Är ett skillingatryck jag alltid tänker på när jag blir inlagd. Min mormor Linnea spelade alltid cittra och sjöng den sorgliga sången. 

Efter att ha väckt Göran i lördags natt för att tala om att jag mådde illa, så har jag nog bästa tiden på 10 meters rusning till toalett.

Jösses som jag spydde 🤮, drack ett halvt glas vatten, 5 minuter senare var det dags igen. Så fortsatte det hela natten. Stackars Göran vad han fick slita. Det var inte alltid jag hann fram till toaletten eller ens ta mig ur sängen. Den natten prickade jag det mesta, äkta mattan fick en rejäl dos, även tapeten bredvid, så försökte maken placera mig i soffa, det var ingen bra idé, då fick han tvätta kuddöverdrag. Skura golvet. Det fanns liksom ingen chans att hinna. Så kom diarrén. Herreminskapare vilken mardröm. 

Så fortsatte eländet till onsdagen. Oavbrutet. Jag fick inte i mig någon som helst vätska. Jag gick ner 5 kilo på 4 dagar. Jag var så sjuk att Göran fick leda mig in i duschen. Fullkomligt uttorkad. Hela tiden hade jag 39,7 i feber.

Då ringde Göran till 1177, hon ville dock prata med mig så jag gjorde mitt bästa för att prata, jag orkade ju liksom inte. En fantastisk kvinna som jag pratade med. Jag måste omedelbart läggas in. Hon ringde sjukhuset för att höra om vi kunde få slippa akuten och få komma direkt till infektionskliniken. 

Det gick tyvärr inte, jag hade inte fått i mig min cancermedicin på flera dagar, så dom var ev tvungna att konsultera onkologen. Nåväl, jag fick komma in på akuten via en sidodörr, direkt in på ett eget rum med eget allt. Det togs prover och sattes dropp. Lite fler prover och väntan på svar. 

Vinterkräksjukan hade fullkomligt tagit över mitt liv. Eftersom jag inte har ett överflöd av motståndskraft så klarade jag inte av den, dessutom måste jag ha fått en extra elak djävla bacill, eftersom det aldrig gick över. Det kom en transportör och körde mig i rullstol till infektionskliniken. Eget rum, skönt, utegångsförbud till korridoren, helt ok.  En ny påse dropp. 

Droppen gjorde nog att jag piggnade till något, för jag fick i mig ett halvt glas blåbärssoppa. Som jag otroligt nog fick behålla. Det är inte bara magsjukan som kraschat mig, jag får dessutom inte sova. Klockan 01.30 ringde jag på sköterskan, mådde illa, måste ha en hink, fick en spypåse.

Fick en tablett som skulle ta bort illamående. Icke på mig. Låg och rullade i sängen, klockan 05 larmet gick och jag testade att ta min cancermedicin. Sen var det kört igen.

Plingade på sköterskan som kom och bytte ut mina påsar, frågade om jag kunde få något att sova på. Tyvärr var det för sent på dygnet, men hon lovade mig en tablett till nästa natt. 

Läkarna kom på förmiddagen, jag fick själv avgöra om jag ville stanna ett dygn till eller åka hem med direktnummer till avdelningen. Jag sa att om jag kunde få med mig något hem för att sova på så ville jag hem. Det var ok.

Göran och Dino hämtade mig med mina kokta spagettiben. Hem till soffan, ljuvliga soffan.

Men så började allt om igen. Räven i mig satte återigen igång. Allt vände och kom tillbaka upp. Likaså dagen efter. Jag var nu helt slut i både kropp och själ. Bestämde att jag skulle ringa avdelningen dagen efter, nu var jag helt uttorkad igen. Dags för påfyllning.

Natten var vidrig, tog en sömntablett, låg och vred mig i 3 timmar, sen somnade jag 1 sketen timme, då blev jag lite desperat, jag tog en till, somnade tillslut, i 2 timmar. Jag var då mycket desperat. Mint huvud sprängvärkte och var fullt av helt psykade tankar. Dessutom hade jag 2 underbara sängvärmen som trängdes om att få ligga närmast mig. Jag flyttade ner kudden till fotänden för att försöka sova. Men inte hjälpte det. 

Flyttade tillbaka kudden och då kom jag på svaret på mina helgalna tankar. Då fick jag ro och somnade. Tack gode gud, annars hade det nog blivit tvångströja på idag. 

Jag har inte behövt ringa avdelningen. Äntligen har illamåendet försvunnit och jag har inte kräkts en gång under dagen. Hallelulja vilken lycka. Hoppas, hoppas att det nu håller i sig.

Den här gången har jag bara gott att säga om akuten. Jag såg i och för sig inte kaoset eftersom jag var inlåst, men med mig fungerade det klockrent. Måste ju även tala om ifall det sker något positivt där. 

Den 2/1-20 gjorde jag årets första röntgen. Den 16/1 ska vi till Andreas. Jag har fått en ny knöl som jag vill ska kollas upp, på ett finger. Kanske även en ny skallröntgen, med kontrast denna gång, så att eventuella tumörer syns.

Nu orkar jag inte skriva mer, men i nästa inlägg ska jag skriva lite om mina eventuella framtidsplaner. Sådana måste man ha!

Nu ska jag prova på en skorpa!