Dag 574. Energipåfyllnad!
Jag vet det absolut bästa sättet att fylla på energi. Bästa sorten I torsdags hämtade jag den Lilla Prinsessan på dagis. MEN ingen fick tala om att jag skulle komma. Jag står bara inte ut med att hon ska skaka galler i väntan på mig. Det gör ont, så ont. Istället smög jag mig upp på avdelningen, självklart blev jag insläppt. På ett dagis går man inte bara in hur som helst. Det är låst, och personalen har stenkoll. Nu har jag det lite smidigare än många. Mina barnbarn har samma fröknar som mina barn hade. Igenkänd alltså
När det lilla trollet fick syn på mig skrek hon MIN MOJMOJ och kom rusandes och kastade sig om halsen på mig. Jag sätter mig ner på golvet och hon kör in sitt ansikte under mitt hår, så stoppar hon in sina kladdiga små händer i mitt hår. Så sitter vi. Hela omvärlden är bortkopplad, bara vi 2 finns.
Att få vara med om det är något av det häftigaste man kan få göra. Så viskade hon i mitt öra, -vad ska vi göra mojmoj, jag viskade tillbaka, vad tycker du? Vi åker till bibblan! Självklart åker vi till bibblan. Det blev biskvi och Festis på bibblan. Sen gick vi och köpte varsin kasse med frukt till henne och syrran. Lyckan är fullständig och min dag kunde inte blivit bättre
Doktor Maria gjorde exakt det som jag önskade. Det första hon säger är att, det här måste vi ta odling på. Sagt och gjort, hon skar upp en blåsa och tömde den. Det tog inte många timmar så hade den läkt igen och var återigen fylld med vätska. Har dessutom hunnit med att få 2 stycken till.
Har verkligen skämt bort mig denna månad genom att gå igenom mig själv. Tandläkaren. Jösses, inte gratis. Tandhygienisten, lika mycket som tandläkaren? Ansiktsbehandling, inte heller gratis. Så avslutade jag med en medicinsk fotvårdstimme. Det behövdes. Inte gratis det heller, men ett måste för mig. Från och med nu ca 1 gång/månad.
På fredagen hade vi Ida och en kompis sovandes över här. När dom äntligen hade bestämt sig för vilket rum dom skulle sova i så somnade vi alla 3 som utblåsta ljus. Det blev ett rum där tjejerna sov i en dubbelsäng och jag i samma rum, men en enkelsäng. Dom ville ha mig i samma rum eftersom det låter så mycket, hela tiden i vårat hus Kanske spöööööken? Mm, kanske det
Skjutsade hem damerna mitt på dagen och åkte istället och shoppade med Ida och Elin. Jag hade lovat Ida ett par skor, det blev lite mer än så
Men det är en fröjd att handla till henne, hon är så otroligt tacksam, likadant med lillsyrran, hon fick också ett par skor och lyckan är fulländad. Dom glittrade. Så det tog mig och Lovis 30 minuter att gå 300 m. Hon var tvungen att stanna och titta på skorna varje steg. Dom glittrade ju
Det är något som är bra med en mormor, hon har tid, hon har tålamod, hon behöver inte säga, kom nu vi måste........
Vi avslutade våran underbara dag på Mc Donalds. Där fick vi tjejer ett hysteriskt skrattanfall, maten sprutade och folk glodde jag förstår dom, och bjuder på det, vi låg över bordet med tårarna sprutande av skratt. Energibehållaren var mer än fylld efter denna dag.
I helgen gjorde jag klart för Ida att jag kanske, men bara kanske, yttepyttelite kanske inte kan följa med till Mallorca. Jag har fått tid för nästa röntgen och nästa läkarbesök. 6 och 16 maj. OM, men ett väldigt litet om, mina tabletter inte fungerar på mig längre, då kommer doktorn att ge mig en annan medicin. Om han gör det, troligen inte, bara litet om, då kan jag inte följa med. Då måste jag stanna hemma för då kan jag bli jätte sjuk av den nya medicinen. Det var inte populärt, men hon förstod. Just då ivarjefall. Men hon förstår inte varför jag blir sjuk av medicin? Medicin ska man ju bli frisk av?
Jag tror att jag kanske vill ha en hund. Jag vet inte, kan inte bestämma mig. Jag kan tänka mig att anmäla oss som fodervärd till en polis/militärhund. Problemet är att man då riskerar att bli av med den vid 1 1/2 års ålder, om den klarar alla tester. Jag sa till Göran att jag vill ha en hund. Han svarade att vill du ha en hund så ska du självklart få en hund. Då blev jag ledsen och sa att men om jag dör, då blir du ensam med hunden. Svaret blev, ja. Men å andra sidan har vi ju bestämt att du ska inte dö än på väldigt länge. Det var ett rakt svar, men jag vet fortfarande inte om det var rätt svar. Jag funderar. Det jag försöker glömma och förtränga blev så tydligt och kom så nära.
Jag tog slut, fullkomligt slut. Hade dessutom arbetat i trädgården hela dagen, som vanligt finns inte ordet lagom, utan jag kör på tills jag tar rasar. Släpade mig in, la mig i min fåtölj och somnade tvärt. Jag sov över middagen, blev väckt halv nio, tog en dusch och fortsatte min sömn i sängen.
Idag ska jag till onkologen för att fylla på pillerförrådet och tömmas på blod.
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dag 571. Dessa satans blåsor :-(
Nästa inlägg: Dag 583. Försäkringskassan
Hej Marie😊
Vilka underbara barnbarn du har😊. Om du ska ha "polishundsvalp" ska du lära den att hopp när den ska hälsa på folk😉. Då vill dom inte ha den😊. Sköt om dig.
Glada skuttandes små barn med kladdiga händer som kramas och med inlevelse berättar och skrattar - är UNDERBART ♡ Och med all sannolikhet - meningen med livet :-)
Kram!/Anna
Och du Anna har rätt som vanligt :-) visst är det så att det är meningen med livet. Hoppas livet är alldeles jättebra med dig Anna! Kram /Marie