Jag lever numera i en tid där jag varken har koll på dagar eller klockslag. Det kanske är dumt, kanske borde jag ha lite mer rutiner. Eller inte? Rutiner har jag ju haft i ca 50 år, det kanske är dax att bara vara, det är ju faktiskt ganska behagligt. 

Sover tills jag vaknar av mig själv, dricker kaffe i sängen och bloggar lite en del dagar. Ibland finns det tider jag måste passa, men jag försöker i möjligaste mån få till dessa tider på eftermiddagen. Mina förmiddagar i sängen ju så sköna, jag behöver dom, tar ganska lång tid innan kroppen går med på att börja fungera. Biverkningar! Efter att ha "studsat" upp ur sängen kl 05.00 dom senaste 15 åren för att släpa mig till jobbet gör nog att jag njuter extra nu  :-D Jo, det är nog så, jag är värd mina förmiddagar i sängen.

Igår var en Toppendag, var så där glad hela dagen, vaknade glad. F....n vet varför? Underbar känsla! Det behövde jag. För annars går tyvärr mina tankar käpp rätt åt skogen just nu. Vad jag än gör, speciellt med Ida så tänker jag, undrar om det här är sista gången som vi bakar pepparkakshus tillsammans? Undrar om det här är sista gången som jag gör iordning adventskalendrar till tjejerna? Undrar om det här blir min sista jul? Undrar om det här är min sista..................

Har tankarna väl fått fäste är det väldigt svårt att bryta dom, det finns dagar då det är helt omöjligt. Helt nattsvart >:o Tack och lov är dom inte så vanliga. Nu sitter jag fint och väntar på att få svar på vad röntgen säger den här gången. Har lärt mig att jag är helt hopplös dagarna innan. 

Torsdagen var en annorlunda torsdag, torsdagar är ju mormor-Pidi dagar då jag hämtar henne i skolan och har våran egna eftermiddag. Hon får bestämma vad vi ska göra. Men jag har ju så fruktansvärt dåligt samvete att jag aldrig hämtar hennes lilla syster. Men jag vågar inte, jag vågar inte vara själv med en 3 åring. Jag vågar inte ta det ansvaret. Litar inte på kroppen. 

MEN denna torsdag var verkligen en annorlunda torsdag. En underbar torsdag. Göran följde med och hämtade våran Pidi. Sen åkte vi och hämtade den lilla trollungen. Vilken lycka. För alla. Då är det inga problem, eftersom Göran är hennes favorit över alla favoriter, så följer hon honom som en liten hundvalp. Jag sa att hon är som en Porse, det stämmer inte, längre. Hon är lugn som en filbunke och lyssnar på allt man säger, drar inte iväg som en avlöning längre. Hon har vuxit till sig något otroligt sista halvåret. Så kanske, men bara kanske vågar jag vara själv med henne snart. Eller ivarjefall fall en av Sessorna i taget. Vill inte lägga något som helst ansvar på storasyster. 

I fredags sov Ida här  :-D Som vanligt. Tror jag. Man märker ju inte av henne. Vi avslutade fredagen nedkrupna under ett täcke i soffan, tittade på hennes favoritserie på Netflix, åt chips och drack alloe vera. Klockan 21 sov vi båda som stockar. I vanliga fall sover jag sedan som en medvetslös person till morgonen. Inte denna natt. Något väckte mig. Klarvaken. Gick upp och kollade genom huset om något hänt. Kollade att dörrarna var låsta. Gick ut och tittade på baksidan en sväng för att se om det var fullt med vildsvin kanske. Ingenting. Däremot var det ljust ute. Tittade på klockan, den stod 00.00. Ok, fullmåne och vargtimmen. Gick och la mig igen, somnade tvärt.

På lördagskvällen hade vi födelsedagsmiddag för "gänget" Göran skötte allt från all matlagning, bakning och till dukning. Jag måste erkänna att blev otroligt imponerad av honom. Jag behövde inte göra mycket annat än att gå runt och tända ljus, jag älskar tända ljus, så det är ingen lite syssla kan jag tala om! Jag slet hårt!

15 personer och allt gick klockrent! Dessa våra middagar är vansinnigt trevliga, vilka härliga vänner vi har :-*