Jag pendlar som ett litet barn mellan ledsna tårar och glada tårar. Nyss var det ledsna tårar, då jag trodde att jag efter ett år som sjukskriven skulle vara tvungen att leva på försäkringskassans ersättning= helt och fullkomligt omöjligt. Göran berättade en morgon när han försökte stoppa i mig mina piller att han hade kollat på datorn och jag skulle få max 17.000 kr. Innan skatt. Min värld rasade fullkomligt samman, han försökte trösta mig med att -vi fixar det här, vi drar bara ner på lite som vi inte behöver. Sen har du ju faktiskt mig också. :'( 

Jo, jag vet, men det är ju det jag inte vill. Jag vill ha mina egna pengar, jag vill inte leva på någon annan. Jag vill vara självständig som jag alltid varit. Jag vill fortsätta kunna skämma bort våra Prinsessor som jag vill och är van att kunna. Vilket jag i och för sig vet att han inte skulle säga något om. Nej, jag vet det är faktiskt inte alls synd om mig, det är inte det att jag vill beklaga mig, det finns dom som har det mycket värre, som är ensamma, som bara har en inkomst. Jag beundrar dom! 

Å andra sidan så vet jag hur det är, efter att ha varit ensamstående mamma med 2 barn på heltid, halvtidsinkomst och radhus. Det klarade jag galant. Mina barn är uppvuxna med begagnade kläder och inga pengar att rulla sig i. Men när vi pratar om det idag så kan dom inte minnas att vi troligen levde under det som idag kallas för "relativ barnfattigdom". Att dom inte hade senaste märkeskläderna eller mobiltelefonen eller att dom fick spara ihop till vissa saker själva och att jag fick prioritera hårt och vända på varje krona två gånger, det var ingenting som vi led av. Vi var glada, lyckliga och hade varandra, utflykter går alldeles utmärkt att göra utan att det kostar skjortan. Jag har lite svårt att köpa att barn kallas fattiga för att dom inte har samma saker som alla andra barn. Livet är inte rättvist. Jag vet att jag kör ut hakan nu, men vissa tjänar mer än andra, så kommer det alltid att vara, och så ska det nog vara! Jag kan båda sidorna  :-\ 

Nu kan jag ta igen det, och skämma bort både barnen och barnbarnen. Det gör mig glad, och mina barn har lärt sig hur man handskas med pengar.

Nåväl!

Jag har ring, både hit och dit och åt alla håll och kanter. Kommer ingenstans.

Sen kom lösningen, röjde upp bland mina papper och hittade ett häfte från jobbet som man får som nyanställd. Där såg jag att jobbet fortsätter att betala ut till mig även efter dag 365, inte lika mycket, men inte så vansinnigt stor skillnad. Hade lite svårt att tro på vad jag läste. Pratade med HR avdelningen som skulle kolla upp och återkomma. Återkommningen kom igår, det stämmer, så länge som jag får sjukpenning så får jag ersättning från jobbet. Jag blev så lycklig så jag började tjuta som vanligt. När Göran kom hem och jag fick berätta för honom fick jag knappt ur mig något för jag bara grät. Av glädje. Nu kan jag fortsätta skämma bort Prinsessor :-D 

Yvonne, min underbara kollega har kämpat på sitt håll och letat pengar åt mig. Du är min klippa Tösen. Tack!

Hämtade mina armband på jobbet i måndags, OMG jag hade sålt massor av armband. Tack Angeta, du är en fantastisk försäljare! =-O  Har dessutom flera beställningar som jag jobbar med just nu, kollegor från Fortv som har beställt. Så vansinnigt kul, jag verkar aldrig tröttna. 

Ibland är det bra att bo i en liten stad, att man tex känner igen folk på banken, och är igenkänd. I morse hade jag fått ett medd från sonen, han behövde hjälp med ett bankärenden. Lite svårt när man sitter i Australien och inte ens vet vem man ska prata med. Men han hade mailat dom och lämnat mitt telefonnummer om dom hade frågor. Jag hoppade in på banken och pratade med en tjej där, hon fixade omgående det han behövde hjälp med. Hon visste ju att just den pojken faktiskt var min son. Klart ;-) 

Idag blir en motionslag. Det behöver jag :-[ Ska in till stan, lämna bilen hos Elin och gå till Löt och vattengymnastiken. Jag kanske inte behöver gå hela vägen, det kan tänkas att jag blir upplockad på vägen. Ikväll kommer jag somna som ett barn, vilket jag i och för sig gör varje kväll.

Igår hade jag mina kära vän Cicci Anduri här och hälsade på, alltid lika kul när hon kommer, och hon kommer titt som tätt. Idag ringde min härliga kollega från Stockholm, "Farbror Mats" och kollade läget, det gör han också titt som tätt. Det gör mig så glad :-)