Dag 332. Dagarna flyter ihop...
... Och jag vet inte längre om det är helg eller vardag. Spelar väl i och för sig ingen större roll. Men jag tror av någon anledning att det kan vara bra att försöka ha lite normala rutiner.
I går natt hade jag min Pidi sov hos oss. Skolan och fritids har stängt, så då är hon hos mormor. Hon har sina skridskor med sig, för 3 dagar sedan var första gången som hon vågade prova åka igen. Sist hon åkte, för 3 år sedan bröt hon benet efter 10 minuter. Gipsad i 3 månader. Nu har skräcken släppt. Jag skulle eg åkt och tittat på henne i tisdags när hon åkte, hennes familj har tillbringat senaste dagarna på isen. Men förrgår vaknade jag med feber och gick mest omkring som en zombie här hemma, orkade inte åka in till stan. Att sedan ha henne här är inget jobb, det är bara omtanke. Hon bäddade ner mig i soffan, sen gjorde hon och Göran pannkakor. Jag åt!
Har nu bestämt mig för att jag MÅSTE upp i vikt, jag måste börja äta, inte bara suga i mig en näringsdryck för att jag måste ha något i mig. Tror jag har gått ner ca 18 kg. Nu får det räcka. Nog! Kläderna hänger som trasor på mig och jag vägrar köpa nya, för jag tänker inte fortsätta skramla runt som ett skelett. Fast å andra sidan så sa Pidi igår att - mormor, du ser så ung ut i dom där kläderna. Dom där kläderna är alltså mina jeans som hänger som trasor och en t-shirt. Hon är ett märkligt barn, jag borde skriva upp alla hennes tankar och kommentarer.
Elin och syrran håller på att titta på resor i slutet på maj, dom vill att vi återigen åker alla tillsammans på semester. Det är bara det att pengarna rasar ju liksom inte in längre. Måste börja hushålla och snåla lite. Jag låter dom hållas, Elin har hittat ett bra ställe som inte ruinerar oss helt. Det är lika bra att boka, SEN måste jag se till att få röntgen och röntgensvar att stämma in med resan, så att jag får ett bra svar precis innan vi åker, om svaret inte är bra, då blir det ju en annan behandling, då kan jag inte åka. Nåväl, det ska nog gå att få till på något sätt. Underbare Andreas sa faktiskt till mig och Göran, - ut och res med er!
Fick ett meddelande från sonen igår, Laras pappa hade berättat att det kommit en ny medicin mot malignt melanom, om det är det jag tror så är det släppt i USA, kanske Australien, MEN innan det kommer till Europa och innan det blir godkänt i Sverige, ja då har vi kommit en bit till längre in i framtiden.
Idag måste jag ringa försäkringskassan, fick ett brev från dom häromdagen där jag tror att dom snart tänker sänka min sjukpenning? Trodde inte den kunde bli lägre
Har också mailat facket för att där finns ju något som heter inkomstförsäkring. Är tyvärr alldeles för dåligt insatt. Men det är dax att ta tag i saken nu. Min privata försäkring har jag ingen som helst nytta av. Fick en diagnosersättning för 6 år sedan, sen är det stopp. Den skulle jag kunna både ha och mista, men kan ju inte kliva av den nu. Bara att betala och se glad ut
Har ivarjefall fall fått godkänt av bostadsrättsföreningen att fortsätta hyra ut lägenheten i Stockholm eftersom Niklas befinner sig i annan världsdel. Annars skulle jag bli smått upprörd, om det vore så att jag har en lägenhet som inte får hyras ut och i så fall skulle stå tom, när det är sådan otrolig bostadsbrist i Stockholm.
Idag ska jag lyxa till mig. En ansiktsbehandling hos Fia. Annars brukar jag bara färga ögonbryn och fransar. Nu finns inte så mycket kvar att färga, hon får väl leta upp dom stråna som finns och försöka få dom att synas
Efter att ha kämpat med att leta snö för att få ihop till en gubbe så blev detta resultatet igår
8 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 327. Nytt år, nya möjligheter!
Nästa inlägg: Dag 334. Min dag idag :-)
Den vackraste snögubbe samt prinsessa - av dom alla! . . Det är dock inte bra Marie, det syns/hörs. Uppfattar jag det som. Vad fattas Dig Marie? Vänligen/Anna
Jo, en sak till saknas! Att en enda morgon få vakna upp utan ångest.
Där saknas din gamla vanliga ton Marie, den vanliga tonen du brukar ha när du berättar för oss om din dag, dina tankar. . . Frågan "vad fattas dig", var osedvanligt plumpt formulerad av mig. Förlåt! Finns ju verkligen ett ganska jätte självklart svar på den. . . Tonen i det här inlägget är för mig helt ny. Fast varje dag - är ju egentligen helt ny. Det är ok så. . . Tänkte bara om det var något. Om det hänt något. Vilket du hur som haver och oavsett - berättar bara om du vill. . . Men du vet hur morsor är - tentaklarna påkopplade för att känna av minsta vibbar om en förändring som skulle kunna vara åt det negativa hållet. Äsch - inte behöver jag förklara för dig hur morsor är. . . ;-) Kram/Anna
Skitfeber och skitångest - lämna Marie i fred!!! Det räcker nu! Hörde ni det! Hon behöver få må bra för att orka göra trevliga och mysiga övningar med sina nära och kära - så bara far åt bengersta gamla oönskade skitfeber och skruttångest! Grrrr! På skarpen!
Till dom fattat och ger sig av, sänder jag så länge över en hink kraft och mod via etern. En stor - hink. . .
Världens bästa helg - önskar jag Dig Marie! Vänligen/Anna
Tack! Det fick jag :-)
Du är så välkommen till salongen idag Marie!
Ska bädda ner dig och du ska få världens skönaste ansiktsbehandling! Ses sen🌸