Nix! Himlen får faktiskt vänta!

Idag skulle jag äntligen få gå på min taktila massage. Jag har ju varit tvungen att avboka dom 2 tidigare gångerna på grund av feber och hosta. 

Jag ställde in klockan på 2 olika tider eftersom jag har svårt att vakna på morgonen. Förresten, svårt var en stor underdrift. Möjligt men inte säkert att en jordbävning skulle väcka mig. 

Jag försov mig! Har absolut ingen aning om att klockan ringt. 2 gånger. Men eftersom jag hade 37,9 i feber så hade det ivarjefall inte blivit någon massage för mig. FAN 

Onsdagen fixade jag. Åt lunch med X svägerskan Ylva, Egon samt X svärföräldrarna. 20 år sedan jag skilde mig, men vi har fortfarande en bra relation hela högen. Ylva har alltid varit en av mina finaste vänner. 

Torsdag. En tid att passa kl 13 i Eskilstuna. Kuratorn. Det ska väl ändå gå bra. Klockan ringde flera gånger. Som den skulle. Jag vaknade inte som jag skulle. 11.30 slog jag upp ögonen. FAN. Måste åka 12. Jag hann. Visserligen droppade håret fortfarande när jag rusade in till henne. Vi pratar om allt och inget. Sjukdom och privat. Tankar och känslor. Jag som inte är väldens pratsammaste får denna timme att försvinna i ett nafs. Hon hör och reagerar på hur vansinnigt mycket jag saknar mitt jobb och mina kollegor. Bra. Mycket bra. Att jag dessutom hela tiden hålls uppdaterad är ännu bättre. Att jag fortfarande räknas med. Denna timme innehåller både skratt och tårar. Vi ska fortsätta träffas. Det gör gott.  Vi pratar tex om hur jag hanterar tankar som "-men då kanske inte jag lever". Om jag vågar planera. Hur Göran hanterar mig dessa vidriga 2 veckor mellan röntgen och läkarbesöket. Hur Göran själv mår. Jag berättar att vi inte tjatar om min sjukdom dagarna i ända. Den finns ju där med oss hela tiden. Vi måste lära oss att leva med den och försöka att inte tänka alltför mycket på den. Fast den egentligen styr hela vårt liv. Den påminner oss ju redan direkt från morgonen att den finns där "hallå, tro inte att ni kan glömma mig" eftersom Göran måste hjälpa mig att sätta mig upp för att sen stoppa i mig piller efter piller, piller efter piller som fastnar i halsen, så vattnet rinner ut ur munnen eftersom det är tvärstopp i halsen och vi blir livrädda. Fick just veta att i morse lyckades han inte få i mig mina piller. Det gick helt enkelt inte att få liv i mig. 

Hann med en väldigt kort snabbis på Myrorna. Varsin jacka till tjejerna, samt en påse smycken. 

Iväg på vattengymnastiken som jag missat ett par gånger på grund av infektionen som nu börjar bli bättre. Så skönt, så vansinnigt skönt   

Igår kväll ringde min PidiPhu för att påminna mig om att det är torsdag i morgon, -du kommer väl och hämtar mig då? Ja, min Prinsessa, nästan inget i världen skulle kunna få mig att inte komma. Förra torsdagen var jag lite sen pga tandläkaren, så nu gjorde vi fullkomligt klart när jag kommer. 

Just nu har jag så många beställningar på armband så jag satt uppe till 03 inatt. Gunnsan fixar beställningar på löpande band till mig. Del av min samling har nu lämnats till paulinska skolan. Återstår att se om någon är intresserad. Gun själv ville ha en variant med dubbla rader armband med pärlor emellan. Jag hade så jag kunde göra en. MEN så hittade jag en ny variant pärlor i mina gömmor så jag gjorde en till, fast annan sort. Hon tog båda. 

Nicke har klarat provet för att få jobba som bartender i Australien. Grattis knodden min  Nu har du snart ett jobb!