....... Missade ivarjefall jag. Göran och jag åkte till Västerås igår, till Erikslunds shoppingcenter. Jag tror jag var inne i varje affär, utom möjligen några herrbutiker. 2 timmar senare kommer jag ut med ett stycke tyll tyg för 25 kr. Klar! 

Jag skulle vilja ha en ny poncho, men när jag hittar en jag kan tänka mig så tänker jag alltid "men, Marie, behöver du verkligen en till?" Svaret blir då "nej Marie, det gör du inte" och så fortsätter det. Eftersom jag ändå går hemma och skrotar för det mesta så duger mina kläder som jag har, jag skulle nog klara mig resten av livet, om det inte vore för att man ibland måste hänga med modet. Eller inte. Det var skillnad när jag arbetade, och var tvungen att visa upp mig, då var jag tvungen att vara uppdaterad i klädväg. Dom kraven finns inte just nu. Det är bättre att spara pengarna till en biljett till Australien, nån gång. Dessutom betalade jag Nickes försäkring för ett halvår framåt. Då vill jag sponsra Elin med samma summa. Själva är dom inget för att det ska vara lika. Men det är jag!

På juldagen vaknade vi upp 11 personer i vårat hus, några hade redan hittat ner i badtunnan  

Sen tog Göran med alla oss tjejer till Runstenen, vi hade en ryggsäck med fika med oss. Man måste gå över stock och sten, och någon åker här och där. Lillplutt 3 år kämpade på med sina korta ben, snubblade, reste sig, snubblade reste sig, men satan så envis. Vi la ut en filt och plockade fram fika, då börjar den lilla frysa så hon skakade. Jag tog av mig min tjocka helly Hansen tröja jag hade under dunjackan och satte på henne, plus att vi lindade in henne i filten. Inget hjälpte.  

Det var bara att packa ihop och bege oss hemåt igen. Göran, den underbara bonusmorfadern, bar och kånkade på henne över åkrarna. Sen fick hon hoppa ner och använda kroppen igen, då fick hon upp temperaturen ett par grader igen. Elin gick bredvid mig, varje gång hon höll på att halka så skulle jag ta tag i henne, hon upplyste mig om att jag skulle ge tusan i det, hon tycker att jag har så det räcker för tillfället, jag behöver dessutom inget brutet ben, medan jag tycker att det är väl bättre att jag har ett brutet ben, än att hon med småbarn har det. Vi klarade oss utan brutna ben hela vägen. Tills vi kom hem, då drog jag en vurpa i trappen inomhus så att dotra min fick ett bryt, hon skriker ALDRIG, men då höjde hon rösten till mig, och upplyste om att hon nog skulle ta och inhandla ett par antihalksockor, sådana där som barnen har, med gummipluppar under, till mig. Fan mamma! >:o 

På em åkte stora, hela högen hem igen, och det blir tyst som i graven. Det är då jag känner hur trött jag är, det tar på krafterna att ha gäster. Samtidigt som det ger krafter. Kvällen tillbringade jag inlindad i en filt nedkrupen i min goa fåtölj, skapandes nya armband. Så nöjd och så belåten. 

Syrran ringde just och frågade efter mått på 2 av våra gästsängar, hon skulle köpa nya bäddmadrasser till dessa. Eftersom vi ständigt har 5 st gästsängar ståendes redo, så är det lite hopplock. Bäddmadrasserna kanske inte alltid har det exakta måttet, som just den resårmadrassen har. Det är jättegulligt av henne, och jag kan förstå henne för det är dom som sover där :-D 

Elin och Tom med barn har ett eget rum med dubbelsäng, samt ett antal sängar till. Dom klarar sig galant. 

Lovis tänker flytta hit. Hon vill bo såhär. Men livet är inte rättvist. Aldrig någonsin. Göran och jag går och skramlar med varandra i sådär en 10 rum och kök, är vi osams så behöver vi inte stöta på varandra  ;-)  och dom bor i ett underbart radhus. MEN jag är också uppvuxen i radhus, mina barn är också uppvuxna i radhus. Hela tiden i samma fantastiska område. Å andra sidan gör det att vi alltid har 9 sängar färdiga för gäster att krypa ner i. Frukost ingår ;-) 

Idag ska jag, Elin och IdiPidi göra ett nytt försök, vi ska åka till Lager 57, Elin och Ida ska shoppa. Dom älskar att shoppa. Dom generna har dom inte fått av mig!