Passar uppenbarligen inte mig!

På måndagsmorgonen gjorde jag mig iordning, gick till bussen, 2 km och åkte in till stan. Strosade runt, kikade in här och där, ja bara softade. Gick till SKAPA och handlade, som vanligt för mycket.Det finns ju så mycket jag vill ha där :-D .

Gick till favoritaffären som har en uppsjö av olika varianter av Aloe Vera drycker. Köpte 10 st. Tänkte uppenbarligen inte spec långt. Tex på att jag var tvungen att släpa hem allt. Tog sen en promenad till tågstationen, hade inte kollat busstider, är ju inte direkt van att åka buss, bussen mellan mellan Strängnäs och Enköping går ca 3 ggr/dag. Hade väl ganska god tur, fick vänta 1 timme. När jag klev av bussen var det mörkt ute, och jag min idiot hade inga reflexer. Skulle nu gå 2 km släpandes på mina kassar, en handväska som envisades att halka ner, och en mobil som jag satte på ficklampan på, då kunde jag åtminstone lysa mot bilarna som kom.

När jag kom hem släppte jag alla kassarna och la mig på köksgolvet. Helt dj....a slut. Fötter som vrålade åt mig - och hur tänkte du nu då när du plågar oss i ca 7 km? Var ju tvungen att erkänna. Inte alls.

Tisdag, äsch, jag gör samma sak igen, smörjer in tossingarna, på med yllestrumpor och bästa kängorna, så iväg till bussen igen  :-[ Skulle ju äta lunch med bästa X svägerskan Ylva och det vill jag inte missa. Blev hämtad vid busstationen. Tack för det!

Sen ringde jag Elin som slutade tidigt, hon hämtade mig så hämtade vi tjejerna. Lycka! Åkte till Solberga och fikade. Sen tog jag min bil hem igen. Den här gången var jag liiiite smartare, stoppade min handväska i en ryggsäck. Fötterna hade inte lika stora klagomål efter den dagen. 

Onsdag, dags för min taktil massage, redan kl 10 på morgonen =-O det är ju nästan mitt i natten för mig. Taktil massage är något av det bästa som hänt mig. Har dessutom fått lära mig av en klok, kunnig människa att det är faktiskt samma sak som healing. DÅ förstår jag lite mer av mina reaktioner efter en behandling. För reaktioner blir det. Hem och vilade en stund, sen kom min, ja, jag tror faktiskt hon är min äldsta goa vän Cicci på besök. Ibland kan det gå flera år utan att vi ens hörs, men så rätt som det är så fortsätter vi där vi slutade. Hon är en fin, underbar människa som jag uppskattar mycket :-* 

Torsdag, dax för jullunchen med kollegorna, som jag har sett fram emot den. Mådde sådär när jag vaknade, hade feber, men bara i ena örat :-\ så tog jag då ett medelsnitt, så vips var det ok. Jag åkte iväg och njöt av ett par timmar. Som jag saknar dom :'( 

Justja, så var det det där med försäkringsbolag. Igen. Fan! Jo, det är ett bra ord ibland, faktiskt för det mesta. Sonen är ju som bekant nu i Indien, han åker till Australien den 26 dec. Då tar hans försäkring som han har genom Lara slut. Han måste då få en egen. Jag ringde till Gouda, tji fick jag, eftersom han varit försäkrad via Lara anser dom att han har varit oförsäkrad under dessa 3 månader och vill inte försäkra honom =-O . Ringde då till Europeiska, nix, samma svar? Jag fattade absolut ingenting alls? Varför? Han har ju varit fullförsäkrad hela tiden! Jag börjar få panik, det drar mot jul, Sverige stannar, alla är lediga och han måste bara försäkras. Ger en kort version av alla mina samtal nu, men hittade tillslut ett försäkringsbolag som heter Gefvert. Jag har aldrig hört talas om dom, så nu kan jag bara hoppas! Dom gick med på att försäkra honom. Nu gällde det andra priser kan jag säga. Skit samma, nu är ungen försäkrad i ett halvår framåt i varje fall. 

Igår efter jullunchen hämtade jag den 7 åriga hjälpredan Prinsessa Ida från fritids. Hon har nu sovit hos oss inatt, 3 st som legat sked. Jag, Ida och katten Julia. Så gott som vi har sovit. 

Anna! Luciafirandet blev inställt, liten prinsessa sjuk :-( 

Min nya ide håller jag på med att öva på för fullt, tror det blir bra, det var det där med att få till en snygg " knäppning". 

Jag har nu sålt armband för 17.000 kr. Helt otroligt!

TILLÄGG: glömde säga att i morse när jag vaknade och skulle kliva ur sängen, så bara vrålade jag till, lilla stackars Ida blev fruktansvärt rädd. Under natten hade jag fått en knöl ovanpå foten, en sån som jag brukar få på handlederna. Jag gillar inte att gnälla men en sådan där knöl gör satan så ont. Ida kollade in knölen och kände på den och så kom vi fram till att det är nog bara på morgonen, sen försvinner den. Så får det bli! ;-)