Jag går fortfarande på adrenalin och endorfiner, så jag är nog lite drogad. Mår så otroligt bra. Så tårarna som rullat senaste dagarna är lyckotårar. Inte ens en full kopp kaffe i sängen kan få mitt humör att dippa. Inte ens att min finaste budda thekopp gled ur min hand och gick sönder, knäcker mig. Får väl köpa ny!

När man dessutom på kvällen dagen D får ett medd från sonen som skriver "jag sitter för mig själv just nu på ett Indiskt hak nere i Madrid och läser din blogg och bölar" då öppnar sig tårkanalen. Igen. Tror nästan att han är den av oss alla som har lättast att visa känslor. Jag är nog eller var ivarjefall den som biter ihop hårdast och längst.

På kvällen blev vi utbjudna på "fira middag" av våra underbart goa grannar T&T. Vilken tur att just dom blev våra nya grannar. Tycker så otroligt mycket om dom! 

Inatt satt jag uppe till 02 på min veranda. Gjorde beställda armband och tittade på netflix serien Killing. Vilket innebar att Göran hade en näst intill omöjlig uppgift att väcka mig kl 06 i morse för att se till att jag stoppar i mig mina piller. Min strupe är då kruttorr en lång bit ner i kroppen så tabletterna fastnar och det blir stopp, men tillslut hade han lyckats utföra sin uppgift och jag fick krypa ner och somna om, eller rättare sagt fortsätta sova, för jag är inte vaken vid dessa tillfällen, gör bara vad jag blir beordrad att göra just då. 

Idag kommer bästa syrran med bästa familj igen, och så ska jag när min kropp börjar tillåta mig att stiga upp åka in och hämta Lovis och Elin. Ida och pappa Tom ska ha en pappa/ dotterdag idag som dom avslutar hemma hos Idas kusiner, och kommer inte hit förrän senare ikväll. Lyckodag för Ida, dels en pappadag, dels leka med kusinerna som står högt upp på 10 i topplistan. 

Så ikväll blir det kräftor, vilket egentligen kan kvitta för min skull, jag är ju liksom inte sugen på något. Alls. Någon gång. Men jag ska klämma i mig 1 ivarjefall. Elin ÄLSKAR kräftor, så hon får väl mina också! 

På måndag SKA jag se till att åka in och hälsa på mina kollegor. Saknar dom så det värker ibland. Men står i ständig kontakt med dom. Jag har sagt det förr, säger det igen. Jag tror jag jobbar med norra Europas bästa gäng och bästa chefer. Jag har fått förlängd sjukskrivning, till och med januari 2015 ut. Då får vi se hur läget är, och jag får, om jag vill, om jag orkar, börja jobba hur mycket eller lite som jag vill för chefen. Jag får komma och gå som jag orkar, om jag orkar. Jag är så otroligt glad att jag fick förmånen att börja jobba på säkavdelningen på fortverket innan jag blev sjuk. MEN jag har samtidigt så fruktansvärt dåligt samvete att min kropp skulle lägga av just när jag började komma in i jobbet och skulle börja utföra mera och flera uppgifter som ingår i min tjänst. Det känns verkligen som att jag är en svikare  :'( Men det är ju tyvärr inget jag kan styra över. Och det gillar inte jag, att inte kunna styra över mitt liv, vill ju ha full kontroll. Hela tiden. Nu har jag fått lära om.

Tror och hoppas att min lillunge kommer hem i helgen. Han sitter i Madrid och inväntar den billigaste biljetten hem. Eller, ja, han har väl troligen lite annat för sig under tiden. 

Det positiva svaret i måndags gör allt så mycket lättare, nu kan han sticka iväg till Nepal, utan att vara oroligt över mitt tillstånd, utan att fundera om han bör åka eller inte. 

Jag vann rond 1 och jag tänker vinna nästa rond också, och nästa.......