Igår var jag med om något som man aldrig ska behöva höra. Igår var jag med om något som en 7 åring aldrig ska behöva säga. Aldrig. Igår fick jag höra hur en liten stackars 7 åring tänker, oj, vad jag önskar att hon inte skulle behöva säga så eller ens tänka så. Där och då brast mitt hjärta, det gjorde mig så ont så det går inte att beskriva.  :'( 

Jag åkte till tandläkaren, som bestämt. Var jag hade fått ifrån att jag hade en stor elak tand som var tvungen att åtgärdas eller ev dras ut, det vetetusan. Min mun var i toppskick =-O Behövde inte ens gå till tandhygienisten för att ta bort tandsten. En tacker :-D 

Sen fort som tusan mot Finningeskolan och hämta Ida som jag visste trippade på tånaglarna väntandes på mig. 

Hon bestämde att idag skulle vi först till bibblan, hon skulle lämna igen och låna nya böcker. STOR tjej, har ju eget lånekort.

Efter det hoppade vi in på Röda korset, jag tittade på smycken, hon köpte en bok. Så behövde hon nya strumpor och nya trosor. Ok, mot Lindex och Kappahl. Inne i affären sa hon att hon ville ha riktiga trosor, inga sånadär som visade allt, med det menade hon spetstrosor. Jo, vi var faktiskt på hennes avdelning och då ska man tydligen använda spetstrosor, för dom hängde på långa rader. Till en 7 åring? Sen fick hon syn på stringtrosor i spets. Hon tittade på dom en stund och kom fram till att dom har man nog utanpå trosorna. String, till en 7 åring? Jag skrattade hysteriskt inombords, inte åt eländet utan åt hennes funderingar. Att ha förmånen att få vara med och höra hennes tankar är helt underbart.

Så fick hon syn på ett par hängselshorts, så fiiiina, ok, va sjutton, lönen har ju just ramlat in. Vi tog ett par och gick till provhytten. Jag trodde dom var felmärkta, dom var ju yttepytte små, mera i Lovis 4 års storlek. Jag hämtade ett större storlek, hon kom ut och visade att dom var lite små, men man kanske kan ha dom knäppta bara på ena sidan? Nej, sa jag det går inte, jag hämtar ännu en storlek större. 

Då säger en lite klen ledsen röst inne från provhytten -nej, mormor, gör inte det. Jag vill inte. Du förstår att det här är kläder som bara är gjorda för smala flickor, inte för mig. Så det är ingen idé. ..........................

Vad säger man då? I just det tillfället var det någon som sparkade mig i magen och mitt hjärta brast. INTE GRÅTA, INTE GRÅTA, INTE GRÅTA nu  :'( Bet ihop mina fina tänder så dom höll på att krackelera. Jag ska bannemig gå någon annanstans, någon annan affär och leta hängselbyxor till henne, där hennes storlek passar henne.

Vi gick till stadens andra affär (vi har 2 "vanliga") och hittade ett par andra byxor med en likadan tröja till istället. Hon var överlycklig. MEN hur känner hon det inombords? Mitt stackars lilla barnbarn. Redan vid 7 års ålder har hon den hårda vägen fått lära sig att man SKA vara smal. Trådsmal. Vi köpte ett paket till Lovis också som aldrig får vara med på våra torsdagar. 2 par Frost leggings, 3 par Froststrumpor. ALLT ska just nu vara Frost  ;-) 

Jag vet på ett ungefär hur hon känner, fast tvärtom. Jag var så mager så det skramlade om mig som barn, jag fick långt upp i åldern handla kläder på barnavdelningen. Kunde aldrig ha det som var inne, hade det varit idag, då hade jag också fått dragit runt i ett par Frost leggings, MEN jag tror inte det var hälften så fruktansvärt som att tvingas inse att enligt normen ska man vara smal. Ingenting annat än smal. Ingenting annat duger.

När vi var på bibblan så ringde min doktor Andreas för att höra hur det var med mig och min infektion, hosta. Han frågade om knölen i armhålan vuxit? Nej, det har den inte och jag tror inte detta har med cancern att göra, jag var mest bara orolig att jag drar med en lunginflammation. Jag skulle bara avvakta, om feber slår i taket DÅ är det dax för snabb färd till Eskilstuna, men så länge febern ligger snäll och fin under 38 strecket är det lugnt, då är det virus och ivarjefall fall inget att göra. 

Min fina Andreas ska vara borta och forska nu i en månad, men han skriver instruktioner till kollega om jag behöva åka dit. Känner mig lugn och trygg när jag har fått prata med honom. 

Åkte hem med Ida, vi hade gjort paket av både hennes och Lovis kläder, så det blev en lilla julafton för alla. 

Lämnade Finaste lilla familjen och åkte hem. Då kom tårarna, i floder, ingen hejd. Var tvungen att stanna bilen för att gråta färdigt, såg ju ingenting. Jag var så fruktansvärt ledsen för Idas skull  :'( När jag var på väg därifrån så råkade jag svära. Svära får man inte göra. Om man svär måste man lägga en peng i svärburken. Jag hade väskan i bilen, och inte en endaste krona i jackan. Vad gör då min Prinsessa? Jo hon hämtar en av sina sparade guldtior och lägger i burken åt mig. 

Vad säger det? Jo, vad gör det att man är lite rund som barn när man har ett hjärta gjort av gediget guld. När man är så ödmjuk, snäll och omtänksam mot andra. Det finns garanterat endast ett fåtal av hennes sort. Älskade barn :-* 

Ska det verkligen vara så, att när du är 7 år ska du ha stringtrosor i spets, och så ska du ha kläder som är så små att dom visar mer än vad dom döljer? OM du nu skulle lyckas komma i dom vill säga.

NEJ, jag vägrar!