På måndag är det dagen D. Vet inte om jag vill vara med, eller om jag ska gå direkt till tisdag. Fungerar min behandling fortfarande? I vanliga fall brukar dr Andreas ringa mig för snabb info om röntgen. Han har inte ringt.  :-\ 

Då grubblar jag. Varför? Struntar han i att ringa för att allt ser ut som det ska? Ringer han inte för att behandlingen inte fungerar och dom diskuterar vad dom ska göra nu? Knölen på huvudet, är det något som dom inte vet vad dom ska göra med, eller är det ingenting att bry sig om? Så far mina tankar fram och tillbaka. 

Ångesten kommer och ångesten går! Jag tycker jag hanterar den bra denna gång. Inga sammanbrott. Inga större gråtattacker. Men jag är nervös.

Nu vet jag att den medicin (PD1) som ännu inte släpps pga att dom håller på och förhandlar om priset, finns i både Stockholm och i Skåne. Den är på ett ungefär lika som den jag troligen kommer att få nästa gång (yervoy) MEN den fungerar snabbare, (yervoy tar 3 månader innan den ger effekt, 3 månader är väldigt lång tid för mig) och den (PD1) har mycket färre biverkningar. Yervoy fungerar på ca 25% av patienterna. PD1 fungerar på ca 35%. :-$ 

Jag får väl helt enkelt ställa mig och gallskrika tills dom ger mig den för att få tyst på mig, hjälper inte det, ja, då får jag väl skriva mig i Stockholm. >:o 

Det är för mig fullkomligt obegripligt att det är olika vilken medicin du får, beroende på ditt postnummer?

Stygg Hansa:

Handläggaren kräver in journalkopia på mitt nästa läkarbesök, som alltså sker på måndag. När hon fått det ska mitt ärende gås igenom igen. Hoppas handläggaren läst länkarna som jag skickade med. Så hon får en aning om vad det är för sjukdom jag har. För det har hon definitivt INTE idag!

Idag har jag inte gjort många slängar, efter det var jag tvungen att sova middag. Eftersom jag tog en tupplur orkade jag följa med till bygdegården pubkväll. Det var bra, för där serverades middag. Jag har slarvat för mycket med maten en period nu, så jag måste skärpa till mig och börja äta lite bättre. Vill inte gå ner mera. Smög sen hem när det var som trevligast, längtade till sängen.

-Mormor, vill du vara sådär smal, vill du verkligen ha sådär smala ben? Nej, mormors hjärta, det vill jag inte. Jag vill ha likadana ben som du har, för dom är jätteperfekta! Men du vet ju varför jag blivit så smal eller hur? - ja, för att du äter den där elaka medicinen. <3 Mormors lilla lyckopiller.