svåra huvudvärk att göra?
Jag känner mig helt vilse i pannkakan!
7 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 1844. Hann hem
Nästa inlägg: Dag 1887. Vad pågår?
Hej, kan säkert hjälpa dig lite med några svar. Det står "oförändrad gammal infarkt", vilket betyder att den även funnits där på förra röntgen 2016. Anors skulle dom inte kunnat skriva oförändrad. Oförändrad innebär att inget har ändrats sedan sist.
Din huvudvärk kan inte förklaras av det. Men du har inte heller haft någon ny infarkt.
Däremot är det ju mycket märkligt att läkaren inte informerat oxh medicinerat din förra infarkt. Dom måste ha missat det. Man behöver blodförtunnande mediciner livet ut efter en hjäninfarkt (så länge det varit en propp och inte en blödning). Ordet infarkt kan betyda vilket som (men gissa på en blodpropp i ditt fall. Blödningar brukar inte synas bra på röntgen efter dom upphör). Man behöver även utreda varifrån proppen kommit (hjärtat? halsen? någon medicin?).
Du har all oro att känna dig upprörd.
Skulle föreslå att du ber om en magnetröntgen av skallen. Den visar betydligt mer än DT, och oftast så brukar man använda den om man vill utesluta metastaser. Bättre bild än magnetröntgen kan du inte få.
Tack snälla för hjälpen! Då ska jag be om magnetröntgen i stället och höra mig för varför inget gjordes vid infarkten. Stor kram
Tusen tack Johanna! Du har varit mig till stor hjälp. Vilken avdelning borde min onkolog ha skickat mig till när han såg 2016 att jag hade haft en infarkt? Är det för sent att göra något nu?
Så intressant att läsa din historia eftersom jag själv är cancerdrabbad! Fortsätt skriv! Styrkekram till dig! <3
Jag har läst delar än så länge av din resa. Känner så väl igen mig, ont, ont. Munnen full med blåsor. Fötterna fulla med blåsor, kan inte ha skor på fötterna. Ledvärken. Den överdjävliga huvudvärken. Mm, mm. Skräcken. Tankarna. Tårarna. Så sorgligt Julie, du är endast 23 år. Du borde leva livet! Men snart❣️ Håll ut❣️ Din ungdom blir bara lite förskjuten, du kommer att få uppleva den❣️ För visst ska vi klara detta! Kram ❤️ Marie