Sitter uppkrupen i ett hörn i soffan. Fryser, har ont i halsen, hosta, allmänt klen. Det enda jag skulle önska just nu är att det var min soffa jag satt uppkrupen i. Icke.

Jag hade nämligen lovat största Prinsessan att åka till Leos Lekland tillsammans med en kompis till henne på första dagen av sportlovet. Så här är jag nu. 40 gr feber hade väl ungefär varit gränsen för att kunna backa ur. Har man lovat så har man lovat :-[ Bit ihop, knapra några piller så fungerar det. Ett tag. 

Är så glad annars, har hittat en grupp på fb för oss med malignt melanom, en sluten grupp, det är bra. För många lämnar ju ut sig där som dom kanske inte gör till sin omgivning.  

I den gruppen finns flera personer som går på den behandlingen som kommer att bli min nästa en vacker dag. Den som jag är ganska, fel, mycket rädd för eftersom biverkningarna inte är att leka med. Den verkar fungera skapligt bra på dom flesta. Endast 1 höll på på stryka med om jag läst rätt.

Samtidigt blev jag ledsen när jag såg i den gruppen en kvinna som jag träffade i höstas och åt lunch med, hon gick då på samma behandling som jag gör nu men den slutade fungera. Hon blev då strålad både här och där, men mellan dom 2 behandlingarna så fick hennes metastaser tokspel och förökade sig med blixtens hastighet så nu finns dom spridda i hela kroppen. Så ledsamt att höra :-( 

Jag har nu sedan jag gick med i gruppen förstått hur fullkomligt galet jag har blivit behandlad på sjukhuset. Att det tog 3 månader innan jag fick komma till onkologen utan bara bollades runt på kirurgen, är en felbehandling som jag borde skriva en anmälan om. Dessutom borde jag ha kommit till onkologen redan första gången, alltså för 5 år sedan. Fel! Fel! Fel! För sent att göra rätt!

En annan sak är att jag för första gången fått lite problem med uthyrningen av min lägenheten, alltså den som Nicke hyr av mig och hyr ut i andra hand. Senaste året har det bott 3 tjejer där. Två i taget tror jag. Nu bor det en tjej där, med en pojkvän som veckopendlar och bor hos henne på helgerna. Så långt allt bra.

Tjejerna innan möblerade om, bytte ut möbler, stuvade in i förrådet mm, mm. Självklart trodde jag att dom skulle återställa lägenheten till hur den såg ut när dom hyrde den. Fel igen. Inte ens spisen var avtorkad tydligen, utan nya hyresgästen fick börja med att flyttstäda efter 3 tjejer. 

Har nu mailat förra tjejen som stod på kontraktet att jag kommer upp till Stockholm nästa vecka, då ska lägenheten vara återställd till befintligt skick. Dom äkta mattorna ska vara tillbaka på golvet och alla lampor, tavlor mm ska hänga där dom hängde.

Kan detta vara en generationsklyfta/konflikt? Jag, gammal som jag är, skulle väl aldrig komma på tanken att lämna en lägenhet i ett sådant skick, man städar väl efter sig? Eller tänker jag alldeles galet där?

Har nu umgåtts med 2 st 7-åringar hela dagen. Trött men nöjd. När jag varit hemma en halvtimme ringer en Stor Prinsessa gråtandes för att hon saknar sin mormor.  :'( Jösses, tröttnar aldrig det barnet på mig? Finns det någon övre gräns för hur mycket man kan älska sina små Sessor? Svar:Nej.

När jag lugnat ner henne så bestämde vi att jag hämtar henne på fritids på torsdag, sen hittar vi på något mys och fortsätter hem till oss, där hon sover över för att få slippa fritids på fredag. Frid och fröjd, alla nöjda :-D 

På torsdag är den torsdagen då vi ska träffa dr Andreas för att få besked. Besked om hur min framtid kommer att se ut dom närmaste 2 månaderna. Besked om vad min röntgen säger. Besked om hur jag mår. Jag mår illa av oro när jag ska träffa underbara Andreas. 

Nåväl, så låter jag inte livet stanna vilket besked han än kommer med. En Prinsessa väntar och en Prinsessa ska hämtas. En Prinsessa som garanterat förlänger mitt liv  O:-)