Jag är så trött, så trött. Klockan är 02.40. Men min kropp fattar inte att jag vill sova. För min kropp och knopp är klockan 14.40. Jag trodde att jag hade lyckats ställa om mig, men jag bara lurades. 

Maken och jag har varit iväg på vår drömresa. Jag har inte nämnt något, eftersom vi var väldigt osäkra på om vi skulle komma iväg. 2020 startade ju liksom inte bra för mig, har inte varit annat än svårt sjuk. Vi packade inte förrän kvällen innan.

Vi kom iväg! Maken har planerat för resan i ett halvår, så hotell och aktiviteter var bokade. Vi flög first class för att jag skulle orka med resan, vi mellanlandade i Doha och därifrån flög vi i ett streck till Auckland, bara den sträckan tog 17 timmar. 

Det var första gången jag flög first class, och det var häftigt, så häftigt. Dom förvandlade flygstolen till säng med madrass, maken och jag fick dubbelsäng. Givetvis fick vi också varsin pyjamas. Jag kan inte påstå att jag lyckades sova speciellt bra, så när vi tog in på första hotellet så somnade jag kl 15.00 deras tid som är 12 timmar före vår tid. Sen sov jag i 14 timmar utan uppehåll.

Ganska omgående fick jag ont i magen, eller vad man ska kalla det. På höger sida där revbenen slutar. Ont, det gör ont, får inte komma åt stället. Jag har haft det tidigare men minns inte vad det berodde på. Så jag hade bara en sida att sova på.

Gottegris som jag är och eftersom det blev en del bilåkande så proppade jag i mig chips och godis. Kolor, mums, jag älskar mintkolor. Det straffar sig. En halv tand fastnade i kolan, den andra halvan satt kvar på sin plats. Helvete! Där hade jag ändå tur! Det gjorde och gör inte ont.

Det var den absolut bästa resan i hela mitt liv. Så oerhört vackert. Helt magiskt. Vi hann med både Nordön och Sydön. Vi var och hälsade på makens gamla värdfamilj sedan han arbetade där. Vi började med en helg hos ena dottern, Nicke och hennes man Shane samt deras 2 barn. 

     

Vi tog färjan över till Sydön och hälsade på Marie och John i 3 nätter. Det var ganska kallt och på Nya Zealand har man ingen värme inomhus, trots att deras enorma hus var nybyggt. 

3 helt fantastiska dygn, igen. 

 

Jag ska aldrig mer klaga på att grönsaker, speciellt från NZ är dyra. Nu vet jag att det inte är maskiner som sköter allt jobb. Det är mänskliga händer som gör en stor del av jobbet.

Ungefär där fick jag mitt första ryggskott. Höger sida. Jag klarade mig genom att knapra piller. Det var maken som körde alla 400 milen, vänstertrafik är inte min hjärna villig att ta till sig. 

Vi har flugit litet flygplan och vi har flugit helikopter. Vi har sett får, vi har sett kossor och vi har sett sälar, tusentals av alla. 

 

Snön på glaciärernas var svart. Det berodde på att det kom sot ifrån Australiens bränder.

Vi har vandrat i regnskog och på stränder. Jag har ätit fish and chips mer eller mindre varje dag. Jammie. 

Vi har vaknat upp till dom mest spektakulära utsikterna. Jag har sett så mycket vackert att det kommer att ta ett tag att smälta allt. 

 

Jade är väldigt vanligt på NZ, men dyrt.

Kokande vatten.

Trevligt välkomnande!

 En av alla magiska vyer vi vaknade upp till. 

Allt som hade med corona att göra var vi förskonade ifrån. Det var endast dom sista dagarna som det hände grejor, och då hände det med blixtens hastighet. Restaurangerna stängdes, affärerna stängdes, skolorna stängdes. Alla (ivarjefall alla Asiater) bar munskydd.

Middag på flyget. Wow-känsla 

Överallt fanns skyltar där det stod vad man skulle göra om marken började skaka och en jordbävning var på gång, på vissa ställen kunde det då även bli tsunami.

Vädret kunde skifta från svinkallt och regn till varmt och skönt och tillbaka på nolltid.

Det blev endast ett besök hos läkare, där var man tvungen att ta på sig munskydd innan man fick komma in. Eftersom jag har cancer och går på behandling så fick jag eget väntrum, jag skulle inte beblandas med snoriga kids.

Efter en natt på ett minus 2 stjärnigt hotell, en madrass som var ca 50 år, jag är nöjd med att INTE veta vilka som sovit på den innan oss 😱 så kom då........ taaaaaram, ryggskott nummer 2! Vänster sida.

Den här gången svartnade det för mina ögon när jag försökte ta mig ur den läskiga sängen. Jag rasade ihop på golvet, som inte heller var fräscht. Helvete vilken smärta!

Det skottet fick jag leva med resten av resan.

Hemfärd. Trodde vi. Fel. Gick in på Qatar för att kolla flyget hem. I Sverige var nu hysterin fullkomlig. Från Auckland till Doha var allt ok. Sen tog det stopp. Doha-Stockholm var inställd. 

Vi ringde till Qatar Airways som tydligen har sitt kontaktställe i Indien. Fick prata med en väldigt otrevlig man, med usel engelska vilket han själv inte insåg utan pratade snabbare än bra. Hans attityd var förfärlig. -Ja, det är inställt, vad vill ni göra istället? 😳 -Nej, nu lyssnar du på mig, vad vill NI göra för OSS istället? 🤬

Efter 2 timmar i mobilen så fick vi biljetter mailade till oss med slutdestination Oslo 🤨 2 dagar senare än planerat. Ingen hjälp med att ta oss vidare till Arlanda. Till råga på allt så mailade han fel biljett i mitt namn, så det var bara att ringa ännu en gång och prata med ännu en indier, som även han hade samma attityd som den förra. OMG där satte huvudvärken in som grädde på moset.

MEN vi hade tur som tog oss ut ur landet. Dagen efter stängdes flygplatsen. 

Fina Tina Grannen var rastlös och behövde något att göra. Hon åtog sig att fixa flygbiljetter Oslo-Stockholm åt oss. Några minuter senare var allt klart ❤️ Endast ca 3 timmars väntan på flygplatsen, dessutom hittade hon billiga biljetter. Hon är magisk på att fixa saker, dessutom med en hastighet som bara hon kan åstadkomma 🙏 TACK Söta Goa Fina Underbara Tina 😘

Hemresan tog 47 timmar från dörr till dörr. Det var på gränsen av vad jag med all kraft och envishet klarade av. Nicke som hämtade oss på Arlanda ringde dagen efter och frågade hur jag mådde. Han hade blivit orolig när han såg mig med 0,02% energi kvar i kroppen, samt ett elakt ryggskott och den vanliga huvudvärken. Han hade aldrig sett mig så sliten.

Det var det värt! Denna resa är verkligen ett minne att leva länge på. Speciellt som att vi båda två nästan var övertygade om att det här kommer inte att gå, vi kommer inte iväg. 

Återigen hemma hos en katt som blev galen av lycka, jag skulle hålla handen på henne hela natten, annars jamade hon till. Självklart sov hon på min kudde. Dino kom dagen efter, även han knäpp av glädje, men han har haft det så bra tillsammans med sin Bella och bonus matte/husse. 

Jag som inte varit varken snorig eller hostig på nästan 4 veckar, blev överraskad av en allergichock när jag vaknade med nästan en hel katt i munnen ❤️ Det tar jag 😀 hon är värd varenda nysning. Fick omgående börja med allergimedicinen igen.

Tyvärr lyckas jag inte med att förstora texten?