Dag 541. Förbannade knöl!
Nu skulle jag kunna mena en potatis eller en besvärlig karl. Tyvärr är det varken eller.
I torsdags kände jag en knöl mitt uppe på hjässan, ganska stor, ungefär som en prinskorv skuren på längden. Brydde mig inte. Då. Tänkte att jag ringer onkologen i morgon bitti. Så jag ställde klockan för att ringa tidigt. Men tidigt nästa morgon hade den blivit något mindre. Så jag bestämde mig för att vänta. På kvällen var den stor igen
Idag lördag har jag gått och velat hela fm. Ska jag ringa 1177, som säger till mig att åka in till akuten. På akuten får jag troligen sitta och vänta i 8 timmar utan att något händer, utan att någon ens ser mig. Vet inte om onkologen har någon jour. Det känns som det kvittar att träffa någon annan läkare som inte har en aning. Risken är att jag i ren ilska åker därifrån igen, med en argsint sköterska som skriker åt mig, när jag upplyser om vad jag anser om deras sätt att behandla patienter.
Så, nej. Jag avvaktar till på måndag och ringer onkologen direkt dom startar telefonsvararen. Om nu knölen är kvar, men det verkar inte som den har planer på att försvinna. Tyvärr.
Jag startade dagen ganska ointelligent. Läste en artikel i expressen om en ganska ung kvinna som fick cancer juni förra året. Hon fick cellgifter som fungerade sådär kan man väl säga. När hon sen ringde sin onkolog för att hon hade ont i en höft och en fruktansvärd huvudvärk, fick hon svaret att hon var orolig och bara inbillade sig bara. Efter 3 månader röntgade dom henne tillslut, hon var full med tumörer och metastaser i njurar och huvud. Därav värken, som definitivt inte var inbillning. Hon dog för några dagar sedan, alldeles för tidigt pga slarv och slöhet. Att läsa en sådan artikel gör att man inte gärna vill ringa sjukhuset i onödan, man kanske blir bemött som hypokondriker.
Jag är en person som alltid vill ha flaggan uppe Tyvärr gick linan sönder, flaggan hamnade på gräsmatta och Charlie tuggade i sig den.
Att inte ha flaggan uppe gör våra grannar ute på ön nervösa och oroliga. Dom tror att något har hänt eller att jag är dålig. Nu är en ny flagga på plats igen
Idag har jag absolut gjort mindre än ingenting. Det gjorde att jag var tvungen att lägga mig på soffan på verandan för att vila en stund. Jösses, sov i en och en halv timme. Sen är det svårt att komma igång igen, även till stadium, ingenting.
1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 535. En morgon med tårar
Nästa inlägg: Dag 546. Ang knölen
Tror du tar rätt beslut.
Häng på telefonen på måndag så håller vi tummarna att det bara är en bula.
Kram Kristina