När jag fick min diagnos i maj visste jag inte om jag skulle överleva tills julaftonen. Då visste jag inte om jag skulle få vara med hela galna familjen som alltid samlas hos oss. Jag visste inte om jag skulle få se barnen riva och slita i sina julklappar. Jag visste inte om jag skulle få skratta mig sönder och samman åt våran toktomte som Ida genomskådat för länge sen. 

Enligt allt man läser så är överlevnaden 6-9 månader. 

Det har nu gått 8 månader och än hänger jag med. Som det ser ut tänker jag dessutom göra det ett bra tag till. Jag tror inte ens att det är sjukdomen jag är sjuk av utan det är mina giftmediciner. Och det är jag så gärna bara behandlingen fungerar. Man lär sig att leva på ett annat sätt. Tyvärr fungerar inte det sättet med mitt arbete. Det grämer mig vansinnigt. Nåväl. Jag gillar läget :-D 

Vi har haft tidernas lugnaste julafton, mor och far som skulle komma ligger hemma sjuka, och håller sig så långt från mig som dom kan då. Jag bockar och bugar.

Vi åkte dit på em med en blomma och bytte lite pryttlar. Göran släppte av mig vid Solberga köpcentrum och åkte till "gamlingarna" jag gick in till stan. Han plockade upp mig vid ok macken då gick mina ben väääääldigt långsamt. Jag var nöjd, ännu ett norrlandsjägarpass allá Marie. Jag SKA bara hålla min kondition på min egen max nivå. 

Magtabletterna har gjort vad dom ska, ingen feber, gott humör, har gjort nästan allt jag hade tänkt idag. Endast köttbullarna kvar, å andra sidan är det på ett ungefär det enda jag behöver tillaga, här accepteras INTE mamma scans. Resten hjälps vi åt med.

Vid 21 tiden kom vår Lilla Familj från årets första julafton. Trötta, slitna, lyckliga som barn ska vara på julafton, och vrålhungriga. Så det blev middag nr 2 för dagen. Kalkon. Barnen vräkte i sig, uppenbarligen väldigt uppskattat. 

Barnen sover, resten tittar på Tomen är far..... Jag och Jullan har fått nog för dagen och krupit ner i sängen. 

Egentligen borde jag kanske sikta på en jul i taget, men jag kör på med nästa också, när jag ändå är igång, för då har Nicke och Lara lovat att fira jul i Sverige. 

I morgon är det julafton. Igen. Då kommer dessutom syrran med hela sin familj, "gamlingarna" är nog tyvärr fortfarande sjuka. Då blir det Tomte, julklappsöppning, julbord och smått hysteriskt, skratt och tårar. Allt som hör till. En helt vanlig julafton  =-O på Prästgår'n! 

Det fungerar bra att ha så mycket folk här hemma, som dessutom sover över allihopa. Eftersom det är familjen så måste ALLA hjälpas åt med ALLT, och jag kan gå undan när det blir för mycket för mig, jag kan ta en promenad med syrran, eller bara gå och lägga mig en liten, eller en lång stund ;-) 

Jo, den ser faktiskt ut så där på riktigt =-O mycket kan man kalla den, men man kan  INTE använda ordet symmetrisk och INTE ordet tråkig :-D